Att tappa det

Igår brast det. Efter att Sally varit vaken tre timmar mitt i natten försvann varenda uns av tålamod i kroppen och jag skrek: SOOOOV DÅ FÖR I HELVETE. Tystnad. Och sedan kom världens gråt från henne. Antagligen livrädd för att mamma plötsligt blev ett monster. Sedan väckte jag Odd och sa att jag inte är en bra mamma längre utan sömn, nu får han ta över. Odd sov med båda barnen i sängen och jag gick och la mig i 90-sängen i Sallys rum och skämdes. Skrika åt min bebis. Det är att nå botten.

 

IMG_7357

 

Jag vet ju vad jag ska göra. Lämna rummet och andas. Tänka att jag inte dör av att inte så sova. Men kombinationen av att Odd liksom sov gott och jag har haft det såhär rätt mycket den senaste tiden gjorde att det brast. Att jag sedan skulle iväg på morgonen och inte hinna få vara med Sally och gosa forever gjorde att den där klumpen i magen har växt till en jäkla fotboll i storlek. Det är ingen fara jag vet, man är bara människa. Men ändå skäms jag. Jaja. Nu ska den här supermamman fortsätta jobba…

 


I completely lost it yesterday. Sally decided to stay awake for three hours in the middle of the night and that just drained my body from patience. I screamed. ”FALL ASLEEP FOR F**K’S SAKE”. Followed by the worst crying session Sally ever had. Not difficult to understand her reaction, she probably thought her mom suddenly turned into a monster. Then I had to wake up Odd and tell him this lack of sleep is making me a bad mom and that he had to take it from here. Then Odd and the kids slept in our bed for the rest of the night while I continued the night by myself in the single bed in Sally’s room. I felt so ashamed. Screaming at my own baby, that’s hitting rock bottom.

I know how to cope with situations like this. I’m supposed to leave the room and breathe my way through it and convince myself that not sleeping doesn’t equal dying. But seeing Odd having a good nights sleep next to me in combination with the lousy sleeping pattern I’ve experienced for a period of time now was just too much. The fact that I had to leave the house early in the morning, leaving me no cozy-time with Sally, made the whole thing even worse. Feels like my guilty conscience has turned into a demon. I know I shouldn’t worry too much. I’m no more than human, but still. I’m ashamed of my behavior. Now it’s time for this super-mom to go back to work…

  1. Sussi skriver:

    Hej Bella! Är inte Odd pappaledig nu? Då har jag ett förslag, låt han ta nätterna! (han kan ju vila när Sally vilar). Du jobbar ju, man kan ju bli tokig av för lite sömn och att jobba på det är ingen härlig mix. Heja på!:) (ps: hittade en supervän som också är mammaledig via din blogg förra våren, tack för det!)

  2. S skriver:

    Jag måste bara ge dig ett stort TACK för att du öppet skrev om det här. Jag är mamma till en flicka på 10 månader och det har hänt flera gånger att jag skrikit på henne när jag varit alltför trött. Har mått så dåligt över det och känt mig så skamsen att jag inte kunnat med att berättat det till någon. Känt mig som en värdelös mamma men att nu få höra att jag inte är ensam om det.. Ja det känns som att en tung sten har släppts från mina axlar. Tack så himla himla mycket!

  3. A skriver:

    hur gjorde du för att bli av med acnen?

    Jag har haft problem med huden sedan 13 års ålder. Är 28 nu. Det har varit till och från bra i perioder. Ex under graviditeten när jag var 25 var den jättefin, hade knottror på pannan men fick inte de här stora röda finnars eller bölderna som man får djupa ärr eller rodnader av, och alla röda märken fick en chans att blekna. Fick sen massa knottror på hakan, som försvann efter 1 år. Och i höstas fick jag MASSA knottror längst högra käklinjen. Använde duac och efter 3 veckor var det mesta borta. Var glad över att jag inte fick den där försämringen man kunde få första veckorna. Använde också duac på knottrorna på kinden. Passade liksom på men efter 4-5 veckor fick jag en finne efter finne i flera veckor på kinden och många av dem blev djupa ärr:( olus massa rodnader, endast på höger kind. Har liksom inte riktigt haft dn hör acnen hyn dör jag haft massa röda finnar på en gång, kanske 4 st som mest. Men nör man får dem ofta och vissa blir djupa ärr eller rodnader ser huden katastrofal ut.

  4. Ester skriver:

    Så befriande med någon som inte håller uppe perfekta-människan -fasaden ytan även kan visa brister. Det ÄR jobbigt att vara förälder, hur mycket man än älskar barnen. Själv gömde jag stänga grinden till trappan imorse och jag ser i slowmotion hur våran 10 månaders ramlar nerför trappan. Jag dog inombords. Ångesten jag haft idag, även om det ”bara” blev en bula. Va helt övertygad om att hon inte skulle klara sig. Att precis missa att få tag i benet och höra smällen.. fy

  5. Pia skriver:

    Jag vet EXAKT vad du menar. Jag blev lämnad av min sambo i somras när jag var gravid i 7:e månaden. Så nu bor jag själv med min 5 månaders bebis och även en till dotter på snart tre år. Kan ju säga att min sömn inte är speciellt bra då jag inte har nån avlastning nån gång på dygnet. Och här om dagen hände det mig med. Jag röt ifrån till min lilla när hon hade legat och trasslat i över två timmar. Fy vad jag mådde dåligt efteråt. Skönt att höra att det finns fler. Tack!’

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..