Mer lek!

Jag får en hel del frågor om att leka med barn. Vissa föräldrar gillar inte att sitta ner och leka i timmar och vissa gillar det. Jag tycker att det är jättekul. Jag tror lite som med allt annat, att det blir vad man gör det till. Men jag kan försöka tipsa lite kring hur jag tänker med lekandet. Först och främst så är det som att gå iväg och träna, kör man ett spinningpass och man har bestämt för sig att inte gilla det så fort man kommer upp på sadeln så kommer man inte göra det närmsta timmen heller. Man måste ställa in sig på att det blir roligt. Sedan handlar det också om val av leksaker, innan barnen blir för stora så kan man faktiskt köpa det som man själv tycker är kul. Jag menar, det är ju inte Gillis som har sett till att vi läser jämt. Det är ju jag som gillar böcker. Och så gillar jag Duplolego också, därför blir det en hel del lek med det. Så i den mån det går, köp hem det som känns kul för dig med.

unnamedk

Jag brukar försöka leka i teman. Idag har vi haft en elefant-dag. Då leker vi med allt som har med elefanter att göra. Vi sjunger sånger, hittar elefant-gosedjur hemma, läser en bok, lär ut hur man gör en snabel och tittar på bilder och klipp på riktiga elefanter via ipaden. I det kan man få med färger, som ovan ser ni en röd/blå/svar/grön-elefant. Och plötsligt så kan han inte bara vad en elefant är utan färgerna sätter sig också. Temat vi hade innan var fordon, det är extra kul att göra ute då man i stan ser bilar, lastbilar, brandbilar, ambulanser och en massa annat. Sedan kikar vi i böcker om fordon, ser Stadens hjältar på youtube och spelar spel på ipaden.

unnamedll

Gillis stod och pekade nyss på hans tavla – Han såg elefanten. 

Bra lekverktyg är att: allting kan plötsligt få liv och prata. Leksaker gillar att kramas, pussas och slåss. Det älskar Gillis. Det går att hitta jämförelser överallt. Dinosauriens mage – Gillis mage (det är tack vare dino som han lärde sig alla kroppsdelar). Jag gillar när man kan få in lärandet i en lek utan att det blir pressat. Gillis gillar (precis som jag) att upptäcka saker, vi bygger små ramper där bilar kan åka ner i full fart. Att något liksom åker av sig själv (på grund av gravitationen) mot på marken är alltid spännande. Att flytta föremål från ett ställe till något helt annat är också kul. I alla fall i Gillis ålder. Man får testa sig fram. Och dör du av tristess, inspirera till annan lek. Det finns ju tusentalsgrejer att göra hemma man behöver inte göra samma sak. När det krisar hemma så fungerar det alltid att köra vattenlek i badrummet och fylla olika hinkar och skålar eller sätta på musik och dansa. Jag märker att dom lekar Gillis älskar mest är den jag är mest engagerad i :- )

.. Men för att ta ner ”supermamma-bilden” lite så är det klart att vissa dagar orkar jag inte. Speciellt nu när jag är gravid. Då händer det att man sneglar på klockan och räknar hur lång tid det är kvar till läggning. Det är mänskligt. Jag brukar då tänka att nu ”kör jag i 30 minuter” och sedan får han pyssla själv och låta mig sitta på golvet bredvid och vara tråkig, eller så ser vi en film.

Man gör så gott man kan varje dag. Det är de som är det fina med lek. Att leka är helt kravlöst om man ser på det som sitt barn gör. Att hitta på bus och vara aktiv handlar inte om att prestera som mamma utan att faktiskt göra något roligt på den tid man har tillsammans.

  1. Vilket inspirerande inlägg! Riktigt roligt att ha ett ”tema för dagen”, det skulle min 2-åring gilla. 🙂

    Jag vill också gärna leka mycket och helhjärtat med mina barn, men för den sakens skull betyder det ju inte att de aldrig får leka själva eller vara med vid hushållssysslor. Det ena behöver inte utesluta det andra, som många andra kommenterare verkar tycka.
    Jag har haft en bra uppväxt med kärleksfulla föräldrar men jag kan inte minnas en enda gång då min mamma satt ner och lekte med mig. Däremot minns jag att pappa och jag läste böcker, spelade spel och gick ut i skogen eller åkte pulka. Mamma lagade mat, bakade, städade, tvättade, diskade och suckade. Hela tiden. Hon var ingen dålig mamma (hon gjorde ju allt det där för att jag och mina syskon skulle ha det bra), men hon var tråkig.

