Igenkänning, inte förvåning

Jag måste erkänna att det tog ett tag för mig att förstå vad som har hänt i Köln. Nu har jag dock förstått att det varit diffust för många. Men över 100 kvinnor anmälde övergrepp under nyårsnatten. Övergrepp som tyska justitieministern nu tror var planerade. Jag läser vidare, hittar Hanna Fahls artikel och ser citatet:

 

Skärmavbild 2016-01-11 kl. 09.13.22

Och där blir jag illamående.

Det är ju sant. När man läser om sexuella övergrepp så går tankarna direkt till det man själv varit med om. I mitt fall så var jag 16 år och stod i en bar i Rimini i Italien då en man tog på ställen han inte fick samtidigt som jag blev fasthållen. Försökte anmäla på plats men det gick ju inte. Kände mig dum. Nä det är klart att det inte går att anmäla, det var ju bara en okänd mans fingrar på fel ställen. Vad ska en sådan anmälning leda till? I Sverige trodde vissa att det var en PR-kupp (!), vissa tyckte att jag var larvig som gjorde en så stor grej av det. Vadå det är ju bara två fingrar.

Och slutligen landade jag nog i det. Att jag fick torka tårarna och bara gå vidare. Jag har lyckats med det väldigt bra. Gå vidare. Men när händelser som i Köln sker och jag även läser om hur polisen tystar ner andra övergrepp mot unga tjejer på musikfestivaler blir jag illamående. Jag har inget klokt att säga, ingen lösning, inga idéer. Jag ska ha en lösning klar tills vår dotter blir äldre men just idag orkar jag inte.

Hur många av er har varit utsatta?

 


I must admit it took me a while to understand what happened in Köln. It seems as if it’s been diffuse to more people than myself though, but over 100 women reported sexual assault to the police after New Year’s Eve. Assaults that the German Minister of Justice now suspects could have been planned in advance. I’m reading more about it and I came over this article by Hanna Fahl where there’s a quote:

”Do men know women’s first reaction to the assaults in Köln isn’t consternation, but instead recognition?”

And this is where my stomach starts aching.

Because it’s true. When you read about sexual assaults, your mind immediately connects with a personal experience. In my case I’m 16 years old, standing in a bar in Rimini, Italy. A man started touching me in places where he certainly shouldn’t have touched me and at the same time he was grabbing me really hard so I couldn’t get away. I wanted to report it while I was still in Italy but that wasn’t possible. I felt stupid. Of course you can’t report something like this, it was just some touching, even if on the wrong places. If reporting would have been an option, of what use would it have been? In Sweden some people even claimed it was all a pr trick (!) while others thought I was just weak when making a big deal out of it. Come on, it was only two fingers.

And after a while you just swallow what people say and think. I started to believe my only option was to wipe my tears away and move on, which I also managed to do. I really have moved on. But when happenings like the one in Köln come to my knowledge and when I read about police silencing girls who become victims of sexual assault at music festivals I feel sick. I can’t find anything smart to say. I don’t have a solution nor any ideas. When my dotter is a little older I’ll make sure I’ve come up with something, but right now I just can’t find the energy for it.

How many of you have been victims of assault?

  1. När jag åkte buss i Rom för 3 år sedan var det någon som tafsade på min rröv. Tänkte på det du vart med om så jag valde en långklänning. Tur det. Idiot. Blev så arg att jag till slut skrek ”if you dont sstop toutching my as i Will break your Dick” haha över hela bussen. Fick medlidande blickar från folk runtomkring de visste.

    Blev även våldtagen vid 2 olika tillfällen i mina tonår. Alla mina nära tjejkompisar har råkat ut för minst ett övergrepp. Det är svårt att inse att sexlivet faktiskt förändrades efter det.fast man måste möta det för att förändra det. ❤

    1. Som 7-åring blev jag inlurad av en gammal man i hans lägenhet, övergrepp och mutningar skedde här.
      Jag lyckades springa därifrån när jag fick syn på kniven, skräckslagen!
      Vi polisanmälde, jag gick på förhör, dem filmade mig under förhöret.

      I brist på bevis blev det inget åtal.

      För mig är detta helt sjukt! Nu 20år senare så funderar jag mer och mer på denna dagen. Tänk om jag inte hade lyckats låsa upp den dörren, vad hade hänt då?

  2. Heja dig som lyfter detta iaf!

    Vi måste tänka om från grunden. Hur uppfostrar man sin pojke och flicka. Varför tar sig killar denna rätt och tjejer, precis som du torkar tårarna och gå vidare. Börja med dina egna barn! Fostra en mjuk pojke och en stark flicka. Samhället och försöka göra gillis hård och Sally mjuk. Så lägger man själv växeln åt andra hållet tror jag på balans.

    Men bara tankar. Som sagt. Heja dig. Och fy fan för det som hände i rimini. I Sverige rubriceras det som våldtäkt, 6:1 BrB ”sexuell handling jämförlig med samlag”, innefattar den typen av inträngande.

    Hoppas du får en fin vecka!

  3. Antastad av en man utanför ett hotell i Hurghada, Egypten. Min sambo stod en meter ifrån mig. Fick väl någorlunda stöd av resebolaget, men de talades aldrig om att anmäla. Det skulle väl ändå aldrig leda nånvart.

  4. Jag har… 16 år gammal. En kollega och vän. Såklart trodde ingen på mig, han var ju en fantastisk person.. En person som snodde min oskuld och gav mig mardrömmar!

  5. Du som är för ett land med öppna gränser borde väl förstå att det här blir resultatet. I Kungsan var det afghanska ensamkommande BAAAARN. Förresten borde du också veta att vid det här laget är det ca 500 anmälningar i Köln.

    1. Övergrepp och våldtäkter händer i Sverige ändå, även utan invandring skulle det hända. Varför? För att det finns män i Sverige. Svenska män.

      Kom ihåg: den gemensamma nämnaren är inte etnicitet eller ”kultur”. Den gemensamma nämnaren är män.

    2. Tolkar jag dig rätt – du menar att de öppna gränserna är anledningen till att kvinnor blir antastade? Förlåt, men vilken verklighet lever du i? Det är MÄN som antastar. Svensk, tysk eller afghansk, var dom kommer ifrån har ingen betydelse; det som har betydelse är att inte alla män vet vad ordet respekt innebär.

  6. Jag har blivit utsatt, både våldtäkt och andra ”mindre” grejer som kläm på tuttarna, fått kroppen kommenderad på ett äckligt vis.
    Män som inte kan ta ett nej.

    Här vill jag tillägga att det alltid varit helsvenska män som gjort sig skyldiga till övergreppen på min kropp.
    Skriver det bara för att det är sånt fokus på invandrare i denna frågan.

    Fan vad jag blir arg på detta!
    Vi ska lära pojkarna att uppföra sig ordentligt istället för att lära flickorna att vara försiktiga. Det är bara så fel väg att gå.

  7. Jag känner igen mig. Har alltid haft stora bröst och då jag var 12-13år gammal såg jag ut och hade kurvor som en vuxen. Detta har påverkat mig något otroligt att personer rört min kropp trots att jag inte velat. Och vid rop på hjälp blir man nertystnad. Precis som dig har jag fått tysta ner och gått vidare ensam, då ingen tog det på allvar och bara tyckte man skulle vara glad för att få uppmärksamhet. Gjorde även en bröstförminskning förra året i hopp om att det skulle bli bättre. De psykiska ”problemen” man fått tar längre att bearbeta. Usch för detta! Blir bara så arg och ledsen.

  8. Igenkänning, så är det ju. Minns alla händer på fel ställen när man gått ut på krogen och bara velat dansa. Män som hållit fast, tryckt sig mot. Hur man fick planera med kompisgänget innan, att om någon såg ut som att den inte ville vara i situationen längre så skulle man kunna gå in och rädda, dra henne med sig, springa iväg och gå på toa. Komma ifrån den situationen. Dt hände varje gång. Varenda gång vi gick ut var det minst en av oss somv id minst ett tillfälle hade en kille på sig som inte var välkommen.

  9. Jag har blivit utsatt för övergrepp i varierande grad, vid flera olika tillfällen. Detta gäller också för nästan alla mina kvinnliga vänner.

  10. Jag har. Både sexuella ofredanden (blivit tafsad på ute på krogen, skriken på ute och i skolan med anspelning på sex och trakasserad på internet och irl) och blivit våldtagen en gång när jag var väldigt ung. Flera år senare försökte ett one night stand med våld tvinga till sig sex som jag inte ville ha (honom slog jag och lyckades få ut ur min lägenhet). Aldrig anmält något av det.

  11. Jag blir så trött. Och tröttast blir jag nog över att vi tjejer ska LÄRA oss hur man inte ska bli våldtagen. Istället för att ta tag i dessa jävla män som gör sånt här.

    Jag har en son, som ska veta sin plats. Att man rör ALDRIG en annan människa som säger nej, som inte vill, man ska aldrig ta sig friheten till någon annans kropp. Aldrig. Likaså en lillasyster på 4 år, jag är så rädd att idealen ska komma ikapp henne, att hon ska tro att man alltid ska ta emot utan att säga ifrån. Jag lär henne att folk är olika, att man ska säga nej när man inte vill. Likaså ska jag lära min son att bli en stark, stabil och trygg människa.

    Kram och tack för bra inlägg.

  12. Jag hatar att det är alltid kvinnornas fel. Det är vi som jävlas och luras. Det är så alla domar säger. Så fort någon nämner att de har blivit utsatta så får man till svar: Vad gjorde du då, varför klädde du dig så, du får skylla dig själv, osv.

    Var det mitt fel att mitt ex våldtog mig i sömnen mer än en gång?
    Svaret är Nej. Men jag vågade ändå inte berätta det för någon, det är ju alltid tjejens fel.

    Jag mår idag bra, men det tog mig 10 år att komma hit.
    Blir så förbannad över allt man läser och hör. Ett övergrepp är ett övergrepp, hur ”litet” det än är.

  13. Många gånger..dock inga okända män utan killkompisar, flirtar, sambo och så..blev tvingad till sex när jag var nyförlöst och det slutade i livmoderinfektion men det var ju min fästman så inget jag tänkte på då.

    Konstigt nog vänjer man sig och tycker inte att det är så farligt.

  14. Det här känns som att det är vardagsmat. Varje gång man går ut på krogen så är det minst en som tar en på rumpan. Jag har aldrig tidigare brytt mig och tänkt ”det är sånna killar är” men på senare tid har jag börjat säga ifrån för att jag har insett är det inte är okej. Det är MIN kropp och jag vill inte att någon annan än min pojkvän tar sig friheten att tafsa på den. Jag har även börjat gå i tankarna ”tänk om vi tjejer skulle göra likadant mot killar?” Bara sätta en hand mellan benen på dom. Jag tror tyvärr att detta skulle uppskattas från de flesta killars sida och de istället skulle se det som en invit till något mer. SYND.

  15. Jag har. Alla jag känner har. Av mån i alla åldrar av alla etniciteter. Jag har också upplevt att de enda som kunnat stå upp för mig, säga ifrån och ge tillbaka min värdighet är andra män. Vilket är väldigt dubbelt och för mig ännu svårare att förhålla sig till.

  16. Denna filmen säger en del bra tycker jag, i ett annars så himla svårt ämne.

    https://www.facebook.com/emanuelpage/videos/1081493958529794/?autoplay_reason=all_page_organic_allowed&video_container_type=0&app_id=2392950137

    Om du vill fundera på hur Sallys och Gillis uppväxt och liv ska bli. Denna borde visas för alla föräldrar, elever, lärare osv där personligheter skapas.

    För inte så länge sedan så sprids infon om att en kvinna fått betala skadestånd till en man för att hon slagit honom på käften – detta efter att han tog henne på rumpan. Rättssystemet känns inte riktigt klokt.

    1. Du, nu var det inte ett politiskt inlägg hon skrev, utan detta handlar om sexuella övergrepp ! Ha lite respekt förfan

  17. Det är sjukt att det ska vara såhär. Det händer var och varannan gång man är ute och bara vill dansa med sina tjejkompisar att killar kommer fram och tror att de har någon som helst rätt att smeka upp längs låret och klämma på rumpan. En gång blev jag så sur att jag slog till en kille, och han fattade inte vad han gjort för fel? Han ville bara visa uppskattning…….

  18. Jag har tänkt på mig själv som att jag inte varit med om något direkt sexuellt övergrepp. Men nu som äldre (35) håller jag inte med mitt yngre själv… Har ju fått händer på oombedda ställen när jag tex varit på krogen. Och HUR många gånger har man inte fått, för mig väldigt oönskade, kommentarer och ”tillrop”? Visslingar, ”kss-kss”-ljud, kommentarer som sägs lågt men precis så man själv ska höra. Jag minns när jag tänker på det att jag tex gick omvägar om det var tex en grupp typ hantverkare som stod på gatan och jobbade för gick man förbi var det nästan helt säkert att man skulle få höra något och jag upplevde det som jobbigt, jag skämdes och kände mig superobekväm. Ska tillägga att jag inte är någon ”vrålsnygging” utan en helt normalsöt tjej, jag var också ganska rultig under tonåren. Hur de med mer klassiska utseenden och typ långt blont hår och ”snygga kroppar” upplevde sina tonår kan jag bara undra. Jag är uppvuxen i en ”finare” förort norr om sthlm och har främst rört mig där och på Östermalm. I mina tonår/unga 20-år var det en rätt så homogent etnisk svensk publik där då och det var inget som hindrade från att man fick alla dessa påhopp el vad man ska kalla det. Var man i tex Frankrike och Spanien var det ju nästan outhärdligt (om man var med vänner, inte med familj). Minns att vår strategi var att gå snabbt, titta ned i gatan och inte få ögonkontakt med någon. Hur sjukt är det att man bara köpte att det var så det var. Och där rörde det sig ju också om deras inhemska män dvs. etniska västerlänningar. Så det är knappast något som är exeptionellt för arabiska/nordafrikanska män. Sedan kan det mycket väl vara så att de i gemen har en kvinnosyn som inte är kompatibel med vår kultur och det kan bli ett problem och det kan krävas utbildning och massor av insatser för att komma till rätta över det, jag ifrågasätter inte det. Men man ska komma ihåg att västerländska män åtminstone i min erfarenhet är rätt så bra på att tafsa, ta och fälla kränkande kommentarer. Särskilt dem i tonåren (för mig upphörde detta i mina tidiga 20-nånting-år skulle jag säga).

  19. Tafsad på många gånger på krogen. Två män, mycket äldre än mig, ”omringade” mig på natten på spårvagnen, var hotfulla och vägrade ge sig trots att jag sa att jag inte ville prata med dem, var livrädd att de skulle följa efter mig när jag gick av. Tack och lov uppmärksammade en annan kille detta och ställde sig nära och ”blängde bort” männen. Har haft en berusad man springande efter mig på natten på vägen hem, ropandes ”hora”, tack och lov var det igen en annan man i närheten som rastade sin hund och som stoppade mannen. Är sen många år tillbaka väldigt nervös om jag måste gå ensam hem på natten och gör det bara i undantagsfall. Jämfört med vad många andra råkat ut för har jag ändå haft ”tur”. Helt sjukt att det är så här och helt sjukt att diskussionen ofta hamnar vid att det är ett slags kvinnoproblem när det uppenbarligen är alldeles för många män som har riktigt stora problem med respekt/sexualitet/maktbegär eller var fan det nu sitter. Vi kvinnor får dras med de vidriga konsekvenserna av detta problem.

  20. Kvinnan blir straffad dubbelt här. Det är så sjukt att de tystar ner det! Skitsamma varifrån männen kommer som gjort detta, spelar ingen roll var de är födda det är fortfarande FEL. Först blir kvinnan utsatt för ett övergrepp, sen ännu ett övergrepp när det tystas ner. Allt för att skydda andra oskyldiga män från att bli anklagade. Kvinnan får bära både övergreppet och ansvaret för andra män. Så jävla vansinnigt!

  21. Detta tystnades ned för att det var asylanter och invandrare som begick dessa planerade vidriga övergrep. Sverige är en korrupt stat! Ta upp detta problem istället. Nu framstår SD i mycket bättre ljus en Sveriges korrupta regering! SJUKT!

  22. Här är en till som blivit utsatt! Jag är en blond ung tjej som är uppvuxen i en väldigt mångkulturell förort. Dagligen när jag var yngre tafsade de mig på brösten när jag gick i skolan och personalen menade på att det är ”vanligt att pojkar gör så i den åldern”. Upp mot tonåren när man sedan började gå på konserter och festivaler blev det ännu mer tydligt. Jag har otaliga gånger hamnat framför äckliga män på konserter som tror sig har rätt att trycka ned sin hand innanför mina byxor eller under kjolen. Men det är ju ingen idé att anmäla, för det tystas ju ändå ner.

  23. Som SS skriver. Du Bella som är så glad för ”öppna våra hjärtan” skiten och öppna gränser osv osv…..här ser du resultatet och det är bedrövligt!!!!! Förstå att länder som Ungern hade rätt redan för länge sen när dom stänger gränsen för dessa ”djurbeteenden” som dessa folkgrupper utövar. Ni som har döttrar borde alla rösta för SD så vi kan kasta ut sådana kriminella direkt. Nu blir dom bara gripna, säger dom är 15 och blir släppta medan tjejers liv blir förstörda i många fall. Fy fan säger jag. Det hör inte hemma i vårt lan. Vi tjejer ska kunna gå i korta kjolar och inte i några hucklor. Vi bor i Sverige och vi har den friheten!!

    1. Detta handlar inte om etnicitet utan om kön. Är man som begår de här brotten och inget annat. De gånger jag har blivit utsatt för inviter som gått över gränsen så har det varit etniskt svenska män. Dessutom fanns våldtäkt och sexuella trakasserier långt innan vi fick någon direkt invandring till Sverige. Våldtäkt inom äktenskapet var och är vanligt t.ex och förr var inte ens det olagligt i Sverige utan något som man som fru skulle ställa upp på. Har dessutom för mig att politiker för SD är överrepresenterade i brottstatistiken i jämförelse till andra partier och även i jämförelse med människor med utländsk härkomst.

  24. Jag kände att min reaktion blev helt fel när jag läste om Köln, att jag först blev irriterad över uppståndelsen eftersom det inte alls kom som en chock för mig.

    När jag och mina kompisar var 17 år bestämde vi oss för att ta oss till Slussen under nyårsafton, för att se raketer. Men det hela slutade med att vi fick stå tätt i en ring på tunnelbaneperrongen, rädda påväg därifrån. Runtomkring oss stod det vidriga, äckliga, gamla, män som skrattade och försökte ta oss på rumpan, på brösten och även klämma oss mellan benen. Jag minns det så väl, men ändå tvivlar jag på om det kan vara sant.

    Så många ”tafs” som jag fick den kvällen gick inte att räkna. Det kändes äckligt och framförallt extremt kränkande, att vi unga tjejer var så maktlösa. Och att männen skrattade samtidigt, det var fruktansvärt. Ändå har jag inte fått klart för mig varför vi inte gjorde en större sak av det här efteråt. Vi var unga och oerfarna av utekvällar och kände kanske att vi inte hade tillräckligt med koll på vad för slags kränkningar man som tjej ska stå ut med.

    /Sara

  25. Under en skolresa delade jag tält med min kompis och en killkompis till honom (som jag lärde känna på resan). Den nya killen tog på mig och försökte få mig att ligga med honom, samtidigt som min kompis var i tältet. Lyckades få honom att fatta efter några timmar genom att jag lindade in mig i sovsäcken så att han inte kom åt mig. Sov inte en blund den natten. Har aldrig känt mig såg äcklig som efter det.

  26. Nu missar du poängen och det vet du!
    Varför tystades övergreppen ner? Varför säger du inte att DETTA är en KONSEKVENS AV ÖPPNA GRÄNSER OCH HJÄRNTVÄTT. Det kommer hända i Sverige. Du- ni har frågat efter detta. Snart kommer svenska kvinnor vara rädda att gå ut på gatan.
    Vänta och se.

    Politiker i västeuropa har tappat greppet för länge sedan.

  27. Lösningen är väl snarare att uppfostra sina söner (i den mån en kan påverka som förälder) till att INTE förgripa sig på kvinnor, snarare än att uppfostra sina döttrar till att klä sig på vissa sätt, inte gå ut och klubba, lära sig skrika nej högre än högst, självförsvar etc. Lägga fokus på förövaren, inte på att det är offrets ansvar.

    Tror de allra flesta tjejer varit med om ofredande och övergrepp. Både random snubbar på stan när en ska ta ut pengar, manliga ”vänner” som tar sig friheter, föräldrars manliga bekanta som gör om kramen till att ta en på brösten.

  28. Usch, det är verkligen igenkänning och inte förvåning för min del. Jag blev utsatt när jag var 12 år på tunnelbanan, när det var helt proppat med folk. Där stod jag mitt bland massa människor men vågade inte säga till någon att mannen som stod bakom mig höll fast mig och gned sig emot mig. Han följde efter mig och gjorde samma även när jag bytte vagn. Har tagit många terapitimmar för att hantera den förnedringen.

  29. Ska du ta upp det i Köln kan du väl också dra upp det som hände i SVERIGE och som tystades ner? Tycker den diskussionen är så intressant, att man hellre tystar ner händelser för att inte låta folk själva tycka som dem vill. Man ska tycka på ett särskilt sätt och vis om man inte vill tystas ner. Tydliga tecken på att vår demokrati är hotad.

  30. Jag har. Mindre grejer som att bli tafsad på ute på krogen, men även en våldtäkt. 17 år, och lite för full på nyår. En manlig ”kompis” erbjöd sig att skjutsa mig hem, men när vi väl kom fram så skulle han ha betalt i natura. Jag vågade aldrig anmäla.

  31. När jag var ute och joggade i här i Sverige i somras, mitt på dagen ,så var det en kille som cyklade förbi och tog på mig. Jag blev helt chockad. Jag kunde inte stoppa honom han kom cyklandes bakifrån och gav mig ett ”nyp”. Fy fan. Att vissa killar känner att de kan göra vad de vill på tjejer.

  32. Genom hela högstadiet utstod jag och en kompis sexuella trakasserier. Lärarna tog oss inte på allvar. En kille körde upp en pinne mellan benen på mig en dag då jag hade kjol och gick upp för en trappa. Blev otaliga gången intvingad på små toaletter med fyra-fem killar samtidigt som tafsade. Upptryck mot skåp. ”Bara” allmänt tafsad på mellan benen, på rumpa och bröst. Allt av vita killar med svensk bakgrund. De här problemen har ingenting men invandring att göra (eftersom många påstår att det är det som är problemet). Det har att göra med hur killar uppfostras. Det var även svårt att göra något åt det. Folk skrattade och tyckte att killarna bara fånade sig men det var tre långa år innan vi äntligen kunde söka till gymnasiet. Sprang senare på två av killarna på stan som ung vuxen. De grabbade fortfarande tag i mig och betedde sig på ett sätt som visade att de fortfarande hade noll respekt för mig.

    Min svärfar har även tagit sig friheter i hur han tar på mig. Mår illa varje gång jag påminns om det.

  33. Varit utsatt här i skärholmen i en klubb där illegal marockan bor. Och ändå låter polisen honom vara kvar varför. Jag bor här o betalar skatt så här får det inte vara. Polisen i usa verkar bry sej mycket mer om kvinnor. Jag köpt larm o uppmanar alla att anmäla ofredande.

  34. Tänkte bara dela med mig av ett exempel på ett annat scenario.

    Trots att jag har världens bästa och finaste sambo (som dessutom är helsvensk) så kan även han göra saker som känns helt främmande för mig.

    Ett tydligt exempel är när vi en morgon låg i sängen och kramades. Jag, som i vanliga fall inte riktigt vågar prata om saker som rör min kropp, berättar att sex för tillfället ”gör ont” och att jag inte är så sugen på att genomföra något sånt just nu. Tror själva smärtan beror på mediciner, så det är ju inte som att vårt sexliv är över för alltid.

    Trots att jag förklarade detta fortsatte min sambo ändå att få mig att gå med på sex. Trots att jag tre minuter innan berättat att det gör ont att ha sex!

    Det är så konstigt att han inte respekterar mig? Jag förstår inte varför man skulle vilja göra något som gör ont på någon annan? Oavsett om det är en kram, ett ord eller handling så som samlag.

    1. Det du varit med om är så himla viktigt. Jag reagerar precis som du. Hade min man sagt att han hade ont i sin penis av någon anledning skulle jag inte svara med: ”amen kan vi inte ha försiktigt sex då? bara en liten liten stund?” .. Det är inte respektfullt att låta någon lida för ens egen njutning.

    2. Men S, det där är hundra procent oacceptabelt och du måste ta upp det med din kille! Jag har av olika skäl ont från tid till annan och bara vetskapen om att jag har det med jämna mellanrum gör att min man är och blir oerhört försiktigt för att se till att jag aldrig någonsin känner någon press att ställa upp. Han vill tvärt om helst att jag har intiativ numera eftersom tanken på att göra mig illa alls (ibland börjar vi och det börjar göra ont medan) gör honom upprörd och framförallt avtänd.
      Du behöver verkligen prata med din kille!

  35. Jag har blivit utsatt för tafsande både i skolan och på krogen. Blivit jagad av en man som hoppade ur bilen och sprang efter mig. Blivit jagad av ett gäng yngre killar som stannade sin bil när jag var ute och joggade. Inte blivit avsläppt av bussen och varit instängd med chauffören som sa äckliga saker och jag minns inget mer allt är en blackout av den händelsen. Och ett våldtäktsförsök hemma hos en kille jag var kompis med. Ett gäng killar som försökte släpa med sig mig, min syster och kompisar slog killarna och kastade sten tills dom släppte mig (Vi var bara 12 år). 3 killar höll fast mig och drog med en tändare mot mitt hår och sa att dom skulle elda upp mig. Jag har varit nykter alla gånger och klädd i byxor och tröja alltså inte utmanande. Och ändå har allt detta hänt så dom som skyller på tjejens kläder osv det händer ändå! Sjuka killar är sjuka oavsett vad tjejen gör. Allt detta har påverkat mig så pass mycket att jag aldrig är ensam hemma hos killar och aldrig gör saker ensam eller är ute själv och tex joggar

  36. När jag var 20 blev jag efter lite hångel medryckt in på en klubbtoalett. Han ville ha sex, jag ville inte ha mer än pussar. Han drog ner mina byxor, jag sa nej och drog upp, han drog ner mina byxor, jag sa nej och drog upp… Och så höll det på. Men eftersom jag var alldeles för full och hade tagit initiativ till att hångla spelade inte mina ord någon roll. Tillslut vände han mig om och hade sex med mig när jag sagt nej 10 ggr. Gick hem äcklad och ledsen. Har i efterhand fått höra och börjat tro att jag inte visade eller markerade nog att jag inte ville. Ett nej eller 10 nej räcker ju inte längre…

  37. Det var inte förens i vuxen ålder jag insåg att den där gången jag hade somnat i sängen hos en kille under en fest och vaknade ett par timmar senare med att han låg på mig i och var i mig, inte var mitt fel.
    Jag vågade inte säga ett ord och det enda jag tänkte på var att det var oansvarigt av mig att däcka hemma hos någon jag knappt kände.
    I flera år skyllde jag på mig själv och mitt dåliga omdömme och än idag vet ingen om vad som hände, men jag har iallafall insett att det inte var mitt fel.

    Det tråkiga är att än idag vågar jag inte skriva denna kommentaren med mitt fulla namn av rädsla att någon ska få reda på det!
    Det är helt sjukt.

  38. Våldtagen av en bekant. Anmälde inte men berättade för hans vänner som trodde mig och vände honom ryggen. Mår inte alls dåligt, bara för att han är dum i huvudet ska han inte få förstöra mitt liv.

  39. Jag blev våldtagen när jag var 16. Av en ”kompis” som jag hade känt i flera år. Trots att jag grät och sa nej så slutade han inte. Vågade inte ens prata med någon om det och ännu mindre anmäla. Jag hade druckit alkohol och då var det ju mitt fel. Jag känner fortfarande skam fast jag inte borde. Det borde vara han som äcklas av sig själv.

  40. Med tanke på alla övergrepp jag utsatts för under uppväxten av uteslutande utomeuropeer som betraktat mig som en billig svennehora kan jag inte låta bli att känna regelrätt hat mot alla er kvinnor som förringar och relativiserar mina upplevelser med ”svenska män våldtar också!”. Det finns en etnisk eller kulturell aspekt, BRÅ har konstaterat den både 1996 och 2005 i sina rapporter om invandrarrelaterad brottslighet. Nordafrikaner var exempelvis 23 gånger mer benägna att våldta än en svensk. Det betyder intr att alla nordafrikanska män är våldtäksmän och alla svenska män oskyldiga men der betyder att det finns en enorm överrepresentation och att det är ett svek mot kvinnor som mig att man vägrar prata om det.

    Jag kan inte känna något annat än att jag hoppas att ni, goda ”antirasister”, faller offer för deras våld nästa gång. Jag kan inte känna något annat. Ni är ju värre än dom.

    1. Hallå Mirza!! Hur kunde ovanstående kommentar bli godkänd? Är det okej att uttrycka en önskan om att antirasister i kommentarsfältet ska bli våldtagna av utomeuropeiska män?

      Och som svar till Louise – jag har blivit sexuellt utnyttjad av uteslutande svenska män (när det skett i Sverige). Så den gemensamma nämnaren mellan våra upplevelser är fortfarande kön, ej etnicitet. Det visar sig också i detta kommentarsfält. Det gemensamma är att de som utsätts är kvinnor och att förövarna är män.

    2. Bra Louise att du säger som det är, utomeuropeiska män är kraftigt överrepresenterade när det gäller våldtäkter både i Sverige, Norge, Danmark och Finland och i Tyskland pågår en våldtäktsepidemi både mot tyska kvinnor men även på flyktingförläggningar över hela landet utsätts ensamkommande flyktingkvinnor för våldtäkter och blir tvingade att prostituera sig. Även kvinnlig personal som jobbar på flyktingförläggningar är utsatta! Och så har vi ju alla dessa pedofilgäng i Storbritannien, där muslimska män drogat och utnyttjat minderåriga vita flickor i många många år, men det har bara blivit nertystat, man tror att det kan vara närmare en miljon flickor som har blivit utnyttjade!!

    3. Att önska att andra kvinnor blir utsatta för sexuella övergrepp – oavsett grund – känns verkligen svårt att ta till sig. Det handlar inte om att förringa dina upplevelser – jag håller med om att det i vissa kulturer verkar finnas en värre syn på kvinnor som möjliggör fler övergrepp – men problemet är hur män behandlar kvinnor – inte hur invandringen ser ut. Många försöker göra om frågan till rasistisk propaganda – det känns så himla fel!!! Det är tillräckligt fel i sig att detta förekommer – det räcker med att en man gör så mot en kvinna för att det ska vara fel.

  41. Jag sommarjobbade som ung på en ö, alla som jobbade fick bo på ön. En kväll när mina kollegor varit ute och jag låg o sov i mitt rum så kommer dessa tre killkollegor (svenska) in i mitt rum och försöker slita av mig täcket och fota. Jag skriker och försöker hålla fast i täcket så gått det går. En kille tittar på och två agerar. Tillslut går de därifrån. Jag har ingen aning om hur bilden blev de fick. Jag mår dåligt, skäms och tänker på det efteråt. Inte vågade jag säga något morgonen efter heller. Jag har gått vidare men det var jobbigt då.

  42. Armbåge på näsan och ett knä i skrevet är det enda denna sortens killar verkar förstå. De killar som tafsat på mig på krogen har lärt sig att det gör man inte ostraffat. Jag är visserligen starkare och mer vältränad än de flesta tjejer men jag hoppas att jag genom att orsaka dem rejält med smärta får dem att tänka sig för nästa gång. Kanske skyddar det några andra tjejer. Dessutom, det känns bra att se blodet rinna på dessa fega kräk. Upprättelse för mig, förnedring för dem.

