10 år sedan

Vilken underbar vinterdag! Vi klädde oss varma (Gillis fick underställ i merinoull, overall, halsvärmare i merinoull, snowjoggers och varm mössa) och åkte ut mot Hagaparken där vi mötte upp Gillis farmor och farmor + två av kusinerna. Vi kastade frisbee till Douglas, lekte med en drönare i luften och drack kaffe från termos. Otroligt mysigt. Jag älskar vintern, egentligen mer än sommaren men Teneriffa i övermorgon känns ju inte helt fel det heller. Bästa av båda världar. Nu är vi hemma igen, jag ska fortsätta köra tvättmaskinen och förbereda packningen. Ikväll blir det middag ute för oss tre. Jag är så sugen på pasta och vin. Dock får vinet vänta till efter april. För många försvinner suget för alkohol men inte för mig, just ett glas rött eller ett glas champagne är ju så ruskigt gott. Dessutom har ju Odd startat ett eget vinmärke som lanseras 2015, plåga att inte kunna testa!

IMG_441292210

Visst har Odd coola vinterpjucks? Han fick dom av mig i julklapp! Från Sorel

 .. Förresten, idag är det 10 års sedan Tsunamin. Mina tankar går till er som var där och kämpade för livet och kanske miste någon i det fruktansvärda. Det är verkligen hemskt. Ni får gärna dela med er av er story i kommentarsfältet, vad gör ni en dag som denna? Hur går tankarna?

  1. Johanna skriver:

    Jag och min familj vinkade hejdå till våra reskamrater i Khao Lak den 25 december 2004. När tsunamin slog till den 26 dec befann vi oss i Kamala, Phuket. Mamma, pappa och mina småsystrar var på stranden när vattnet drog sig ut hundra meter för att sedan forsa tillbaka utan att hejda sig vid strandkanten. Vattnet steg fruktansvärt snabbt och de sprang tillbaka till den lägenhet vi hyrt och för att varna mig och min storasyster. Jag kommer aldrig glömma paniken jag såg i min mammas ansikte när de rusar in i rummet och säger åt oss att ”Vattnet kommer, vi måste härifrån NU”.

    När jag kommer ut ut dörren har vi vatten upp till knäna. Det hela har gått på ett par sekunder. Vattnet är brunt och det kommer med sådan kraft att det bildas starka strömmar på vår innergård. Vattnet drar med sig motorcyklar, skräp och solstolar som börjar tränga sig fram mellan husen.

    En två meter hög mur blev vår räddning. Här har jag en minneslucka men pappa hjälpte mina systrar och mig att komma över muren. Jag minns att jag landade i en vattenpöl. Vattnet sprängde fram genom sprickor i muren och den exploderade av trycket bara ett par minuter senare.

    Jag springer över ett fält, tar sikte på vägen ett hundratal meter längre fram. Jag ser mina systrar när jag sicksackar mellan palmerna. Vi står på en väg och väntar på våra föräldrar. Sekunder känns som timmar och efter en evighet är vi alla samlade på huvudvägen. Det är fullt kaos. Mycket människor och mopeder. På något mirakulöst sätt hamnar vi sammanlagt 9 personer i en liten personbil som kör oss upp till en bergsby där vi sitter i timmar utan att veta vad som sker.

    Vi försöker ringa våra vänner i Khao Lak som vi vinkat av dagen innan. De skulle flyga hem den 26 december och vi ville bara lugna dem att vi mådde bra. Vi trodde det var en lokal översvämning och inte förrän vi bad några thailändare om hjälp att ringa deras hotell i Khao Lak förstod vi vidden av katastrofen. Vi fick till svar: ”Khao Lak is no more”.

    Khao Lak var det värst drabbade området i Thailand. Kamala den tredje värsta. Enbart sönerna i familjen vi rest med hela semestern, 7 och 11 år, kom tillbaka från Khao Lak. Deras föräldrar kunde identifieras bland offren fyra veckor senare.

    Vi skulle egentligen stannat i Khao Lak till den 26 dec, men vi systrar övertalade våra föräldrar att vi ville shoppa en extra dag i Phuket och enbart därför lämnade vi en dag tidigare.

    I år, på 10 årsdagen, deltog vi i minnesceremonin på stranden i Khao Lak som sändes på svt. Jag tycker det engelska ordet ”blessed” beskriver bra hur det kändes att få vara en av de överlevande och som kunde delta på minnesceremonin med hela min familj samt de två ”pojkar” som vi kallar våra bonusbröder ❤

    http://alltommalta.com/johanna/tsunami-memorial-service-in-khao-lak/

  2. Sussie skriver:

    Va fina ni är <3

  3. Var inte där, min mamma har berättat att hon bokade resan men när hon skulle betala för hela familjen så tyckte hon att det blev lite väl dyrt. Så hon bokade en resa till Teneriffa istället, när vi kom hem från vår semester var vi väldigt glada över att vi blev lite snåla. Idag skänker jag en extra tanke till alla som drabbades. Kram

  4. Emelie skriver:

    Var inte där själv men hade några vänner som var där och tiden innan man fick veta hur det var med dom var hemsk. försökte ringa mobiler, hotellet dom bodde på men inget svar någonstans. Till slut fick jag höra att alla var okej och att dom hade flytt upp i bergen och fick sova på något tak där uppe. Puuh!

  5. Anna skriver:

    För mej är tioårsdagen om några dar. När msn meddelandet från A kom att dom hade landat på Arlanda flygplats med hela resesällskapet och som vi grät av lycka. Lyx! Njuter ännu mer av A (som egentligen börjar på en annan bolstav) idag än före. Ett antal personer som kom tillbaka från hell…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..