19 och utbränd

Jag tänkte ta upp en viktig sak just nu innan alla går på lite julledighet (förhoppningsvis) och det är de där med att köra på tills man svimmar. Jag har faktiskt flera i min närhet som har stressat så mycket just nu att de just svimmat. Samtidigt läste jag för några dagar sedan om Emanuel Nilsson som blev VD vid 19 års ålder … Och utbränd vid 21 års ålder. Min egen erfarenhet av det här är tyvärr alldeles för stor för att vara 24 år. Första gången jag blev sjukskriven var jag 18 år för att jag var för stressad för att klara av gymnasiet och företagen på samma gång (var hemma under hösten och hoppade sedan av skolan). Vaknade en morgon och skulle göra mig redo för lektioner och möten men kroppen fungerade inte. Fruktansvärt läskigt. Och i mars 2012 så fick jag magsår. Jag kräktes blod och låg på Sankt Görans i en vecka och hade enorma magsmärtor så att jag fick morfin.

Efter det la jag om mitt liv totalt. Jag var ledig varje torsdag i veckan, lämnade datorn på kontoret varje kväll. Köpte en hund (Christian) för att komma ut mer om dagarna och få mer rutiner. Läste aldrig mailen från mobilen efter 18.00. Hade ibland bloggfria helger när jag behövde. Slutade leva på snabbmat endast (singelliv). Listan kan göras lång. Jag tog det där med magsåret på allvar. Och det har lett till att jag inte hamnar där igen. Jag snuddar inte ens åt det hållet, trots att jag nu egentligen har ännu mer på mina axlar med fler anställda plus att vara mamma, bara en sådan sak.

Hemligheten?Att stänga av på riktigt och inte halvdant. Inte vara nådd jämt. Våga känna sig klar för dagen fast det är massor kvar. Acceptera att man inte är mer än människa.

Boka av när det känns för mycket och inte få dåligt samvete. Ha stenkoll på sig själv och hur man mår varje dag. Ni som läser min blogg vet att jag är duktig på att ”ta kompledigt”. När jag jobbar 12 timmar om dagen vissa perioder så ser jag till att vara ledig dagen efter. Har jag haft en tokig vecka med jobb, så ser jag till att veckan efter är lugnare. Det är inte farligt att jobba mycket, bara man ser till att återhämta sig efteråt. Det är alltså inte jobbet som gör dig utbränd utan brist på återhämtning. Det är värt att upprepas. Lyckas man hålla den balansen så blir du aldrig utbränd. Dock är det lättare sagt än gjort att balansera och hålla det år efter år. Det är inte alltid att man känner att man behöver en förmiddagen hemma trots att man kommit hem sent från möten kvällen innan. Men det spelar ingen roll, jag är hemma och tar det lugnt ändå. Det är en investering i mig själv (och företagen).Det är alltså min regel. Jag får jobba hur mycket jag vill. Men återhämtningen måste vara lika stor. Och hur det ser ut från människa till människa är olika, där måste man testa sig fram så att man hittar en bra balans. Oavsett så vill jag bara flagga att ta det lugnt, alla ni som känner stressen upp i halsen just nu. Våga stäng av. Sakta ner. Att bli utbränd en gång gör att du alltid är i riskzonen för att hamna där igen. Det är inte värt det. För er som är stressade av er karriär kan jag berätta att min business har aldrig gått så bra som nu när jag slutat jobba till tolv på kvällarna, klämt ihop dyngets varenda timma i schemat.

Man blir varken produktiv eller speciellt effektiv och allt blir istället halvbra.

Nästa år kommer jag att skriva en hel del kring hur jag tänker om balans. Hur man får ihop en karriär och ett familjeliv. Jag kan säga såhär att det går, men inte går inte varje dag och det är det som är kruxet och mycket utav en inställning att kämpa med. Men mer om det när vi närmar oss 2015… :- ) 

Läs Emanuel Nilssons blogg här om hans väg tillbaka från utbrändheten, himla inspirerande.