  43. En av mina före detta närmaste vänners pojkvän försökte förgripa sig på mig sexuellt med visst våld. De är idag gifta och jag blir illamående varje gång jag tänker på att jag inte anmälde. Hon skällde ut mig en gång för att jag inte lät henne gå vidare och glömma det som hänt. Efter det hade vi inte längre någon kontakt. Jag lever med minnet hela tiden. Ibland ställer man sig kanske frågan, vad har den där vidriga människan för familj? Vet de om vad den personen gör mot andra människor? Uppenbarligen finns det folk som blundar för det och låtsas som att inget har hänt. Vi måste stå upp för varandra och försvara när en annan är utsatt. Jag vet nu med all säkerhet att om någon i min närhet idag skulle råka ut för något typ av övergrepp skulle jag insistera på att anmäla och finnas där hela tiden för man tvivlar oftas för mycket på sig själv och sitt eget omdöme för att kontakta polisen i en sådan situation tyvärr. Även om det inte leder till en dom så har man gjort en markering.

  44. En lösning måste väll vara att förstå var detta beteende kommer ifrån. Att lära tjejer självförsvar kommer ju inte lösa problemet om man säger så.
    Jag tror verkligen till hundra procent att det är stereotypa könsroller som är boven i dramat. Det tillsammans med patriarkatet som finns i hela världen. Istället för att förvänta sig eller skratta bort när sina söner beter sig dåligt, är våldsamma osv så tkr jag man ska sätta ner foten på en gång! Lär de bli mer mjuka och omhändertagande (som anses typiskt tjejigt).
    Dessa beteenden är ju inlärda (omedvetet självklart) från början av livet.

  45. Brukar inte kommentera, men måste tacka dig för att du lyfter detta! Tack! Jag har blivit utsatt och jag vet väldigt många av mina vänner som också blivit det. Det måste få ett stopp.

  46. Det händer mer eller mindre varje gång jag är ute och dansar med vänner sena kvällar. Du blir van. Äcklad.

    1. Fast, nej. De ofredanden jag upplever att jag varit med om skedde på 90-tal och tidigt 2000-tal och det var ju ganska långt före detta. Dessutom har jag ögon att se med och av dem som jag skriver om till absolut övervägande del varit precis som jag själv dvs etniskt västerländska. Det är helt sinnessjukt att skriva som du gör och därmed mena att det bara är ensamkommande flyktningbarn som förgriper sig/begår ofredanden mot kvinnor.

      1. Ingen har påstått att det är ”bara” invandrare, men polisen konstaterade att det i Kungsträdgården var systematiskt och att majoriteten var afghanska ensamkommande. Varför ska vi importera och förvärra ett problem utan att ens tala om det eller försöka förebygga? Vi kan väl åtminstone klart markera och informera män från patriarkala kulturer vad som gäller här?
        Svin finns överallt, men i vissa kulturer ses de inte ens som svin.

    2. Hoppas du skämtar?
      Precis som att inte svenskar beter sig på sånt här vis, sluta lägga allt på flyktingarna/invandrarna. Dra inte alla över en kam. Det finns skitfolk i varje land och inom varje religion och kultur.

      1. Nämn en (1) endaste gång/händelse där hundratals svenska män organiserat sig via sociala medier, planerat, samlat sig från flera olika ställen i hela landet för att i gemensam trupp attackera, råna och våldföra sig på kvinnor på en specifik plats. En enda händelse vill jag höra. Annars vill jag aldrig mer höra någon påstå att svenska män minsann också uppför sig på det här sättet.

    3. Absolut inte! Min bästa vän blev kladdad på av en svensk kille som hette Anton och som också råkade vara pojkvän till min andra bästa vän. Helt sjukt med det är idioter som gör det, spela roll vilken nationalitet det är!

    4. Kan dock inte instämma. Har själv aldrig blivit ofredad av en utlänsk man. Endast svenska män och gubbar. Visst finns det äckel bland invandrare också, men tycker det är fel att döma ut endast invandrare.

    5. Du får gärna utveckla det där. Menar du att det är ensamkommande flyktingbarns fel? :p usch, äckliga åsikter.

    6. Alltså. Va? Jag har blivit ofredad många gånger i mitt liv, och VARENDA GÅNG har det varit av en svensk (även i din mening svensk, vi snackar blond och blåögd svenssonkille). Jag har tillochmed blivit nästan våldtagen av en SVENSK kille i Turkiet men som tur var blev jag räddad av min nyfunna turkiska vän (en man som också var där på semester). Orkade inte anmäla, visste ju inte ens vad killen hette, vi hade bara pratat kanske 2 minuter tidigare för att han hörde att jag var svensk.

    7. Madde, du har rätt. Nordafrikaner är 23 gånger mer benägna att våldta än svenska män (BRÅ 1996). Bry dig inte om de kvinnohatiska feministerna som skriver här.

    8. Alldeles uppenbart utförs en hel del sexuella övergrepp av utländska män, men eftersom så få av dessa är polisanmälda och utredda har du ingen aning om att det rör sig om ”ensamkommande”.
      Finns väl gott om unga män med utländsk hereditet som faktiskt har hela familjer här i Sverige.
      Det är totalt fel att köra med generella omdömen vilket inte hjälper de kvinnor som utsatts eller till att lösa problemet.De svenska kvinnor som dödas och misshandlas i Sverige är till nästan 100% utförda av inhemska svenskar.

  47. http://www.svd.se/uppgifter-overgreppen-har-pagatt-i-flera-ar/om/overgreppen-under-we-are-sthlm

    Att polisen håller inne på ren fakta för att inte hänga ut en grupp tycker jag är skandal. Fakta är fakta. Struntar blankt varifrån folk kommer. Det här verkar gälla killar ofta med invandrarbakgrund det är bara så det är. Tror generellt att ”svenska” killar begår minst lika mycket dumheter. Och det måste få ett stopp. Får kalla kårar när jag tänker att min dotter ska växa upp i den här miljön. Fyyy fn.

  48. Vi var ett gäng svenska tjejer i Alanya, Turkiet. Det var överhuvudtaget svårt att gå bara två tjejer ner på stan för så många killar skulle dra i en och flirta på ett otrevligt sätt. Jag hade skjorts under klänning trots att de var 40 grader även på kvällen. Vi var ute på en klubb och blir omringade av ca 15 killar (vi var 5 tjejer) som dansar väldigt nära och de känns obehagligt. Jag flyttar runt hela tiden för att koma bort, så känner jag nån som smeker min rumpa. Blir så arg att jag bara skriker rakt ur och en kompis ser vad som sker och smäller till killen och vi lyckas ta oss ut allihopa. Utanför frågar ena tjejen varför jag skrek och efter jag berättade så sa hon att hon fått fingrar innanför trosorna men inte vågat visa något därinne utan bara försökt flytta undan.
    Jag vågade inte Heller dricka på hela resan då vi träffade tjejer första dagen som berättat att de sett bartendern lägga tabletter i drinkarna.
    Vidrig resa.
    Har alltid gillat Turkiet innan men de var en helt annan upplevelse att resa som Tjej gäng.
    Reste tillbaka till side (en timme bort från alanya) fast med killkompisar och då fick man vara i fred.

  49. Tragiskt nog så ja.

    Både sexuellt ofredande, blottning, och ja de vanliga kommentarerna. Har även blivit drogad på nattklubb i Sverige av en svensk man. Men insåg i den där mörka gränden han ville dra in mig i att det var dags att skrika. Som tur var!!! Blodprover visade på droger.

    Men det värsta var nog i Spanien när jag gick ned för gatan mitt på dagen. På en parkbänk sitter en äldre man med en liten grabb på kanske 7 år. Jag var klädd i jeans, kappa och mössa. Mannen pekar på mig och säger till pojken. – Mira, esta chica es una puta! (Titta denna tjejen är en hora) orsaken var misstänker jag att jag är blond och skandinavisk till utseendet. Den pojken växer ju upp till att tro att så är det. Och då kanske han står där i baren, ser den blonda tjejen och tror att hon är med på allt. Hon är ju ändå bara en blond hora.

    Men som sagt det finns överallt! Av män oavsett kulturell tillhörighet. Opassande kommentarer, opassande beröring, skitsnack, kommentarer, och värst av allt våldtäkt och övergrepp!

  50. För tre år sedan gjorde min kille sen sju år tillbaka slut med mig. Kort historia: Han hade träffat en ny och älskade mig inte längre. Någon månad senare insisterade en jobbarkompis på att jag skulle börja dejta. Det skulle vara bra för mig. Så jag fick kontakt med en kompis till henne som hon sa mycket bra saker om. En lördag gick vi på bio och sen följde han mig hem som en riktig gentleman.. Klockan var inte så mycket och jag tyckte han var rolig och trevlig, så jag bjöd med honom upp för att fortsätta prata en stund till. Väl uppe hann jag knappt ta av ytterkläderna innan han slet ner mig i sängen… Vi hade inte ens rört vid varandra innan detta.. Inte ens hållt handen… Och det borde inte spela någon roll! Jag sa nej flera flera gånger och efteråt vägrade han gå fastän jag grät och sa åt honom att gå hem. Han skulle promt sova kvar. Efter någon timme så gick han tillslut… Min borg, mitt trygga hem, allting var förstört…

    Han bodde i ett hus på nästan samma gård som mig så jag tvingades möta honom i affären, på gatan osv. När jag väl berättade om det för familj och närmsta vänner så var de enda kommentarerna ”ojdå, men det är ingen ide att anmäla” och sen var det aldrig någon som frågade om det igen. ALDRIG någon som frågade hur jag mådde. Nu har det gått tre år och jag bor i ett annat land och är gravid i v12 med en jätte fin kille. Jag har försökt förträngda det som hänt, men ibland bubblar det upp, speciellt när vi ska vara intima. Jag får panikkänslor och vill inte, vill inte vara nära. Det är förjävligt att en människa tar sig rätten att förstöra någon annans kropp och själ! Fy jävla fan… Förlåt för lång kommentar, har inte pratat om det sen det hände och jag är så trött på att skämmas och inte ha någon att prata om det med… ta hand om varandra ♡

    1. Vill bara skicka över en stooor kram! Beklagar det du varit med om. Förjävligt helt enkelt. Liknande händer allt för många. Kram

  51. Jag var 19 och ute med vänner på ett ställe då en man försöker få ner sin hand under mina byxor ”bara för att kolla ifall jag hade trosor på mig”. Otroligt obehagligt samtidigt som det känns som det är något man ska behöva räkna med när man går ut. Väldigt sorgligt att man som tjej inte kan gå ut och ha kul utan att bli antastad.

  52. Jag har haft partners som tjatat till sig sex som jag inte velat ha, killkompisar som har försökt utnyttja mig när man varit lite för full på en fest och för många killar för att räkna som har antastat mig på bussen, tunnelbanan, gatan, klubbar, skola och arbetsplats… Visst jag har blivit förbannad många gånger och klippt till en och annan snubbe som gått över gränsen, men oftast så biter jag bara ihop och försöker gå vidare. Helt sjukt egentligen. Men när man vet att det inte lönar sig att anmäla och att man bara får höra att man är ”en jävla bitterfitta” när man påpekar problemet så ger man liksom upp tillslut.

  53. Även jag har. Flera gånger. I busskön tog en snubbe mig på arslet, riktigt greppade tag i det, sedan gick han där ifrån.
    Men det allra värsta jag varit med om var när jag var i Hurghada, Egypten för ett år sedan. Gick in på en butik precis utanför hotellet efter många tjat av killarna tillhörande butiken var dag. Han visade en massa olika smörjor som skulle vara bra för kroppen, ville prova på armen, visst, sen benen, där han tog och smekte på mina mest privata delar. Jag mådde illa på riktigt, rusade ut och tittade aldrig mer åt det hållet. Detta var en butik precis utanför hotellet Bella Vista.

  54. Jag har vid tre tillfällen fått en hand uppkörd bakifrån mellan mina ben på barer/nattklubbar. Vansinnigt kränkande! Första gången var för över 30 år sen och senaste och förhoppningvis sista för fyra år sen. Så det drabbar alla åldrar! Sista gången det hände hann jag ”ta fast” karlsloken. Han fick en utskällning som han förhoppningsvis aldrig glömmer och gör förmodligen inte om detta och jag såg till att han blev utslängd från nattklubben.

  55. Min första tanke när jag läste texten var ”det är händer ju hela tiden”, jag visste inte ens att man fick anmäla en händelse som inte inkluderade den typiska våldtäckten, dvs i samlag mot ens vilja. Detta gjorde mig extra rädd, att jag inte ens tänkt på att jag ska ha anmält alla händelser man råkat ut för. Under festivaler har jag råkat ut för killar som hållit fast en, tafsat på en, okända mäns händer innanför mina byxor och en gång till och med så knäppte någon upp min bh i publikhavet under en konsert. En händelse som printat sig extra mycket i mitt huvud är en festivaldag på bråvalla förra året då ett killgäng stod bakom mig och mina kompisar. Hur de började kommentera min rumpa och säga vidriga kommentarer, hur de senare började ta på den. Klämma och skratta. Killarna var äldre än mig, jag var 17 de kanske 24. Först slog jag bara till deras händer som letade sig fram över min rumpa, försökte flytta undan lite men de följde bara efter. Jag tog mod till mig och sa ifrån, då fick jag direkt höra att jag var en äcklig hora. De slutade tafsa men fimpade sina cigaretter i mit hår. Jag blev på något sätt tom inombords, kommer ihåg hur jag bara ville försvinna. kände mig smutsig typ. Mina kompisar drog iväg mig därifrån, killarna försvann men känslan var kvar. Och den återkommer hela tiden. för varje krogbesök jag gör, varje konsert jag går på, så råkar jag ut för något liknande. Och hela tiden försöker jag intala mig, du är inte smutsig, det är inte ditt fel. Men det är svårt

  56. Fy fan vad förbannad jag blir när jag läser kommentarerna i det här inlägget. Hur kan det vara mer regel än undantag att kvinnor har blivit utsatta för sexuella övergrepp? Vidrigt. Och jag tänkte instinktivt ”nej” på din fråga, men så insåg jag att jag har blivit tafsad på fler gånger än jag kommer ihåg. De få gångerna jag vågat konfrontera och inte bara försökt vifta bort det och förtränga, så har jag blivit reducerad till att jag borde vara glad för att han visar uppskattning. Eller glad över komplimangen. Men det är liksom ingen stor grej, det är något tjejer får räkna med om vi är på en konsert, hemmafest eller krogen . Oavsett om vi är nykterister, fullt påklädda eller visar tydligt att vi inte är intresserade eller vill. Så. jävla. sjukt.

  57. Jag har blivit utnyttjad, av en vän 2 gånger och i skolan av killar i klassen. Tyvärr har nog 95 % av mina tjejkompisar varit med om samma sak. Äckligt!

  58. Blev påhoppad av två män påväg hem en natt. De höll fast mig och tafsade. Vet fortfarande inte hur jag kom loss men sprang hem, som var bara 10 m bort..

    Anmälde inte heller. Men när min vän blev utsatt för samma sak anmälde hon direkt och polisen agerade direkt. Det här var i Umeå och den såkallade ”campusmannen” som tydligt var flera män än en.

  59. Jag var 16 och på en fest med En massa kompisar. Gick in med en tjejkompis i ett rum för att sminka oss och när hon går iväg för att hämta hårspray så kommer en kille in o stänger dörren om sej. Han tar upp sitt könsorgan o stryker den över mina läppar, jag säger nej o försöker resa mej upp. Men han trycket ner mej och kräver oralsex. Jag började gråta men sa att jag kunde Gå med på det om jag fick gå på toaletten först. Han låste upp dörren och jag sprang därifrån. Efteråt fick jag höra att man får skylla sej själv om man är berusad! Fruktansvärt kränkande och jag mår dåligt över det än idag, 10 år senare!

  60. Kommer inte ens ihåg alla gånger jag blivit taffsad på… Men minns särskilt förra nyårsafton då jag var på väg hem, var tvungen att gå av tåget för blev akut kissnödig, springer längst bort på perrongen och bakom ett litet ”hus”. Precis när ja kommer runt hörnet så kommer 4-5 killar bakom mig som sprungit efter. Blir neddragen på marken och några håller i mig medans en av dom försöker få av mig byxorna. Jag blev så rädd (och var extremt kissnödig), så jag kissar på mig.. När han fått av mig byxorna upptäcker han de, och då säger dom åt mig att jag är vidrig, äcklig och dom inte ville kn*lla en sån vidrig brud. Sen försvann dom därifrån.. Hittade aldrig mina byxor så tog min halsduk och lindade om benen… Gjorde en anmälan men dom hittades aldrig…
    Den polis som jag fick prata med då sa ”men vi hittade igen dina byxor så de är ju någo possitivt iallafall”.
    Positivt my ass heller…

  61. Känns som att jag har haft en väldig tur när jag läser alla kommentarer, men faktiskt aldrig och då har jag ändå varit i 6 olika situationer med 6 olika killar (alltså en kille per situation, så ingen missförstår) där allihopa lätt hade kunnat våldta mig men faktiskt alla respekterade mitt Nej! Det är så satans sjukt att sånt här beteende liksom accepteras av samhället- killarna ursäktas på alla möjliga idiotiska sätt och tjejerna skuldbeläggs och får lära sig att DE har ansvaret för killarnas beteende- de får inte klä sig hur som helst, inte gå ensamma på kvällen, inte dricka för mycket, inte vara utmanande etc, etc. När ska samhället ta itu med männen?! När ska ALLA föräldrar uppfostra sina söner att respektera andras kroppar och vilja?! Varför ska ALLTID tjejerna offras och killarna får göra vad fan de vill för de är ju bara sinnessvaga män som inte kan kontrollera sina lustar- det är ju så synd om dem.. Patetiskt! Kvinnosynen i det här landet blir bara vidrigare och vidrigare och myndigheterna gör ingenting som vanligt!

  62. Har blivit taffsad på många gånger. Av okända män på dansgolvet, av en okänd man på tunnelbanan (kommer fortfarande ihåg hur han stirrade på mig när jag skulle gå förbi honom, hans vänner blev tysta som om han redan hade sagt till dom vad han skulle göra, och sen känner jag hans hand smälla till min rumpa och sen gör han high five och skrattar med sina polare), av ”vänner” som tyckte att det var okej att ta på mina bröst för att, ja vi var ju vänner…
    Jag jobbar kväll vissa helger och måste gå förbi en krog för att komma hem, men jag går alltid en omväg hem nu eller ber min sambo möta mig om han är hemma efter att några killar började prata med mig utanför krogen och insisterade att jag skulle följa med mig hem till dom på efterfest och försökte dra i mig. Och när jag väl slet mig loss så skrek dom hora efter mig…
    Jag älskar att dansa men på senare tid vill jag inte gå ut på krogen alls.
    Och det jag har varit med om är ändå väldigt ”milt” om man ska jämföra med många andra av mina vänner som har blivit drogade, våldtagna osv.

  63. Det är inte din dotter du ska hitta lösning på utan din son. Det är inte flickor som ska ändra sitt beteende, de har inte gjort något fel. Utan det är pojkar och män som ska ändra sitt beteende. Oberoende på bakgrund sker dessa övergrepp dagligen i alla länder i världen. Det handlar inte om kultur eller religion, det handlar om individer.

    Lägg inte skulden på kvinnorna eller kulturer, lägg den där den ska vara, hos männen och individerna som genom för dessa hemska gärningar. Det är så lätt att dra alla över en kam, men för varje 100.000 tals ”normala” människor i världen finns 1 idiot. Vi måste se till att ändra denne från dess beteende och inte göra det som känns lätt för oss själva, nämligen att skylla på alla män eller alla inom den viss kultur.

  64. Jag fick en mjukglass uppkörd på mitt mest intima ställe av min dåvarande pojkvän. När jag polisanmälde händelsen skrattade polis kvinnan (!!) till när jag berättade. Den anmälan lades ner precis som dom 4 andra jag gjorde…

  65. Jag blev våldtagen för nio år sedan, av en man i min närhet som tyvärr fortfarande finns i mitt liv. Har trängt undan det, gömt och försökt glömma alla dessa år (Anmälde aldrig. Vågade inte, orkade inte.), tills jag för ett år sedan lättade min börda för en person i ett vårdsammanhang. På vissa sätt känns det bättre, på andra sätt har det blivit värre. Känslan av skam och smuts kommer kanske aldrig försvinna, känslan av att jag på något sätt får skylla mig själv (framförallt för att jag inte anmälde.). Att folk nu kopplar samman dessa nyheter med etnicitet får mig att sparka bakut, för den enda kopplingen som finns är: de är alla män. Det stora hotet mot kvinnor i världen är inte olika kulturer eller ursprung, det är män – i världens alla hörn.

  66. Oj, vad trött jag blir på vissa kommentarer. Jag likt Isabella och många andra här blivit utsatt för övergrepp flera gånger och det är så hemskt att läsa att vi alla här har det gemensamt. Sen att vissa ska ta det här till hurvida vi har öppna gränser eller inte är ju absurt! Idioter finns det gott om runt om i hela världen det är varken kopplat till religion eller etnicitet. Utan är snarare kulturellt accepterat runt om i hela världen att ”de får man tåla” som tjej och kvinna. Spelar ingen roll hur mycket självförsvar jag kommer lära mig under min livstid, så länge jag behöver använda mig av det så är världen en hemsk plats. Min kropp är min och ingen annans och de ska jag inte behöva slåss för. Och en förövrare är alltid en förövrare oavsett vilket land han kommer ifrån.

  67. Vet ni vad det har fan inte med urpsurng på dessa män att göra – det har att göra med att de är just män. jag har blivit utsatt för påstridiga herrar som inte kan hålla händerna för sig själva fler gånger än jag kan rökna och det har varit alla möjliga etniciteter på dessa herrar. Eftersom jag kommer från en liten ort och det på den tiden jag bodde där inte fanns några nysvenskar där så var det faktiskt tro’t eller ej mest svenska snorungar som inte kunde bete sig.

  68. Blev sexuellt utnyttjad av min dåvarande styvpappa. Var 3 år och kommer fortfarande ihåg hur han smekte mig, kysste mig längst min hals och förde upp fingrar. Kommer aldrig kunna lita på en man helt & tills dagen min riktiga pappa gick bort fick han aldrig pussa mig, inte ens på kinden, knappt krama mig. Gör ont i mig att det gick ut över pappa, men sånt har satt spår hos mig för resten utav mitt liv.

  69. Det ær verkligen allt ifrån att ha blivit klappad på rumpan nær jag skurade golvet på bensinstationen jag jobbade på till gripen på brøsten av en man som kom bakifrån nær jag jobbade i en hotellbar, till mæn som tar sig friheten att kommentera mina ben nær jag går i shorts en sommarkvæll eller træningstajts nær jag ær ute och springer. Oberoende av etnicitet.

    Det de som har antastat eller krænkt mig har gemensamt ær att de ær mæn. A

  70. Ja det har jag. Minns inte exakt när men nångång runt 18-20 år kanske. Vi hade hemmafest och jag och en kille gick till mitt rum och hade sex. Märker att någon öppnar dörren och stänger igen. Sen när killen gått så somnar jag. Inte jättefull men berusad. Vaknar av att en okänd man har sex med mig. Blir helt stel, säger nej nej nej. Han slutar och lämnar rummet. Jag bLir helt lamslagen. Ringer min syster som befinner sig i huset. Berättar gråtande vad som hänt. När hon väl förstår så slänger hon ut killen som fortfarande är kvar i huset. Det enda jag vill nu är att åka till mamma. Tar en dusch men lyckas inte få bort äckelkänslan. Det där man ser på tv när tjejen står å gnuggar kroppen, vaggar fram och tillbaka och är helt stel. Det händer verkligen på riktigt!

    Var förstörd över detta ett tag men ville bara glömma och gå vidare. Träffar på den här mannen en gång långt senare. Blir lika lamslagen som då.

    Jag kommer aldrig glömma men jag har gått vidare. Tyvärr så är det sant som du skriver Bella. I min tanke är det något som hänt, som händer otroligt många, som nästan är som en del av livet. Det är otroligt HEMSKT och jag blir förbannad när jag tänker på det.

  71. Många gånger. Inte nödvändigtvis våldtäckt, även om de har varit nära men jag lyckades slå till den jäveln ganska ordentligt och kom undan. Händer ofta att killar har sina händer på fel ställen eller försöker hålla kvar en när man försöker gå därifrån. Mycket catcalls, så fort man går ut känns de som ibland. Catcalls är ju ganska ”milt” men det känns ändå obehagligt för man har ju blivit skrämd. Förutom de har de hänt ett par gånger att utlänningar har spottat på mig, säger åt mig att jag är en hora, att de ska döda mig o min familj. För att jag har haft ”off shoulder” tröjor på mig, dvs man har kunnat se mina axlar.

  72. Jättevanligt och spelar ingen roll för svenskar är inte bättre. Jag är 71 år och ända sen skolan där en manlig lärare tog upp oss på rasterna och tafsade (Ok, han åkte sen men naturligtvis inte anmäld) till manlig gäst i familjen till blottare på stan och tafs av kollega.
    Ja sen när man kom ut i livet så blev det ett par våldtäkter och fortsätt tafsande om man gick ut för att dansa. Ledsamt men unga tjejer vet ju inget förrän dom utsätts för det och man blir heller inte trodd. Jag har aldrig druckit alkohol och om man gör det så är man extra utsatt.
    Se på ”stora” män med höga titlar hur dom bär sig åt…Presidenter (Italien)och kungar (Spanien) och finansmän (Frankrike som tafsat på en städerska i USA.)
    Blir aldrig bättre. Djur är djur liksom 🙂

  73. Det händer väl i princip alla de gånger man är ute med någon tjejkompis, tyvärr blir man aldrig förvånad, dock lika äcklad & kränkt varje gång. De gånger jag däremot är ute på stan med min pojkvän sena kvällar är det aldrig någon som vågar. Sorgligt att det ska vara så. Blir så ledsen och rädd av tanken på min lillasyster som börjar närma sig dendär ”fest-åldern”, tänker tillbaka på alla äckel man varit med om under sin tonårstid och även därefter. Som gått över gränsen, på olika sätt, sagt kränkande saker, tagit på fel ställen, tagit för hårt.. Blir rädd av det samhälle vi lever i, flickor & kvinnor känns så enormt utsatta.

  74. Något som förvånar mig är hur få tjejer som verkar säga ifrån. Om en kille står och stirrar på er när ni försöker träna på gymmet, säg ifrån. ”Hörru! Kan du sluta stirra på mig? Det känns obehagligt!” Gärna högt, så andra i närheten hör. Om en kille tafsar på er på krogen, slå bort handen och skrik ”Sluta ta på mig!” gå och säg till vakterna att ”En snubbe jag inte känner tafsade på mig där inne. Ni borde hålla koll på honom.” och så vidare. Inte undra på att snubbar fortsätter om deras offer inte gör motstånd och gör omgivningen uppmärksam på vad äcklena håller på med.

    1. ”Inte undra på att snubbar fortsätter om deras offer inte gör motstånd”. Skön du är som skuldbelägger offren. Du kan nog lita på att de som kan och törs säger ifrån, men det är inte det som är grejen. INGEN har rätt att ta för sig av min kropp utan inbjudan, det är ALLTID den som utför övergreppet som gör fel. Är det verkligen tjejerna på krogen som har till uppgift att lära sina förövare att det de gör är fel?

    2. Hur kan du lägga över ansvaret på oss tjejer? Tycker snarare det är gravt förvånande hur många killar/män/gubbar som ser det okej att utföra sexuella övergrepp av olika slag mot tjejer. Det är riktigt förvånande och helt sjukt! Önskar att fler kände styrkan att säga ifrån i situationerna – men anledningen till det är skam/rädsla/förträngning – du kan få reaktioner du inte önskar om du reagerar. Genom din kommentar visar du på stor bristande insikt hur det faktiskt är att blir utsatt för såna här saker!

  75. Pratade med min sambo om hur helt sjukt det var med övergreppen i Köln. Vilket ledde till att jag började dra mig till minnes alla gånger jag blivit tafsad på av män under konserter (män i alla åldrar och ”etniskt svenska”, då detta verkar behöva påpekas). Sista gången det hände var jag runt 20 och pâ festival, blev ivägdragen av publikhavet och kunde inte resa mig upp. Flera killar tafsade mellan benen. Jätteläskigt och skamfyllt. Jag slutade stå långt fram på konserter efter detta…

    Händer på rumpan i trängseln på uteställen och uppdragna kjolar på skolgården. Vilken tjej/kvinna har inte råkat ut för det? Vardagsmat. Min sambo blev helt chockad av alla mina historier. Måste vara skönt att vara man och få ha sin kropp ifred (i de flesta fall)…

  76. Jag skulle fira nyårsafton på en svensk skidort när jag var 17 och kvällen innan nyårsafton var vi ut på en nattklubb där jag troligtvis blev drogad och sedan blev jag våldtagen av en okänd kille.. Skämdes så otroligt mycket dagarna efteråt och vågade inte berätta för mina vänner vad som hade hänt. Efter det stötte jag bort alla killar som var intresserade av mig under flera år. Det tog fyra år innan jag kunde lita på en kille igen trots att jag fick psykologhjälp med att bearbeta alltihop.

  77. Ja, flera gånger. Tragiskt nog lär väl detta bli ett av dina inlägg som får flest kommentarer :(. För jag tror tyvärr att det är alldeles för vanligt förekommande.

  78. Vad har jag varit med om:
    När jag var 5-6 års åldern fanns en vuxen man som brukade förfölja mig (även när mamma var med) och ringa på vår dörr. Han spärrades senare in men dök upp igen fem år senare. När jag var 11 blev jag fasthållen av en blottare, han höll fast mig bakifrån och klämde mig på brösten och mellan benen men han flydde, tack och lov, när jag började ropa på hjälp. När jag var i tio-elvaårsåldern började min nyfikenhet för sex. Att hitta vuxna män som ville ha telefonsex med mig var inget problem (fanns ngt som hette Heta Linjen) och snart kom förslagen att träffas på riktigt. När jag var 12-13 förlorade jag min oskuld till någon som var 26. Jag träffade vuxna män som kom hem till mig när mina föräldrar var på jobbet, eller blev upplockad av ngn bil som körde ut mig till en skogsdunge. Jag minns att jag vid samma period brukade ha kontakt med en svensk rockstjärna som gärna berättade om vad han och hans bandkollegor brukade ta sig för med ett ungt tjejgäng från min skola.
    När jag var i 25-årsåldern jobbade jag extra på ett 071-nummer. Jag brukade ha ett antal alias i olika ålder och storlek som männen kunde välja att prata med. Behöver jag säga 8 av 10 ville prata med Petra 15 år? Vet ni hur många gubbar som ville betala Petra för att komma och träffa dem irl? Eller hur många som önskade att jag var yngre. En gång gick jag på dejt med en kille som jag senare fick veta hade åkt fast för våldtäkt. Han hade satt i system att ta hem tjejer till sig och sedan bjuda över andra män att komma och delta i våldtäkten. Jag ser inte mig själv som ett offer. Jag har alltid varit medinitiativtagare till de möten jag haft (utom spontana överfall då föståss). MEN. Hade de hänt idag hade de räknats som våldtäkt. Och. De har alla, alltid varit svenskar. Vet ni hur många svenska män därute som inte drar sig för att ha sex med unga flickor. Som inte drar sig för att utnyttja unga kvinnor. Identitet skapas i relation till andra, aldrig i ett vakuum. Västerländsk och europeisk identitet har alltid låtit sig formas av mötet med Den Andra. Den mörka och den exotiska. Vi behöver den andra för att säga vad vi är och inte är, och skapa vår självbild. ”Vi är inte som dom!”. Nu används händelsen i Köln för att ropa: Titta så olika vi är. Så skulle vi aldrig göra. Vi behandlar kvinnor med respekt. Ock det skulle ju va bra om det var sant. Men tyvärr använder man händelsen till att demonisera och legitimera särbehandling av utlänningar och legitimera främlingshat. Man låter lagar stiftas där människor inte längre är lika inför lagen. Samtidigt är man väldigt duktig på att sopa under mattan sina egna tillkortakommanden. För visst verkar det till stor del vara samma typ av personer som sexisitisk attackerade Zara Larsson för ett tag sedan som nu skriker högst om svartingarnas kvinnosyn. Samtidigt som man bekvämt nog är så jälva omedveten om sina egna brister.
    ”Svenskar åker utomlands för att ha sex med barn runt 4000 till 5000 gånger per år” (US Department of State, “Country Narratives: Sweden,” Trafficking in Persons Report 2010, June 2010.) I Thailand söker 30000 kvinnor och barn per år vård för sexrelaterade skador. Thailand är, efter USA, svenskarnas populäraste resmål utanför Europa. Vart finns de ”svenska värderingarna” då? Tror ni de bruna kvinnorna behandlas väl av de vita turisterna, eller tror ni turisterna ofta gör sånt som de inte skulle göra hemma?

