Odd var iväg med Gillis till Gillis kusiner under dagen så jag la mig bekvämt i sängen och läste Fredrik Eklunds bok Sälj! Jag älskar Fredriks driv och boken är riktigt inspirerande. Men den meningen som jag hittills har fastnat mest vid är när han skriver uttrycket:

 Livet är 10 % det som händer och 90% hur man reagerar på det.

Jag håller med. Slår man ut livets alla stora händelser så är det inte så mycket ”enormt” som sker ofta jämfört med antal dagar i livet. Men ändå upplevs våra dagar bra och mindre bra när vi låter dom spegla vardagens alla händelser. Mitt bästa inställningsknep till när det händer saker i vardagen som skulle kunna få mig på dåligt humör är att välja om det är värt det att lägga energi på det. Som tex att det är skrik och kaos hemma, ett möte gick inte som jag hade tänkt mig eller det som skedde för en stund sedan: Gillis hittade Odds lössnus och öppnade upp dosan över över soffan.

.. Då gäller det att bestämma sig för om det är värt att fastna i sura tankar. Som med snuset skulle jag kunna bli blixtarg och ringa Odd (som är på middag) och gnälla över lössnuet. Eller så städar jag upp det och rycker på axlarna. Självklart är det irriterande men livet skulle bli ganska jobbigt om man hela tiden fastnade i händelser, det skulle ju äta upp all min energi! Sedan är man bara människa, klart att jag blivit tokarg över vissa konstiga saker, speciellt när jag är gravid. Jag har ju kunnat börja gråta om Odd fått med sig gröna vindruvor om jag varit sugen på röda (…). Det jag vill komma tilll är att, OM du kan, så försök påminna dig själv om inställningen. När en liten skitsak uppstår, inse att du har ett val; Antingen så ger du sura tankarna energi och då lovar jag att du snart kommer möta fler skitsaker att irritera dig över (dom kommer sällan ensamma). Eller så försöker du att rycka på axlarna och tänka ”Nu vill min hjärna känna irritation men det är ju faktiskt inte värt det”.

Många tycker att jag tjatar om det här med inställning och det gör jag av omtanke. Om det nu är så att uttrycket ovan stämmer så är det ju betydligt enklare att bli lycklig om det ”räcker” med att se över sin inställning än att ständigt jaga förändringar eller att tänka ”om det bara det här hände..” för att på så sätt bli glad. Eller hur? Gör ett försök!

Skärmavbild 2015-03-29 kl. 19.16.59

Nu ska jag värma resterna från igår till middag, Odds boeuf bourguignon! Lyx!

  1. Elanor skriver:

    Tack för alla dina perfekta tankar! Behövde läsa allt detta idag på riktigt och bara låta mig själv suga in tanken att det som egentligen spelar roll (om någonting) bara påverkas till det sämre ifall jag reagerar dåligt på de små sakerna!

  2. Väl talat! Jag har en fråga: hur gör man för att lyckas behålla sin goda inställning när allt är motigt? Jag är en doer, driven tjej som vill bli entreprenör och inte kan tänka mig att göra något annat. Tanken på att skicka cv för att jobba för någon annans vision får mig att spy, jag är inte sån och jag kommer aldrig att bli sån. Jag är kreativ och kläcker idéer hela tiden, jag har några idéer jag vill satsa på. Men jag får inget som helst stöd i min omgivning. Jag är omgiven av nej-sägare som kritiserar och ifrågasätter snarare än att peppa och att komma med konkreta förbättringsförslag. Hur gör man för att orka behålla sitt ”jag är asgrym och jag kan göra det här!” när det känns som världens största motvind? Du är väldigt inspirerande, jag tror att kan du så kan jag!

  3. Lina skriver:

    Fast.. det hjälper ju inte alltid. Jag är lättirriterad av mig. Inte i grund och botten, men alltid när jag är trött. Och trött är jag varenda jävla dag på jobbet och efter jobbet trots att jag sover som en gris om nätterna. När jag är sådan så behöver jag va ifred, då är det ingenting som retar mig, men när jag är trött och halvkinkig och har människor i min omgivning som försöker föra samtal med mig blir jag så irriterad inombords att jag sprängs. Det hände t.o.m för ett tagsen att jag vräkte ur mig till min jobbarkompis ”kan du vara tyst, orkar inte lyssna på dina ointressanta samtalsämnen”. Tycker själv jag beter mig fruktansvärt ibland mot mina närstående, men det är ju egentligen för att min enda önskan är att dom kniper käft, accepterar att jag inte är på humör, och låter mig vara. Blir inte arg över nåt särskilt, räcker att folk öppnar munnen. Det låter som jag är en idiot, men jag är inte sån på heltid. Så fort jag hunnit med nån dag med ledighet och sova ut ordentligt så är jag en väldigt glad och social människa. Och nej, jag brukar inte bete mig illa mot mina jobbarkompisar i övrigt..det var bara en groda som flög ur mig den gången.

  4. Carro skriver:

    Jag blir jättelätt irriterad och arg på min sambo.
    Är medveten om det, medveten när jag väl vräker ur mig något att det är dumt och onödigt. För ja, som du skriver, det kommer alltid mer.
    Men man kan faktiskt bli beroende av kicken, dessvärre. Ett adrenalinpåslag (tror jag det var) slår igång och detta kan bli något som man sedan ofrivilligt har ett behov av att få gång på gång.
    Obehagligt, o jag tror fan jag är där. För sätter jag igång finns ingen hejd för det är svårt att nå upp till den högsta nivån, speciellt med en sambo som för det mesta inte säger något tillbaka. Då blir det ett jagande!

    Men jag ska verkligen tänka på det där citatet, i alla situationer. Som nu, vid en ny praktik inför jobb.

  5. Det ser ut som din handstil.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..