Relationen

Här ser ni en trött mamma och en trött pappa. Jag tycker faktiskt fortfarande att det är häftigt att skriva mamma och pappa. Att vi är det. Jag borde ju vant mig efter 2,5 år men fortfarande kan jag känna att Odd och jag låtsas leka familj. Hur knäppt är inte det. När man var liten så trodde man ju att man skulle bli någon annan när man blev förälder, inte vara sig själv plus barn. Det är kanske därför jag känner att vi låtsas. För att jag ännu inte blivit någon annan. 

 

  

Ett tag kände jag mig som en sur fru jämt (oavsett pms eller inte) för jag fräste ofta till. Inte alls samma Isabella som Odd gifte sig med. Det kändes som om jag hade lurat Odd för jag är rätt rolig, rak och lättsam annars. Jag tror att alla hormoner var i ett enda kaos under graviditeten, amning X 2. Nu har det gått ett år snart sedan Sally föddes och det har hämt något. Jag börjar känna mig som den personen jag var när vi träffades. Sedan har vi ju kommit in i familjelivet bättre. Att vi kan komma iväg ett dygn utan barnen gör också mycket, relationen får frisk luft. Sådant har ju inte riktigt varit möjligt tidigare. 

 

 
Våra gullungar. Men nu sover ni och Odd och jag ska se på House of Cards, yes!   

  1. Clara skriver:

    Hallå, ska ni inte lägga någonting under barnens stolar? Mattan blir ju smutsig och det sänder inga bra signaler, som om ni liksom ”skiter i det” och bara ”är ju bara att lämna in mattan på kemtvätt”…

    1. tilly skriver:

      Eeehhh….ja men det är det ju, bara att lämna in på kemtvätt!
      Och vet du vad? Du behöver inte betala, så varför blir du provocerad?
      Dessutom har Isabella förklarat att det här är en matta som man bara kan tvätta av.
      Men jag undrar ändå varför du blir så provocerad?

  2. Som sagt: jag är inte förälder själv men jag har syskonbarn. Jag är både moster och faster och jag känner igen det där med att man ”låtsas”! Men jag tror att när man har vant sig vid att det faktiskt är små gulliga individer som behöver en och älskar en villkorslöst så inser man att det är faktiskt på riktigt och känner sig trygg med det! Kram

  3. Vivi skriver:

    Hej Blondinbella.
    Undrar var du har köpt det fina mörka bordet?

    Mvh
    Vivi

  4. Känner igen mig! Vi har fem barn mellan 2 månader och 10 år. Humöret är inte alltid på topp. För min del handlar det nog mycket om stress. Men av egen erfarenhet så tycker jag att det precis som du skriver, att det blir enklare när barnen blir lite större. Energin och det glada humöret kommer tillbaks. Kram

  5. anonym skriver:

    Ser mest ut som någon slängt russin medvetet.Eller har att Gillis kastar maten eftersom Sally har bricka. Blir lite för mycket 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..