  79. Jag drabbades som 19-åring. Jag på mina 157cm och 57kg blev upptryckt mot väggen av en kille 190 cm och säkerligen 100kg. Han höll fast mig och började kladda. Överallt. Jag försökte komma loss, men det var totalt omöjligt. Räddningen var en kille som kom från toaletten, genom denna gången, och såg vad som pågick, han tog ett tag i nacken på killen och drog bort honom. Civilkurage på hög nivå. Killen hann dra från platsen innan jag han tillkalla polis, vilket gjorde att utredningen inte kom någonstans efter min anmälan…

  80. Det viktigaste du kan göra är att lära Gillis kärlek och respekt. Att Odd blir en manlig förebild som säger ifrån när någon skämtar eller uttrycker sig olämpligt om tjejer. Vi fokuserar så mycket på flickor och att dom ska våga ta plats och säga ifrån. Nu är det dags att lära pojkarna att inte kränka.

    1. Det kan nog bli svårt att lära pojkar att de inte får säga taskiga saker om tjejer sålänge media fullkomligt vräker ut sig taskiga och kränkande saker om pojkar/killar/män dagligen. Under händelserna i Köln och i Stockholm så misshandlades och rånades många män, men det enda vi pratar om är kvinnorna eftersom det anses mycket värre att bli tafsad på än nedslagen tydligen. Eller så har det att göra med att det anses värre att utsätta en kvinna för brott än en man. Något av det är det.

  81. Min chef antastade mig efter en radda av sexuella kommentarer. Standarden på språket bland de manliga kollegorna (30+) är äcklig. Man blev så van att bli ‘skämtad’ om och med, att bli frågad helt sanslöst opassande frågor, så att bli kallad sexig/snygg av chefen var liksom ingenting jag reagerade på förrän han blev fysisk när ingen var i närheten. Hur jag sen insåg att mina kvinnliga kollegor (17+) alla blivit påverkade precis som jag. Jag jobbade i min avdelning i 2 år. Det enda jag fick var att jag var snygg/sexig, var blond och hade tuttar, aldrig nåt om mitt arbete. När jag anmälde ofredandet till högre cheferna (2 fantastiska starka kvinnor) tog de hand om ärendet snyggt och min chef fick lämna och jag valde att byta avdelning- bort från männen. Både jag och min kille insåg risken att bryta tystnaden och att jag skulle nog bli utan jobb, men tack och lov sköttes det som ett företag år 2015 ska. Men när jag pratar med mina manliga kollegor fick jag inget mer än ”synd att en sån snygg tjej som du lämnade oss”, inget om mitt arbete. Aldrig något om hur jag jobbade, bara hur jag såg ut. Inte konstigt att jag snabbt lärde mig att det är enklast ifall jag tvättade av sminket innan jobbet, gick dit med lortigt hår och struntade i parfym – allt för att slippa uppmärksamhet. Tyvärr funkade det inte. Jag är ledsen för att män verkar ha en uppfattning att de har rätt till våra kroppar och att de kan säga vad de vill, göra vad de vill. Så glad att det nu står i min fd chefs fil att han antastade sina underordnade. Tänka sig att det var i en mataffär, del av en jätteconcern. Att jag är påverkad efter att ha varit omringad av trakasserier, äckliga gester och skämt , är det inget snack om. Fan vad arg jag är på världen. Jag känner precis som säkert många andra kvinnor – hoppas jag inte får en dotter, för hur ska jag kunna hålla henne säker? Det är fan kört bara för att man har en pussy, allt man gör är fel och alla har rätt till ens kropp utom en själv. Åh jag är så arg och ledsen.

  82. Blir så fruktansvärt j*vla förbannad när jag läser om alla tjejer som varit med om detta, jag är en av dem. Min uppfattning är att mer eller mindre varenda tjej eller kvinna varit med om ett övergrepp av något slag (av varierande grad) – det är så sjukt och verkligen ett tecken på att samhället är långt ifrån jämställt än.

    Själv var jag med om att en kille utnyttjade att jag var alldeles för full på en festlokal (jag var nästan helt borta) och på ett undanskymt ställe försökte få mig att utföra oralsex och att ta på hans kön. Min kompis hittade mig till slut och jag blev buren till en taxi. Polisanmälde men det las ner i brist på möjlighet att identifiera killen. Gubbar som blottar sig/onanerar på tunnelbanan (och samtidigt stirrar på en med vidrig blick). Tafsad på på krogen garanterat – inte ens memorerat gångerna.

    Du har en unik plattform Bella och jag tycker det är så bra att du tar upp detta. Jag skulle också önska att vi kunde göra något mer, utnyttja den här plattformen som du har till att lyfta och i bästa fall kunna göra skillnad i frågan!

  83. Hoppas du läser detta! Förstår om du känner oro för du har en dotter, MEN du har en son oxå! Jag tycker att det är jätteviktigt att tänka på hur vi fostrar våra söner! Man kan börja tidigt med att förklara att det aldrig är ok att röra vid någon som inte vill!!
    Jag har fyra söner och vill att de ska växa upp till ansvartagande vuxna män som aldrig utnyttjar sin manlighet på ett obehagligt sätt!!

  84. Med tanke på alla övergrepp jag utsatts för under uppväxten av uteslutande utomeuropeer som betraktat mig som en billig svenneh*ra kan jag inte låta bli att känna regelrätt hat mot alla er kvinnor som förringar och relativiserar mina upplevelser med “svenska män våldtar också!”. Det finns en etnisk eller kulturell aspekt, BRÅ har konstaterat den både 1996 och 2005 i sina rapporter om invandrarrelaterad brottslighet. Nordafrikaner var exempelvis 23 gånger mer benägna att våldta än en svensk. Det betyder intr att alla nordafrikanska män är våldtäksmän och alla svenska män oskyldiga men der betyder att det finns en enorm överrepresentation och att det är ett svek mot kvinnor som mig att man vägrar prata om det.

    Jag kan inte känna något annat än att jag hoppas att ni, goda “antirasister”, faller offer för deras våld nästa gång. Jag kan inte känna något annat. Ni är ju värre än dom.

    1. Tyvärr väldigt många som känner igen det du skriver, de första att skriva under är säkerligen både poliser, fängelsepersonal och advokater. Att blunda istället för att förebygga mentaliteten som råder hos allt för många i detta (naiva) land är skrämmande. Skönt att det finns jurister, poliser mm ut rättsväsendet som nu äntligen börjar öppna upp sanningen i media, men det är lååååång bit kvar innan vi kan kalla detta en sann demokrati och rättvist land för ALLA medborgare.

    2. ”Jag kan inte känna något annat än att jag hoppas att ni, goda “antirasister”, faller offer för deras våld nästa gång. Jag kan inte känna något annat. Ni är ju värre än dom.”

      Fyfan vad vidrigt sagt. Offer borde stödja varandra, inte önska våld mot dem som har en annan uppfattning än en själv.

    3. Louise
      Nu har du gått för långt! Vad menar du med att skriva att ni är värre? Det är ju fullständigt tokigt!

      Om vi tittar på vår nordiska kultur så hade kvinnor skulle bära hucklen på huvudet, fick inte ha eget bankkonto om de vara gifta och att våldta ta sin fru var inget brott fram till 1970-talet. Det var ett samhälle som likt dagens muslimska värld var mycket kvinnofientligt. Att vi idag har det bättre betyder ju inte att vi kan glömma vår egen bakgrund och slå oss för bröstet och hävda att allt ont är utlänningars fel. Det är att vara totalt historielös och är rent ut sagt korkat.

    4. Hej Louise,
      det finns otroligt många fler aspekter kring ”brottsstatistik” än vad BRÅ redovisar för i sina rapporter. Att bara köpa sådan statistik rakt av är inte konstruktivt då den inte räknar in den påverkan tillexempel fördomar har på både anmälningar och lagföring av brott. Vi vet tillexempel att det är mycket vanligare att så kallade ”utländska män” döms för brott än att ”svenska män” gör det, även när bevisningen är densamma. Även rättsväsendet är subjektivt vilket innebär att fördomar och förutfattade meningar påverkar rättsprocessen. Ett tips är att läsa in dig på teorier om ideala offer och förövare för att mer kritiskt kunna granska sådan statistik som du återger i din kommentar.

      Jag beklagar att du blivit utsatt för övergrepp och mäns våld mot kvinnor ska alltid fördömas. Men det är just att det är MÄNS våld mot kvinnor som är den gemensamma nämnaren här, ingenting annat.

    5. Skojjar du Louise? Hur kan du hoppas en sådan sak? Ska vi inte berätta om våra erfarenheter om det är svenska förövare? Vore inte det ett svek mot kvinnor? Och låt oss ta bladet ur munnen. I många kulturer i MENA är det öht inte okej att ha utomäktenskaplig sex och dit räknas våldtäkt. I vissa av dessa länder hängs både män och kvinnor för att ha haft utomäktenskapligt sex, OAVSETT om det var våldtäkt eller inte. Hur kan det då i samma kulturer vara ok att våldta (utomäktenskapligt)? Hur kan det vara kulturellt betingat att tafsa på någon när det i samma nämnda kultur inte är givet att man ens skakar hand med någon av motsatt kön? Däremot kan jag tänka mig att oberoende vad som är ok hemma, att det för en och annan ungtupp kan vara svårt att förstå vart gränserna går i Sverige. Eller att kvinnor i deras ögon sänder ut sexuella signaler. Jag tror oxå att svenska tjejer på samma sätt är mindre toleranta för vad utländska killar får göra. Att vi reagerar mer negativt om det är ett utländska killar som ropar hora eller tafsar och att det också återpeglar sig i statistik. Vi är mer benägna att anmäla utlänningar än svenskar och vårt rättväsende och samhälle är mer benägna att döma utlänningar än svenskar.

  85. Vi har en gubbe (65 år) på jobbet som jag och flera tjejer i 20-årsåldern känner obehag av. Han står ofta och stirrar, smyger upp bakom en, pratar högt om sex, kallar oss för ”fruntimmer” etc etc. Jag och en annan tjej har tagit upp det i olika omgångar med vår chef. Både hon och jag fick svaret: ”han är bara osäker och vill bli omtyckt, han försöker bara vara rolig, ni borde kanske prova att säga ifrån själva”. Helt otroligt egentligen.

  86. En invandrakille som jobbade på fetiveln skreb detta..

    http://www.deogan.com/2015/08/16/fientlighet-foder-fientlighet-svenskar-tjejer-utsatta-for-rasism-av-trakasserier/

    ”Fast den rasismen, som vissa väljer att kalla för “omvänd”, som om Svenskar hade ensamrätt på att kunna vara rasister är det -eller aldrig har varit någon rasism som samhället velat se eller ta på. Än mindre, uppmärksamma och gå emot. Aldrig har jag sett någon som skriker hur mycket vi gillar olika gentemot denna rasism. Här står vi helt, direkt och fullständigt stillatigande. Det känns ofta som att “rasismens bekämpare” som ställer sig högt upp på barrikaderna för att skrika om hur mycket vi gillar olika ofta inte har någon susning om hur det ser ut 360 grader och än minst i segregerade områden. Endast under min uppväxt hörde jag talas om två fullbordade, riktigt vidriga, våldtäkter i mitt närområde – endast på grund av att tjejerna var svenskor. Hade dessa varit av utländsk härkomst skulle våldtäkten aldrig heller fullbordats. Synen på Svenska tjejer som “smutsiga”, “lösaktiga” och “horor” är rätt utbredd! Vare sig vill se samt erkänna detta eller inte

    Under årets festival anmäldes uppemot 300 anmälningar om sexuellt ofredande -och trakasserier under fem dagar, av dessa var 100% av offren/ målsägarna svenska tjejer. 95% av gärningsmännen var Afghaner – detta enligt säkerheten och polisen på plats. Igår kväll fick även vi – jag och Jeanette – så dela denna verklighet när en närstående ung tjej utsattes för grova sexuella ofredanden. Vad som skiljer sig från tidigare år är att denna problematik – rasism – uppgick till hela 70% av all problematik på festivalen, tidigare har denna problematik delats med annan men inte varit så dominerande som i år. Under hela festivalen utmärkte sig ett större gäng med Afghanska ungdomar genom att sexuellt ofreda samt trakassera svenska tjejer, oftast i skydd av mörkret.

    I mina ögon och i vanliga fall kan jag inte bry mig mindre om nationaliteten på människor, men detta blir till en ren och skär rasism – precis lika vidrig som den vi oftast endast talar om – när synen på svenska tjejer är så negativ som den är -och de blir attackerade samt antastade av precis samma orsak.

    Nej, under årets festival var det utländska ungdomar som sexuellt trakasserade och påvisade levande exempel på hur rasismen lever i Sverige – Under årets alla dagar ser det ut så i många invandrartäta förorter också.
    – Så ser vår verklighet och rasism ut i Sverige, och det handlar inte om att vara rasist – utan helt och hållet om att vara realist! Det ena utesluter inte det andra och rasismen emot invandrare/ flyktingar existerar den också…

    En del av dessa gärningsmän under festivalen var bland de första som kom till Sverige efter Väst invasion av Afghanistan. Idag utsätter de svenska tjejer för samma förtryck de själva flydde ifrån. Vi, äldre killar i dessa områden med invandrarbakgrund måste utgöra goda förebilder för ensamkommande flyktingbarn och visa såväl hur samhället fungerar som respekten för landet och alla dess invånare – söner som döttrar. Sverige i allmänhet kan inte förvänta sig att få någon respekt så länge respekten för oss själva och stoltheten över såväl nationen som folket är någonting “fult”

    Ska vi ha en mångkultur i Sverige, måste vi även både våga samt kunna prata om de problem som uppstår, oavsett från vilket håll.

    En början kan vara att även Stefan Löfven och resten av vänstern inte står stillatigande – vilket är precis det han och dem gör i denna fråga, som de facto är ren – rasism.”

    Gå in och läsa hela bloggposten.

  87. Självklart finns det rötägg bland alla män, oavsett ursprung. Män som tar för sig av kvinnors kroppar utan att be om lov, som våldtar, tafsar och kommenterar. Dock måste vi våga diskutera de, till synes, planerade och organiserade övergrepp som skedde i Köln och Sthml huruvida de faktiskt går att härleda till kultur. Vi får aldrig dra alla över en kam, men är det verkligen en slump att merparten av övergreppen utfördes av män från Nordafrika och Afghanistan? Män som kommer från en kultur där kvinnor förväntas vara oskulder tills de gifter sig och kvinnors situation är väldigt begränsad i samhället gällande utbildning och jobb. Dessa unga ensamkommande män utan föräldrar som kommer hit har varit på flykt länge och har kanske en felaktig bild av svenska kvinnor ( kvinnor i allmänhet) eller i alla fall en bild som krockar med verkligheten. Jag tror absolut att det kan vara så att det generellt, bland dessa unga ensamkommande män, kan finnas en större risk för att de begår övergrepp. Och att sopa det under mattan och låtsas som om det inte finns kulturkrockar, det är att svika de kvinnor som löper risk att utsättas. Kraft bör sättas in att informera nyanlända om tex svensk lag: det är inte ok att ta för sig av kvinnors kroppar. Det ska fördömas och det är dessutom straffbart enligt svensk lag.
    Med det sagt så är det en hel del svenska män som också hade behövt få samma utbildning.

  88. Ett övergrepp är ett övergrepp oavsett kön, etnicitet, klass eller liknande. Hur svårt ska det vara för polis, politiker och folk i allmänhet att förstå det? Igenkänning från sådana händelser i Köln är tyvärr fruktansvärt vanligt för att sådana här problem aldrig riktigt tagits seriöst. Det är bara så synd att en sån här ”massaker” av övergrepp för att det ska börja tas på allvar.

  89. Ja. Drogad på fest, tafsad på, tjatad till sex och tillslut bortförd och våldtagen. Anmälde men utredningen var extremt påfrestande och de tog aldrig fast honom. Fick ett litet skadestånd men jag undrar om männen förstår att de förstör en människas liv. Så många timmar i terapi, så mycket mediciner. Inte kunna föda barn på naturlig väg, rädsla för att existera i ett samhälle. Vissa dagar är bättre än andra, min man var den som gjorde att jag vågade leva igen. Nu har vi flyttat från Sverige. Det var snart 15 år sedan och det påverkar mig dagligen.

  90. Jag blev också antastad på liknande sätt som dig Bella. Fast det var på en hemmafest hos en klasskompis. Det var hans kompis som tog sig friheten att stoppa upp handen mellan benen och smekte på mig när jag var på väg förbi honom. Jag blev så obehagad, rädd och äcklad att jag stängde in mig på toan och sen åkte hem. Kommer inte ens ihåg hur personen ser ut längre (mer än att han var invandrare).

    7 år senare blev jag förföljd av ett gäng killar mitt i natten, de hade delat upp sig så de gick på olika sidor av vägen och jag hörde hur de pratade med varandra och sa att de ”hittat en fin brud de kunde dela på” att de skulle ”knulla mig” att jag hade ”fint blont hår” etc. Som tur var kom en taxi precis då som jag ställde mig och pratade med, eller snarare bölade. Fick inte fram ett ord, men taxichauffören var i alla fall snäll och hjälpsam. Även dessa killar var invandrare (pratade med brytning).

    Usch alltså. Blir så jävla ledsen när jag tänker tillbaka på det. Och jag blev ju ändå inte utsatt för något värre som våldtäckt. Kan inte ens tänka mig hur kvinnor som blir våldtagna känner sig. Däremot vet jag att något behövs göras, NU! Och att feminismen är vägen dit. Inget annat hjälper. Uppenbarligen.

  91. Jag har! Flera gånger och i olika sammanhang. Sedan tycker jag att det är lika illa att inte göra något.. Jag har blivit utsatt för blickar, prat och killar/män som dregglat efter mig på spårvagnen och bussen. När jag oerhört bestämt visar med hela mitt kroppsspråk och ansiktsuttryck att jag inte är intresserad.. Ja gissa vad svaren blir? Jag fick ett FU finger och ett helt gäng killar som skrek och slog på rutan! Fattar ni eller?! Jävligt glad att jag satt på insidan och de var på utsidan. Detta var även kl 09.00 en lördag och inte en kotte säger eller gör något! Skamligt.

    1. Jag har också varit med om det. Har blivit nypt i rumpan på svensk tunnelbana och blivit tagen på brösten på en buss i Italien (också Rimini). Egentligen tog det mig ett tag att fatta vad som hänt eftersom det var trångt. Men då kom den kalla kylan över mig. En klasskamrat tog mig också på brösten när han satt bakom mig på en bussresa. Jag var 13 år, utanför och lite mobbad och vågade inte säga nåt. Som 34-åring önskar jag att jag hade vågat säga till mitt 13-åriga jag att detta inte är okej, killen gjorde fel och jag borde berättat för någon vuxen.

  92. Jag hade under min tid i skolan ett endast sexuellt förhållande med en kille. Jag var alltid med på vad vi gjorde och det var något positivt. Till den dagen han, i skolan, tar tag i mig och drar in mig på toan och försöker sig på mig, trots att jag TYDLIGT kämpar emot och säger nej. Han slutar självklart inte, men jag lyckas ändå ta mig ut och springa därifrån. Det hemska är att man inte ens tänker tanken att anmäla för man vet att det inte kommer leda nånvart. Men efter att ha läst alla dessa hemska kommentarer har jag lust att anmäla händelsen nu, trots att det är över 5 år sedan.

  93. Jag har blivit antastad, har haft män som har förföljt mig när jag har gått hem och upplevt blickar som är otroligt förnedrande.

    Som reaktion har jag skrikit, gett en örfil men ibland bara varit tyst. Först när jag har blivit äldre har jag lärt mig att skydda mig själv genom att reagera.

    När jag läste om det som hänt i Köln blev jag äcklad, mållös och kände tyvärr igen det allt för bra. Vad som är viktigast (för mig personligen) är att mina två döttrar (2 1/2 och 8 månader) inte måste växa upp i ett samhälle där dom måste acceptera övergrepp, där dom måste anpassa sig eller bli tillsagda att dom får skylla sig själva! Det är fruktansvärt och får inte längre vara så vanligt att nästan alla kvinnor kan känna igen sig!!!

  94. Som så många andra har jag haft en kollega som alltid var väldigt närgången och kom med opassande kommentarer. Höjden var när han skulle ”visa renoveringen” i ett omklädningsrum och istället tryckte upp mig mot väggen och försökte hångla upp mig. Lyckades ta mig därifrån och berättade för min chef som tog upp det med chefen över henne. Han valde dock att ha kvar min kollega men att inte schemalägga oss samtidigt. Det slutade med att jag bytte jobb tillslut. Som tur var var det ett extrajobb och inte det jag försörjde mig på. Hade varit hemskt att behöva träffa honom varje dag.

  95. Blivit utsatt för ofredande, sexuella övergrepp och trakasserier flera flera gånger(kan inte hålla räkningen längre), alla i olika ”grad”. I Förskolan/skolan när jag var yngre; av pojkar som blev rättfärdigade med att dom ju bara är pojkar och vill skoja litegrann eller ”är nog lite småkär” när dom tagit på brösten eller försökt dra av byxorna, av vänners pappor som tagit sig friheten att klappa till mig på rumpan, ute på krogen och på andra fester då jag varit berusad, i mitt tidigare förhållande..

    En jättebra video som bör spridas och visas desto mer än vad den redan gjort! Så kanske någon människa/förälder tänker om.
    http://mobil.dn.se/kultur-noje/film-tv/filmens-uppmaning-till-alla-man-sag-ifran-nasta-gang/

  96. De gånger man går ut så är det enbart utländska killar som kladdar och håller på. Visst kan svenska killar hålla på men det är mest snack och dryghet. Tyvärr, men uppfattningen jag har är att utlänningar uppfostras till att dem är ”kungar” och får göra hur dem vill, speciellt med svenska tjejer. Tyvärr kommer dem oftast i flock med sina ”brorsor” så det är svårt att slippa dem. Men detta är endast baserat på egna erfarenheter, inget annat.. Till och med min man (utländsk bakgrund) säger samma sak. Tur är väl att han har en svensk mamma som uppfostrat honom ”svenskt”..

      1. Håller med om att det är fler utländska killar som taffsar (av egen erfarenhet) men det är ju olika för alla och kanske till och med var man bor. Hursom så är det fruktansvärt och bra att det uppmärksammas, oavsett ursprung.
        Tycker dock att du, Maria, borde inte kasta ett ord som ”rasist” hur som helst och på en människa du inte känner. Hon skrev ju att det var hur hon upplevt och dessutom har vi yttrandefrihet (än så länge) i Sverige.

    1. När jag blev våldtagen var det av en helsvensk kille. Etniciteten hos våldsutföraren gör inte situationen varken mer eller mindre hemsk för offret – det är situationen och våldet i sig som är äckligt. Sluta upp med den illa dolda rasismen.

      1. Agree!

        Fakta pekar på att det betydligt vanligaste vid våldtäkt är att det är en ”svensk” och att det nu är någon som tjejen ifråga känner. (Har ingen källa nu så här på rak arm, men för den som nu misstror är det bara att googla, och inte förlita sig på rasistiska källor I might add).
        Och enligt mig är det DET som är det stora problemet, inte etniciteten.

      2. Maria,

        Det är klart att det är vanligast att sexualbrottslingar i Sverige är inrikes födda och har inrikesfödda föräldrar då denna befolkningsgrupp utgör en övervägande majoritet av den svenska befolkningen. Däremot går det inte att komma ifrån att de som är utrikes födda och eller har utrikesfödda föräldrar procentuellt sätt oftare är såväl registrerade som misstänkta för brott. Detta gäller i synnerhet för sexualbrott. Eftersom sexualbrott är ett av de brott där en anmälan om brott mer sällan än vid anmälningar av andra brott leder till en fällande dom är det inte endast de registrerade förövarna utan även de misstänka förövarna för dessa brott som är av intresse att studera. Brotten är lika vidriga och oacceptabla oavsett vem som utför brotten eller varifrån förövaren kommer. För att komma till rätta med problemen går det dock inte att blunda för hur verkligheten ser ut och vilken grupp som procentuellt sätt är överrepresenterad förövare vid dessa brott. Då sviker vi alla utsatta tjejer, oss själva.

        För att ta del av dessa statistiska uppgifter och läsa mer om ämnet rekommenderar jag att läsa Brås rapport 2005:17, Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.

        https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800012697/2005_17_brottslighet_bland_personer_fodda_sverige_och_utlandet.pdf

    2. Jag har blivit våldtagen en gång, blivit tafsad på massvis med gånger på krogen och vart i en relation med en kille som psykiskt misshandlat, våldtagit och slagit mig. Den gemensamma faktorn för allt detta är att det alltid vart män, inte etnicitet. Män. Majoriteten har faktist vart etniskt svenska. Enligt din upplevelse kan det absolut vara så att du råkat ut för att det inte är etniskt svenska män som tafsat på dig, din upplevelse kan jag inte ta ifrån dig. Men säg inte att det här handlar om härkomst. Det handlar om hur alla män uppfostras.

    3. De gånger jag blivit tafsad på och fått olämpliga kommentarer av är av svenska killar/män. Tycker snarare att killar med invandrarbakgrund är bättre på att ta ett nej. Så har mina erfarenheter varit iallafall.

  97. Det är så sjukt att det jag idag skulle kalla ofredande är vad som hände så ofta när jag var yngre. Eller kanske inte ofta, men tillräckligt många gånger för att jag tydligen skulle se det som något som ”hände bara”. En gång grabbade en kompis ”nånting” tag i mig bakifrån, och klämde hårdhänt på mina bröst. Lullig som jag var, och chockad sa jag inte ett ord efter att jag knuffat bort han. Vi pratade aldrig om det. Jag minns inte ens alla gånger jag stått i en barkö, och någons hand ”råkat” hamna på ett privat ställe. Med så mycket folk ikring dig är det svårt att veta vem det var. Något jag minns med största klarhet är när en ytlig manlig bekantskap tittade på min outfit för kvällen (som bestod av jeans och linne) och sa ”ja, det är ju inte konstigt att tjejer blir våldtagna”. Där och då fick jag ett vansinnesutbrott. Den gemensamma nämnarna här i det första och andra fallet är att de var båda män, båda etniska svenskar och jag kände dem båda två. Ganska ”vanliga” händelser i Sverige antar jag.

    1. Den killen som gick och lade sig brevid mig i sängen jag somnat i när jag var full, och stoppade handen innanflr mina trosor när jag sov. Jag vaknade av att hans hand var där och hans tunga på min mun. Han var Svensk, väldigt Svensk.

      Jag tror inte att det tjänar någonting till att lista ut vilken geografisk bakgrund dessa män har. De är män.

  98. Blev sexuellt antastad som 11 åring i en lekpark när jag och min syster lekte där. Vi var helt själv då våra föräldrar var hos mormor och morfar nära lekparken. Mannen var 52 år och höll i mig och tog på både brösten (som nyligen börjat växa) och mellan benen. Min syster som är yngre stod bara förskräckt och såg på. Innan jag lyckades slita mig loss var nästan hela klänningen sönderdragen. Tack vare (helt sjukt att behöva säga detta) att vi var 2 fälldes han för detta. MEN fick då bara 1 prick i registret och jag fick 8000 tusen i skadestånd. Många timmar med kuratorer senare lärde jag mig leva med detta.

  99. Jag blir arg, ledsen och mycket mer när jag läser alla kommentarer då många minnen jag har försökt glömma kommer upp igen. Jag har själv varit med om två sexuella övergrepp och det sista klassas som våldtäckt. Jag har aldrig anmält händelserna till polisen då jag beskyllde mig själv (vilket jag inte gör längre) och att dåvarande kompisar sa att jag fick skylla mig själv och att det inte var så farligt (är inte vän med dessa personer längre). Men den första händelsen anmäldes till skolan då det skedde under min första praktik på gymnasiet. Kan tillägga att skolan inte ville att jag skulle polisanmäla det hela, de sa att de löser det och att det nog inte var så farligt men att praktikplatsen tas bort. Den andra vet bara ungdomsmottagning om då jag ville kolla så jag inte fått några sjukdomar eller andra skador (vilket jag tack och lov klarade mig ifrån). Jag har efter detta försökt bearbetat händelserna men det har inte varit lätt då jag inte vågat öppna mig för okända (kuratorer/ psykologer) då jag varit rädd att de ska säga att jag får skylla mig själv främst eftersom att den gången jag blev våldtagen hade jag druckit så mycket alkohol att jag knappt visste var jag var och man har ju alltid fått höra via media att man får skylla sig själv om man dricker alkohol och om man klär sig i klänning som slutar halvvägs på låren. Det jag har varit med om har gett mig ärr för livet. Jag kommer alltid ha svårt att lite på människor och då främst män och jag är livrädd att bli lämnad själv. Jag ångrar att jag inte anmälde dem, men just i stunden vågade och orkade jag inte. Jag var rädd för att få samma bemötande av polisen som av de som påstod sig vara mina vänner. Jag önskar att jag hade haft folk runt om kring mig som fått mig att anmäla händelserna och som stöttat mig. Jag önskar att jag hade anmält dem främst för andras skulle då man aldrig kan veta om de gör det igen när de gjort det en gång.

    Vill bara avslutat komentaren med att säga att DET ÄR ALDRIG ENS EGET FEL NÄR MAN BLIR UTSATT OCH ALLT SOM MAN SJÄLV ANSER SOM KRÄNKANDE ELLER SOM SEXUELLT ÖVERGREPP GÅR ATT POLISANMÄLA. Det är något jag har fått förklarat för mig för ca 1 år sedan när jag äntligen vågade berätta för en utomstående.

    1. Kan ju tillägga att jag även ett antal gånger blivit tafsad på på krogen men då enbart utanför kläderna och har alltid haft folk runt om kring som stöttat mig. Ena gågngen har armbågade jag en kille i ansiktet för att han vägrade sluta och precis då kom vakten och sa att han precis tänkte slänga ut honom då fler tjejer hade klagat på honom och att jag gjorde alldeles rätt i att slå till honom eftersom jag enbart använde mig av självförsvar.

  100. ALLA män våldtar. Män ifrån alla samhällsskikt, ifrån alla länder och världsdelar, i alla åldrar. Det är ett strukturellt problem och mycket större än, som vissa av er påstår, bara förknippat till vilket land mannen kommer ifrån. Sen kanske vissa saker ser olika ut tex beroende på religion osv. Men kontentan av det hela är att alla män våldtar. Jag blev våldtagen av en nära bekant, en infödd svensk som på papperet verkade perfekt. Jag vill inte förminska någons upplevelse utan bara visa på att vi inte kan snöa in på att det enbart skulle vara män från andra länder och kulturer som våldtar. Det blir farligt om vi börjar tänka i de banorna. Jag tror tvärtom att vi måste öppna våra och samhällets ögon för att se att våldtäkter och andra typer av sexuella brott finns och sker överallt. Vi måste tillsammans arbeta mot ett samhälle fritt från sexuellt våld.

