Trygghetszonen

Jag gillar att leta upp något som inspirerar mig inför måndagen och att en ny vecka ska ta fart. Ikväll blev det detta:  

 

Hade det varit under våren 2012 så hade jag tolkat det här helt fel i och med magsåret som väntade. Då hade jag tolkat texten ”Bara kör Isabella, det är tuffa dagar med lite sömn och mycket jobb men det är de värt för att komma någon vart”. Idag tolkar jag det inte alls så. För mig nu handlar det om att förflytta min trygghetszon och bli ännu tryggare i mig själv i nya faser i livet. Som i min mammaroll, snart ska jag vara själv med Sally och Gillis i tre dygn vilket känns läskigt men också väldigt roligt. Jag vet att jag kommer att växa av det.  

Det handlar om att våga springa lite längre när jag väl kommer iväg, våga komma iväg på en middag utan Sally i några timmar och inse att vi klarar det. Det handlar om att växla upp i karriären. Ta större beslut. Mina bolag har sällan blivit större än vad mitt kontrollbehov kan rodda över vilket är dumt för då kommer man inte så långt. När jag vågar lita på andra och andras magkänslor expanderar vi betydligt snabbare och jag inser att jag ofta varit en flaskhals i processer. Det har det blivit ändring på nu. Jag tänjer helt klart min trygghetszon och det är fruktansvärt läskigt men det blir också lättare att andas på något sätt. Livet blir större och friare!

  1. Ida skriver:

    Vilken bra söndagstradition! Kanske skulle börja med det, jag har så lätt för att känna mig deppig på söndagen pga att det är jobbstart dagen efter. Hur knäppt som helst för jag älskar ju mitt jobb. Men det är väl det där att hur mkt jag än älskar mitt jobb så älskar jag min familj mer. 😉

    1. Linnéa skriver:

      Hej Ida! (Samma namn som min grymt fina syster)
      Jag tänkte bara såhär. Ditt problem med att lämna familjen för arbete är egentligen ganska angenämt;)
      Det finns så många som flyr från familjen till arbetet-för de orkar inte ta tag i att arbeta med relationen (gratis arbete) eller att ge upp och gå vidare!
      Jag är själv i relation med en kille som hela tiden tar upp det som inte är fint med mig, om jag bjuder över honom till en lägenhet som jag fått tag i som är väldigt fin så hittade han alla fel… golvet i köket är inte bra (nej just det var inte bra) Det luktar konstigt (kände inte jag) Toaletten var fräsch var det enda han sa som var positivt (nyrenoverad, lyxig dusch, kristallkrona i taket…)

      Jag undrar om det är slöseri att använda min tid på honom eftersom jag vet att jag kunnat få en man som verkligen uppskattar mig och mina upptåg.

      Han kan prata om det som var bra med hans ex…
      Men när han visade en bild av henne så sa han, du får inte skratta! (Öh va, varför skulle jag skratta?)
      Han tycker jag har manliga ben (han ser visst inte det fina i att de är långa?) Han har själv en ganska låg självkänsla men låtsas inte om det…
      Han är ganska egoistisk i sängen också…Urk. Det är ett enda JAG-JAG-JAG. Se mig! Se mig Se mig! Omkring honom. Han är som ett barn.

      Nu när jag skriver det inser jag, Jag lämnar honom! och tar inte i honom sedan ens med tång.

      1. TEss skriver:

        BRA Linnéa! Du förtjänar bättre än så!

  2. Maria skriver:

    Du är så cool, smart och inspirerande! Tack för att du delar med dig!

  3. Linda skriver:

    Det är svårt det där att släppa kontrollen över nått som man anser vara ‘sitt’. Vare sej det är företag som i ditt fall eller suggor som i mitt fall. Det handlar om att hitta människor som har lika stora om inte större ambitioner att ta hand om och förvalta projektet vidare. Hittar man rätt folk till rätt plats är det inte så svårt… Hittar man fel så är det… ehm värre?!?!

  4. esterii skriver:

    Pengar stressar en, och då slappnar man inte av..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..