    Jag vill att mina barn ska VILJA leka med mig för att jag är så rolig att leka med. Jag är övertygad om att det stärker vår relation.

  2. Elenor skriver:

    Tack för bra tips, mera sånt. 🙂 Har så dålig fantasi själv 🙁 min son på 3 år vill bara leka med bilar och traktorer och vägrar leka med annat och han älskar att leka själv. Tror att det är bra för barn att leka och stimulera sig själva ibland också. Men självklart mer lek med barnen!

  3. Så bra skrivet!
    Gillar ju att lekande med min dotter men alla lekar är inte lika roliga och sitter då också och kollar på klockan. När vi gör något som båda gillar då flyger tiden bara förbi. Älska att leka i lekparken, bygga med lego och lägga pussel med min dotter och har nog lika roligt som henne då.

    Ha picknick med plastmat med alla hennes dockor kan bli lite småtråkigt faktiskt och speciellt när man är trött redan från början. Kan då få lite dåligt samvete i bland faktiskt. Så skönt att höra att det finns fler som inte alltid orkar och inte heller gillar precis alla lekar.

  4. Vera skriver:

    Jättebra tänk hos dig Bella! Håller helt med. Jag har visserligen inga egna barn, men har varit mycket barnvakt och även barnflicka under längre period. Jag har även märkt att det är väldigt nyttigt för barn att leka ensamma, alltså att lära sig från ung ålder att underhålla sig själva utan att det alltid är någon annan som gör det åt dem. Då utvecklar de även fantasi och nyfikenhet. Det är förstås viktigt att man är närvarande och kan hålla uppsikt och visa intresse i vad de gör.

  5. Asa skriver:

    @Evelina: du skrev precis vad jag tänker. Det är ofta det som man lär sina barn i verkliga livet som gäller. Visst är det ok att leka med sina barn, men barn SKA lära sig att leka själv, att sysselsätta sig utan ”aktivering” fran en vuxen.
    Jag tror ocksa att de flesta i sitt livspussel verkligen inte har tid över att sätta sig och leka en timme eller tva. Da ska man kanske inte ge dem daligt samvete, för de är säkert supermammor/pappor ända!

    1. Absolut. Man får leka hur mycket eller lite man vill med sitt eller sina barn. Om barnet absolut kräver att mamma eller pappa ska vara med vid lek så förstår jag att man som förälder faktiskt är det. Men hade det varit jag hade jag gjort allt för att mitt barn skulle försöka hitta styrkan i att kunna leka själv – att stå på egna ben för första gången liksom. Men att tvinga sig på ett barn som leker självständigt för att visa för sig själv (och sedan i sociala medier) hur galet engagerad och lekfull man är tror jag inte är bra, varken för föräldrarollen eller för barnet. Att däremot titta till barnet när denne leker är ju en annan sak. Många gånger ”spinkar” vi på vår dotter när hon sitter helnöjd på sitt rum och bläddrar i hennes böcker, så fascinerande.
      Precis. Jag har väldigt svårt att se att Isabella och Odd lever ett riktigt Svensson-liv hur många gånger dem än påtalar det.. Överlag är det nog få förunnat att varken behöva städa, tvätta eller handla och matlagningen sköter Odd. Vad finns då kvar av det de flesta måste och borde? Ingenting. Ska hon då bara sitta och titta på medan Gillis leker? Nej, då känner man sig rätt obra. Så, kvar finns att antingen bli värvad till lek eller tvinga sig in i den och ja…

      Jag känner mig som en duktig mamma när jag står och diskar eller lagar mat medan vår dotter får riva ut allt möjligt från köksskåpen (ja, vi har plockat i ordning i skåpen så det finns inget hon kan göra sig illa på där hon når). Vi kommunicerar under tiden på vårt sätt o alla är nöjda. Ibland får hon komma upp i famnen och kolla vad jag gör och ibland sätter jag mig på golvet bara för att vara nära henne.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..