  101. Jag tror att jag var 4-5 år gammal när jag gick hos dagmamma, hon hade söner som då var 4-5, 7 o kanske 13-14. Vi lekte ofta allihopa o en dag lekte vi kurragömma. Ja o äldsta sonen skulle leta så vi gick in på toan för att vänta på att de andra skulle bli klara. Men han låser dörren bakom oss o ja. Karusellen är igång. Min dagmamma ropade att lunchen va klar så de hann inte pågå länge. Som så liten vet man kanske inte riktigt vad det är som händer, jag könde på mig att de va fel, men visste inte riktigt varför. Jag berättade för mamma först när jag var 18/19 år gammal. Tyvärr slutade det inte där utan han tvingade mig att pussa/hångla med honom efter den händelsen. Jag va en väldigt rädd liten tjej som liten.

    är 21 år idag o har faktiskt inte legat med nån hittills. När jag väl har kommit så långt med kille har jag blivit blockerad, jag kan inte prata eller något jag bara ligger där. Första killen höll på o körde in fingrar i mig osv men jag lyckades liksom att ta mig ur situationen. Andra killen har frågat o då har jag liksom sagt nej. Jag har svårt att lita på män och jag behöver någon som har förståelse för att jag har problem när det kommer så långt, och då måste jag kunna prata med människan i fråga innan.

    Killar på krogen, har oftast jeans men dem försöker ju köra upp lite fingrar o tafsar på en. Smäller till dem. Tråkigt att man inte ska få gå ut o dansa ifred!

  102. Jag vill inte veta vad mörkertalet är idag på sånt här. Jag själv har blivit utsatt två gånger. När jag var 2 år gammal blev jag utsatt av en kille som var i 14 års åldern. Anmäldes ju inte. Kommer ihåg att jag inte kunde prata riktigt bra då, jag var så liten & att kunna berätta om vad som precis hade hänt visste man ju inte hur man skulle säga ? Anledning till att jag är kapabel att komma ihåg detta är för att de var så dramatiskt. De är de tidigaste minnet jag har i livet.

    Andra gången gick jag nog i 2klass eller 3 klass. En gammal gubbe , han fick sitta inne i två år för allt han gjorde mot mig & mot många andra… Två jävla år..

    Jag tänker på alla dessa stackars kvinnor som ständigt ska få behöva gå igenom detta.
    Det påverkar ens liv något fruktansvärt. De formar en som människa på något sätt & följer med dig hela livet. Du glömmer de aldrig.. Aldrig

  103. Det är tragiskt att det är så här! Sist jag var ut på krogen var det en kille som körde upp sin hand under min klänning och tafsade, bara sådär. Var ingen jag kände eller så. Fasar för när mina tre döttrar blir äldre. Men det värsta är att risken för att dom ska råka ut för något i tex skolan. Killar börjar ju tafsa redan då! Min son ska iaf få lära sig hur man beter sig (även döttrarna såklart, men tror inte risken att dom ska tafsa på någon är så stor).

  104. Glömde nämna en fantastisk organisation som till nästan 100 % består av volontärer. Föreningen storasyster en förening som jobbar mot sexuellt våld och finns där för både offer och anhöriga. Har 2 nära män till mig som är med som volontärer och kommer själv ansöka om att få vara med under året. Majoriteten där är kvinnor men efterfrågar fler män, så är därför super stolt över dessa 2 killar som är med och gör skillnad!

  105. Skrev en tidigare kommentar om vad jag varit med om, men kom på att jag glömt nämna två saker – hur sjukt är inte det då? Kommer inte ens ihåg allt man varit med om. Iaf så bodde jag på bottenvåningen i ett studenthus och det var en snubbe som på nätterna brukade stå och onanera utanför mitt fönster. Vet inte hur länge han gjort det innan jag upptäckte. Därefter blev det dock obehagligare då han fortsatte och även smög runt I trapphuset I kalsonger – träffade honom en gång. Han måste ha spionerat på mig typ. Kände mig förföljd och rädd slutade med att jag flyttade därifrån. Polisanmälde men det las ner. Trots att mannen måste haft någon koppling till själva huset eftersom han annars inte skulle ha kommit in. Det andra jag glömde att nämna var återigen när jag efter en fest hade däckat hemma hos snubben som har festen. Vaknar av att han försöker ha sex med mig (han har alltså redan ”stoppat in den”) – det tar ett tag innan jag fattar vad som pågår då flyr jag därifrån illa kvickt. Det var alltså en jobbarkompis som jag var tvungen att träffa efteråt – då flinade han bara och brydde sig inte. Fan, man lär kanske ha blivit mer skadad av sina upplevelser än man tror – har än idag väldigt svårt för sex – känns inte som att det är för min egen skull. Så förj*vligt! Blir så arg!

  106. När jag var 15 åkte jag tunnelbanan in mot stan från skolan en man sätter sig på sätet mitt emot mig. När t banan rullar igen sätter han sin han på mitt knä. Och börjar sagts föra den upp och i mellan mina lår. De satt andra vuxna i närheten. Ingen sa något. Han fortsatte att ta på mig, och jag vågade inte göra något. Vart som förlamad, fattade inte vad som hände, kändes så surrealistisk. Han gick av nästa station. Jag får ångest av tunnelbanan idag, fast att det gått 13 år sen det hände.

    Och för att förtydliga pga andra kommentarer, det var en svensk medelålders man med portfölj.

    Sen har man vart med om många fler händelser, taffsad på på Eriksdalsbadet tex för 11-12 år sen. Tror många kvinnor skulle kunna skriva mindre böcker av alla tillfällen man som flicka och kvinna blivit kränkta av män.

  107. När jag var 17 var vi ett gäng och festade hemma hos en kompis på midsommarafton. Jag blev full och gick och lade mig i en säng. En kille på festen sa till andra att han kunde se efter mig. Jag vaknade med hans hand innanför mina trosor och hans tunga i min mun.

    Jag berättade för min närmaste tjejkompis. Hon försvarade honom. De kände varandra väl.

  108. Jag var i en liknande situation som du Bella, fast i Sverige.
    Jag var ute med min bästa tjejkompis som hade med sig en kille som hon praktiserade med. Han var trevlig osv tills vi druckit lite och han tyckte sig ha rätt att ta för sig. Han visste dessutom att jag hade pojkvän. Han höll fast mig med ena armen bakifrån mitt i folksamlingen inne på krogen samtidigt som han tog på mina bröst med andra armen och försökte få ner handen i mina byxor. Att jag sa nej spelade ingen roll.

  109. Tragiskt att läsa alla dessa kommentarer. Jag har varit ganska förskonat men visst har händer hamnat på ställen där de inte var välkomna. Minns särskilt ett tillfälle när jag var typ fjorton och var på en konsert och ett gäng killar som stod bakom mig och mina tjejkompisar började tafsa på rumpan och brösten och gjorde det svårt att komma därifrån. Har också varit med om random tafsande mitt på ljusa dan på gatan när jag varit ensam utomlands. Sjukt att sådana saker ändå känns som petitesser.

  110. Jag har också blivit antastad i Rimini, Italien när jag var ute på en bar/nattklubb. Hade kjol på mig och när jag och mina kompisar dansade var det mångas händer upp mellan benen, blev äcklad och chockad! Men de kom aldrig längre än utanpå trosorna. Man måste väl för fan få ha kjol på sig utan att räkna med att ett äckels hand flyger upp mellan benen på ett dansgolv usch:/

  111. Just det, glömde att jag också blivit antastad av ett fyllo på t-banan i sthlm. Han satt snett mitt emot mig och började smeka mig på låret. Eller rättare sagt så hann han inte riktigt för jag drog undan benet och ställde mig upp just som han skulle lägga handen på låret, så han ramla typ framåt istället. (då ska det läggas till att jag inte bor i sthlm och va nervös för att åka t-bana själv och aldrig mer vill göra det en sen kväll).

  112. jag har också. försöker att aldrig tänka på det och undviker alla såna här nyheter av den anledningen. inte så modigt, men jag gör så ändå

  113. När jag försöker summera vad jag varit med om känns det helt sjukt och overkligt. Jag är en person som är väldigt försiktig av mig och knappt är utomhus. Ändå kan jag rada upp så mycket som hänt mig.

    1. 14 år. Jag hade en pojkvän som tjatade till sig sex. Han grät om han inte fick sex och sa att han fick så ont om vi inte hade sex hela tiden. Jag fattade inte då att det knappast kunde stämma. Han lyssnade aldrig på nej och när jag knuffade bort honom. Han höll fast och gjorde det han ville.

    2. Män på konserter. (jag har bara råkat ut för män med nordiskt utseende här). Alltid ska någon smeka ens höfter, rumpa eller liknande. Jag blir så arg varje gång och får be dom att backa. Nu vill jag seriöst inte gå på konserter längre om det inte är någon artist som främst lockar till sig tjejer i publiken så man kan stå bland enbart tjejer.

    3. Har hänt 4 gånger på t-banan att någon satt sig bredvid en och fört en hand bakom en för att röra vid ens röv. Så jävla vidrigt.. har vänt mig om och stirrat på personen och då har den skyndat sig av. (här har det varit en väldigt ung utländsk kille, tror det var samma person alla gångerna t.o.m). I trängsel på tbanan har jag också känt händer på fel ställen och hårda nyp i låren några ggr.

    i mitt fall är majoriteten av förövarna svenskar. Kanske 2/10 är utländska.
    Snälla kan någon ta tag i detta på ALLVAR. Kan alla utbildas i vad som är OK och inte att göra med tjejer på ungdomsgårdar, på gymnasium osv? Kan tjejer få det lättare att anmäla personer som begår brott på plats t.ex på konserter – polisen kan ha ett anmälnings-tält? kan andra personer som ser en person som tafsar på en tjej ta kort på den och skicka till tjejen så hon får bevisen så hon kan anmäla rätt person?

    De flyktingar jag mött har varit otroligt respektfulla, MEN kan vi i förebyggande syfte snälla utbilda ALLA nykomna unga män i vad som är accepterat och inte att göra mot unga kvinnor? kan det åka runt någon organisation och föreläsa i ämnet på alla ungdomsboenden osv så att de förstår hur viktigt respekten för kvinnors kroppar är här i Sverige? Att det är OLAGLIGT att röra någon utan samtycke? och att man inte får uppehållstillstånd om man begår något olagligt? TACK!

  114. Förutom alla de gånger man blivit ofrivilligt tafsad på på krogen har jag ett särskilt minne från en kryssning när jag var 19 år. Det var en kille som var efter mig hela kvällen, bjöd på drinkar, masserade mina fötter när jag klagade på hur ont det gjorde att gå i de där hemskt höga klackarna osv. Han var hur trevlig och snäll som helst. Men framåt småtimmarna var jag så otroligt full att jag knappt kunde gå, så han bar mig mer eller mindre till min och min kompis hytt. Jag sa att han kunde lämna mig där för jag var så trött och ville bara sova, men han insisterade på att stanna. Han tyckte inte att jag skulle vara där själv när min kompis var någon annanstans. Jag la mig i sängen och kände hur tung min kropp kändes, jag orkade inte röra på mig och knappt orkade jag prata. Och helt plötsligt lägger han sig bakom mig och kysser mig i nacken och börjar smeka mig på låret. Jag kommer ihåg det så väl, jag minns hur jag tänkte ”nej, jag vill inte”, men jag fick inte fram ett ord och min kropp kunde inte gör motstånd. Just där och då hade han sex med mig. Jag kände hur tårarna kom och jag kunde inte göra nånting. Och när min kompis äntligen kom vände hon i dörren och ursäktade sig när hon såg oss, hon trodde att jag var med på det. Jag har inte berättat detta för någon, jag sa ju aldrig nej. Detta är 2 år sedan och jag kommer aldrig glömma det.

  115. Den andra gången det hände var på en festival i Belgien.
    Jag och mina vänner (tjejer och killar) hamnade granne med ett gäng ifrån Frankrike. De spelade i band och hade mycket droger med sig. Jag var nyfiken och mina vänner rökte gräs så jag tänkte att jag kan testa annat. Jag tog mer och mer. Vi festade alla tillsammans vid våra tält. Vad jag har hört efteråt så gick alla mina vänner och lade sig för att sova, och lämnade mig med drogerna och killarna.
    Jag vaknar apatisk i ett tält med byxorna nerdragna och en kille mellan benen. Jag fattar inte vad som händer..jag hör en av deras tjejkompisar säga åt honom att sluta. Jag vaknar till liv och springer därifrån och försöker gråtande i panik att hitta mitt tält.

    Kan inte komma ihåg ifall jag berättade för mina vänner vad som hänt. Men jag kommer ihåg känslan av att allt var mitt eget fel. Och jag skämdes.

  116. När jag läste om dessa massövergrepp blev jag förvånad. Förvånad över att det inte uppmärksammas efter varje helg. Man tycker att det är småtjafs att bli tafsad på ute på ett dansgolv, man behöver ”ju bara slå bort handen”. Det är inte så bara för många tjejer. Och det händer på varje krog, varje helg. Anledningen till att det lyfts är förmodligen för att så många har anmält, här i Sverige skulle man rycka på axlarna eftersom att man inte har några bevis för ofredandet. Det sticker i mig av ilska och illamående för hur krog och festivalkulturen ser ut många gånger, och det är inte bara tjejer som drabbas. Många killar blir också ofrivilligt taffsade på.

  117. Oj vilket träffande citat. Jag tänker på en gång när jag och en tjejkompis var på Gran Canaria. Ute sent på kvällen. Plötsligt var det massor av killar runt oss som liksom skingrade oss två åt. I nästa stund stod vi själva med varsin grupp män runt i kring oss som var väldigt närgångna. Det var oerhört skrämmande men vi lyckades bryta oss ur inringningen. Sprang allt vad vi kunde och fick syn på två manliga poliser på andra sidan gatan. Först tänkte jag ”phu skönt”, för att i nästa sekund inse att de just sett vad som hänt och nu står och FLINAR åt oss och händelsen! Det var bara att springa vidare… hem till hotellet. Det var en så upprörande och oerhört otrygg känsla när man förstod att poliserna inte brydde sig utan tyckte det var roligt på något vis.

    Ska tillägga att detta hända för ca 12 år sedan. De kanske har bättre poliser där idag? Hoppas det!

  118. Jag har varit med om det flera gånger, främst på festställen och på tunnelbanor. På tunnelbanorna har det skett flera gånger. Det som skrämmer mig mest är att ingen reagerade när jag blev uppträngd i ett hörn på en havfull tunnelbana(det var alltså lätt att se vad som hände men tillräckligt många människor för att många skulle se det), blockerad med armen och en vuxen man som smekte mina lår mot min vilja. Att ingen reagerade på denna tonårstjej som uppenbarligen blev sexuellt ofredad. Det skrämmer mig.

  119. Been there! Fler än en gång. Senast på en buss i Berlin då en man gnuggade sitt stånd mot mig och tog på min rumpa. Stod som paralyserad. Men nästa gång något sånt händer ska jag skriva ”vad fan håller du på med din sjuka jävel”. Orkar inte med det här att jag skäms och blir arg sedan för att jag inte sa till. Räcker ju tyvärr med att man får ut och dansar så har man ett skrev mot rumpan så fort man rör på sig lite. ÄCKLIGA JÄVLA MÄN (som gör det alltså, verkligen inte alla)
    http://yohannaafskovde.se

  120. Jo, det har hänt mig också. Blev våldtagen som 16-åring av en för mig okänd kille i min egna ålder. Jag berättade för min mamma samma kväll och vi gick tillsammans till polisen dagen efter. Den kvinnliga polisen jag fick träffa var väldigt nedlåtande och använde fraser som ”jag vet hur du känner”. Några dagar senare fick jag ett brev på posten som sa att hon lade ner förundersökningen för att det inte fanns tillräckligt med bevis (hon tog inte ens några bevis, inte heller förhörde hon killen). Dock fick jag någon vecka senare ett samtal från en manlig polis som sa att han läst rapporten och att han ville ta upp fallet igen, om jag fortfarande ville det.

    Jag sa ja. Nu fanns det ju däremot inte några bevis längre, varken sperma, blåmärken eller mina smutsiga kläder. Det blev rättegång, mina ord mot hans, mina vänner som fick vittna om blåmärken/smutsiga kläder och hur jag hade betett mig efteråt (gråtit/hysterisk osv). Han ändrade sin historia flera gånger. Jag vann, de trodde på mig. Han överklagade aldrig domen. Dock var han ju rätt så ung, så han fick bara 200 timmar samhällstjänst och jag fick 60 000 kr. Detta var 11 år sedan. Men jag skiter i vad för straff han fick, han blev dömd och det står svart på vitt att han är en våldtäktsman.

  121. Jag har! Flera gånger, på flera olika sätt. Senast var i december när jag var påväg hem från en restaurang på Kungsholmen. I t-banan kommer en (jättefull) man fram emot mig och säger ”ey tjejen”. Jag tittar bort och backar, försöker ställa mig snett bakom ett par som ser ”vanliga” ut. Paret märker ingenting. Mannen följer efter mig, tar på min jacka strax under bröstet och säger ”ey” igen. Jag vågar inte säga någonting men går så fort jag kan och ställer mig bakom paret igen. Killen i paret har nu sett vad som händer och tittar fram och tillbaka mellan mig och mannen. Han säger sedan ”hej, lite creepy det där va?” ganska tyst till mig och visar med ögonen att han pratar om mannen. Tjejen säger också hej och de låter mig stå och prata med dem medan mannen försvinner. På vägen bort ifrån oss dunkar mannen in sin hand stenhårt i glaset till en skylt och skriker något svärord och tittar på mig. Sedan går han upp ur tunnelbanan. Jag vågar inte ens tänka på vad han tänkte. Andra saker jag varit med om är att bli tafsad på på krogen massor av gånger, haft sex mot min vilja med ett ex och blivit intvingad i ett hörn av en mycket större och längre arg, manlig kollega som ville ”prata” (fett obehagligt). Och jag vet att jag inte är något undantag. Tvärtom vet jag att så många i min omgivning har varit med om mycket värre saker. Det är sjukt att det är såhär. Det är sjukt att jag ska behöva tänka på vad män kan utsätta mig för, när jag går hem på kvällen. Alltid när jag varit ute så tar jag på mig långbyxor innan jag börjar gå hem, jag sätter upp håret och tar på mig glasögon. Jag gör det dels för att inga män ska tro att jag är full (och därmed ett lättare byte?) och jag gör det för att jag, om det händer någonting, i domstolen vill kunna säga ”nej, jag hade ingen kort kjol, jag hade långbyxor, uppsatt hår och glasögon” för att jag vet att domen påverkas av det. För att jag får ”skylla mig själv” annars. Jag tänker också alltid på om någon man går före eller efter mig, jag tänker på att aldrig möta någons blick, jag tänker på att inte titta upp om någon ropar. Jag har alltid hörlurar i och fejkpratar när jag går igenom skogspartier/under broar eller så. Jag håller nycklarna mellan fingrarna och jag ringer min kille när jag blir extra rädd. Detta är det samhälle jag lever i, som kvinna i Sverige, och det är så JÄVLA sjukt.

  122. Jag blev våldtagen på en fest i somras, jag var stupfull och han passade på att utnyttja det inne på en toa som jag hade försökt gå in själv på och han följde efter in. Lyssnade inte på mina nej, till slut lyckades jag knuffa bort honom och ta mig ut därifrån. Mitt livs värsta minne och jag tror aldrig jag helt kommer läka ifrån det. Och det är helt fruktansvärt att läsa alla kommentarer ovan, att vi är så många som blivit utsatta på ett eller annat sätt. Detta måste få ett stopp.

  123. Googla ”taharrush gamea” eller ”taharrush games” så öppnas ögonen.
    Vi får lära oss nya ord och nya företeelser hela tiden i dagens Europa.

  124. Det är självklart att det finns svenskar som är svin och idioter, kvinnor som män. Men att man mörkar sanningen för att det skulle kunna få en positiv effekt för Sverigedemokraterna är det sjukaste jag hört. Polisen ska väl ändå vara opartiska, eller? Jag anser att alla inblandade i denna skandal borde avgå omedelbart.
    Om ni är intresserade så kan ni föresten läsa en artikel i Aftonbladet från 2013 om att Afghanistan är det absolut farligaste landet i världen att vara kvinna i. Kortfattat rapporterar tidningen om kvinnans situation i landet. Dom i männens ögon inte är värd ett skit där borta. Dom misshandlas, våldtas och dödas av sina söner och män och ändå är det männen som är offer och söker asyl här i
    Sverige. Ändå är det dom vi skyddar. Är det sånna vi vill ha hit till vårt land? Folk snackar om jämställdhet hit och dit, men hur fan ska vi kunna uppnå ett jämställt samhälle när vi fortsätter skydda och acceptera detta beteende? Som jag skrev i början, svin finns bland alla nationaliteter, men svenskar som begår denna typ av brott kan vi hur gärna vi än vill inte utvisa och skicka till ett annat land. Men dom vi kan, dom ska tillbaka och aldrig mer komma hit!

    Intressant är också att man får dra alla över en och samma kam och kalla svenska män för svin- då är man feminist. Säger man det däremot om utlänska män – då man rasist.

    1. Fast vad tror du ”INTE ALLA MÄN!1!!1!” kommer ifrån? Pga att alla män våldtar. Alla sorters män. Det är ingen som säger bara etniskt svenska män. Alla män. Även utländska. Men att bara peka ut dem utan att uppmärksamma att majoriteten av alla våldtäkter sker av folk vi känner i miljöer vi vistas oftast i, ja, det är rasism.

      1. Det verkar som du har missat hela grejen! I detta fallet handlade det inte om svenska män och det är just det som man försöker mörka. Polisen skyddar dessa förövare pga deras ursprung vilket är fullkomligt absurt. Som jag skrev: svin finns det bland alla nationaliteter men inte fan hade polisen försökt hemlighålla händelsen om det hade varit svenska män.

    2. Kan du länka. ?Vill läsa den artikeln. Ja det landet bör man hålla sig borta från. Tyvärr hamnar de flesta män här i Sverige som eko immigranter

  125. Tidigt fick jag höra att jag ska tänka på vilka vägar jag tar, att de är belysta och helst med folk ikring, så man inte är ensam. Och tjejer som flirtar med alla killar, inte konstigt att de blir våldtagna, de ber ju om det. Vi ska anpassa oss efter vår omvärld, vi ska vara rädda och helst ta taxi från punkt A till B och hoppas på att taxichauffören är en bra person som inte våldtar oss. I staden jag bodde i var det vanligt (VANLIGT!) med våldtäkter och oprovocerade misshandlingar. Jag gick jämt hem med handen i fickan och nycklarna i knogen för att jag skulle kunna slå till, om jag behövde. Män gav obehagliga blickar och man hoppades att ingen följde efter. Min första tanke när jag flyttade till en liten stad med knappt några brott var ”Gud vad konstigt det kommer vara att gå säker på kvällarna. Jag kommer inte behöva vara rädd”.

    Har även jag träffat på mannen med portföljen på bussen som lägger en hand på knät och lät den sedan vandra uppåt. Första gången trodde jag att jag inbillade mig eller att han kanske försökte ta min telefon? Sen skedde det igen och jag frös till i nån sekund, sedan sa jag åt han att han skulle flytta på sig. De framför vände sig om och kollade på mig, men jag var för skräckslagen och ung som jag var. Vem skulle tro mig?

  126. Jag har också varit med om det flera gånger. Det började när jag va liten och gick i skolan. Det bortfaörklarades grnom ”pojkar är pojkar”. Det händer även nästan varje gång jag är ute och festar då får jag otaliga blickar (känner mej som lejonmat typ) händer på rumpan, på brösten, både innanför utanpå kläderna, för att inte snacka om kommentarerna man får också! Säger man ifrån så blir man kallad både det ena och det andra!

  127. Jag är en människa som tidigt bestämde mig för att inte låta mig förminskas över de risker man som kvinna måste ta i vardagen.Jag har alltid klätt mig på det sättet jag trivts i, jag har rest mycket och haft många olika och speciella jobb. Fy fan vad förbannad jag blir när jag tänker tillbaka på hur mycket skit jag fått ta från män och många gånger gubbar.I vintras jobbade jag som skidguide och en berusad man (ca 70 år) lägger handen på min rumpa och frågar om jag är oskuld, alla gånger man som alldeles för full tonåring blivit tafsad på och alla sexistiska skämt man förbannat skrattat bort för att man just där och då bara inte orkat ta striden. Jävla värld vi lever i alltså. Har nog inte en enda kompis som inte blivit sexuellt trakasserad.

  128. Jag blev utsatt vid min busshållsplats när jag väntade på att mamma skulle hämta mig..
    Jag bor på öland , så jag bor nån kilometer från närmaste busshållsplats så det brukar ta mamma runt 7 minuter och köra/hämta mig vid busshållsplatsen.
    Det var en helt vanlig höst kväll, tror det var nån gång vid 8-9 tiden det skedde.
    Min busshållsplats ligger precis bredvid ica och de hade stängt för kvällen så det fanns ingen anledning för nån att åka in där. Så ser jag en vit gammal volvo köra in på parkeringen och ställer sig precis bredvid mig, inuti bilen är 5 utländska män som är runt 25+ åldern.
    De ropar och vinkar till mig att hoppa in i bilen och innan jag ens hinner reagera så är jag omringad. Männen tafsar och drar i mig , de försöker dra mig mot bilen. Jag är llivrädd och det kändes som att jag var helt förstenad. Jag kände mig så kränkt och maktlös och förstod inte varför detta händer mig. Jag bara hoppas på att mamma skulle komma.
    Jag ser igenom gruppen av männen och ser mammas bil komma gasandes in på parkeringen och kör mot oss, männen flyttar sig inte och de verkar inte ens bry sig om att mamma körde mot dem. På nått sätt lyckas jag komma ur männens grepp och trycka mig ut ur ringen, jag sprang så fort jag kunde till bilen och så fort jag kom in så ställde sig mamma på gaspedalen.
    Sen den kvällen som skedde för 5 årsen så kommer jag ihåg precis allt. Jag var 15år när detta hände och jag vågar knappt gå ut själv när det är mörkt och jag är konstant rädd för att möta dem igen. Min mamma ringde polisen men eftersom jag inte kommer ihåg deras ansikten eller regnummret på bilen så kunde de inte göra nånting, samma vecka så blev en till tjej utsatt för samma grupp som jag.. det togs inte upp i någon slags media.. sen dess känner jag mig otrygg där jag bor.

    om du vill så får du publicera min händelse..

      1. Ganska viktigt känner att nämna var dem kommer ifrån. Du och alla andra skulle aldrig kommenterat här om tjejen skrev att dem var svenskar. Och försök inte ens säga emot ”hela tråden” besvisar detta.

  129. Flera gånger tyvärr. En kille som motorbåtade mina bröst på krogen från ingenstans, bara dök upp och tog för sig. En kille som stoppade handen innanför mina trosor när jag sov. En kille som hade sex med mig när jag var så full så att jag knappt var kontaktbar. Plus alla otaliga kommentarer och förslag från främlingar.

  130. Stod och dansade på en klubb när det kom två ”muskelkillar” och ställde sig intill mig. Jag ignorerar dem först. Men så ställer sig den ena bakom, tar tag om mig, håller fast mina armar och lyfter upp mig medan den andra står framför och tar på mig. Alltså mitt på ett dansgolv. Jag sparkar och skriker i panik men är helt fastlåst i hans grepp. Många ser var som händer men det är bara EN person som ingriper. En kille kommer fram och frigör mig. Sedan kallar han på vakterna och de två muskelkillarna blir utkastade. Min räddande ängel tog hand om mig resten av kvällen och såg till att jag kände mig trygg.

    Har blivit förföljd in på toaletten på nattklubbar, vid tre tillfällen. Två gånger utomlands och en gång i Sverige. Där har angriparen försökt hålla fast mig och har börjat ta på mig. Förmodligen har det varit våldtäkt som varit målet alla tre gångerna. Men jag har lyckats slå mig fri. Alla tre har vikt sig dubbla och hållit sig för skrevet efter välriktade sparkar. Jag är inte för våld i allmänhet men i dessa fallen är jag glad att jag skadade dem. 😛

    Sen har det ju hänt ett antal gånger att män har kommit fram och helt sonika har tagit mig på brösten eller rumpan och liknande. Det är sjukt att man ser det nästan som ”normalt” och att det är något man kan förvänta sig om man går ut och dansar…

  131. Jag blev våldtagen när jag var 18. Hela jag var kaos och upp och ner i flera år efter händelsen. Jag skadades fysiskt och var tvungen att leva med minnet av vad som skett, på min kropp, på ett ställe som gjorde ont och gjorde sig påmint hela tiden. Det tog flera år för mig att våga gå till en läkare och visa upp skadan. Först efter en operation som lagade och korrigerade kunde jag börja jobba med att komma över händelsen.

    Idag är det drygt 7 år sen jag blev våldtagen. Jag mår bra. Jag har ”kommit över” det (om man någonsin kommer över det helt). Jag är inte ledsen, jag tänker inte på det, jag förföljs inte av mardrömmar och panikångest dagligen. Men jag får adrenalinpåslag varje gång jag hör eller läser ”våldtäkt”, ”sexuellt utnyttjad”, ”offer” eller liknande.

  132. Förra nyår gick jag samma väg hem som jag har gått så många gånger, skillnaden nu var att jag blev överfallen av tre killar. Två av dom våldtog mig samtidigt som den tredje bara stod och tittade på. Vad som gjordes åt det? Ingenting. Jag mötte både doktorer och poliser som knappt trodde på vad jag sa. De tittade på mig som om jag vore helt tappad och jag har nog aldrig blivit så kränkt i hela mitt liv. Det hela slutade med att jag blev väldigt deprimerad och den enda som egentligen trodde på mig och fanns där var min chef. Ska det få vara så? Ska man som utsatt tjej bli bemött på ett sånt dåligt sätt? Ska man bli tvivlad på av de personer som faktiskt SKA hjälpa en?

    PS. Till alla er som säger att det är utländska män i grupp som våldtar och ger sig på kvinnor, det var tre helt vanliga svenska män som förgrep sig på mig. Så snälla, tänk er för innan ni yttrar er och säger att det bara är utländska män som ger sig på kvinnor. För det är långt ifrån sanningen.

  133. Jobbar som servitris och har blivit tafsad på, framför allt på jobbet men även privat, fler gånger än jag kan räkna. Helt sjukt att jag aldrig tänkt tanken att jag borde polisanmält. Tror inte det finns många tjejer som inte har erfarenhet av detta, tyvärr.

  134. Nu när du skriver det så inser jag att jag aldrig reflekterar över vart min gräns går. Jag, precis som du, var också i Rimini. Killarna hade inte alls förståelse (eller respekt snarare) när man sa nej. Flertalet killar dansade med händerna under kjolen. Ja med fingrarna upp i… Fittan.

  135. Jodå…både tafsande chefer, förlorat jobb för att jag dem inte fick va dem ville och blev väldigt nära att bli våldtagen på en gata i London en natt av en fransman. Polisen menade att jag fick väl skylla mig själv som promenerat hem från jobbet kl 01 i ett av Londons värsta områden…skrämmande kan man lugnt säga. Vill inte heller att min 2 åriga vackra dotter ska behöva växa upp i en sån har sjuk värld!

  136. Jag har blivit tagen på fel ställen när jag sov, (vaknade mitt i natten och insåg vad som hände. borde ha skrikit eller slagit till honom men jag blev stel av skräck. Jag fick panik och försökte istället röra på mig ”i sömnen” så att han skulle tro att jag var nära att vakna och bara lämna mig ifred), blivit förföljd i av en bil med ett gäng killar sent på kvällen, blivit tagen på rumpan mitt på blanka dagen. För att inte nämna alla tusen händer som vandrar när vi tjejer är ute och dansar, men det är så vanligt att det är knappt värt att nämna.

  137. Bra att många delar med sig, jag hoppas det här leder till att vi börjar stötta varandra som tjejer också och att vi kan reagera när vi ser tjejer utsättas t.ex. på krogen. Såklart under uppväxten skedde det tafsningar och sådant som man lätt blir van med. Nu är jag 35. Jag var tvungen att tänka till lite om det hänt några händelser som jag upplevde mer obehag än andra. Det första var när en man tog mig på brösten innanför bh’n mitt på ljusa dagen när jag satt på en bänk i en park. Jag kände mig dum och lurad han var betydligt äldre än mig. Jag fattade nog aldrig riktigt vad som skedde.

