Bättre tålamod

Vilken mysig måndag. Odd och jag har haft dejtdag. Jag och Sally sov en del på förmiddagen (inte lika mycket sömn på nätterna nu för tiden) och sedan promenerade vi bort till Petit France och åt lunch ihop utomhus. Vädret har varit helt underbart. Sedan hämtade vi Gillis och Odd tog Sally så Gillis och jag fick egen-tid ihop. Vi gick till sandlådan på vår innergård (vill helst vara nära hemmet om Sally får akutlängtan efter bröstet). Jag känner mig glad, förvånansvärt pigg och lycklig. Hormonerna är lite mer i balans,  eftervärkarna har släppt och vi börjar landa i vår nya familjeform. Jag känner inte att jag känner Sally helt än, med Gillis blev jag trygg i mammarollen efter tre månader. Men det kommer nog gå snabbare denna gång att ”hitta varandra”. Jag är inte så lugn och cool som jag trodde jag skulle vara, däremot är mitt tålamod större och min ödmjukhet inför att vissa stunder är mer kaotiska än andra, genom det så blir jag mer harmonisk som mamma.

IMG_6259

IMG_6258

Kavaj från Lindex, stickad Lindex, byxor Culture och inomhusskor Flattered 

 

  1. Anonym skriver:

    Angående min kommentar om ”efterblödningar”

    Tusen tack för alla kloka ord! 🙂 Känner mig faktiskt med ens något lugnare och har själv (genom att ha läst era svar) insett att min bild av efterblödningar varit lite väl dramatisk. Känns tryggt och höra ifrån er att man inte har ont och att det går att leva ett normalt liv med bebis/familj efteråt. Min bild av att tvingas vara sängliggandes med kolossala smärtor tycks ju inte riktigt stämma, vilket känns toppen!

    Så återigen,

    Tack för att ni ides besvara min fråga! <3

  2. Vad roligt att allt går bra! Och mysigt med Gillis tid 🙂

  3. Sarah skriver:

    Ställ inte för höga krav på dig/er själva, det är stor skillnad mellan första och andra barnet! Lugnet och bekvämligheten att ”lära känna sin bebis” kommer med veckorna, med andra barnet la jag all fokus på att ta det lugnt; amning, rapning, blöjning… det fick/får ta timmar, och det har gett resultat nu, jag och min bebis (nu snart 4mån) känner varandra väldigt väl (i hade kolik i början), och det äldre syskonet på 2år har förstått att när mamma matar eller blöjar bebis… ja då får hon gott vänta, och det funkar!

    Det jag försöker säga att de flesta känner sig nere ”bluesade” som jag kallar det, de första veckorna, men för mig har det gått över när jag sänker ribban, och ger all min tid och fokus på bebisen. När 2an föddes sa jag ”jag är vaken dygnet runt för dig!” Redan där skaffade jag inställningen att allt kan bli skitjobbigt.

  4. Jag har inget att säga, du kan så mycket och klarar dig utan våra ibland dumma råd..Däremot drömmer jag att du en gång ska se mig eller säga, lugn Esterii jag har sett dig hela kärring:) Kram

    1. Lisa skriver:

      Men herregud, vad är det för sjuk inställning? Är det ett skämt? Man får ju hoppas i alla fall…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..