Här blir det kök

Jag har insett en sak. Jag blev ingen Bride-zilla, ingen preggo-zilla och inte heller hus-zilla. Jag har inte alls lika mycket kontrollbehov som jag trodde att jag hade. Eller trodde jag ens det från början? Jag har ju faktiskt alltid varit duktig på att delegera, ändå sedan jag drev företag som tonåring. Att jag inte går upp i något och blir helt bananas beror nog dels på att jag har så många bollar i luften (det hade inte fungerat tidsmässigt) men också att jag inte är intresserad av detaljer. För det är väl lite det som utmärker en -zilla, just kontrollbehovet över småsakerna.

 



(Här står jag i köket!)

I början så är detaljer lite kul. Temat på inbjudningskorten, vilka rosor buketten ska innehålla eller som nu under renoveringen, vilka kranar vi ska ha. Men sedan blir detaljerna för många. ”Hur ska strömbrytarn se ut?” ”Spottarna i taket?” Hur högt ska handfaten i badrummet sitta?”. Här tappar man mig. Jag bryr mig inte ett dugg. Jag ser inte detaljer. Jag kan leva i ett hem med snea tavlor utan att märka det (som tur märker ni!) och jag går betydligt oftare med olika strumpor än likadana. Jag tycker inte att det är viktigt.

 

 

(Testar att steka något)

Men är man inte en detaljmänniska får man hitta andra som kompletterar. Johanna var koordinator på vårt bröllop, stylist hjälper mig i garderoben, Ida inreder huset, Hannah sköter produkt-pillet med Löwengrip Care & Color, Hanna designar Flattered. Det behöver ju alltså inte bli katastrof för att man är en visions-doer, ingen detalj-doer. När jag träffade Odd och han förstod att jag i princip outsourceade mitt liv så tyckte han först att jag var lat. Men det handlar inte om lathet, det handlar om att göra det man är bäst på. Och kan man ge andra människor arbetstillfällen i samband med det så är det ju win för alla! Tänk om jag hade lagt någon prestige i att göra så mycket som möjligt själv. Herregud då hade jag fått noll gjort och gått under på köpet.

 


I’m now certain about one thing: I never got into Bride-zilla mode, nor did I become preg-zilla or house-zilla. I’m obviously not that much of a control freak as I onces thought. Or have I ever defined myself as one? I’ve always been good at delegation, ever since I started my first company as a teenager. The reason I don’t get caught up in minor details is probably because I usually have so much going on already (focusing on details too would be impossible in terms of time), but also because they don’t interest me. I think that’s the core of a -zilla, the need to control every little thing.

(Me in the kitchen!)

At first, details can be fun. How to theme invitations, what roses to choose for the bouquet, or as now during the renovation, what taps to go for in the kitchen. But then comes detail-overload. ”What type of switch would you like?” ”The spotlights in the ceiling?” ”At what height would you like the sinks installed in the bathroom?”. That’s where I space out. I couldn’t care less. I don’t see details. I can have crooked haning paintings on my walls without noticing (good thing all of you can help me out with that!) and the socks I’m wearing are most often from two different pairs. I just don’t see what’s important about details.

(Having a little test-fry)

But if you’re not a detail-person yourself, you have to find others to complete you: Johanna was the coordinator of our wedding, a stylist helps me find what to wear, Ida is in charge of the house interior, Hannah manages product details at Löwengrip Care & Color and Hanna designs at Flattered. This shows that being more of a vision-doer than detail-doer doesn’t equal disaster. When I first met Odd and he understood that I basically outsource my life, he first thought I was lazy. But it’s not about laziness – it’s about doing what you do best. And if you can provide other people with jobs this way, you’re creating a win win situation! Can you imagine what would happen if I tried doing everything myself? My gosh, nothing would get done and I’d be burned out in no time.

  1. Krista skriver:

    Har haft vårt HTH-kök i många år och är jättenöjda. Vi la in en granitskiva . Kostade lite mer, men det har vi aldrigt ångrat. Snyggt och praktiskt.

  2. Vi är väldigt lika på den punkten Bella! 🙂 Jag är inte heller någon typisk ”detaljare”, jag bryr mig inte överhuvudtaget om det till exempel blir någon liten fläck i soffan eller knöliga veck (som min kille stör sig på dag ut och dag in haha!) eller en liten fläck vartsomhelst i lägenheten för den delen, jag kollar inte heller på smådetaljer som hur en kran ser ut eller hur en knopp till en dörr ser ut…tycker bara att allt sånt är ointressant 🙂 När jag föreställer mig något i huvudet, säg ett rum i vår lägenhet, då tänker jag i helhet typ hur jag vill att det ska se ut, men när det ska kollas och pratas detaljer…puhh, nä, så trist 😉 Samma när det gäller mitt utseende, ja jag skulle säga att jag är noga med att bry mig om hur jag ser ut men jag skiter i smådetaljer som om det ena ögonbrynet är lite annorlunda än det andra, om tröjan sitter lite snett etc. Sånt orkar jag inte lägga energi på. Tur att min kille är mer en detalj-människa då så att vi kompletterar varann där haha!

  3. Sandra skriver:

    Det är ju detaljerna som gör helheten, att man i te tar tillvara på dem tror jag helt enkelt beror på lathet och att man bara anpassar sig till den miljö som råder.

    Se till att ta tag i detaljerna i ditt liv, du har under hela sitt liv hittat personer som gör saker åt dig. Kolla bara ord han lagar mat och gör de mesta. Kom igen Bella!!!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..