    Den andra gången var när jag åkte buss med ganska lite folk så sätter det sig en karl bredvid mig trots att det fanns massa andra platser. Jag märkte att han la handen på ett märkligt sätt nära mitt lår sen kunde jag känna att han sakta började småtafsa, det var trångt mellan oss så jag tänkte först bara att jag inbillade mig…men sen började handen skrapa bakom mig då reste jag mig upp och bytte plats till längre bak. Jag ångrar att jag inte gick till busschauffören och sa till, jag hade nog gjort det idag.

    När jag var 29 åkte jag till Bali och var med om ett rån, den lokala personen som skulle hjälpa mig och min kompis slutade med att han förde bort mig på moped och sen låste in mig hemma hos honom långt ute på landet. Av någon anledning var jag aldrig rädd där för han var mycket kortare än jag och att han antagligen inte var benägen att bruka våld. Men jag var osäker på var jag var och ifall om jag skulle börja skrika så kanske fler män skulle komma dit och det skulle bli ännu värre. Så jag fick sitta och vänta i flera timmar under natten på att han skulle ge upp. Jag sa direkt att om han rör mig så kommer jag döda honom. Han tjatade om sex en hel natt där jag satt på hans golv och för det närmande han gjorde fick han en spark i huvudet och började sedan gråta och sa något om att jag var en vit bitch. Det säger ju att många har fått en bild av västerländska kvinnor från porrfilmer men jag frågade honom vad hans tro (religion) säger om att låsa in kvinnor. Glad att jag tidigare hade tränat kickboxning.

    Blev tagen på rumpan av någon gammal gubbe på Sri Lanka trots att min pojkvän gick bredvid. Ja listan är lång …

    Jag reser ganska mycket utomlands och har blivit mycket mer försiktig än tidigare, inte alltid för att jag är rädd men bara för att det är så att jag vill vara på den säkra sidan. Stanna inne efter mörkret, hålla sig till större grupper osv.

  138. Vi är nog tyvärr rätt många tjejer (Samt killar) runt om i världen som blir sexuellt trakasserad och våldtagna.
    En dokumentär som gjordes förra året visar även hur sjukt det är på collage i USA. Den borde alla se, hur svårt det än är för oss som känner igen oss. The hunting ground heter den.
    Ibland funderar jag någonsin och det ska upphöra 🙁

  139. Jag blev våldtagen då jag var 15 år. Polisen trodde på honom istället för mig, vilket medförde att ingen annan heller trodde på mig. I skolan gick alla runt och sa att jag ljugit för att jag ville ha pengar. Jag förlorade praktiskt taget alla mina vänner. Jag är 21 år idag och har inga vänner alls (klarar mig bra ändå), tror det har mycket att göra med att jag kände mig så sviken.Hade jag kunnat gå tillbaka i tiden så skulle jag aldrig ha anmält det, det skadade mig mer än vad det hjälpte.

    1. Hej! Fy, jag lider med dig… Jag blev aldrig våldtagen, däremot misshandlad och sexuellt ofredad. Anmälde det. Ingenting hände mer än att vänner kallade mig hora och jag förlorade umgänge… Helt sjukt egentligen :/ kram till dig!

    2. Oj vad jag känner igen mig i din berättelse. Var med om en liknande grej när jag var 15 och anmälde. Blev drogadoch våldtagen bakifån. Rykten spreds och några menade att jag bara ville ha uppmärksamhet. Alla pratade om det jag kände mig smutsig och förlorade många närstående genom det. I efterhand ångrar jag att jag anmälde.

  140. Undrar verkligen inte varför det inte är rubriker efter varje helg? Det här händer ju varje dag, hela tiden! Känner ingen tjej som inte har blivit utsatt för sexuellt våld/trakasserier. Men om vi ska ta några av mina erfarenheter.

    1. Praoade på McDonalds när jag var 14. Min chef tafsade mig på rumpan. Jobbade på McDonalds igen när jag var 21 och min chef tog mig då på bröstet ”på skoj”
    2. IT-gubben på mitt gymnasium drog sig till mig och tog på min kropp
    3. Mina två klasskompisar från KTH som på en efterfest hemma hos mig höll ner mig i sängen och tog mig på bröst och rumpa trots att jag sa nej. Jag berättade för nollningsansvariga som aldrig tog till några åtgärder. Det bidrog till att jag hoppade av och aldrig mer kom tillbaka.
    4. Mitt ex som trodde att om han gjorde sina hushållssysslor var det = sex. Han blev arg på mig när jag inte kände någon lust. Han var radikalfeminist enligt egen utsago, men det betydde verkligen inte ett skit.
    5. Värst av allt var såklart den där mannen som tog strypgrepp på mig i en mörk gränd och tryckte upp sin hand i mitt underliv. Jag vet inte varför han slutade, men jag är glad att det inte blev en fullbordad våldtäkt.

    Sen har vi såklart alla blickar, opassande kommentarer, händer på fel ställen på natklubbar och konserter. Men det är så mycket att det bara glöms bort. Det är vardag som ung kvinna.

    1. Är du seriös? Det som hände i köln var inte likt någonting annat som ”brukar hända varje helg” Att hundratals killar står flockade runt tjejen medans några av dem grovt sexuellt trakasserar henne, misshandlar henne och rodna. Så att detta rapporterades är ju inte så konstigt då det inte är så vanligt att ”det sker varje dag, hela tiden”.

      1. Det som hände i Köln går under benämningen Taharrush Gamea i arabvärlden.
        Det innebär att man i en grupp män angriper, skändar och sexuellt förnedrar en (västerländsk) kvinna. Som ett straff för att kvinnan klär sig och uppför sig i strid mot de religiösa lagarna. Tanken är då att kvinnan ”har sig själv att skylla” och förtjänar den behandling hon utsätts för.

  141. Jag har, tyvärr blir man ”van” tillslut och slutar reagera. Detta hände dock när jag var yngre och var ute på olika tillställningar.

  142. Jag har varit utsatt, flera gånger. Något som en i dagens samhälle inte tas på allvar för utan som en kanske någon gång vågat berätta för någon som endast sagt ”Jasså? Gud vad tråkigt…” och sedan ingen mer reaktion på det.

    Senast var i somras på en musikfestival i Stockholm. Två män kommer fram till mig och min vän och bjuder in oss till sin efterfest de ska ha senare på kvällen. Vi tackar artigt nej och vänder oss om för att snabbt avsluta ”samtalet”. De står kvar och fortsätter att tjata samtidigt som de blir alltmer närgående. Till slut hjälpte det inte ens att svara dem med tystnad, så vi sa till, en aning mer bestämt, att ”Nej, vi tänker inte komma till er efterfest ikväll. Kan ni snälla gå härifrån nu?”. Det är här den ena mannen i 30-årsåldern, innan jag hinner tänka, har sin hand mellan mina ben innanför min klänning och säger ”Det var ju synd att du var en sådan fitta”. Hånskrattande spatserade han och hans vän därefter lugnt därifrån. Kvar stod jag, helt förstelnad tillsammans med min vän och jag visste inte hur jag skulle reagera. Hur reagerar en? Ingen annan reagerade heller, trots att det var mitt på ljusa dagen bland massor av annat folk inne på festivalområdet.

    Så, precis som du säger. Det där citatet i detta inlägg stämmer så himla väl in på många kvinnors reaktion. Jag blir inte förvånad. Jag får en stark känsla av illamående och en rejäl flash back på många av de tillfällen jag varit med om liknande.

  143. Sommarjobb i Norge 2010, blev trakasserad på jobbet på grund av att jag var kvinna. Skulle servera men grabbarna trackade mig hela tiden, tvingade mig att skura toaletterna, lade använda kondomer i mina arbetskläder som hängde i lokalen. Vågade inte säga ett ord till min arbetsgivare och var helt förstörd efter att ha jobbat där i 8 veckor.

    Kallas ofta hora i trafiken av utländska män när jag cyklar för att utföra olika ärenden i Malmö. Minsta sak som stör dem provocerar detta alltid första skällsord.

    Sen är det handledaren på praoen i årskurs 8 på högstadiet som passade på att dela ut kramar till mig som var alldeles för närgångna för att vara ok i skolan. Mitt fel trodde jag!

    I november så var det tre unga män som kom gåendes i bredd på gatan som var ganska snäv och de gick rakt emot mig, en av dem tog ögonkontakt och slickade sig samtidigt runt munnen medans han gick mot mig. Då ett pensionärspar var i närheten så gick jag rakt mot dem och vägrade flytta på mig. Vet inte ar jag fått mitt självförtroende ifrån lol… (samtliga tre utländsk härkomst och sjabbiga kläder)

    Blev bedömd efter mitt utseende varje morgon på väg in i klassrummet av killarna i klassen under årskurs sex i grundskolan. Varje dag gav dem en poäng på mitt utseende liksom resten av tjejernas utseende. oerhört förnedrande.

    När jag cyklade till högskolan en morgon förra året så var den en ung man av utländsk härkomst som blev super arg när jag cyklade om honom. Det slutade med att han kastade sig på tramporna och cyklade efter mig jagande under flera hundra meter. Efter ett tag hoppade jag av cykeln i farten i ett försök att knuffa av honom från sin egen cykel. Solglasögonen gick sönder, cykelkorgen demolerades och jag grät i chock resten av morgonen. Tröstades på högskolan av en man av utländsk härkomst blev sedan upplockad av min familj.

    Sen är det alla gånger man varit ute och dansat på någon klubb och någon äcklig kille kommit och börjat dansa i juckande rörelser bakom en och eventuellt lagt någon hand någon gång.

    Alla gånger man varit lite för berusad och fått killar efter en som försöker ragga eller sticka ner tungan i halsen på en.

    När jag började plugga på universitet och insåg att vi bara var ett fåtal tjejer på de tekniska programmen och man inte fick vara med och skriva på projektarbeten pga att man var tjej, eller när man fick höra att man fått alla sina betyg genom att ligga med mentorerna (osant), att man hade ett ”tjej-examen” från samma program som killarna som tar en riktig examen.

    Alla gånger man nervärderats av sin pappa med kommentaren ”Gå och borsta håret”

    Inte konstigt att man ibland undrar om man är gjord av stål.

  144. Usch vad sorgligt det är att läsa kommentarerna här
    🙁
    Även jag har varit utsatt. När jag var 17 år åkte jag med en kompis och hennes föräldrar på semester till Rhodos. Första kvällen gick jag och min tjejkompis ut för att bara kolla runt lite i området utanför hotellet, vi stod och hängde lite grann nära en stor trafikerad väg. En moped saktade in och stannade vid oss, det var två greker som var runt 20-25 år (svårt att se)

    Dom började snacka med oss, det var trevlig stämning och kändes inte direkt obehagligt. Ena killen tittade väldigt mkt på mig men absolut inte på ett äckligt nedvärderande sätt. Vi tog foton ihop och snackade lite grann, sen kände vi att det var dags att gå för vi kände att det räckte, vi hade inget intresse av att lära känna dom.

    Så jag säger ”we have to go now” men dom förstår ju såklart inte varför och vi upprepar att vi måste hem och trevligt att träffas liksom. Jag vänder mig om för att gå och då tar han tag runt mig med sina armar och börjar släpa mig bakåt, han håller fast mig och drar mig bakåt samtidigt som han tafsar på mina bröst och mellan benen, tack o lov inte innanför trosorna om man nu ska tänka så. Jag får panik och skriker efter min kompis som även hon blir antastad av den andra som försöker typ kyssa henne.

    Killen släpper mig, allt gick så fort! Vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om vi inte stått vid en trafikerad väg.
    Jag var rätt omskakad efteråt och vi skyndade tillbaka till hotellet.

    Usch kommer aldrig glömma de sekunderna. Håller någon fast mig idag får jag typ panik på en gång.

  145. En gång när jag var 12 år blev jag efterföljd av en man in på Statoil. Han var på väg ut ser mig och följer efter. Sen står han och glor på min rumpa ända tills jag går. En annan gång var jag påväg hem från en danslektion på cykel och då kommer en man på moped och kör efter mig trots att han kan åka förbi. Om jag körde runt en buske för att få honom att köra förbi så kör han efter bara nåra centimeter från mitt bakhjul. Tillslut försvinner han och jag cyklar i ilfart hem. En annangång så kommer en man och sättersig framför mig och min kompis och klär av sig helt naken och går ut i vattnet där han skvätter vatten på sitt kön. Och tittar menande på oss. Vi blir helt ställda och vet inte vad vi ska göra. Vi båda var 11år! Sen tar vi våra saker och springer där ifrån.

  146. Har också blivit utsatt för sexuellt ofredande ett antal gånger.
    Första gången var när jag var tolv år, samma dag som jag hade fått skolavslutning (& hade därför klänning & låga klackskor) stod & väntade på bussen hem då en man (av utländskt ursprung) började dra i min arm & frågade om jag skulle med till en resturang & dricka lite öl & följa med honom hem sen, försökte snällt avfärda honom men blev då kallad för hora & att han skulle knulla & mörda min familj, kan dessutom tillägga att det var ungefär 10-15 personer som också stod & väntade på bussen & stod & tittade på & ingen gjorde nånting. Försökte få ögonkontakt med flera av dem i rop på hjälp men ingen gjorde nånting.
    Efter den händelsen har det varit lite till & från, på fester, i trappuppgångar, bussar, affärer, cykelbanor osv.
    Kan tillägga att jag är ALDRIG ute själv efter att det blivit mörkt & på sommaren är Jag Aldrig ute själv efter kl 7-8. När jag går ute själv så går jag så fort Jag kan (nästan småspringer) & tittar ner i backen för att inte få ögonkontakt med någon kille i risk för att bli ropad efter, busvissla på en, lägga kränkande kommentarer & ge obehagliga blickar osv! Ser jag några killar längre fram som till exempel står still eller kommer mot en så tar jag alltid en omväg för att Jag ska slippa möta dem eller behöva gå förbi. Mina regler jag har när jag går ute själv är att – titta ner i marken, gå fort, låtsas prata med någon, ha nycklarna mellan fingrarna så man är beredd, titta långt framåt med jämna mellanrum & ser jag några killar så tar jag en omväg.
    Har även blivit utsatt av min kompis pappa som tog på mig, mellan benen, brösten & rumpan & frågade även om mitt sexliv (var 14 då) hur många jag hade haft sex med, vad jag tyckte var skönast osv… Denna person bor dessutom endast 300 m ifrån mig…
    Som tjej är man oroligt utsatt & tror inte det finns en enda tjej som inte har blivit utsatt, jag har blivit utsatt många gånger & då är jag dessutom noga med att aldrig gå ute själv på kvällen osv…

  147. Förutom vardaglig som män som menar att det är okej för dem att stirra på mina bröst för att ”dem är till för att titta på” (<– så sjuk objektifiering?!) så har jag varit med om en korridorsgranne som tryckte ner mig på golvet och började jucka mot mig och kyssa mig på halsen trots att jag sa nej nej nej nej bort från mig. Han slutade inte förrän han råkade trycka hårt mot mitt lår så att jag skrek – då blev han rädd att det skulle höras ut till de andra korridorsrummen…. När han släppte mig sprang jag iväg och låste in mig i mitt korridorsrum. Vågade inte gå ut i gemensamma köket själv sen. Anmälde inte för kände att de bara skulle säga att jag hade uppmuntrat honom i och med att min dåvarande pojkvän till och med trodde det.. Och om inte ens pojkvännen tror en varför skulle poliserna göra det?

  148. Stod och väntade på t-banan efter en skoldag på gymnasiet, en ”tuff” kille i skolan går förbi bakom mig och tar mig mellan benen. Bara sådär. Blev generad. Sen äcklad. Drömmer om att se honom igen, gå fram och berätta högt vad han gjorde. I praktiken kan jag nog gå fram till vilken kille som helst och anklaga honom för nåt tafsande, då de flesta killar säkert gjort nåt liknande, nån gång.

  149. Drogad och våldtagen när jag var 17. De filmade också… men det hände aldrig något med min anmälan. När ja berättade i smyg till min syster sa hon det till mina föräldrar. Då hade de gått ca 2-3 månader. Pappa blev fly förbannad och vi åkte till polisstationen direkt dagen efter. Fick frågan – vad hade du på dig? Av en KVINNLIG polis. Förstår att man inte vill anmäla, jag ville inte för jag kände mig bara dum.

  150. usch, jag blir så arg, ledsen och frustrerad när jag läser allas kommentarer. Tappar snart hoppet om mänskligheten. Jag är själv 16år och LIVRÄDD att något liknande ska hända mig. Att samhället dessutom mörkar allt våld som sker mot kvinnor dagligen är hemskt!! Jag är så innerligt trött på att jag som tjej hela tiden ska behöva anpassa mig efter killars äckliga, skeva kvinnosyn. Ingen kille någonsin kommer att förstå varför man håller hårt i nyckelknippan och gå-springer hem från ens kompis sent på kvällen, livrädd för att möta någon. Varför man tar den där långa omvägen runt stan för att man inte vågar gå över torget där ett gäng killar står. Varför man flyttar sig en meter ut på vägen, när en kille möter en på gåbanan och det är mörkt. Usch, vill bara spy på samhället ibland.

  151. Blev våldtagen när jag var 13 år, blev sedan mordhotad av våldtäktsmannen. Anmälde aldrig för jag visste att det skulle skada mig mer än göra nytta. Jag fick aldrig hjälp eller kände mig trygg efter det. Önskar bara, om jag får en dotter, att hon ALDRIG ska behöva uppleva något likt det jag och för många andra gick igenom.

  152. Det är så hemskt att läsa hur många som blivit sexuellt ofredande och så många som inte säger något… Har själv blivit helt förstenad när en man sätter sig bredvid mig på bussen och känner hur hans fingrar kryper längre och längre in under låret mitt. (Hade shorts på mig). En grupp pojkar tog mig även på rumpan på juldagen och skrattade. TYVÄRR är det utländska män som gjort såhär och det är synd att jag märker vilka omvägar jag nu tar för att inte stöta på utländska män….

  153. Vad ledsen jag blir av att se alla dessa kvinnors kommentarer, som oftast verkar vara kvinnor som ingen tror på.
    När jag var ca 15 så blev jag och en kompis antastade av en man när vi åkte rollerblades, han tog tag i min kompis bakifrån och började dra ned dragkedjan på byxorna, min kompis lyckades slingra sig undan och vi rullade snabbt därifrån. Bara veckor efter kom samma man och sprang efter oss på gatan med sin lem i sin hand.
    Jag blev fasthållen på väg hem från skolan och flera tog mig på brösten och mellan benen (som tur var utanför byxorna).
    Men som ngn skrev så ska vi inte vara så ”känsliga”, att en man ”skojar” med att ta ngn i rumpan eller på brösten ska tydligen bara vara skoj? Har själv blivit klämd av väldigt äldre män på mina bröst och nypt i rumpan.
    Hemskt, bara hemskt.

  154. Jag undrar vad som skulle hända om alla anmälde allt. Bortsett från att polisen skulle bli helt överbelastade kanske folk skulle inse att något behöver göras.
    Jag inser att jag än så länge haft fantastisk tur.

  155. FY FAN våld mot kvinnor är INTE OK. Läser kommentarerna, pratar med väninnor, det känns som att det här mer till regel än undantag att ha blivit sexuellt trakasserad, begripen på. Jag s blev själv våldtagen för några år sedan i NYC i mitt eget hem första dejten. (vaginalt-analt). Anmälde och det sög musten att gå igenom rättsapparaten ensam over there. Det slutade med att jag fick hjärtproblem, skakningar, generaliserad ångest system som gjorde att jag flyttade hem. Vill dock aldrig VÄRJA mig för de snälla, ödmjuka männen.Jag är INGET offer, utan en överlevare med ett stort hjärta. Kram till alla kvinnor och män där ute i cyper space!

  156. Jag är 16 nu och jag blev våldtagen när jag var 15. Jag vågade aldrig anmäla. Jag var rädd att jag skulle bli utskrattad. En 15årig ung tjej får ju skylla sig själv om hon är ute på kvällen och är full. Även om jag vet att det inte är mitt fel nu kändes det som det i början. Jag berättade för min mamma men hon trodde mig inte. Om inte min mamma tror på mig skulle ju knappast någon annan göra det heller.
    Jag såg våldtäcktsmannen riktigt bra och jag kunde fiska fram hans namn. Men eftersom att ingen trodde på mig var det ingen ide att anmäla. Mannen gick nyligen bort. Men jag har sån fruktansvärt ångest för att jag kanske kunnat förhindra en våldtäkt på en annan tjej (eller kille )

  157. Tror inte det finns en enda tjej som inte känner igen sig.

    Första gången någon tafsade på mig var jag 11. Fattade inte vad som hände, trodde han försökte sno nåt från mig först. Jag har det hänt några fler gånger på buss och T-banan eller på krogen att killar tafsat. Värsta var nog när jag var full på en fest som 18-åring och en kille jag pratat med under kvällen drog in mig på toa och försökte ha sex med mig trots att jag sa nej. Krävdes dock bara en lätt knuff för att få bort honom. Sen har man ju fått ”hora” skrikit efter sig ibland, eller rasist för att man inte vill bli uppraggad av en 50+ man när man är tonåring. Och sen tjatsexet såklart, killen som gnäller och gnäller tills man bara tänker ”okej då, bara för att slippa höra hans gnälliga röst” typ, och kallar en ”slampig” för man inte var oskuld, eller för man har killkompisar eller klär sig i något figurnära.

    Anser mig ändå lyckligt lottad som inte råkat ut för våldtäkt eller misshandel. Det allra värsta för mig är rädslan, att jag som älskar att vara ute och promenera eller springa ensam i skogen inte längre kan göra det, inte ens på dagen, utan att vara rädd att bli våldtagen och/eller mördad, att jag inte känner mig trygg när jag är ute själv. Har varit rädd och misstänksam för män ändå sedan jag var barn, och mina fördomar har tyvärr besannats och nu är jag räddare och misstänksammare än någonsin. De enda männen jag verkligen litar på är pappa och lillebror och sambon.

  158. Jag vet att du talade om denna händelsen i Värvet och tyckte att det ”har ingenting med feminism att göra”, vilket jag och många med mig (inkl. Kristoffer Triumf som intervjuade dig) inte håller med om. Känner/tycker du likadant i dag? Jag vet att du ändrat uppfattning i andra frågor gällande feminism och kvinnors rättigheter.

  159. Sov över hos en kille, vi hade spenderat kvällen med att prata och han bäddade i soffan. Vaknade mitt i natten av att han våldtog mig och insåg senare att han hade lagt något i det sista glaset jag drack för jag kunde inte röra mig eller säg ett ord och efteråt försvann jag in i dimman igen. Vaknade nykter senare på morgonen, tog mina saker och smög ut ur lägenheten. Skakade och grät så fort jag kom ut på gatan.

    Jobbade i skidlift och kollegorna ringde till mig för att fråga om dom fick ligga med mig. De pratade alltid OM mig och vad de ville göra med mig när jag stod bredvid och en försökte ta mig på brösten.

    När jag var liten, kanske åtta, var det en kompis pappa som tog fram sitt.. paket.. och tryckte det mot min mage när min kompis var på bottenvåningen. Han brukade även ta en mellan benen på ”skämt”.

    Och så som nästan alla de andra skrivit, de vardagliga blickarna, kommentarerna, närmandena och sen obehaget när man vet att poliser och främlingar sällan bryr sig.

  160. Jag blev utsatt för sexuella övergrepp av min expojkvän. Jag har haft flera vänner som varit med om grovt våld/våldtäckt.

  161. Jag har inte en enda tjejkompis som inte blivit antastad, sexuellt utnyttjad eller till och med våldtagen. ALLA kvinnor jag känner har blivit utsatta på något sätt, i klassrummet, på tunnelbanan, ute på krogen. När jag ställer samma fråga till mina killkompisar är det ytterst få som varit med om något liknande, på sin höjd har någon fått en sexualiserande kommentar. That’s it.

  162. I vuxen ålder har jag förstått, att det min bästa väns farfar gjorde, när han ville att jag skulle sitta i hans knä & hade sin hand mellan mina ben på ett våldsamt sätt, var en form av övergrepp. Hur gammal kan jag ha varit? Låt oss säga att jag gick i årskurs 1 till 3, under tiden som min vän & jag brukade leka. Allt annat förutom detta var frid & fröjd, men när han ville att jag skulle sitta i hans knä & när han hårdhänt hade sin hand mellan minna ben kände jag obehag & rädsla. Fruktansvärt, känner jag idag som vuxen. Fullkomligt vidrigt.
    Delar även upplevelsen av att ha blivit utsatt för övergrepp utomlands i tonåren. En främmande man med sina fingrar på min kropp. Fullständig panik. Rädsla. Vrede. Äckel. Förnedring. Att någon tar sig friheten att sätta sina händer på ens egen kropp…
    Försökte anmäla. Totalt lönlöst.

    Detta är den första gången som jag någonsin kommenterar på en blogg. Läser och har läst massor. Om vi tillsammans höjer våra röster, berättar & delar med oss så hoppas jag att något kan ske. Hoppas.

  163. En vakt på en krog som tafsade,
    En kollega som passade på att tafsa och hångla när jag var alldeles för full/avdeckad.
    Sånt som man tyvärr lärt sig se som ”småpotatis” i det stora hela, men nog så illa för det. Letar snarare efter en tjej som aldrig känt sig sexuellt utnyttjad.

  164. I sexan under rasterna hade vi aldrig någon vuxen i närheten. Vi fick ofta vara kvar inne i klassrummet och vid ett tillfälle tryckte en kille upp mig i ett hörn för att klämma på mina bröst.

    När jag sommarjobbade efter nian i gästhamnen i min kommun, ville en man i 50-årsåldern som även jobbade där att jag skulle sitta i hans knä flera gånger. Den andre mannen som jobbade där (även han i 50-årsåldern) kissade alltid med öppen dörr trots att jag satt i personalrummet och grejade med något…

    Varit med om flera gånger på krogen att killar tagit mig på brösten och rumpan när de bara skulle gå förbi mig o liknande.

  165. Säger bara WOW, läst nästan alla kommentarer och de flesta här känner igen sig, har upplevt, vet känslan men det absolut värsta att läsa här är om skammen. Jag har själv varit utsatt av en ”vän”, av en främling och senast på gatan i området där jag bor där tre män går för nära och frågar ”do you wanna fuck?”. Jag har diskuterat detta med mina vänner och i skolan mycket, den gemensamma faktorn är alltid ALLA har varit utsatta.. om du är kvinna. Om du är kvinna har du också utstått kommentarer, de behöver inte nödvändigtvis vara sexuella men tar så hårt på självförtroendet såsom ”shit vad snygg du är”, ”din röv är fett snygg” osv. Det viktigaste att ta med sig av allt detta som hänt är dock prata, gör detta inte tabubelagt och lägg ingen skam över det. För det är fan inte den som är utsatts fel, det är en man utan gränser som det är fel på. Det är respekten att förstå skillnaden mellan min kropp, min värdighet och dina händer. All cred till dig Bella som skriver om detta för så fort det kan tas upp och kan göras normativt att prata om kan vi också gemensamt ta bort stämpeln och skuldbelägga gärningsmannen och inte offret. Att polis och rättsväsendet inte ser allvaret i dessa handlingar genom att försvara det ”ja men du vet, boys will be boys” känner åtminstone jag är som ett hån mot att vara född som kvinna. Jag pratar med manliga vänner om detta och jag manar andra att också göra det för om du når en man som förstår och som vid ett sådant tillfälle vågar stå upp och säga ifrån har du gjort en god gärning.

  166. Kul att de enda män som kommenterar här (baserat på de namn som är killnamn) försöker att vrida hela debatten till att endast handla om etnicitet. Och supertydligt mellan raderna har rasistiska motiv. Blir så förbannad. Om ni inte förstår det så är det att förringa upplevelsen för oss kvinnor. Kom inte och försök ta över debatten och försök att få den till den gamla vanliga ”stoppa invandringen”.. Ni är ignoranta och respektlösa mot alla oss kvinnor som har blivit utsatta, och idiotiska nog att tro att ni, i egenskap av svenska män, inte skulle vara en del av problemet. Vakna upp!!

  167. När jag läser om dessa övertramp på kvinnors suveränitet skäms jag lite. Jag skäms över att jag inte sa ifrån som 19 åring när killar blev lite väl närgångna utan att för den skull ta på bröst, rumpa etc. För om jag hade sagt låt mig va och andra också gjort det kanske den här trenden som nu verkar baraka helt åt pipsvängen inte sett ut så här 12 år senare. Nu måste vi starta från ett mycket sämre läge där övertrampen är så oerhört mycket mer utbredda och allvarliga!

  168. Tack för ett viktigt inlägg! Fy fan för att läsa igenom tidigare kommentarer. Jag är dessvärre inte förvånad. Jag har också blivit utsatt många gånger.
    Som barn blev jag sexuellt förnedrad av min bästa kompis pappa under flera år. Jag förstod vad han gjort i tonåren men det var först som vuxen jag berättade för någon utomstående och gjorde en anmälan. Den lades ner och äcklet lever lyckligt i det fria.
    Har också träffat på män som stannat sina bilar när jag varit på väg hem eller mot stallet och försökt få mig att hoppa in genom att locka med olika saker. Detta hände flera gånger under barndomen och tonåren.
    Diverse slemmiga män på krogar och pubar som inte tar ett nej tack. Killar som ropar efter en när man möter dem på gatan.
    På senare tid har jag två gånger blivit omringad av ett gäng ungdomar som gör utfall mot hunden. De har inte gjort något fysiskt mot oss men det sätter enorm rädsla i både mig och hunden. Nu har jag ångest nästan varenda promenad jag tar och det känner såklart hunden av. Snart vill jag fan inte gå ut mer.

  169. Handen upp på övergrepp, tyvärr. Men det är som du säger, man torkar tårarna och går vidare. Kvinnor är så starka, heja oss!

    1. Håller med, du måste tala med någon om det! Min morfar tafsade på mina bröst då jag var 13-14 år gammal och har inte kunnat tala om det innan alldeles nyligen (nu 25 år) med en terapeut. Känns så mycket bättre. Du har varit med om något hemskt, tala med någon som har tystnadsplikt till en början fast så att du känner dig säker<3

    2. Men gud gumman. Du måste berätta för någon. Om du berättar för en kompis så blir det lättare sen att berätta för någon annan, t.ex. dina föräldrar eller någon annan vuxen!

      Kram

  170. När jag var 5-6 år gammal blev jag antastad strax utanför vårt hus, jag bröt ihop när jag kom hem och min pappa gick ut och skulle typ döda honom, men varken pappa eller polisen fick tag i honom. Råkat ut för blottare flera gånger och när jag var i 10- års åldern började en man onanera framför mig i hissen upp till lägenheten. Blivit tafsad på varje gång när jag varit ute och dansat, fått flera otrevliga förslag och vid två tillfällen har män börjat onanera innanför kläderna när de suttit bredvid mig på bussen. Idag är jag äldre och min man förstår inte varför jag inte vill ut och springa när det är mörkt ute, vi bor i ett bra område och risken är minimal enligt honom… Det går nog inte att förstå om man inte själv varit utsatt. Jag har en dotter som jag går på kampsport med flera gånger i veckan. Hon ska lära sig att försvara sig! Tråkigt, men nödvändigt.

  171. Det sorgliga med sexuella övergrepp och trakasserier är hur människan har en förmåga att trots alla de obehagskänslor som de skapar, faktiskt kunna normalisera det.
    Personligen växte jag upp i en klass där sexuella trakasserier började i mellanstadiet, vad som tillhörde vardagen var ett ständigt tafsande, att de slet av kläderna, även trosorna, slickade en i ansiktet, allt detta då man var fasthållen av tre andra killar.
    Vilket blir fullkomligt normalt för en tjej i tidiga tonåren.

