Meningen med allt?

Hej!  Det här kanske kommer som en konstig fråga, men jag måste bara ställa den. Tror du på något? Religion, vetenskap eller något annat? Ibland när jag tänker riktigt länge så kommer jag fram till att det inte finns någon riktig mening med livet och då blir jag rädd. Nu låter jag kanske deppig men det är mer att jag tänker mycket.  Därför undrar jag om du någonsin funderar över det. Livet alltså? Kram! Du är en stor inspirationskälla för mig.

Svar: Jag grubblar också mycket men jag kan snarare bli besviken över att jag föddes för tidigt, att jag inte kommer att resa till andra planeter och få veta mer om vårt universum. Gällande religon så tror jag inte på Gud. Och med det menar jag att jag inte tror på att det var någon person som skapade universum, att Gud ligger bakom allting. Däremot så vill jag gärna tro på något. Law of Attraction är min närmaste ”religon”. Att det finns en slags dragningskraft för sådant vi tänker väldigt mycket på. Kanske är det bara mål som lagras undermedvetet, kanske kan det bevisas med fysik i framtiden. Ibland fantiserar jag att man kan hitta kopplingar mellan just gravitationen och law of attraction, att det inte bara är fysiska saker som dras mot jorden utan även våra tankar och energier. Men det är bara blaj. Jag kan inget om det.

Jag över övertygad om att det finns parallella universum. Att våra liv pågår någon annanstans samtidigt. Rymden är så otroligt stor så sannolikheten att det finns flera dimensioner, liv på andra ställen måste enligt mig vara hög. Tanken att vi skulle vara det enda som finns där ute känns ofattbar. Men varför vårt universum finns. Varför vi är en pyttedel av allting, det blir man ju tokig av att tänka på. Man får förminska frågan och fråga sig ”vad är meningen med mitt liv” istället. För allt det andra stora kan vi ju ändå inte påverka. Och svaret på den frågan är väldigt individuellt. För mig handlar det om att få känna kärlek, ge kärlek, lycka, få leva ut mina drömmar, lära känna kloka människor och vara min egen bästa vän. Jag får ibland ångest för att dö. För jag tror tyvärr att allting blir svart. Det händer inget mer. Jag vill så mycket i mitt liv, jag är så nyfiken på hur tekniken kommer att vara om 200 år, hur relationen till vår galax ser ut. Jag kommer att missa mycket och det kan på något barnsligt sätt göra mig ledsen. Om jag får chansen i mitt liv att åka ut i rymden och till en planet kommer jag att ta den (fast inte som det är idag, alldeles för hög risk när man har familj). Och om jag får chansen att frysas ner och leva längre när jag är gammal så kommer jag att göra det också. Jag hoppas bara att Odd också skulle vilja det, och våra barn. Jag skulle inte riktigt se en mening med att leva vidare utan dom.

.. Så i slutändan är det nog kärleken i livet som spelar mest roll. Att få uppleva den.

 

  1. lovisa skriver:

    Jesus Kristus är meningen med livet! Han är skaparen av universum, dig och mig. Jag är inte rädd eller oroar mig över döden, för jag vet att jag är räddad av vår herre och hans nåd! Tack Gud för du givit mig synen, förr var jag blind, men nu vet jag sanningen om livet, tack min herre!
    Hur kan allt vara så perfekt kan man fråga sig, hur vår kropp fungerar exempelvis, var enda lilla detalj är perfektion. Hur kan man tro att all denna perfektion kommer från en exploderande liten ärta ”big bang” i rymden, som skapade allt detta.

    Tack Gud! jag önskar med hela mitt hjärta att alla kunde se din härlighet och evinnerliga kärlek som du besitter! Framtiden här på jorden är inte ljus den kommer bli mörkare och mörkare. För domedagen är snart inne. För Jesus Kristus kommer snart och hämtar alla sina barn som tror på honom! Vi lever de sista kapitlen i bibeln och snart har alla tecken för hans ankomst uppfyllts. 1år för oss är 1dag för gud, han kan komma nu, imorgon eller nästa år, Gud vet.

    Gud välsigna den som tog sin tid att läsa min kommentar!

  2. En sak jag alltid föreställt mig, så länge jag kan minnas, är att man får ”veta allt” när man dör. Egentligen tror jag inte att det är så, men jag har ändå alltid tänkt mig att det ska vara så, antagligen mest för att jag så hemskt gärna VILL att det ska vara så. Att man liksom kan, som om det vore ett pausat dataspel, bli guidad runt hela universum, får veta hur dess ”kanter” ser ut (för det ”kan” inte vara oändligt bara för att det är svårt att föreställa sig), vad som finns utanför, får svar på vartenda fråga man någonsin ställt, kan resa både fram och bak i tiden för att få se hur det sett ut och kommer att se ut, automatiskt fattar precis all svår fysik som beskriver vår värld, att man kan få se en atom med sina elektroner och allt det där på riktigt osv osv, innan man till sist (efter att ha fått alla svar) helt upphör att existera. Svårt att förklara …. Men gud vad jag önskar att det vore så, I’m dying to know liksom (ha-ha).

  3. Kille skriver:

    Född för tidigt? Tänk om! Född för tidigt hade varit om du föddes på vikingatiden. Men nu är du född i den fantastiska framtiden! Googla t.ex. ”new york by night” och titta på bilderna så ser du framtiden som människor för 1000 år sedan inte ens kunde drömma om.

    Problemet är att framtiden ligger alltid före oss, du kommer aldrig nå den även om du blir 300 år gammal, den ligger alltid steget framför.

  4. Mej skriver:

    håller med dig i mkt. Förutom att det förstås inte blir helt svart – själen dör ju aldrig utan lever vidare 🙂 fenomenet med ”cellminnen” visar ju rätt tydligt på det om inte annat. För dig som läser mkt kan jag ju rekommendera böcker av Sylvia Browne (börja med hennes första bok), tror det tillochmed får skeptiker lite fundersamma… 😉

  5. Lisa skriver:

    Själv tror jag på Gud, jesus, men också på människan, vänskap, på mig själv! Beroende om man tror på Gud eller inte så glöm aldrig tro på er själva! Kramar!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..