Att slita eller inte slita?

Efter tio års tid med bloggen så tycker jag fortfarande att det är pinsamt att ta en bild på mig själv med Photo Booth när jag är på en offentlig plats. Att be en främmande person på gatan att ta en bild, det gör jag hela tiden men just det här att le in i kamera när andra ser på ett café, det är fortfarande lite ångestladdat. Man får vara snabb helt enkelt. Jaja, jag skulle bara titta in här mellan alla körkortsprov på datorn och säga att jag är stolt över mig själv som har behållit koncentrationen. Jag är övertygad om att just att köra en intensiv på två veckor passade mig utmärkt, jag har inte hunnit kräkas på det.

Odd sa det till mig igår, att en enorm skillnad på han och mig är att han har sportat när han var ung. Han menade att har man tränat flitigt under hela sin barndom och tonår så har man ”det i sig” att man inte bara kan ge upp för att det är tråkigt. Han berättade att trots att han kom hem vid fyra från skolan och vad dödstrött så var det ändå bara att byta om och åka till simhallen för att simma i fyra timmar, varje dag i flera års tid. Enligt Odd så gav det honom ”disciplin”. I samma veva syftade han på att jag som aldrig har behövt slita med saker jag tycker är tråkigt, har just lättare för att strunta i något.

Han har absolut rätt. Vi är varandras motpol när det gäller det. Jag gör bara sådant jag tycker är kul och när det är trögt så lägger jag inget krut på det och går vidare. Det finns ju för och nackdelar med båda yterligheterna. Om Odd har köpt en IKEA-byrå så kan han stanna uppe hela natten för att få den klar. Bara för att han har gett sig in i det. Jag blir tokig på det och tycker det är slöseri på tid och energi. Bättre att köpa en färdigmonterad. Men bara för att jag ”ger upp” så betyder det inte att saker och ting inte blir gjorda, tvärt om – Jag är expert på att få saker klara snabbt som attan, det är bara det att jag är duktig på att delegera och köpa tjänsterna i stället.

Jag tror från hjärtat att Odd är lite nervös över just hur det här ska mötas i en barnuppfostran. Hans mardröm är nog att min sida av ”Gör bara det du tycker är kul” ska ta över helt. Det blir spännande hur det blir. Fortsättning följer 🙂

Bild 2015-01-26 kl. 12.12 #2

  1. roffe skriver:

    ”bättre att köpa färdigmonterad” ja för annars måste man ju arbeta fysiskt och det kan inte den ”finare” innerstads klassen göra. nää ihop byggd av någon indisk lågbetalt arbetare ska de va.

  2. Maria skriver:

    Tycker det är orättvist sagt faktiskt! Visst har du bortprioriterat gymnasiet, Zürich & körkortet förr. Men du har vågat följa din inre kompass, haft långa arbetsdagar och kämpat under tuffa perioder. För att kunna komma till den punkt där du kan göra det du tycker är kul måste man ta sig igenom vissa tråkiga perioder. Dessutom är jah säker på att om du någon dag vill ta upp plugget så kommer du lyckas med det.

  3. Celiaz skriver:

    Super intressant diskussion och härligt ämne! Gå gärna in och läs mina tankar på min blogg. Ha en super mysig dag allihopa!

  4. H skriver:

    Imtressant, jag är tvärtom faktiskt. Eftersom jag tävlade i friidrott och gymnastik var jag ”tvungen” att träna före och efter skolan och jobbet. Idag när idrottskarriären är över så struntar jag i det mesta som jag tycker är tråkigt. Det var ju så uppstyrt då och fanns absolut inget utrymme att göra spontana saker.
    Fast man kan säga att träningen har fått mig att tro att jag klarar av vad som helst bara jag kämpar, om jag känner för det, vill säga;-)

  5. S skriver:

    Är inte Odds föräldrar psykologer? Använd deras kunskaper om personlighetsfaktorer (conscientiousness) och motivation så tror jag en del klarnar för dig. Psykologi är så otroligt intressant!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..