    När jag sedan i fjorton års ålder blev utsatt för mitt första fullbordade övergrepp, så var det som en bekräftelse på att det är så det skall vara. Vilket gjorde att jag aldrig berättade för mina föräldrar, eller någon.
    Vid arton år blev jag utsatt för ett våldtäkts-försök då en man tog strypgrepp på mig, kastade mig i golvet och sparkade på mig när jag låg ned.
    Han stängde in mig i ett tomt hus, men jag lyckades fly ut genom ett fönster.
    Två år senare blev jag utsatt för ett tredje övergrepp, då det handlade om en kille som höll fast mig och tryckte upp fingrarna i mitt underliv så hårt och mycket att när jag lyckades slita mig därifrån var jag helt blodig på min klänning.

    Utöver detta har jag fått utstå tafsande, människor som har tryckt sina könsorgan mot mig i tunnelbanan, jag har blivit förföljd ifrån bussen. Män har stått och bankat på min dörr och skrikit att jag skall öppna dörren, mitt i natten.

    Idag har jag slutat normalisera det, men jag har fortfarande inte berättat om det.
    Våld mot kvinnor gör mig galen & skulle jag se någonting, vara med om någonting igen så skulle jag aldrig, aldrig acceptera det.
    Om jag hade haft en dotter som blev utsatt för något liknande, hade jag anmält minsta händelse, konfronterat varenda kille.

    Jag vill dra upp himmel och jord för att unga flickor skall förstå att detta inte är acceptabelt.

  172. Jag vill bara skriva några rader till alla de tjejer som har råkat ut för något övergrepp.

    Anmäl alltid! Anmäl även om det känns som att det inte kommer att leda någonstans.
    Avseende vålds- och sexualbrott så är det i grund och botten en bevisfråga. Ord står mot ord och det kan va svårt att få upprättelse.
    Jag upplever dock att känslan av att ha gjort allt man kan, för att sätta dit den jäveln som tagit sig rätten att förstöra så mycket, det är ändå en bra känsla. Jag anmälde själv en man som ofredade mig i somras, och även om polisundersökningen lades ned så kändes det skönt att ha anmält. Jag fick ett avslut och kunde gå vidare, även om det såklart var en traumatisk tid.
    Vi får heller inte glömma att en polisanmälan kan leda till en fällande dom! Även om många undersökningar tyvärr läggs ned, så händer det. Och det händer oftare om vi anmäler än om vi mörkar. Var inte rädd för att anmäla! För din egen skull!

    Som flera nämnt i kommentarerna så hotar gärningsmannen med att mörda om man berättar om övergreppet. Detta är också olagligt, olaga hot, och ni bör anmäla även det. Finns det en stark hotbild har man även rätt till skydd, https://polisen.se/Utsatt-for-brott/Hjalp-och-stod-fran-samhallet/Om-du-behover-skydd/.

    Att hota om mord är ett sätt för våldtäktsmannen att komma undan. Mord är ett allvarligt brott, och inget som man lätt begår. Var inte rädd. Var stark. Du är värd att tros på, du är värd att tas på allvar.

    Det är dock för jävligt att vi har ett sådant uråldrigt förhållningssätt till sexualbrott. Där offret ofta skuldbeläggs för vad hen haft på sig, eller för hur berusad hen varit.
    Vi behöver prata mer öppet om det här. Det känns som vi pratar mycket om det, men vi som pratar om det är kvinnor. Det är vi som är engagerade i att få till en förändring, eftersom det är vi som råkar illa ut. Vart är alla män? Vi behöver er, vi behöver tillsammans ändra de värderingar som leder till dessa övergrepp.

    Det är jätteviktigt att vi ser till att de killar som växer upp får lära sig att respektera kvinnor så som de lär sig att respektera män. Det handlar om att ändra värderingar och normer. Det handlar om feminism, om jämställdhet mellan män och kvinnor.
    Det handlar om kvinnors rätt till sina egna kroppar, kvinnors rätt till att existera utan att ifrågasättas, utan att utnyttjas.

    Det är särskilt problematiskt nu när så många nya män från andra länder kommer till Sverige. Kvinnoförtryck är tyvärr normalt i dessa länder, det är inget som ifrågasätts. Vi måste vara tydliga med vilka värderingar som gäller i Sverige. Det är inte okej att antasta kvinnor, att nedvärdera kvinnor, att våldta kvinnor. Med detta sagt menar jag absolut inte att det endast är utländska män som begår vålds- och sexualbrott. Man kan begå brott oavsett etnicitet, det är inte vad detta handlar om. Det handlar om värderingar, värderingar, värderingar!

    En annan sak är att hitta någon att prata med. En psykolog, en familjemedlem, en vän du litar på, eller anonymt på internet. Det är tungt att bära på det själv, och det finns tyvärr fler där ute som råkat illa ut. Jag tror att vi måste vara modiga och prata om det. Även om det är mörkt och hemskt och vi helst av allt bara vill glömma.

    Till sist vill jag bara säga att det inte är ditt fel.
    Du har inte gjort någonting för att förtjäna detta.
    Var stark, för det vet jag att du kan vara.
    Ta dig ur det här och gör det bästa du kan av din tillvaro.
    Du är inte ensam.
    Du är vacker.
    Du är värdefull.

  173. Tack för att du lyfter frågan. När jag var liten blev jag tafsad på av en lekkompis storebror. Jag kände så mycket skam och det tog många år innan jag berättade för någon om händelsen. I senare ålder har jag blivit tafsad på av fulla fotbollssupportrar när jag var på väg till restaurangvagnen på ett tåg och helt oprovocerat på ett uteställe för studenter. Dessa händelser har skapat mycket oro och fått mig att vara vaksam och jag har ofta känt mig obekväm i att vara ensam i ett rum med en man. Jag blir så arg och äcklad av vad vissa män får för sig att göra.

  174. 7 år och blev antastad av en okänd man påväg till affären ensam för första gången,fingrade innanför trosorna innan jag slet mig därifrån (tack och lov hann han inte göra något än att känna utanpå). Polisanmälan gjordes, inget hände.

    Äckliga män som tar sig friheter ute på krogen, händer på rumpan, brösten och blivit tagit mellan bena av en utländsk man på dansgolvet.
    Vardagliga förnedringar händer titt som tätt iform av kommentarer, att man förväntas att vara, tycka och uppträda ”kvinnligt” (vad det nu innebär). Lika ofta kommer det både blickar över kroppen och otrevliga gester.

    Har själv en dotter som jag oroas över att växa upp bland denna vidriga kvinnosyn och accepterande av sjuka kommentarer, såsom min dotter fick på hennes 1 årsdag (ETT ÅR!) av en manlig släkting när hon försökte blåsa ut ljusen:”det där får hon träna på, hon måste Ju kunna suga ordentligt”. Blir fortfarande skakig av ilska när jag tänker på det. Sen att alla tyckte att jag överreagerade när jag bara sa åt honom att det där var jävligt sjukt sagt. Säger en hel del hur sjukt samhället är och hur det sjuka normaliseras och ska accepteras. Usch!!!

  175. Är 15 år, och är inte tjejen som brukar festa eller sådana saker men jag som tjej litar verkligen inte på någon främmande man, är alltid för nojig för jag är livrädd klarar inte av att vara ute efter kl 17 på kvällarna, jag och min tjejkompis kan gå livrädda hand i hand för vi är alltid beredda på de värsta, är så sjukt trött på detta och vill bara vara fri ute utan att vara rädd

  176. När jag var 3 år blev jag sexuellt utnyttjad av min pappas bästa vän vid ett flertal tillfällen. Det blev aldrig någon fullbordad vaginal våldtäkt för mina föräldrar kom hem, och jag tackar dom fruktansvärt mycket för det!
    polisen trodde inte på mig, ”jag var bara ett barn med vild fantasi” sade polisen jag berättade för. mina föräldrar stred för mig men den anklagade mannen nekade och min anmälan lades i en hög och glömdes bort.
    Idag, 21 år senare har jag äntligen bearbetat mycket med hjälp av mina lärare och klasskompisar på fritidsledarutbildningen och framförallt min stjärna till pojkvän som alltid finns där, speciellt när han håller om mig hårt de nätter då jag fortfarande drömmer mardrömmar om gubben och skriker tills jag kippar efter andan i sömnen.

  177. Det är så otroligt sorgligt att läsa om allt som ni skriver. Det skär i hjärtat när jag läser om dem som inte blivit betrodda. Som att vara med om ett övergrepp igen när man försöker berätta. Att inte bli betrodd av rättsväsendet är en sak. Men att nära anhöriga inte tror på vad man säger. Eller som bagatelliserar. Som någon skrev så är det genom att dela med oss av våra berättelser som vi kan få våra röster hörda. Så därför berättar jag min. Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag kommenterar bloggar eller artiklar. Men hur ska vi annars kunna ändra på mäns (inte alla mäns) åsikter och värderingar om att våld och sexuella trakasserier mot kvinnor inte är en big deal. Att det är något man som tjej får stå ut med. Att vi tjejer lär oss att bagatellisera, att säga att det berodde på en själv eller att jag inte var tillräckligt tydlig. När domstolen ifrågasätter vad våldtagna tjejer har på sig eller om hon var tydlig med att hon inte ville, är det konstigt då att vi börjar fråga oss samma sak?

    Nog har jag blivit tafsad på någon gång (mindes nu när jag läste ett inlägg ovan att en kille tog mig mellan benen en gång på en fest och att det faktiskt hamnade på bild). Men jag har också varit med om att jag var tillsammans med en kille och att vi skulle ha sex. Jag var på väg att vända mig om för att ha min framsida mot hans, om vi säger så. Men han tillät mig inte att vända på mig utan var snabb med att köra in den när jag då låg med baken vänd mot honom. Jag blev så förvånad och överrumplad att jag inte kunde säga något. Jag fick inte ens ur mig ett ”nej”. För det gick inte. Jag minns inte ens att jag andades. Han höll fast mitt ben och höll på tills han var klar och nöjd och visade ingen som helst tanke på hur det var för mig. En välvårdad kille med bra utbildning och en riktig svärmorsdröm. Jag tänkte inte mer på det. Det tog slut kort därefter och jag visste att han inte var rätt kille för mig (även av andra anledningar). Ett par år senare träffade jag en kille som jag trodde var mitt livs kärlek. Välvårdad, med bra utbildning och en riktig svärmorsdröm. Vi planerade till och med att flytta ihop. Någon nämnde det ovan. Tjatsex. Jag förklarade att jag hade varit med om något tidigare, som gjorde att jag inte ville ha sex bakifrån. Sa det på ett menande sätt så att han, mitt livs kärlek, skulle fråga vad jag hade varit med om. Att han skulle lyssna. Bry sig. Istället sa han ”Ja, jag vet att du har sagt det”. I sängen tjatade han och sa ”snälla, bara en liten stund”. Och jag lät honom hållas. Jag såg honom inte där bakom och det kunde varit vem som helst. Jag var inte längre där utan tillbaka i situationen med den tidigare killen som tvingat sig till bakifrånsex. Upplevde det igen. Fast tio gånger värre. För det var killen jag älskade som gjorde såhär. Tjatade till sig något som han visste att jag inte ville. På en fest frågade hans kompis plötsligt om min kille ”tog mig” bakifrån. Från ingenstans kom frågan. Han var dock inte särskilt välvårdad och ingen svärmorsdröm. Men han var mellanchef, gift och småbarnsfar. Drygt fyrtio år gammal (jag var 26 och min kille var 34). På senare tid har jag funderat på vem som egentligen var värst. Han, som jag var tillsammans med och ville ha sex med, som inte lät mig vända mig om och hade sex med mig bakifrån utan att fråga om jag ville eller ens försöka få bekräftelse från mig att det var okej. Eller var det han, ”mitt livs kärlek”, som visste att jag hade varit med om något jobbigt avseende bakifrånsex och som inte brydde sig om att fråga och samtidigt tjatade sig till det och dessutom berättade för sin kompis om det?

    En sak är säker. Det är inte okej. Inte det minsta. Inget utav det. Vi tjejer (även utsatta killar) är värda så mycket mer. Och det krävs förändring. Men ingenting kommer förändras om vi sitter tysta. Det är genom att berätta, dela med oss, som vi kan få en förändring. Och jag tror att det här är ett bra forum för det. Därför berättar jag här. Vill skicka en stor kram till alla som delat med sig och till dig som läser och känner dig ensam. Du är inte ensam.

  178. Jag sa nej, väldigt många gånger. Han tjatade, alldeles för länge. Jag lät honom men när det gjorde alldeles för olidligt ont skrek jag nej och fick till slut kasta bort honom. Han la sig bredvid mig och sa ”nu har jag iallafall blivit av med oskulden”. Det var min oskuld också, som blev stulen. Och ja, hela staden pratade om det dagen efter, att Patrik och Johanna hade knullat.

  179. Det känns som att i princip alla tjejer har en historia där man ofredats, utnyttjats eller liknande, vilket är helt galet. Här är två av mina exempel:

    *Under en resa i en annan världsdel blev jag ofredad under en spårvagnsresa genom att en äldre man gned, gnuggade o juckade sitt skrev, med fullt stånd, mot mig. Det var fullt med folk i spårvagnen och många, däribland jag, stod upp och trängdes, varför ingen märkte vad som hände förutom jag och mannen. Jag vågade inte göra eller säga något men kände mig otroligt äcklad och utnyttjad efteråt. Att jag kände sånt stort äckel av den händelsen har fått mig att reflektera mycket över vad tjejer som gått igenom betydligt värre ofredanden måste känna…

    *De sexuella trakasserierna inom restaurangbranschen som nämnts tidigare i kommentarerna kan även jag skriva under på. Idag känns det sjukt, förnedrande och jag skäms över att jag accepterade ett sådant beteende mot mig, men som då ung servitris på sitt första jobb skrattade jag bara åt det och lät killarna/männen hålla på som de ville. Usch.

  180. Vad tråkigt det är att läsa alla kommentarer om folk som blivit utsatta! Här en en till i mängden. Hade en dejt med en kille och vi var hemma hos mig. Jag markerade tydligt att jag inte ville och inte kände nåt för honom, men ändå var han på mig. Tog på mig på ett sätt som inte är okej!!! Efter många om och men så fick jag honom att gå, för att jag spelade med och sa ”nästa gång blir det mer”. Visste inte hur jag skulle bete mig, var ju fast i mitt eget hem! Det hjälpte ju inte att säga nej säkert 30 gånger, och trycka honom från mig. För varje nej kom han bara närmare och närmare, och tog på mig mer och mer. Dagen efter kontaktade jag honom och sa att jag kände att han inte hade lyssnat på mina nej och att jag inte ville träffas mer. Han förstod inte nåt… Jag har berättat för några vänner och ett av mina syskon, alla har sagt till mig att anmäla. Men har aldrig gjort det, vad skulle det tjäna till? Grubblar på detta ibland, men även om det gått flera år förnekar jag det på nåt sätt. Som att detta kan väl inte ha hänt mig? Men det har det. Jag blir så extremt ledsen och kränkt när jag försöker förstå att det har hänt, nog därför jag skjuter undan mig det. Önskar jag hade anmält, att jag inte hade varit feg.
    Kämpa på alla där ute, alla är så starka <3

  181. Jag också… Två gånger, en gång av min dåvarande VD för företaget jag arbetade för på en kick-off. Det anmälde jag faktiskt och han fick en månads fängelse. Alltid något. En annan sak var det med övergreppen som skedde i en tidigare relation under flera år, dem är inte anmälda och lär aldrig bli det heller. Såren har tagit 6 år i terapi att läka.

  182. Har hänt mig också, blev våldtagen av en bekant på en fest för några år sedan. Klarar knappt av att läsa om Köhl, blir så illamående. Blir också frustrerad över att det pratas mer om invandring än om patriarkatet, det löser ingenting.

  183. Jag har blivit utsatt, av en Tjej! När jag var typ 6-7 år och hon gick i min klass. Hon ville leka mamma, pappa, barn och hur man gjorde barn. Hon bad mig ta av kläderna och tog på mig osv. Känner enorm skuld då troligtvis inte i den åldern ”kommit på det själv” och att jag inte berättade om detta. Detta är första gången jag gör det. Så alla är inte Män. Alla är inte äldre.

    1. Har faktiskt varit med om liknande men kan i efterhand säga att varken jag eller tjejen som gjorde det på mig förstod att det var fel på något sätt… Tror inte en 6-7 åring tjej inser att hon förgriper sig på någon så försök bara tänka stt det inte var ditt fel, det som hände

  184. Lösning? Prata med killarna och männen. Uppfostra Gillis till en rakryggad kille som respekterar kvinnor. Säg ifrån till andra föräldrar när deras pojkar beter sig illa. Säg ifrån till lärare och dagis- och fritidspersonal och ge. er. inte. Vägra acceptera när de vuxna som har ansvar försöker slå bort det och förminska problemet. Som barn är man hjälplös, man är 100 % beroende av vuxna som hjälper och står på ens sida när såna här saker händer.

    Lär barnen att berätta när nåt händer dem, eller om de ser nåt hända en kompis, och tveka aldrig att ingripa. Hellre känna sig dum som vuxen ifall det visar sig vara falskt alarm, än att historierna i kommentarerna här upprepar sig igen och igen.

    Reflektera över vilka filmer, vilka böcker och vilken musik ni låter er påverkas av. Ifrågasätt era egna tankesätt. Lär era barn att alla är olika och man ska respektera varandra; lär t ex er son att inte mobba en annan liten pojke som kommer till dagis med nagellack och klänning. Man är precis lika värdefull och viktig vad man än råkar ha för kläder på sig.

    Kram till alla.Tillsammans är vi starka.

  185. Länge så trodde jag att våldtäkt, det är ingenting som har hänt mig, men jag har fel. Jag träffade en kille från Frankrike och han hälsade på mig, så jag åkte en tid senare och hälsade på honom.
    Han bodde i en lägenhet utanför Paris och vi hade jättetrevligt, jag fick se en annan sida av staden, inte den typiskt turistiga. Så kom sista natten, när vi hade sex (vilket vi hade haft förut).
    Han vände plötsligt på mig och tvingade sig in i mig, utan glidmedel. Jag hade aldrig haft analsex innan och det gjorde fruktansvärt ont. Jag var rädd och kommer ihåg att mitt ansikte var förvridet i ett tyst skrik. Jag kommer inte ihåg om jag värjde mig eller inte, bara att kag inte vågade säga nej.
    Efteråt så var jag tyst och låtsades som om ingenting hade hänt, jag hade åkt till honom, ingen tvingade mig att resa. Jag hade sex med honom innan, jag sade aldrig nej. Det var alltså mitt fel… Eller? 21 år gammal.

    Jag har utom detta haft liknande upplevelser som många här, några grövre än andra.
    En gång var jag på nattklubb när en kille grävde mellan benen på mig (jag hade jeans) i farten medan han gick förbi. Jag blev så chockad och såg honom flina, det enda jag kunde göra var i den stunden att peka finger och sedan berätta för mitt sällskap (killar och tjejer) vad som hänt.. De skrattade och sade att glöm det, vi ska ju ha roligt! Det kanske inte behövs sägas att jag skämdes (?!) och inte anmälde. 22 år gammal.

    En annan gång var jag ute och dansade med en vän från Sverige som hälsade på (jag bor i England). Vi träffade två killar som var trevliga, den ene hade flickvän men var ändå på min kompis. Hon verkade inte ha något emot detta.
    Jag pratade med den andra killen och dansade med honom när plötsligt en annan kille/man sprang fram och slet tag i mitt underliv och ryckte i mina trosor, i nästa sekund ryckte han så hårt i mitt ena bröst att jag nästan skrek.
    Jag blev så chockad att jag bara puttade honom ifrån mig och sprang mot baren, där min vän var med den andra killen. Jag försökte berätta vad som hade hänt, men hon viftade bara bort mig, hon hade bara ögon för killen. Jag sprang ensam iväg och gömde mig på toaletten och då kom paniken och tårarna. Jag var så chockad och jag önskar att jag visste namnen på de två fantastiska tjejer som kom springandes och tröstade mig, främmande människor som var där för mig när min så kallade vän struntade i mig. Vakter hämtades och de tog mig verkligen på allvar, men jag såg aldrig ansiktet på killen/mannen och kunde inte peka ut honom. Jag är inte vän med den så kallade vännen som kom för att hälsa på mig längre. Även efteråt som jag berättat allt så hade hon bara ögon och tjatade om den killen hon träffat, trots att jag upprepade gånger sagt till henne att han faktiskt redan hade en flickvän. Då var jag 25 år gammal.

    Idag är jag 26 år och har flertalet andra historier där jag blivit tafsad på, tvångskysst och livrädd sprungit/gått fort för att komma iväg från män som förföljt mig.
    Jag har valt att försöka tänka bort detta, men ibland kommer det fram igen. Varför ska jag skämmas/ skylla mig själv/ veta bättre? De männen/killar som gjort mig illa, gjort så många andra illa, det är de som bär det fulla ansvaret. Det sjuka är att min historia är så vanlig och att det är långt ifrån det värsta som kan hända, som händer, varje dag.. år 2016…

    1. Hej Frida!

      Vilka fruktansvärda händelser du varit med om! Både att utsättas för det du berättar men också att inte få mer stöd av omgivningen.

      Jag påbörjar just nu mitt examensarbete (jag går Grafisk Design på Malmö Högskola) och jag vill arbeta med att lyfta den verklighet som kvinnor i Sverige lever i, med nedsättande ord, hot och förtryck och olika sorters övergrepp. Jag ska formge en bok, där jag vill samla kvinnors egna skrivna berättelser (korta som långa) tillsammans med statistik och nyhetsartiklar inom ämnet.

      Därför undrar jag om du skulle vilja vara med och bidra med denna text du skrivit som kommentar (eller självklart om du vill skriva en annan text)? Om du vill ställa upp är det helt upp till dig huruvida du vill skriva under med ditt namn eller vara anonym.

      Vill du vara med och/eller du har några frågor, så maila mig på jessiesalomonsson[at]hotmail.com.

      Om du vill få en tydligare bild av vem jag är och vad jag gjort hittills kan du titta på min hemsida jessiesalomonsson.se

      Hoppas att du tycker att det verkar intressant!

      Vänliga hälsningar,
      Jessie Salomonsson

  186. Liknande saker har hänt mig och alla jag känner hundratals gånger. Senast var när jag joggade bredvid en motorväg för ett tag sedan. En man på moped saktade in och körde upp bredvid mig samtidigt som han skrek saker och försökte sträcka ut händerna mot mig. Slutade inte förrän jag sprang i kapp några äldre damer som skällde ut honom. De pratade inte svenska men förstod direkt vad han höll på med, eftersom, ja – alla kvinnor har blivit utsatta.

  187. Jag hade druckit lite för mycket alkohol en kväll för ca 3 år sedan. Min granne som jag upplevde var väldigt snäll och hjälpsam bar mig hem till min säng som jag snabbt deckade i. Senare vaknade jag till och minns att han hade sin hand och fingrar innanför mina trosor… Sedan minns jag inte mer. Inget jag pratat om mer än till min bästa vän och pojkvän.

    1. Hej Nellie!

      Fy vilket fruktansvärt svin! Sjukt att sånt ska hända!

      Jag påbörjar just nu mitt examensarbete (jag går Grafisk Design på Malmö Högskola) och jag vill arbeta med att lyfta den verklighet som kvinnor i Sverige lever i, med nedsättande ord, hot och förtryck och olika sorters övergrepp. Jag ska formge en bok, där jag vill samla kvinnors egna skrivna berättelser (korta som långa) tillsammans med statistik och nyhetsartiklar inom ämnet.

      Därför undrar jag om du skulle vilja vara med och bidra med denna text du skrivit som kommentar (eller självklart om du vill skriva en annan text)? Om du vill ställa upp är det helt upp till dig huruvida du vill skriva under med ditt namn eller vara anonym.

      Vill du vara med och/eller du har några frågor, så maila mig på jessiesalomonsson[at]hotmail.com.

      Om du vill få en tydligare bild av vem jag är och vad jag gjort hittills kan du titta på min hemsida jessiesalomonsson.se

      Hoppas att du tycker att det verkar intressant!

      Vänliga hälsningar,
      Jessie Salomonsson

  188. Minns när jag stod i matkön i högstadiet och ett gäng äldre killar tafsade på min rumpa. Jag vände först på huvudet och gav dem en arg blick, men de slutade inte. Till slut vände jag mig om helt för att de skulle nå min rumpa, men då sa de ”vad bra, nu kan vi ta där fram istället.” Jag var 13-14 år.

    En annan gång var jag 21 år, var på krogen med mina kompisar. Går i en trappa ner mot dansgolvet och möter en kille som är på väg upp, han smeker mig mellan benen och upp mellan brösten. Jag hinner bara slå bort hans hand, men mer än så hinner jag inte reagera innan han är borta.

    När jag var 20 var jag utomlands och hade följt med en kille upp på hans hotellrum. Mina kompisar var utanför och hängde med resten av hans kompisar. Jag drack inte den perioden, så han bjöd mig på ett glas läsk. Sen började vi strula och slutligen ligga, vilket båda ville. Men han tog av kondomen under sexet och när jag frågade om det (kände ju att den inte var på) nekade han. Jag tror jag frågade tre gånger utan att han erkände. Sen började det göra ont och jag försökte trycka bort honom men det gick inte. Han var för tung. Sa att jag var tvungen att gå, att mina kompisar väntade på mig. Hans svar? ”Jag måste komma först, jag kommer snart”.
    Efteråt, när han äntligen tog bort sin kroppsvikt från mig och jag kunde andas igen, brände det i hela underlivet av smärta. Märkte då att han faktiskt dessutom hade tagit av kondomen och hans svar var att jag kunde ta ett dagen efter piller. Jag slog till honom. Sen klädde jag på mig och gick därifrån.

    Vågade inte berätta för någon vad som faktiskt hände förrän flera månader senare. Kände mig löjlig. Jag var ju med på det först, jag ville ju bara sluta när det började göra ont och kändes obehagligt, men hans svar om att han behövde komma och inpräntandet man har fått sen man var ung att det handlar om killens pleasure fick mig att tänka att han hade rätt. Fyfan.

    1. Hej Julia!

      Fy fan. Känner verkligen igen mig i din historia. Tror många gör det.

      Jag påbörjar just nu mitt examensarbete (jag går Grafisk Design på Malmö Högskola) och jag vill arbeta med att lyfta den verklighet som kvinnor i Sverige lever i, med nedsättande ord, hot och förtryck och olika sorters övergrepp. Jag ska formge en bok, där jag vill samla kvinnors egna skrivna berättelser (korta som långa) tillsammans med statistik och nyhetsartiklar inom ämnet.

      Därför undrar jag om du skulle vilja vara med och bidra med denna text du skrivit som kommentar (eller självklart om du vill skriva en annan text)? Om du vill ställa upp är det helt upp till dig huruvida du vill skriva under med ditt namn eller vara anonym.

      Vill du vara med och/eller du har några frågor, så maila mig på jessiesalomonsson[at]hotmail.com.

      Om du vill få en tydligare bild av vem jag är och vad jag gjort hittills kan du titta på min hemsida jessiesalomonsson.se

      Hoppas att du tycker att det verkar intressant!

      Vänliga hälsningar,
      Jessie Salomonsson

  189. Jag, utöver vardagstrack (ord, blickar, närgånghet av män) har blivit våldtagen som 15åring av en kurdisk kille som gick i min klass. Jag tog på mig skulden då. Han sa att eftersom jag hade min första fylla vid det tillfället så kom jag säkert inte ens ihåg hur jag hade bett om det. Det var min oskuld han berövade mig på. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Går än idag 13 år senare, hos psykolog för detta.

  190. Orkar inte dra alla händelser, och bara det är väl kanske tragiskt nog, men senast på juldagen blev jag antastad av en man som vägrade lämna mig ifred om jag inte kysste honom. Slutade med att han tvångskysste mig. Då hade jag ändå strategiskt pratat i telefon hela vägen till bussen men han var där sekunden efter att jag lagt på.

    Min kusin blev våldtagen av en manlig bekant i höstas. Hon kunde anmäla eftersom hon hade namnet och tydliga signalement. Han är återfallsförbrytare och lämnade flera olika versioner i rättsprocessen men blev ändå inte fälld.

  191. En manlig släkting utsatte mig för sexuella övergrepp när jag var liten. Aldrig fullbordad våldtäkt, men fingrar. Vet inte hur många gånger men vet att det hände upprepade gånger. Han blev aldrig fälld.

    Och alla pojkvänner efter detta, som vetat om hur svårt jag har för närhet. Istället för att göra mig trygg och ta hand om mig i allt det svåra har de tjatat. Gnällt om att de inte får ligga tillräckligt ofta. Sagt att jag är onormal. Sagt att de behöver ha sex. Försökt och försökt tills jag inte orkat säga nej mer. De har varit ”snälla killar”, smarta, väluppfostrade, ordentliga. Trevliga. Men inte när det kommer till att förstå sin flickväns problem med att ligga.
    Börjar ärligt talat hoppet om att träffa någon som förstår och inte tjatar, för jag har hittills inte träffat någon som har accepterat hur jag är och försökt hjälpa mig med det istället..

    1. Hej,
      Jag har varit med om något liknande och har samma svårigheter som du. Även jag har haft killar som varit helt vettiga, smarta och trevliga – bortsett från när det gäller att ha förståelse för sin flickväns sexuella svårigheter. Till dig vill jag säga: 1. Låt dom aldrig få dig att tro att du är mindre värd på grund av detta. 2. Slösa inte mer tid på dessa själviska as. Det FINNS snälla killar där ute. Killar som är förstående och till och med kan hjälpa dig med dina svårigheter. Jag vet, för jag har hittat en sån.
      Massa kramar!!

  192. Blir så upprörd av att läsa alla kommentarer.. Extremt tragiskt att få vågar anmäla detta för att det ändå inte tas på allvar. Vet inte vad som gått snett i myndigheters sätt att ”hantera” det här. Hemska händelser i köln under nyårsnatten men hoppas på att detta är startskottet på en förändring.

    Blir så jävla äcklad av det fortfarande finns män med skev kvinnosyn och som ser sig själva som överlägsna. Har ”bara” blivit spottad i ansiktet när jag inte ville prata med en kille på en fest när jag var 16 år men att bli förnedrad på det sättet har förändrat min syn på män för alltid.

    Även fast många killar inte tillhör denna grupp så kommer de aldrig att förstå den rädsla en tjej får utstå i dagens samhälle. Jag frågade min pojkvän vad han var rädd för när han var ute själv sent på kvällen, svaret var ”det värsta skulle vara att bli rånad”. ALLTSÅ TÄNK ATT KUNNA KÄNNA SÅ!!! ”Det värsta skulle vara att bli rånad”.

    Jag är så jävla rädd när jag är ute själv och är alltid beredd på det värsta, vilket för mig är att bli våldtagen. Knyter nävarna så knogarna vitnar och ger en arg blick till alla män som jag möter sent på kvällen. Vet inte varför men det växer en sån ilska inom mig när jag ser män jag inte känner. Han kanske har våldtagit någon? Tagit en tjej på rumpan utan tillåtelse? Kallat sin klasskompis i högstadiet för ”hora”?

    Det är dags för samhället att ändra på denna skeva syn bland män för att ALLA ska kunna gå hem sent på natten och tänka ”det värsta skulle vara att bli rånad”.

