Amningsmys

… Och jag är tillbaka i amningsracet! Jag får väldigt mycket deja vu (stavning?) i och med att jag ammade Gillis vid den här tiden för ett år sedan samt att Sally är så himla lik honom. Amningen har gått bra men jag kör konstant med amningsnappen. Jag insåg på BB att Sally skulle inte heller riktigt hitta bröstvårtan. Jag älskar mina bröst men mina bröstvårtor vill hellre dra sig inåt än ut oavsett hur mycket vi övar på hamburgar-grepp och sånt. Att amma med amningsnapp är såklart inte lika smidigt men jag är van, knepet är att alltid ha två i den gula förpackningen.. Det kommer alltid ett tillfälle då man tappar skyddet på golvet eller att den plötsligt försvinner mitt i natten och då är man redo! Amningen gjorde ont igen dom första dagarna, man får en smärre chock när bebisen suger och suger och det inte kommer så mycket, i den stunden när det smärtar som mest så tänker man ”äh nu skiter jag i det här” men efter några dagar när det runnit till rejält och reglerat mängd så är det fantastiskt tycker jag.

Mitt mål är att amma i ett halvår men jag tror att vi från augusti kommer att varva med ersättning då och då om jag ska iväg på något med företagen så Odd kan lösa maten i några timmar. Jag fick det aldrig att fungera med bröstpumpen sist, det kom så lite, mjölken blev så ojämn i mängd i brösten och det gjorde ont… Men jag ska ge det ett försök! Men krånglar det så kör vi varva med ersättning. Min inställning är ”Är det lätt så är det rätt”. Onödigt att krångla. Det är ett bra motto för att känna sig glad.

Jetson är perfekt som amningsfåtölj! Odd gör tacos just nu och Netflix-serien Lillyhammer väntar efter det. Älskar lördagskvällar!