Del 1

Jag har länge haft en fundering som jag inte lyckas klura ut något ”bra” svar på. Varför tror DU vissa har ett så stort behov av att kommentera och skriva elaka/ syrliga saker? Ofta (enligt mig) direkta påhopp på dig som person och mamma. Försök att trycka ner, såra. Tror du det handlar om avund? Brist på respekt? Försök att provocera? Att man mår dåligt? Vad är det som gör behovet så stort att ”få” vara elak, läsa en blogg och ta sig tid och skriva. Jag förstår det inte alls, känner inte igen behovet. Kan ibland bli chockad över kommentarer du får och tänka ”stackars människa, hen kan inte må bra”. Jag har aldrig kommenterat innan, tycker det är trevligt att läsa och nöjer mig med det.Om jag kunde svara på det! Trots att jag har bloggat i tio år så är det svårt. Men först och främst så är det mer drivande att kommentera negativt än positivt har jag insett. Sedan tror jag också att just mammarollen är så himla känslig. Alla som har barn försöker göra rätt. Vara så bra man kan. Och då vill gärna predika för andra också när man har enligt sig själv facit i hand. Speciellt vissa kvinnor som kanske bara har sin identitet som mamma och då blir det ännu mer viktigt att berätta för andra hur man ska göra eller inte göra. Men man glömmer ofta att alla gör på sitt sätt och bara för att en viss metod fungerar för en person så går det inte för alla. I och med att jag är väldigt öppen i min blogg så blir jag också en måltavla därför är det så lätt att hoppa på mig i min mammaroll. Men jag tror överlag att människor som är nöjda med sig själva och försöker se det ljusa i livet, inte blir lika kritiska mot andra och har det behovet att ösa ur sig skit.

Människor som skriver att jag är en dålig mamma för att jag jobbar samtidigt eller inte låter barnen träffa deras morfar, skriver ju det för att man vet att det är känsligt och man hoppas såra. Det är märkligt hur man kan vilja det mot en annan människa men det måste handla om att man själv inte mår bra. Men visst är det komiskt nästan hur förskola/inte förskola, år mellan syskon, val av barnvagn, amning, sömn, bärsjal vs bärsele kan engagera och uppröra!

Ska man vara en optimal mamma så ska man helst ta ledigt i tre år eftersom barn inte ska gå i förskola tidigare, med barnet i bärsjal, amma i ett år innan man går över på hemmalagad mat och inte ens tänka på jobbdrömmar eller behovet av egentid  🙂

Är du kontrollerande? Alltså har du ett kontrollbehov på din man? Att det är viktigt att han hör av sig vad han gör ibland, om han sitter & messar med någon att du vill veta vem? Blir du lätt sur på honom om han inte gör som du vill eller tänkt dig?Nej jag är inte alls kontrollerande eller svartsjuk om det är de du syftar på. Jag var det mer i början men sedan blev vår relation tryggare och då försvann den känslan. När man har familj i hop och försöker få vardagen att fungera så finns det liksom inte plats att tänka ”Tänk om han messar med någon annan”. Jag brukar tänka att så som jag känner och tänker mot   honom, troligen känner han ungefär samma sak. Om jag inte ens funderar otrohet så gör nog inte han det heller. Din andra fråga om att blir sur om han inte gör som jag tänkt mig, det blir jag absolut! Mitt stora problem är att jag ofta målar upp hur det ska bli och ändras planen blir jag stressad, vet inte om det beror på ADHD.

Tillexempel om han säger att han ska ringa upp vårt försäkringsbolag och ta tag i en sak, ber han mig göra det senare under dagen för att han glömde blir jag lätt arg. Jag blir stressad när små grejer slängs in i min vardag utan att jag har hunnit planera det.

Vad är största skillnaden mellan att ha ett barn eller två barn?

kram!

Att tidigare kunde man turas om att ha egentid men nu så blir det mer att man har ett barn var jämt. På helgerna innan Sally kom så hade vi en sovmorgon var och nu är det ju inte så. Egentid och par-tid blir betydligt mindre. Men så får man inte glömma att vi är relativt nya in i den här situationen och Sally är fem veckor. Jag tror att för varje vecka som går så kommer livet bli enklare. Än så länge så vågar jag inte pumpa ut och lämna två barn till Odd en hel eftermiddag/kväll och samma gäller Odd. Men vi kommer dit, nu hjälps vi åt väldigt mycket och det är väl därför vi inte känt av någon tvåbarnschock.

Hej! Jag undrar hur du tänker kring det att Odd snusar när ni har barn? Hur kommer ni att resonera när barnen blir äldre, för att inte de ska börja snusa/röka? 

Jag avskyr det! Jag trampade nyss i en gammal snusprilla och jag hade lust att skicka ett surt mess till Odd men så kom jag på att vi firar tre år idag och så bet jag ihop istället. Jag önskar verkligen att Odd slutade snusa. Det är dyrt och det är äckligt. Jag försöker få honom att sluta men han är inte så pepp på det. Jag hoppas att han slutar snart så att Gillis aldrig kommer att minnas det. Jag kommer aldrig acceptera nikotin här hemma. Hade Odd rökt hade jag aldrig blivit tillsammans med honom. Snusandet är inte lika farligt passivt men det är ändå inte okej. Ni får gärna peppa honom med tips om hur kan kan sluta och varför han borde. Det ekonomiska har jag redan dragit tusen gånger..… Insåg att det här med frågestund var en väldigt dålig idé.

Det är dom inläggen som tar längst tid och hon har varit vaken hela förmiddagen (ogillar att ha en skärm uppe när hon är vaken) men här kommer några svar. Får fortsätta när hon sover! Nu ska vi ut och njuta av det fina vädret.