  193. jag var i Göteborg för flera år sen med mina föräldrar och deras kompisar och deras barn som är mina kompisar. jag gick i 3an och så är man väl 9-10 år om jag inte nu har fel. iallafall så skulle vi gå ut och äta och innan vi hann ut från hotellrummet så började jag bråka med mina föräldrar. mina föräldrar gick då ut från rummet och jag gick och gömde mig i en garderob. efter nån minut kom min pappa tillbaka och hittade mig i garderoben. han sa till mig att ta av mig kläderna och jag sa nej, då sa han en gång till att jag skulle ta av mig kläderna och jag sa nej igen. min mamma kom och knacka på och sa att vi skulle komma nu för vi skulle ju gå ut. jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den händelsen men för några år sen så berättade jag detta för min bästa kompis och hon tyckte det lät som att han skulle göra något sexuellt med mig. pratade även med 2 andra kompisar om detta och dom sa att han kanske inte menade det på det sättet. som sagt, vet inte hur jag ska tolka detta men om jag tänker tillbaka på det så känner jag mig äcklad.

    en annan händelse var i Turkiet. jag var mellan 13-15 år, kommer inte ihåg exakt. men vi var ute och fixk längst gatorna då det fanns mycket affärer där. en kille gick förbi oss och tog mig på rumpan när han gick förbi.

  194. Vi hade efterfest hemma hos mig jag vaknade av att en utländsk man stod med fingrana i mitt i underliv. Jag klappade till han ringde polisen han blev dömd och fick fängelse, överklagade dök aldrig upp till hovrätten utan hade flytt tillbaka till sitt hemland..

    Nu så fort någon tar mig på rumpan på krogen tar det en millisekund sen åker de på en rak höger..

  195. En man tog ett kraftigt tag i min rumpa på en krog. Jag har aldrig slagit någon tidigare men gav honom då en så kraftig lavett att han föll bakåt över ett bord fullt med flaskor som välte. Han var kraftigt berusad. Hans kompis kom och bad om ursäkt. Så glad att jag drog till honom även om jag inte förespråkar våld. Men i det här fallet kändes det fantastiskt rätt!

  196. Jag följde en killkompis hem efter en fest. Det har aldrig funnits någon attraktion mellan oss utan vi har alltid bara varit kompisar. När vi kom hem till honom fick jag en tröja och ett par shorts att sova i, jag fick även hans säng och han erbjöd sig att sova i soffan vilket jag tyckte var den bästa lösningen. Så jag i sängen med kläder och han i soffan. Senare vaknade jag upp utan kläder med honom över mig. Jag avbröt, gick upp och låtsades behöva gå på toa och la mig sedan i soffan. Dagen efter frågade jag honom vad det var som hade hänt och han svarade att jag hade börjat det hela och att jag hade börjat att kyssa honom. Jag var 17 år och han var 22. dagen efter gick följde jag med en kompis till ungdomsmottagningen och pratade av en slump med en barnmorska där. Han tog mig på allvar och frågade hur jag mådde och det enda jag kunde känna var en slags tomhet. Att någon tagit sig rätten till min kropp. Han förklarade gång på gång att jag inte skulle klandra mig själv, vilket jag gjorde. Någonstans i min förvirring så trodde jag att jag hade börjat kyssa min så kallade kamrat, nu 3 år senare förstår jag att det inte var jag. Jag vet att jag inte har bett honom komma till sängen. Jag vet att allt är hans fel och att man aldrig ska klandra sig själv när det gäller våldtäckter. Aldrig.

    1. Hej AK!

      Helt sjukt. Fy fan att behöva uppleva något sånt och dessutom som det är med sådana händelser, att behöva leva med ärren efter det.

      Jag påbörjar just nu mitt examensarbete (jag går Grafisk Design på Malmö Högskola) och jag vill arbeta med att lyfta den verklighet som kvinnor i Sverige lever i, med nedsättande ord, hot och förtryck och olika sorters övergrepp. Jag ska formge en bok, där jag vill samla kvinnors egna skrivna berättelser (korta som långa) tillsammans med statistik och nyhetsartiklar inom ämnet.

      Därför undrar jag om du skulle vilja vara med och bidra med denna text du skrivit som kommentar (eller självklart om du vill skriva en annan text)? Om du vill ställa upp är det helt upp till dig huruvida du vill skriva under med ditt namn eller vara anonym.

      Vill du vara med och/eller du har några frågor, så maila mig på jessiesalomonsson[at]hotmail.com.

      Om du vill få en tydligare bild av vem jag är och vad jag gjort hittills kan du titta på min hemsida jessiesalomonsson.se

      Hoppas att du tycker att det verkar intressant!

      Vänliga hälsningar,
      Jessie Salomonsson

  197. Jag kunde ju göra en topp 100-lista. Men presenterar ett urval:

    Blev överfallen av en man som försökte släpa in mig i hans bil när jag var på väg hem från krogen.

    Vaknat av att en pojkvän hade fingrarna i mig. Samma man försökte, hårt!, trycka in sig i min anal, ”på skoj”, när jag skulle sova.

    När jag hade sex med en kille jag dateade en period, försökte han tvinga mig att göra saker jag inte ville. Jag låtsades inte förstå och han blev mer och mer hårdhänt. Han var nästan två meter lång, vägde säkert en bit över 100 kilo. Han lade hela sin tyngd mot mig, vände på mig, bollade runt mig som jag var en pryl. Det var en helt sjukt skrämmande känsla, jag var helt skräckslagen och helt stel.
    Ändå tog det flera år innan jag förstod att det som hände faktiskt var något som var fel och att det inte är normalt.

    Varje gång jag är på krogen: någon som tafsar.

  198. Jag kände att jag låg och spände mig av ilska och ledsamhet när jag läste igenom kommentarerna…

    Jag blir så förbannad!!!!

    Ja själv blev man ju tafsad på hela högstadiet. Min värsta upplevelse var i England när en påtänd kille tog mig mellan benen och försökte kyssa mig. Trots att det inte ”var så farligt (?!)” så har det gjort mig än mer rädd. Min kompis sade att jag inte skulle låta det påverka mig så mycket. Att jag skulle gå vidare. Dagen efter bröt jag ihop på jobbet när jag skulle berätta för kollegorna vad som hade hänt dagen innan. Det var min chef som såg till att polisen kom till mitt jobb så jag kunde anmäla.

    Fick ju titta på bilder på killar 3 månader senare. Mindes inte helt klart hur han såg ut. Fick magont när jag såg en utav killarna men då jag inte var 100% säker så ville inte polisen ta in honom..

    Så försöker SD få det här till att det är invandrares fel? Det har funnits våldtäktsmän i detta land i tusentals år.. Den gemensamma nämnaren är – MÄN. Och hur vi kvinnor och män uppfostras i att kvinnors kroppar tillhör männen och inte oss själva?!

    FÖRBANNAT!!!!

  199. Jag själv har utsatts ett flertal gånger när man varit på krogen med vännerna. Oftast har det handlat om taffs på baken/midjan och även mellan benen. Man blir alltid lika förbannad och hinner aldrig se med säkerhet vem det var av gänget killar som står bakom en.

    Jag känner ingen tjej som inte har samma erfarenheter av sexuellt ofredande på krogen. Ingen.

  200. På mitt första sommarjobb fick jag frågor från en mycket äldre manlig kollega om jag var oskuld eller inte och han berättade att han gärna ville ha sex med en blond tjej. Mycket obehaglig stämning när det bara var vi två i rummet och han ställde dessa frågor. Det var inte allt han gjorde.
    I högstadiet blev jag inlåst på toa av ett gäng äldre killar som stod utanför dörren med tändare.
    Under nyår detta år blev jag och mina vänner fotograferade av ett gäng killar på stan, kommentarer om vårt utseende samt taffsande från en annan grupp killar. Och allt det där andra som tyvärr tyvärr ”bara” är vardagsmat numera… Så tråkigt att läsa allas kommentarer.

  201. När jag var yngre var jag ute en del på nattklubbar och andra ställen och som jag minns det var det snarare ovanligt att INTE bli tafsad på någon gång under kvällen. Det fanns alltid nån kille/man som gick över gränsen för vad som är ett ok beteende och sällan som någon annan reagerade eller ingrep. Senaste gången jag var ute var efter en kompis 30-årsfest. Vi var på nattklubb och mot slutet av kvällen blev jag omringad på dansgolvet av flera män som en efter en tog mig på brösten, rumpan och kommenterade mitt utseende. En killkompis försökte ingripa men till slut blev det för mycket och jag gick därifrån. Jag minns att tårarna rann hela vägen hem. Det var snart fem år sedan och jag har inte varit ute och dansat sedan dess. Inte enbart pga det, men är så sjukt trött på att man som tjej inte ska kunna vara avslappnad ute, utan hela tiden ska behöva bevaka vad som händer runt en själv och ens tjejkompisar.

  202. Första gången som 6 år gammal, somnade i farfars knä på julafton och vaknade med hans hand på fel ställe. Andra gången som 12 år gammal sov över hos en vän och vaknade med hennes pappas händer över hela kroppen. Örfilade honom och sa att honom att gå därifrån (tack mitt 12åriga jag). 3000:- i skadestånd och 3 år senare blev han dömd för flera övergrepp på åtminstone två av sina tre döttrar.

    Idag har jag en dotter på två år och mina egna erfarenhetera gör att jag ofrivilligt tvivlar på nästintill alla män i hennes närhet. Jag vill inte tro att alla gubbar är fula gubbar men jag är väl medveten om att de fula gubbarna inte alltid verkar vara just det, fula.

    1. Hej Anna!

      Gamla minnen måste verkligen komma fram ännu mer när man får barn. Och vilka hemska händelser du varit med om!

      Jag påbörjar just nu mitt examensarbete (jag går Grafisk Design på Malmö Högskola) och jag vill arbeta med att lyfta den verklighet som kvinnor i Sverige lever i, med nedsättande ord, hot och förtryck och olika sorters övergrepp. Jag ska formge en bok, där jag vill samla kvinnors egna skrivna berättelser (korta som långa) tillsammans med statistik och nyhetsartiklar inom ämnet.

      Därför undrar jag om du skulle vilja vara med och bidra med denna text du skrivit som kommentar (eller självklart om du vill skriva en annan text)? Om du vill ställa upp är det helt upp till dig huruvida du vill skriva under med ditt namn eller vara anonym.

      Vill du vara med och/eller du har några frågor, så maila mig på jessiesalomonsson[at]hotmail.com.

      Om du vill få en tydligare bild av vem jag är och vad jag gjort hittills kan du titta på min hemsida jessiesalomonsson.se

      Hoppas att du tycker att det verkar intressant!

      Vänliga hälsningar,
      Jessie Salomonsson

  203. Jag blev utsatt när jag var i Turkiet för ett par år sedan. Hängde en del med en kille som jobbar som underhållare på ett hotell. (som jag trodde var snäll.) En kväll visade han mig staden och gick till slut mot stranden och bara pratade. Där tog han stryptag om min hals och hade under tiden sex med mig. Jag var 19år då. Jag anmälde aldrig, för att jag länge tyckte att det var mitt eget fel, och kan fortfarande känna så ibland även om jag vet att han är den som är vidrig som har förstört så mycket.

  204. Säg någon gång man gått på krogen och någon Inte har tafsat?! Ofta är det rejäla tag eller klappar/smisk/slag/smekningar på rumpan. Eller bara brutalt blivit grabbad om brösten framifrån. Har haft män som bara kommit fram och börjat ta överallt på mig och försöka kyssa mig när man stått och dansat på dansgolvet. Hur man än bemött killarna/männen som gjort det – slagit dem, pratat med vakt, ignorerat. Så har man alltid fått hånflin och ”vadå gjorde jag fel” minen av dem.
    Det enda man får höra är ”ja men killar tänker ju alltid med huvudet där nere” ”…..killar är sånna…….”
    Eller min personliga favorit. ”Han tycker ju du är snygg, ta det som en komplimang”. Sen när blev min kropp allmän ägodel som man kan göra vad man vill med?! Jag känner på riktigt enorm oro för min dotters framtid gällande detta.

    1. Så jäkla sant och hemskt! Det är så sjukt att vi inte kan ha roligt på krogen utan att bli taffsade på. Jävla äckel!!

      Likaså förväntas alla tjejer att tacka så hjärtligt för div. ”komplimanger” om ens utseende och om man inte gör det så är man ”dryg”.

  205. Utekväll på nattklubb. En hand mellan benen, under min kjol. En vidrig smekning jag aldrig bett om eller någonsin viljat ha. Jag får en snabb ögonkontakt när jag slänger mig runt för att se vem det är, då han försvinner bort med sin kompis i folkvimlet. Han flinar åt mig! Jag mådde så illa efter händelsen att jag var tvungen att åka hem. Och det värsta är att jag tror att han och hans kompis säkert drog runt där inne och gjorde såhär på många, många fler än mig.

  206. Jag var 23, hade varit ute, var full, en av mina bästa (100% SVENSK eftersom många verkar tycka det är viktigt att poängtera ursprung) killkompisar kom över. Vi hade legat tidigare, men det var flera år sen. Den här gången ville jag inte, jag sa nej, men han sa att han visste att jag ville och jag var för full för att göra motstånd. Vi pratade om det dagen efter, nyktra. Han sa då ”oj, det där låter ju nästan som en våldtäkt” och bad om ursäkt….

    En annan händelse i somras, återigen med en helt SVENSK kompis som jag haft en fling med några år tidigare – nu var han nyförlovad. Han var ute och messade och tjatade att jag skulle komma ut, jag svarade att låg hemma i sängen (menat som just det – jag skulle sova). Han tog det som en inbjudan och stod utanför min dörr 15 minuter senare. När jag något förvirrat öppnar dörren i pyjamas försöker han kyssa mig, försöker få in sin hand innanför mina pyjamasbyxor och säger att jag inte får säga något till hans fästmö. Först efter att jag VÄLDIGT tydligt berättat för honom att han är totalt oönskad och fått putta bort honom går han.

    Känner nog fler kvinnor som blivit utsatta, än som inte blivit det… Och det gör mig VANSINNIG att det effektivaste sättet att få bort en enträgen man på krogen är att berätta att man har pojkvän.

    1. Ja, att säga att man har pojkvän är oftast det mest effektiva sättet. Det är sorgligt att inse att män har mer respekt för andra män än för en kvinnas nej… 🙁

  207. Kom på en till grej jag varit med om..
    I höstas var vi ett gäng hemma hos mig och min pojkvän och förfestade. Jag va ensam tjej resten min pojkväns kompisar. En kille i gänget va en som vi knappt aldrig träffat men han kände en annan av dessa killar, dock är vi alla från samma ort. Han var jätte trevlig, hade barn och va sambo med sin tjej.
    Sen åkte vi till en liten klubb, alla dansade och hade kul. Senare framåt kvällen ville denna kille ”prata” med mig när jag stod i kön till toan. Snabbt ryckte han med mig in på en av toaletterna. Jag frågade vad han ville och han svarade ”inget speciellt egentligen mer än att jag kollat på dig hela kvällen och eu är så vacker” han babblade på massor om hur snygg jag va, han tog tag i mig så att jag tillslut satt fast i hans knä. Han försökte kyssa mig men jag sa nej flera gånger ”min pojkvän är precis utanför och jag älskar honom. Du har barn och flickvän så vad håller du på med?” Sa jag. Han sa att han inte brydde sig och att han måste bara kyssa mig samtidigt som hans händer gled runt på min kropp. Jag försökte komma loss men han drog tag. Tillslut släppte han lite på greppet och jag var väldigt snabb med att låsa upp och springa ut.
    Jag var helt skakis. Äcklad. Berättade för min kille direkt.
    Glömde också nämna att den här killen dessutom berättade inne på toan att han tidigare suttit inne för bl.a. Misshandel, droger och diverse. Kändes ju ännu mer tryggt verkligen…

    Och sen på tal om dessa äckel på krogar som tar sig friheten att tafsa. Det händer i princip varje gång man är ute.

  208. En kille jag träffade ett tag som 18 åring (han var 28) skulle skjutsa mig hem när jag var full efter en fest där han bjudit mig på en massa. Vaknade med honom över mig.

    En annan pojkvän har tvingat sig på mig när jag inte velat.

    För att inte tala om de otaliga tillfällena på krogen när man blivit behandlad som ett objekt. Gör så ont att läsa dessa kommentarer och så starkt känna igen sig. Gör ont i hjärtat när jag tänker på ev döttrar. Varför ska detta vara ett de facto av livet? Inte okej. Vi ska inte behöva vara rädda eller känna oss underlägsna.

  209. Va på en nattklubb, var väll kanske 18-19. Dansade på dansgolvet när en ung kille 18-års åldern kommer fram och börjar dansa med mig. Vi dansade vanligt och stod mitt emot varandra och det var kanske en meter emellan oss. Tillslut så trycker han mig mot sig och håller fast mig. Försöker putta bort honom men han håller stenhårt fast. Under de sekunderna så flockas också flera killar runt oss…Usch!!

    En annan gång skulle jag gå hem från jobbet på kvällen. Klockan är 12 på kvällen och jag går upp en trappa som leder till min lägenhet. Jag hör att någon går bakom mig längre ner (Brukar aldrig gå någon upp där). Jag svänger av till huset och då skriker han bakom mig på engelska — Hey, come here!
    -What?
    -Come here with me, let’s go for a walk.
    -No, I’m going home.

    Då slänger han sig fram till mig och tar mig på rumpan. Jag skriker åt honom och börjar gå snabbt mot huset men han står kvar och skriker efter mig.

  210. I en fotobutik på gran canaria var det en man som ville visa mig ”en speciell ” kamera i ett annat rum. Han stängde dörren och börjar tafsa på mig. Jag vågar inte säga något. Får sen höra att den andra mannen i butiken gjort samma sak på min yngre syster. Vi var 18 och 16 år.

    Blir så arg och ledsen när jag läser alla kommentarer. Kram till er alla!

  211. Jag får ont i magen när jag läser allt detta. Vad ska vi göra? Har själv blivit drabbad och har många vänner och släktingar som drabbats. Är det inte psykisk misshandel hemma så är det fysiska övergrepp utomhus. Minns när vi var ute och dansade och jag plötsligt får en arm runt halsen som tvingar mig att backa. Samtidigt skriker ägaren till armen (en man) i mitt öra, att jag ”inte kan dansa sådär” och vill ha en kram? Vad jag gör? Kramar aset. Såhär i efterhand borde han fått se stjärnor. Har varit med om män som slitit tag i armen eller det dom kommit åt när man passerat på krogen, vakter som utnyttjar sitt arbete genom att stå och dregla istället för att göra sitt jobb, killar som i grupp omringat mig och mina vänner när vi dansat vilket gett oss stort obehag och ”vanligt” tafs.

    Minns även hur en killkompis av någon anledning drar ner sina byxor för mig en kväll jag är hos honom för att umgås, han vill sedan att jag ska göra det, vilket jag inte vill. Det slutar ändå med att han gör det. Allt känns konstigt och fel, jag drar jag upp byxorna och åker hem. Känner honom fortfarande och har inte tänkt mycket på det förrän nu när jag skriver. Eller när jag är i början av en relation och den mannen tror att det är okej att komma och trycka upp sin snopp i mitt ansikte bara för att vi haft sex tidigare (den relationen dog fort). Jag har en syster som blivit förföljd och våldtagen av en kompis kompis efter en fest, en vän som lyckades undvika våldtäkt genom att prata och skoja bort det, en annan vän som var nära att stryka med när hennes kille gick bärsärk med henne. En annan vän vars pojkvän fick henne att kyssa andra män ute för att han tyckte om det. Tänker tillbaka på gamla relationer som gör mig illamående… Skulle kunna skriva en längre bok.

    Håll koll och hjälp varandra därute, världen är fan inte snäll.

  212. Jag har blivit våldtagen 3 gånger. Första killen, en främling i ett trapphus hade kniv och hotade att döda mig. Han hann dock bara föra in fingrarna innan hans kompisar kom. När jag anmälde sa polisen att om det inte finns bevis får killar trycka in vad som helst i tjejer, så länge det inte är deras penis. Det skulle inte hålla i rätten sa hon…
    Andra killen hade sex med mig på nyårsafton när jag somnat. När jag vaknade var jag först helt panikslagen och visste inte vad jag skulle göra, sedan började jag gråta och han slutade direkt, så började han också gråta. Jag visste inte ens vad han hette och han tog min oskuld. Jag anmälde inte det den här gången.
    Den tredje killen pratade jag länge med när jag var ute en gång. Han låtsades bo granne med min kompis (precis bredvid utestället) och skulle släppa in mig hos honom, då jag inte sett honom på hela kvällen. Sedan är det svart. Vaknade på killens golv utan trosor och enorm smärta mellan benen. Han sa att han pluggade läkare och specialiserade sig mot psykiatri, och att jag inte borde dricka för då kan sånt hända… Jag anmälde inte då heller.

  213. Fyfan att detta ska vara ”vardagsmat” för kvinnor världen över..
    Har varit med om mycket tafsande, catcalling o ett våltäktsförsök förra hösten vid humlan. Sorgligt att säga att man blivit ”van” vid osäkerheten.

    Men vill även ge praise för de fantastiska män därute som gör vad de kan för att skydda kvinnor mot sånt här skit. Minns en natt efter en studentskiva, då kag blev alldeles för full, spydde, kunde knappt stå upp själv och hittade inte mina vänner. Då kom en okänd kille fram, hjälpte mig, frågade om ja kunde ringa någon och gick slutligen med mig hela vägen till min dörr och lämnade av mig hos min mamma. Var för full för att minnas hans namn eller hur han såg ut, men jag är fortfarande så tacksam.

    Min vän berättade även om en gång en man följde efter henne från krogen, hon var märkbart full och blev såklart sjukt rädd. Gick fram o tbx runt samma gata o han följde efter. Polisen kom efter bara nån minut. En taxichaufför hade sett hur killen följt henne, också fått dåliga vibbar och ringt 112.

    1. Jag och mina väninnor brukar alltid dansa tätt intill varandra och flytta ifrån män som kommer lite för nära. Men en gång kom det fram två killar och FRÅGADE om de fick dansa med oss. DÄR kan man säga att jag blev chockad. Och så glad. Vi dansade med dem ett tag och efteråt tackade jag så hemskt mycket för att de frågade oss och sedan gick vi skilda vägar.

      Men hur sjukt är inte det egentligen? Att jag blir mer chockad när två killar frågar om jag vill dansa med dem, än när män tar på min kropp utan lov?

  214. Igenkänning, ja, tyvärr. Från en utlandssemester som 18-åring. Har beskyllt mig själv i många år då jag valde frivilligt valde att umgås och gå en promenad med en kille. Att han sedan övertalade mig att följa med in i hans lägenhet där han låste dörren, det inser jag idag att det knappast kan ha varit mitt fel. Han förklarade hur aggressiv han blev när han blev nekad sex och efter mycket tjatande, hotande och vägran att låsa upp dörren såg jag ingen annan utväg.

    Det som känns värst är att jag var i kontakt med vården i Sverige därefter, pga skador till av detta, men INGEN frågade mig någonsin om det var annat än frivilligt sex. En blyg, tyst tjej på 18 år. Jag har därför inte vågat berätta för någon i verkliga livet än idag, många år senare.

  215. Det är nog lättare att fråga vem som inte råkat ut för någonting… Och lösningen? Den kan börja i det vi kallar feminism. Och att inte ”trash talka” den. Att inte förminska kvinnan, genom att tex. säga att feminister är vänsterröstande rödvinsdrickare. Annorlunda kan vi mellan könen fortfarande vara (alla personer får ju vara just det – sina egna personer!), men inte mindre värda (i rättssystem och samhällets ögon). Mvh en blå-röstande entreprenör som ändå kan kalla sig feminist och tro på att kön inte ska spela någon roll.

  216. Hela högstadiet hade jag en kille i min klass som tafsade mig på brösten näst intill varje dag. Han tyckte att ”de va ju så små så egentligen tafsade han ju inte på något”.. Jag försökte byta klass och tog upp problemet med mina klassföreståndare men de ansåg att han nog bara var kär i mig, så för att vi skulle bli vänner fick vi sitta jämte varann i klassrummet och göra alla grupparbeten tillsammans resten av året.. Blir tokig bara jag tänker på det idag! Önskar jag kunde anmäla både honom och mina klassföreståndare nu 10 år senare..

  217. Jag tror att ett litet steg i rätt riktning inte bara är att hjälpa döttrar att försvara sig utan att faktiskt prata med söner om gränser och vad som inte är okej.
    Det kan börja rätt tidigt, med små pojkar som knuffas och retas och drar små flickor i håret osv, och vuxna som ser och viftar bort det som gulligt och ”det är bara pojkars sätt”. Men hur ska pojken och flickan veta när det går över gränsen och att det beteendet är oacceptabelt om ingen reagerar?

    Sedan behövs förstås lösningar på samhällsnivå, men som enskild och som förälder till både en kille och en tjej så tror jag du kan dra ditt strå till stacken genom att prata med båda barnen kontinuerligt om dessa saker.

  218. Skrämmer mig att jag först nu, som vuxen, har förstått att alla ”obetydliga småsaker” faktiskt varit sexuella övergrepp. På en hemmafest blev jag kalasfull, och gick ut utanför huset för att få luft. Kunde knappt stå, jag stod framåtböjd lutad mot huset och kaskadkräktes. Då kommer en kille från festen ut och ska ”hjälpa”, men trycker sig sedan mot mig bakifrån, trycker in handen innanför byxor och trosor och in med två fingrar. Medan jag står och kräks. Var lyckligtvis tillräckligt klar i huvudet för att lyckas mota bort honom, men orkar inte ens tänka på hur det kunde ha slutat om jag varit medvetslös.. 16 år gammal då.

    En kompis föredetta fästman drog in mig i ett sovrum på en fest och låste dörren, och försökte sedan kyssa mig och viskade att han var piercad där nere, och att jag inte visste vad bra sex var förrän jag provat med honom. Tog mig därifrån, men sa ingenting, skämdes och ville inte såra min vän som han var förlovad med. En månad senare tryckte samma kille upp mig mot en vägg och höll fast hårt – Och frågade om jag ”tänkt på hans erbjudande”. Berättade för min vän den gången, och i efterhand skäms jag mest för att inte ha sagt någonting tidigare, då jag liksom lät min vän vara tillsammans med en sådan människa.

    Blir ursinning när män tar mig på rumpan, och gång på gång på gång vänder jag mig om med kokar av ilska – För att mötas av ett fånleende eller bli skrattad rakt i ansiktet. Fyfan alltså.

  219. När jag var en ung tonåring (13 år) så visste inte jag hur jag skulle bete mig inför killar. Jag har aldrig haft en riktig relation till mina föräldrar, mer än att jag bodde i ett rum i deras hus som barn. Min kvinnliga förebild blev istället artisterna från MVT och VH1. Främst beyonce i bootylicious… Jag hade tajta byxor och magtröja väldigt ofta och tonnvis med smink. med denna utstyrsel lockades mångas blickar till mig vilket var det jag trodde var helt rätt. Det var ju så man skulle se ut om killar skulle tycka om mig. Sjukt egentligen! Hur som helst. En kille som gick i 9:an på samma skola och var 16 år började intressera sig för mig vilket ledde till att vi träffades. Han började genast kalla mig för flickvän varav jag inte vågade säga nej. Jag var inte ett dugg attraherad av honom men ändå vågade jag inte. Han var så mycket äldre än mig och mitt osäkra 13-åriga jag trodde att det kanske skulle se coolt ut om jag hade en äldre pojkvän. Så vi träffades möjligtvis 3 gånger. VARJE gång vi träffades stor jag som förstelnad och han klämde och kände. Klädde av mig, hade alla fingrar nere i mina trosor. Jag hade ingen aning om hur en pojkvän-flickvän-relation såg ut så jag trodde att det var såhär det skulle vara nu. En gång tvingade han mig att sätta mig över honom för att han ville vi skulle ha samlag. Jag som var hans ”leksak” som varken sa ja eller nej lyftes bara upp och fick försöka göra det han sa. Men det gick inte. Det går inte att trycka in något där nere bara sådär. Då blev han arg och skällde på mig för att jag inte försökte. Han frågade aldrig var jag ville. Sista gången vi sågs så stannade han över så länge så han gick tidigt på morgonen. Min mamma kollade inte ens om han var kvar vilket jag kan tycka att man som förälder har koll på när barnet är 13 år. Jag hade slumrat till och då vaknar jag av att jag är helt naken undertill och han ligger över mig med hela sin tyngd (han var lång och bastant, en amerikansk fotbollspelare) och det var över på ett par sekunder. Han hade inte ens tagit på sig en kondom. Jag mådde så illa och det enda jag kunde få ur mig va ”tänk om jag blir gravid nu” med gråten i halsen. Han svar var ”ja men då blir det iaf söta barn”. Sen pussade han mig och sa ”tack för du tog min oskuld, det va gött som fan”. Dagen efter mådde jag så dåligt. Jag trodde på riktig att det var så en relation skulle se ut men innerst inne kändes det fel så jag gjorde slut på sms. Det funkade. Berättade för min mamma dagen efter vad som hänt och hon blev rasande på mig. det var MITT fel. Det tog flera år innan jag förstod att jag också kunde ha en normal sexlust då och då. Det är absolut inte ofta för ofta förknippar jag fortfarande sex med något ansträngande och psykiskt jobbigt. Den där killen kunde gå förbi då och då eftersom vi under högstadietiden bodde i samma by, och så sa han alltid ”säg till när du vill bli KK”. Jag har så svårt att förstå hur man inte kan se närhet som något fint och något man gör ömsesidigt. Jag vet självklart idag att det inte var mitt fel. Mitt fall belyser föräldraansvar. Ansvar över att göra sina egna barn till starka individer som vet vad moral är och sitt egenvärde och att de inte behöver klä sig som ur en musikvideo, inte ens beyonce går ut så på stan? Samtidigt har föräldrar ansvar att uppfostra sina pojkar (flickor också såklart, men detta rör mest pojkar) till att förstå och ha empati för närhet och vad som är moraliskt rätt. Skolor kan också göra så ofantligt mycket mer. Jag flyttade hemifrån som 15 åring då jag innerst inne tyckte att min mamma tog mer än vad hon gav. idag är jag 26 år, har man och barn och är väldigt lycklig. Men jag kan fortfarande hamna i en dysterhet då och då som är svår att komma ur.

    1. Hej Linda!

      Usch, det gjorde ont att läsa allt du gått igenom. Jag kan inte ens i närheten förstå hur tufft det måste varit och jag blev väldigt glad över att läsa att du för det mesta är lycklig idag och att du inte är ensam.

      Jag påbörjar just nu mitt examensarbete (jag går Grafisk Design på Malmö Högskola) och jag vill arbeta med att lyfta den verklighet som kvinnor i Sverige lever i, med nedsättande ord, hot och förtryck och olika sorters övergrepp. Jag ska formge en bok, där jag vill samla kvinnors egna skrivna berättelser (korta som långa) tillsammans med statistik och nyhetsartiklar inom ämnet.

      Därför undrar jag om du skulle vilja vara med och bidra med denna text du skrivit som kommentar (eller självklart om du vill skriva en annan text)? Om du vill ställa upp är det helt upp till dig huruvida du vill skriva under med ditt namn eller vara anonym.

      Vill du vara med och/eller du har några frågor, så maila mig på jessiesalomonsson[at]hotmail.com.

      Om du vill få en tydligare bild av vem jag är och vad jag gjort hittills kan du titta på min hemsida jessiesalomonsson.se

      Hoppas att du tycker att det verkar intressant!

      Vänliga hälsningar,
      Jessie Salomonsson

  220. Det gör så ont att läsa alla era kommentarer.. <3

    Jag själv blev utsatt av en kille efter att jag gjort slut och skulle hämta mina grejer hos honom.. Han hade sex med mig fast jag sade om och om igen att jag inte ville. Det var inte förrän många år senare när jag berättade detta för första gången, för min nuvarande tjej, som jag förstod hur mycket jag skämts för detta. Att jag trodde jag gjorde fel, för jag hade ju kunnat säga ifrån "på skarpen"… Men det var inte jag som gjorde fel, det var han. Punkt liksom.

    Jag lever idag tillsammans med en annan tjej och kan säga att vi får stå ut med både den ena och andra kommentaren och även killar som inte kan hålla koll på sina äckliga händer..

