Andra dagen hemma: startar dagen med läsning i lilla S rum (så mysigt att vara här inne). Jag är fortfarande på Fredrik Eklunds bok Sälj! och hittade ännu ett citat som jag älskar:

Ett helt hav kan inte sänka ett fartyg, så länge inte vattnet strömmar in. Världens negativitet kan heller inte dra ner dig om du inte låter den fylla dig.

IMG_5099

Jag fick frågan en gång om hur jag hittar just entreprenörsandan när jantelagen är så himla stor i Sverige. Jag har ju alltid gått min väg, haft mina enorma mål och drömmar utan att brytt mig om vad andra tycker. Först och främst så handlar det om att jag inte riktigt förstått att jag har haft stora mål, jag har ju bara dröm högt. När jag var 10 år så skulle jag ha ett hotellimperium med fokus på frukttema (varje hotell skulle se ut som en frukt). När jag var 12 år så sa jag att jag skulle bli statsminister och när jag var 16 år så sa jag att ”nu är det dags att bli ekonomiskt oberoende”. När jag var 19 år tjänade jag min första miljon. Självklart är det viktigt att ha rätt umgänge, vänner och partner som tror på mig men det viktigaste är att man tror på sig själv. När jag ser mig i spegeln så ser jag en kvinna som lyckas med allt hon tar sig an. Kanske inte första försöket eller tionde, men förr eller senare. Det handlar inte om att jag besitter superkrafter utan jag vet att om jag bara satsar riktigt hårt och aldrig ger mig så kommer jag till mållinjen. Enda krokbenet skulle vara OM jag började låta andra människors jantelags-smitta komma åt mig men det finns ingen chans! 🙂

  1. Nina skriver:

    Underbart skrivet! 🙂

    Det enda jag skulle vilja fråga alla här om är hur många som upplevt jantelagen, bara av rent intresse alltså. Själv har jag bara bott i olika delar av Västra Götaland (inkl. Göteborg), men har aldrig fått uppleva den (absolut inget jag klagar över dock). Har liksom aldrig varit med om att folk är missunnade eller inte motiverar någon att följa sina drömmar, snarare tvärtemot. Folk är glada när man lyckas (även när man tjänar bra på att lyckas) och stöttar en genom allt. Däremot ser ju framförallt äldre generationer till att man gör ett genomtänkt beslut genom att diskutera möjliga konsekvenser med ens idéer och andra möjliga vägar att gå, men de hindrar en absolut inte om man sedan väljer en riskfylld eller otraditionell väg 😛

  2. G skriver:

    Hur ska man tackla det faktum att man inte får tjänsten man sökt och samtidigt är höggravid. Svårt att inte tänka att det är pga den man inte fick jobbet… Jag vet att jag har allt som krävs och har verkligen visat det! Önskar att jag var synsk så att jag kunde veta om de är ärliga.

    1. t ex skriver:

      Logiskt att arbetsgivaren vill ha någon som ja, t ex ÄR på jobbet även första året va´?

  3. Nyton skriver:

    Blev väldigt förvånad att Fredrik Eklund skulle ha tänkt fram ett så slagkraftigt citat.
    ”Han har väl inte tid att filosofera utan har fullt upp med att välja rätt kläder, öva på handslaget och andra mer eller mindre ytliga ting” tänkte jag.
    Och visst är det så (jaja kanske inte exakt så).
    Citatet är INTE av Fredrik Eklund. Det är av Goi Nasu.

    Det kanske inte så viktigt tycker ni? Jag tycker dock det är schysst att ge cred till de som förtjänar det. Hade det varit Eklund som yttrat orden så hade både han och boken setts med helt andra ögon.
    Är det bara jag som får en känsla att han har en liten ”stab” som hjälper honom med att skriva boken? Känns inte alls vidare personligt.
    Jag ska läsa den och se hur väl mina förutfattade meningar stämmer.

    Vem vet förresten att låten ”Leende guldbruna ögon” inte är Sven-Ingvars som skrivit utan heter ”Beautiful Brown Eyes” och är traditionell engelsk melodi.
    Cornelis skrev inte många av ”sina” kända melodier.
    Alla nedan har han ”snott” musiken:
    -Brev från kolonien,
    -Balladen om Fredrik Åkare,
    -Deidres samba,
    -I natt jag drömde,
    -Jag hade en gång en båt,

    Min bild av Cornelis raserades tyvärr när jag för några år upptäckte det.

    Jag avslutar med ett citat som ”jag” kom på nu:
    ”Du har kritiserat dig själv i åratal utan att det hjälpt dig. Testa i stället att acceptera dig för den du är och se vad som händer”.

    Fasen! Det kändes rätt gött att sno 😉 Ska nog passa på att ”skriva” en låt är jag är igång!

    Ha det gott!

    1. Linda skriver:

      Jag brukar sällan vara negativ, gillar verkligen Isabellas inlägg. Men fick sån lust att skriva att tror inte hon tjänade sin första miljon som 19åring, utan omsatte sin första miljon då. Gissar det, eller någon som vet? Stor skillnad nämligen. Omsätter en miljon gör många mindre pizzerior på ett år.

  4. Lina skriver:

    Vet du om bokens originalspråk är engelska eller svenska? Vet att Fredrik jobbar (jobbat?) i USA och funderar lite på formuleringen bara…

  5. linda skriver:

    Det enda jag stör mig på här är att man lätt kan påverka folk, särskilt unga, att tro att pengar är allt i livet.. Det finns så många människor lever i lyx och överflöd men är komplett olyckliga ändå. De bränner hundratusentals kronor på t.ex. sina ettåringars kalas och man tänker bara på ytan, den här bilden av rikedom som de vill bli avundade för.. Sånt mår jag lite illa av.

    Det är en sak att stå på sina egna ben och bli självförsörjande, jättebra.. men när drömmen mest handlar om att ”bli miljonär” (som t.ex. för Dessie och Kissie som ofta verkat trott att pengar = lycka) blir det bara ganska tragiskt. Det är inte samma sak som jante.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..