    Kärlek till er alla <3

  221. Jag blir så himla ledsen när jag läser alla kommentarer, och det värsta är att jag själv kan bidra med otaliga händelser. Alla gånger jag var på semester i sydliga delar av europa med mina föräldrar när jag var 10-14 (och även när jag varit äldre och stor nog att förstå vad dessa män säger och vill göra med mig) och väldigt många män skrek saker efter mig och tittade riktigt obehagligt bara jag gick ute på gatan med familjen. alla gånger jag varit ute på klubb med vänner och blivit tafsad på, om jag haft tur så ”bara” ett nyp i rumpan eller en hand på bröstet, vid otur ja, då har hela handen och fingrarna varit någonstans långt upp de absolut inte skulle vara. Det värsta är att vänner(!) bara skrattat bort det eller till och med tyckt att jag borde ta det som komplimanger(!?!?!?!). De tre åren jag spenderade med min dåvarande pojkvän från 18-21 års ålder och han våldtog mig kontinuerligt (på ett sådär diffust sätt så att jag inte riktigt fattade det just då). Jag blir så … mållös när jag tänker på hur självklart det är för väldigt många, till synes ”vanliga”, män att göra dessa saker mot oss. Min pojkvän var en svärmorsdröm i alla lägen förutom när det blev mörkt och jag låg i sängen till exempel. Hur ska man ens kunna få någon annan att tro att det man berättar är sant då liksom? Ännu mindre, hur ska man ens få människan fälld om man försöker anmäla?

  222. Gång på gång som man är ute på krogen så händer någonting, antingen en själv eller ens umgänge.

    Minns för ett år sedan när jag var ute med ett kompisgäng. Jag skulle gå på toaletten och en kille (lika gammal som mig, jag visste vem han var, han hade flickvän) följde efter mig. Det var väl inget konstigt med det, tänkte jag då. När jag sitter på toa så ser jag hur han börjar dra ner sina byxor och blockerar dörren. Mitt enda uttryck var: Vad fan håller du på med? Varav hans enda svar är: ”Vadå? Bara lite, snälla.” (Måste bara tillägga att toaletten är cirka 1x1m stor, så han står med snoppen i princip rätt upp i ansiktet på mig) Lyckades ge honom en armbåge, låsa upp dörren och springa därifrån. Fick tag på en vakt (tack och lov en som brydde sig!) som tog det på tillräckligt allvar och slängde ut killen.

    När jag var 15 så blev jag våldtagen hemma, i min egna säng, av en kille som jag tidigare träffat och aldrig har visat såna sidor. Vi skulle kolla på film, helt plötsligt börjar han dra ner mina byxor, jag försöker dra upp dom men han fortsätter. Jag springer sedan därifrån men han SLÄPAR mig tillbaka till sängen. Efteråt satt jag på min balkong och grät, han undrade vad som var fel. Mitt 15-åriga jag vågade inte säga något.

    Jag har inte vågat anmäla något av dessa, för det tas inte på allvar. Om det hade kommit ut så är det jag som offer som får ta smällen ”för dessa killar är inte våldtäcktsmän, de skulle aldrig göra något sånt” enligt deras umgängeskretsar. Fyfan.

    1. Hej E!

      Fan att sånt här händer och fan att det känns som att det inte är lönt att anmäla. Och fy fan över att det är offret som ska behöva sota för det om omgivningen skulle få veta.

      Jag påbörjar just nu mitt examensarbete (jag går Grafisk Design på Malmö Högskola) och jag vill arbeta med att lyfta den verklighet som kvinnor i Sverige lever i, med nedsättande ord, hot och förtryck och olika sorters övergrepp. Jag ska formge en bok, där jag vill samla kvinnors egna skrivna berättelser (korta som långa) tillsammans med statistik och nyhetsartiklar inom ämnet.

      Därför undrar jag om du skulle vilja vara med och bidra med denna text du skrivit som kommentar (eller självklart om du vill skriva en annan text)? Om du vill ställa upp är det helt upp till dig huruvida du vill skriva under med ditt namn eller vara anonym.

      Vill du vara med och/eller du har några frågor, så maila mig på jessiesalomonsson[at]hotmail.com.

      Om du vill få en tydligare bild av vem jag är och vad jag gjort hittills kan du titta på min hemsida jessiesalomonsson.se

      Hoppas att du tycker att det verkar intressant!

      Vänliga hälsningar,
      Jessie Salomonsson

  223. Jag hälsade på min bästa killkompis som flyttat till en ny stad. Vi hade inte träffats på ett halvår. Vi kollade film som vanligt, jag slumrade till i soffan och vaknar av att han tar på mina ben. Bryr mig inte så mycket om det och ”sover” vidare, men han fortsätter högre och högre upp. Tillslut är han innanför tröjan och nu vågar jag inte visa att jag är vaken så jag fortsätter sova räv och hoppas att han ska sluta. Det gör han inte. Hans händer är överallt, innanför bh:n, innanför byxorna och tillslut innanför trosorna. Jag låg och skakade av rädsla och chock när han låg och tryckte sitt stånd mot min rygg samtidigt som hans fingrar var inne i mig. Efter vad som kändes som en evighet reste han sig och gick iväg. Dagen efter låtsades vi som ingenting. Det tog flera dagar innan jag ens fattat vad jag varit med om. Efter ett halvår fick mina föräldrar av en slump reda på vad som hänt och ”tvingade” mig att anmäla. Men utan att ens ha blivit förhörd av polisen fick jag hem ett brev där det stod att dom la ned förundersökningen…

    Jag var 19 år och mitt liv slogs i spillror den där natten. Det tog strax över 3,5 år innan jag kunde säga att jag mådde bra utan att ljuga, även om ärren alltid kommer finnas kvar.

    Sänder en stor kram till alla andra starka tjejer som varit med om liknande saker <3

  224. Var på krogen(18 år).. Hade tappat bort mina vänner efter jag skulle beställa en drink. Varpå en man kommer fram (ca 30 år) och frågar om jag letar efter någon då jag såg vilsen ut. Jag sluddrar fram att jag tappat bort mina vänner, och han erbjuder sig att hjälpa till att leta. När vi går förbi ett av dansgolven så händer det, han drar in mig hårt , drar mig till honom, trycker ner tungan i min mun, drar i mitt hår, tafsar på mig, och när jag försöker göra motstånd trycker han mig mot väggen varpå jag slår i huvudet. Ingen ser, alla dansar. Kommer ihåg att jag kände mig så hjälplös. Säger rädd o full att jag måste gå på toa, och skyndar iväg. Han säger att han inte låter mig gå in själv och säger att han kan hjälpa mig.
    Tillslut ser jag mina vänner o springer dit. Och det är inte han som skäms, det är jag, och jag berättade inte för någon.

  225. Har opplevd det samme på ferie i Tyrika, 15 år gammel. En fremmed lokal, mann svømte etter meg i vannet, da jeg var ute og badet. Når han kom tilstrekkelig nærme hold han rundt skuldrene mine og forsøkte stikke hånden mellom mine ben. Jeg sparket etter han og forsøkte å svømme vekk, og heldigvis slapp han og forsvant. Det var dypt vann og jeg kunne ikke stå. Det var mange mennesker rundt, men ingen så akkurat hva som skjedde og jeg sa aldri noe til noen der og da.

    Ellers får man jo til stadighet rop, kommentarer osv. etter seg. Dette opplever jeg alltid vesentlig mer av når jeg er på ferier i andre land. Særlig Tyrkia var spesielt ille. Jeg ville ALDRI reist på ferie til feks.Tyrkia uten en mann (kjæreste, far, bror el.) Når jeg har vært på turer i andre muslimske land, som Israel, Iran osv. har jeg alltid reist med min mann. Går man ved siden av, eller leier en mann, slipper man 90% av alle ekle tilnærmelse. Synd at det skal være nødvendig, men det er det når man reiser til visse land.

  226. Jag var 16 år och hade pojkvän. Skulle hälsa på en gammal killkompis och han sa att han var i en lägenhet med sina vänner, kom dit och han var ensam, han sa att de andra nyss gick därifrån. Han började prata om att han alltid hade tyckt om mig, men inte vågat berätta och att han snart skulle flytta bort till en annan stad. Han sa att han så gärna ville ”vara med mig” bara en gång innan han flyttar.. Jag sa nej jag har pojkvän (vilket han redan visste). Då sa han okej kom bara och sitt här på sängen med mig, jag gick till sängen och satt bredvid honom och han började tafsa och jag sa igen tydligt nej jag är 100% säker på att jag inte vill ha sex med dig. Han började då be mig att snälla bara mysa med honom, han fortsatte tafsa och ja ”jag vinner du vinner inte detta” jag nekade igen men han fortsatte ganska våldsamt, till sist sa jag inget mer utan bara lät det hända.. Förstår inte varför jag inte sprang ut eller något, jag vågade väl helt enkelt inte. Det mest förödmjukande var att direkt efter kom hans vän in i lägenheten och flinade och sa att det luktar sex.. Jag är nu 18 år och förstår att det var en våldtäkt och har aldrig berättat detta för någon.

  227. Går upp för en trappa på en nationsklubb i Uppsala då en främmande man greppar tag i min rumpa. Blir tvärilsken över handlingen och möter honom med en lavett som han, ca dubbelt så stor som jag (och uppenbarligen kränkt av mitt bemötande), svarar med en hårdare lavett tillbaka (!) Mina vänner griper in och svordomarna börjar flöda. Att meddela en vakt för att få honom utslängd var inte ens ett alternativ. Sådana här typ av övergrepp händer ju hela tiden man får tidigt lära sig hur tjejer borde ju sluta vara så himla känsliga. Lite ska man ju tåla. Och männen menar ju egentligen inte illa ??

  228. Jag har varit med om en del händelser under åren, är snart 22. Men senaste händelsen var på nyårsafton. På en lokal pub i min hemstad. Jag satt vid ett fullt bord med bänkar. Ställde mig upp för att be en person skulle till baren att köpa med en dricka till mig då personen som satt brevid mig tog på mig på rumpan. Jag sa nej och sluta ett par gånger men han fortsatte tills en bartender som stod vid bordet sa ”Sluta! Hon vill ju inte!”
    Kan inte minnas vem det var för jag gick ganska snart men jag är ganska säker på att det var en bekant till mig.

  229. Jag var 16 och hälsade på en kompis och hennes familj som hade inflyttningsfest. Hennes mammas pojkväns bror ca35) tyckte jag skulle sitta i hans knä vilket jag avböjde till. De andra som var på festen tyckte det var roligt att han gillade mig och hetsade honom att fortsätta taffsa på mig. Jag skulle sova över och det var bäddat åt mig i vardagsrummet. När jag gick och la mig så försökte han krypa ner bredvid mig och fortsätta taffsa trots att jag avböjt tydligt hela kvällen. Det slutade med att jag armbågade honom i sidan så många gånger att han spräckte revbenet innan han slutade.

  230. Första gången jag fick erfara att min kropp ”är till för alla” var när jag var 12 år (och lite före de andra tjejrna i puberteten) och en kille i klassen sa att en annan skulle få pengar om han tafsade på mina bröst. Jag hann knappt förstå vad som hände innan han var där och klämde hårt på mina då väldigt nyutsprungna små pubertetsbröst, och jag kände mig så oerhört smutsig, skämdes så fruktansvärt! Efter detta trodde plötsligt ett flertal killar att det var HELT OK att tafsa på mig och några andra flickor i klassen. Vi fick springa ifrån dem och alltid se till att de inte gick bakom en för då tafsade de på rumpan. Sa man till skrattade de bara och tafsade mera! I deras ögon var det hela säkert bara spännande.. Inga lärare reagerade. En dag tog ena pojken min telefon och sprang in på pojkarnas toalett – jag sprang efter eftersom att jag givetvis ville ha min mobiltelefon tillbaka (på den tiden kunde jag inte ha nån lösenkod på den ju).. Inlåst på en mörk trång pojktoalett håller en kille i mig samtidigt som en annan tafsar på mig överallt. En av mina kompisar börjar fundera vart jag lämnat och kommer som en räddande ängel, kommer in och tänder lampan i toaletten och undrar vad som händer? Pojkarna springer skräckslaget iväg. Jag minns att jag hade klösmärken på mina handleder och vågade bara berätta åt min bästa vän vad som hänt. Jag vågade aldrig gå till min lärare eftersom jag visste att hon inte skulle ta mig på allvar. Läraren hade redan tidigare sagt saker åt mig som ”umgås inte så mycket med pojkarna” och ”de gör si och så för att de är intresserade av dig” Hemskt men sant. Senare när jag var 14 lät jag min pojkvän fingra mig fastän jag inte ville, vad skulle jag göra? Jag var rädd att han skulle göra slut om han inte fick. Minns att de bara gjorde ont, efteråt frågade han ”var det bra” på vilket jag svarade ett ”mm..” Sen har olika händelser avlöst varandra, killar på krogen som tafsar, osv osv. Fastän jag sagt nej, nej och åter nej.

  231. Jag känner inte en enda tjejkompis som inte blivit utsatt och kränkt någon gång av partner, vän, random person osv, inklusive mig själv. Tror lösningen ligger i en ändrad kultur och en förändrad syn på vad som är okej och inte. Det måste bli mer accepterat för killar att snacka om känslor, bättre samtal i skolor om normer och värderingar, vad som är okej och inte. Kondom över banan håller liksom inte. Vi måste börja behandla kidsen så som vi själva vill bli behandlade. Inte säga när Lisa fem år blir dragen i håret av Johan fem år att ”han nog är kär i dig”. När Johan sen våldtar Lisa 17 år har ju de båda fått lära sig att det är ”okej”. Istället för att prata med Johan fem år och fråga vad han känner och varför han gjorde så och få Lisa att förklara vad hon kände så att Johan lär sig empati och att be om ursäkt. Och Lisa förstår att när hon blir illa behandlad så är det fel. Det börjar med det lilla. Ta hand om er ❤️

  232. Det som hände i Köln är jättehemskt men jag förstår inte varför politiker och allmänheten reagerar så starkt på just det här när liknande händelser sker DAGLIGEN i Sverige och runt om i världen. Har de missat att tjejer dagligen blir utsatta för sexuellt ofredande bara de går utanför dörren?! Ska det krävas att 100 kvinnor på samma plats blir utsatta för övergrepp och detta mörkas i media för att folk ska reagera? Alla tusentals tjejer som dagligen blir trakasserade i skolan, på nattklubbar och på badhus betyder de ingenting?

    När jag var ute på en nattklubb nyligen känner jag plötsligt hur någon tar tag i min rumpa och klämmer till. Jag får tag i handen och går fram till killen och skäller ut honom och drar med honom till en vakt. Killen nekar och vakten säger att han inte kan göra något eftersom han inte sett honom göra det. När jag är ensam på väg till bussen stannar en man i taxi bredvid mig ett tiotal gånger och fortsätter att köra efter mig trots att jag ignorerar honom. En kille går fram till mig på spårvagnen sent på kvällen och ber mig att säga mitt namn upprepande gånger trots att jag säger nej och avfärdar honom. En annan kille sätter sig bredvid mig på spårvagnen kl tre på natten och lägger armen om mig och frågar vilken hållplats jag ska gå av på trots att jag säger ifrån och upprepade gånger tar bort hans arm. En kille inne på en nattklubb frågar om jag inte vill vara otrogen med honom och börjar ta mig på rumpan när jag sagt att jag har pojkvän. Samma kille går fram till mig och håller fast mig när jag är ensam på väg hem. Jag har blivit tafsad på och illa bemött av killar så många gånger att jag tappat räkningen.

    Händelsen på Köln är bara toppen på isberget, tjejer sviks dagligen av samhället. Något måste göras åt män som väljer att inte behandla tjejer med respekt. För det är ALDRIG OKEJ att behandla en människa på ett kränkande sätt.

    Bra att du tar upp det här Bella! Kram ❤️

  233. Jag har som många andra här varit med om otaliga händelser, men det värsta var en våldtäkt för några år sedan och vad det gör med en. Jag blev neddrogad på krogen av en bekant och minns inget av vad som hände förrän jag vaknar naken i hans säng. Jag är så omtöcknad när jag vaknar så jag förstår inte vidden, först några timmar senare kommer det ikapp mig vad som har hänt och jag får det bekräftat på sjukhuset. Skammen och skuldbeläggandet som infinner sig, i synnerhet av att jag ”inte har agerat direkt som sig bör” har varit tung i många år. Dessvärre väcktes inget åtal, men jag är stolt över att jag tog mig kraft att anmäla. Efter terapi ett antal år vet jag att jag med både hjärtat och hjärnan att jag inte bär skuld i vad som har hänt, vilket är en stor lättnad. Jag tycker det är fantastiskt att alla här vågar berätta. Förhoppningsvis är det en boll i rullning mot en förändring.

    1. Bella! Du har, precis som alla andra föräldrar till pojkar, lösningen i dina händer. Vi föräldrar har ett oändligt ansvar när vi uppfostrar våra barn! Visa din pojke hur han ska behandla andra så kommer du att gå långt. Prata tidigt om sex (alltså.u dvik det inte när frågor kommer) och om hur man behandlar varandra kring detta. Det tror iaf jag är viktigt.

    2. Jag jobbade på kommunen när jag var 18-20 är. Där fanns en man som var dubbelt så gammal som jag, och gift med två barn, och många ansåg vara lite underlig. Denne man smög en dag fram bakom mig och stack in handen mellan mina ben. Jag flög runt och frågade högt och tydligt vad f-n han höll på med. Jag stod bra ett par meter från närmsta person, ingen reagerade, och mannen bara flinade.
      Veckan därpå kom han in på mitt kontor, satte sig i kontorsstolen och drog ner mig med tvång i sitt knä. Jag gapade och skrek och slet mig loss. Gick in till chefen direkt där alla just satt sig för morgonfikat. Berättade vad som hänt, en annan tjej sa att hon varit med om samma sak. Chefen sa att det skulle tas om hand. Veckan därpå var han flyttad till en annan avdelning. Men inget mer! Och de talade aldrig mer om saken…
      Och det är långt ifrån enda gången man varit utsatt! Det har varit ute på stan, på jobb, på dansställen… Och jag lovar – det spelar ingen roll om man är superpropert klädd i långbyxor och blus! Jag hade på mitt jobb en väldigt täckande klädsel och har oftast haft det när jag varit ute också…
      På en semesterresa frågade portiern om jag inte ville bli strippa! Observera att sommarn var den regnigaste och blåsigaste i Cypern på årtionden och jag var inte ur mina långbyxor på hela semestern!
      Vi i Sverige får inte lov att säga sanningen, får inte lov att nämna att gärningsmännen är från ett annat land! Hysch, hysch… Man får inte vara främlingsfientlig, fy på dig!
      Men , varför får vi inte säga som det är?! I tidningarna ska det stå tydligt ”Svensk, född i xxx, eller Turk, född i xxx.
      Och ni män som är normala, ni måste ställa er upp och klart deklarera att det här accepterar vi INTE! Varför är ni så tysta! Ställ er upp på jobbet, ställ er upp bland kompisar – så fort ni ser det minsta illa – ställ er upp, och ställ upp för oss kvinnor!

      Carina

    3. Hej E!

      Jag hoppas också att många berättelser tillsammans kan förändra! Det är därför jag skriver till dig.

      Jag påbörjar just nu mitt examensarbete (jag går Grafisk Design på Malmö Högskola) och jag vill arbeta med att lyfta den verklighet som kvinnor i Sverige lever i, med nedsättande ord, hot och förtryck och olika sorters övergrepp. Jag ska formge en bok, där jag vill samla kvinnors egna skrivna berättelser (korta som långa) tillsammans med statistik och nyhetsartiklar inom ämnet.

      Därför undrar jag om du skulle vilja vara med och bidra med denna text du skrivit som kommentar (eller självklart om du vill skriva en annan text)? Om du vill ställa upp är det helt upp till dig huruvida du vill skriva under med ditt namn eller vara anonym.

      Vill du vara med och/eller du har några frågor, så maila mig på jessie.salomonsson[at]hotmail.com.

      Om du vill få en tydligare bild av vem jag är och vad jag gjort hittills kan du titta på min hemsida jessiesalomonsson.se

      Hoppas att du tycker att det verkar intressant!

      Vänliga hälsningar,
      Jessie Salomonsson

  234. Som så många skriver instämmer jag i den besvikelse och sorg jag känner när jag läser detta.
    Jag är gift med en underbar man som genom allt alltid respekterat mig, men precis som alla andra har även jag blivit utsatt. Blev jagad av en kille i en tunnelbana i Milano när jag var 18 sent en natt. Jag var helt nykter och som tur var var nog han inte det så jag var kvickare. Tillslut kom en man som hjälpte mig och min tjejkompis jag var med. Han föste bort mannen som jagat oss, som försökte köpa loss oss med pengar (!!)

    Senaste gången var i helgen när jag var ute och dansade med tjejerna. Vi hade super kul och de flesta av oss var nyktra. Vi stod på ett podium och dansade allihop så efter en stund hoppar en kille upp och dansar bredvid mig och efter en stund tar han mig under kjolen. Jag blev så chockad och vände mig mot honom och bara pekade åt honom att gå ner. Han bara flinade och visade att jag kunde gå ner istället.
    Jag bytte plats med några av mina tjejkompis arabiska, då hoppade han ner. Nu i efterhand kommer jag såklart på vad jag borde gjort, men blev så chokad när det hände…

    Jag är självklart orolig för min dotter och önskar att hon ska få leva helt ifred. Men det jag tänker mera på är, hur ska jag uppfostra min son så att han i alla lägen respekterar att var man äger sin egna kropp och utan inbjudan har man inget där att göra.

    Jag har pratat lite med min man om detta, och vi är båda rörande överens om att ha ett öppet samtal med våra barn, men också faktiskt (när min son är i rätt ålder) tala om porr och starkt avråda honom från att överhuvudtaget titta på det.
    I princip alla män som utsätter andra för övergrepp konsumerar till stor del porr där våld och förnedring förekommer mot kvinnan. Vet flera killar som på allvar tror att man ska ha sex som de har i porren.

    Det är vidrigt att vi låter porren vara vått sexuella rättesnöre!

  235. Jag tror nästan alla tjejer som har vistats ute på större arrangemang, varit på bar/pub eller klubb blivit utsatt för sexuellt ofredande. Jag kan på riktigt inte ens hålla räkningen på alla gånger någon tagit på mig utan mitt medgivande (eller att vi ens snackat först), hur många kommentarer som fällts, nyp som gjorts och även värre övertramp. Tjat till sex, kalla en ord och bli sur när man inte vill ha sex och när jag var yngre var det alldeles för vanligt att äldre killar såg det som enkelt att utnyttja en yngre tjej. Jag tackar för att jag aldrig blivit våldtagen, mina tankar går till alla dem som har det. Sexuellt ofredande måste få ett stopp. Tydligen går det fel någonstans eftersom det är så många tjejer som blir utsatta för detta. Jag vill att även killar ska veta att även det lilla spelar roll. Den lilla, sexistiska kommentaren din kompis fäller och som ni låter honom göra ostört, eller skrattar åt. Eller när han tar på en och man smäller bort hans hand och de skrattar ”hahah easy there tiger” . Det är fucking sjukt.

    Med det sagt är de flesta människor goda, killar som tjejer, gay som hetero, svensk som utländsk.

  236. Det värsta är nog dels ett våldtäktsförsök påväg hem från ett uteställe i stan (lyckades med nöd och näppe ta mig loss tillslut). Trots DNA-spår på klänningen fann polisen inte honom.

    Och ett annat tillfälle då jag hånglade med en kille som inte accepterade att jag inte ville mer än så. Det var fingrar instoppade överallt(!) fastän jag gjorde motstånd med all min kraft. Tillslut orkade jag inte kämpa emot och sa ”förstår du att du håller på att våldta mig?” Då reste han sig upp och skrek att jag ”var så jävla tråkig och äcklig” och att ”det trodde han inte om mig.” Sen kastade han en glasflaska på mig och försvann.

  237. Jag, 16 år gammal var jag när en främmande man helt utan förvarning stoppade upp två fingrar i mig på en restaurang. Ska man här också känna sig dum om man räknar med alla gånger någon tafsat eller tryckt sig upp mot en på tunnelbanan? Så sjukt när man tänker på hur många gånger det hänt bara mig, hur otroligt vanligt det är!

  238. Läser kommentarer och blir så ledsen men inte heller förvånad… Däremot börjar man ju inse hur stort mörkertalet gällande sexuella övergrepp/sexuellt ofredande och våldtäckter faktiskt är när man scrollar här. Och så ensam man ändå känt sig.

    Jag var 18 år, hade en period där jag tyckte om att bli bekräftad av såväl vänner som killar. Det var en kväll när en nära killkompis till mig var ganska ledsen. En killkompis som i den förort vi bor anses som väldigt snygg och charmig. Det bör tilläggas att det trots det aldrig funnits några som helst spänningar mellan oss utan vi har bara varit vänner. Han var ledsen och efter en utekväll la vi oss för att sova, jag, han, hans bror och en annan killkompis. Vi var onyktra men inte alls dräggigt fulla. Vi alla hade sovit med varandra som vänner många gånger och jag kände mig hur trygg som helst i det sällskapet. När vi håller på och somnar lägger den här killen sin hand på mitt lår. Han känner antagligen att jag stelnar till för han viskar att han bara vill ha lite närhet. ”Fine” tänker jag, ”han är ju ledsen och känner sig ensam”. Inget mer med det, vi somnar och allt är frid och fröjd. Tills att jag vaknar av att han halvt har snoppen inne i mig. Där och då förstod inte jag vad som egentligen hände, eller ens funderade på om jag var med på det hela eller inte. För det var jag ju såklart inte. Men som vilken 18åring som helst med bekräftelsebehov i vårt störda samhälle så var väl jag glad att någonstans bli sedd… Jag gungade med och vi avslutade det hela, jag smög upp på toaletten för att kissa och gick sen och la mig igen. Där och då sa vi ingenting till varandra, vi bara somnade om. Jag med en liten olustig känsla i magen. Och dom andra grabbarna hade inte vaknat.

    Efter det hela var vi fortfarande vänner, men vi pratade aldrig riktigt om det. Jag sa till honom att jag inte ville att vi skulle prata om det då jag va på g med en kille som jag inte tyckte behövde få veta. Men när jag har pratat med andra som jag vet har legat med den här killen så är det flera som vaknat upp på samma sätt med honom, att han i princip är påväg in när de sover…

    Idag har jag inga direkta men från det här mer än att det känns obehagligt när sambon närmar sig när man sover, sådär som man innan kunde tycka var lite spännande och sexigt. Annars tycker jag det bara är helt jävla sjukt att varken jag eller någon av de andra tjejerna reagerat som man tycker att man borde reagera när det händer en sådan grej. Vad är det som gjorde att jag inte reagerade och vad fick honom att tro att det var okej? Det är något jag alltid kommer att grubbla på…

    1. Hej Linnéa!

      Vad bra du skriver om det du varit med om. Känner igen mig i det du skriver och tror att många gör det. Det är märkligt att vi låter det passera när det händer, fast det gör oss illa tror vi på något sätt att det var vårt eget fel/han menade inget illa osv osv.

      Jag påbörjar just nu mitt examensarbete (jag går Grafisk Design på Malmö Högskola) och jag vill arbeta med att lyfta den verklighet som kvinnor i Sverige lever i, med nedsättande ord, hot och förtryck och olika sorters övergrepp. Jag ska formge en bok, där jag vill samla kvinnors egna skrivna berättelser (korta som långa) tillsammans med statistik och nyhetsartiklar inom ämnet.

      Därför undrar jag om du skulle vilja vara med och bidra med denna text du skrivit som kommentar (eller självklart om du vill skriva en annan text)? Om du vill ställa upp är det helt upp till dig huruvida du vill skriva under med ditt namn eller vara anonym.

      Vill du vara med och/eller du har några frågor, så maila mig på jessie.salomonsson[at]hotmail.com.

      Om du vill få en tydligare bild av vem jag är och vad jag gjort hittills kan du titta på min hemsida jessiesalomonsson.se

      Hoppas att du tycker att det verkar intressant!

      Vänliga hälsningar,
      Jessie Salomonsson

  239. Jag har inte läst alla kommentarer, så jag kanske sparkar in en öppen dörr. Jag tycker bara att vart jag än löser krönikor, ledare, inlägg osv så är det samma visa- vissa vill få detta till att handla om invandring och olika kultur men vi kvinnor kan snarare genom våra historier visa att detta inte på något sätt är nytt. Men det är intressant att lyssna, för det är inte övergreppen på kvinnor i sig som är ”problemet”, det handlar återigen bara om rasism och ett argument för att peka på argument mot invandring.
    Är det inte dags att vi kvinnor sätter ner foten? Nu får det fanimig räcka!!

  240. Jag och de flesta jag känner, vissa grövre än andra, men allt mellan sexuellt ofredande. sexuella trakasserier till andra som blivit utsatta för våldtäkt.
    De flesta av oss har aldrig anmält, det hör väl till tänker man innerst inne, gjorde jag kanske något fel? Samma tankar som du hade, otroligt sorgligt.

  241. Det citatet är så sant.

    Det närmsta jag har kommit till att bli våldtagen är en gång för flera år sen på en festival. Jag gick på gräset på sidan av en bilväg. Jag hadde druckit alkohol. Så när en man började följa efter mig klarade jag inte springa ifrån han. Han försökte dra mig ner i buskarna, jag ramlade, han höll mig fast.. men jag klarade sparka och slå mig loss. Tror han hadde druckit mer än mig. Men det var skrämmande för att jag kände hur allt bara snurrade och tänkte på hur i alla dagar jag skulle klara komma bort från han…

  242. Jag blev våldtagen och sexuellt utnyttjad när jag var 6 år gammal flera gånger, det pågick under en hel sommar då en hantverkare bodde hemma hos oss (mig & mina föräldrar) där vi bor på landet. Han bodde i vår bagarstuga och var hos oss för att han timrade om våran loge vi hade ute på gården.. Han våldtog mig i bastun i bagarstugan hur många gånger som helst, han tvingade mig att suga av honom och han sprutade i hela mitt ansikte. Första gången han gjorde det tog han efteråt fram ett vapen och riktade mot mitt huvud och sa till mig att ”berättar du detta för din mamma och pappa så kommer jag döda dig”. Det var just därför det pågick hela sommaren. Jag berättade aldrig detta för mamma och pappa för jag vågade inte. Jag förträngde det.Jag har mått dåligt med panik ångest stor del av mitt liv. Och det är mycket mycket mer jag har och haft problem med som satte spår efter detta. När jag var 17 år tog mamma med mig till en privat psykoterapeut och efter att vi träffat varandra ca ett år så sa hon till min mamma att hon märkte på mig att jag vart med om något som barn och frågade min mamma om det var okej med henne att hon skulle testa hypnos på mig. Det var hon absolut och det var jag med. Så min mamma följde med dit och satt utanför under tiden jag skulle göra det. När hon började och jag ”somnade in” som man gör men det kallas nått annat. Då började jag skrika och blev helt hysterisk jag grät och bara skrek ut allting som hänt. Mamma kom in i rummet då hon hörde att jag blev hysterisk. Jag upplevde allting igen fast som i en dröm. Efter ett tag så ville hon avbryta för hon tyckte inte det var läge att fortsätta när jag var så hysterisk. Och när jag vaknade upp igen så minns jag allting igen, allt som hände. Nånstans så vet jag att jag att jag vetat det hela mitt liv men jag har inte velat inse det och bara försökt trycka ifrån mig det. Så när jag var 19 år så vågade jag för första gången berätta hela den där sommaren för min mamma och pappa personligen. Dom visste ju det sen jag gjorde hypnosen men inte så detaljerat för jag ville inte prata med nån om det just efter. En sak som satt Ett spår är att sen jag var 6 år har jag inte kunnat äta någon sås eller dressing absolut ingen, jag är 22 idag och klarar fortfarande inte av det.
    Men det som är skönt är att jag äntligen börjar komma på fötter och har i oktober fått min första dotter. Jag har fortfarande panik ångest då och då och går ännu hos samma psykolog men det är mycket mycket bättre än innan och jag har för första gången på mina 22 år fått känna lycka.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..