Min enorma slida

Middag [check!], Gillis sover [check], grannarna-borrar-trots-klockan-är-över-sju [check]. Knackade på och spände ögonen i hantverkaren och sa retoriskt som den bästa minitant jag är ”Får man borra efter klockan är sju…?”. Jag har köpt wienernougat, ni vet en sån där ask med ett par som dansar (fast nu dansar de bara på insidan). Egentligen var tanken att öppna den på julafton men det sket sig på en gång. Dom är ju så goda och jag har inte den karaktären att låta bli. Jag har senaste Amelia Vänta barn som jag ska läsa och jag har faktiskt skrivit en gästkrönika längst bak. Den handlar om att vänta barn och bli överröst med skräckhistorier. Jag kan inte räkna gångerna folk ville berätta för mig om vänners bekanta bekanta som har spruckit the whole way. Jaha, och vad skulle jag med den informationen till? Hur skulle den peppa mig inför förlossningen hade dom tänkt?

Jag blev tokig på sånt. Ibland hade jag liksom lust att svara:
– Vet du? Jag kommer nog inte spricka alls!
– Va? Hur vet du det?
– Jo för att min slida är så enorm så bebisen kan liksom bara glida ut. Så himla skönt.

IMG_0281

Kan vi inte peppa alla som väntar barn och som läser bloggen med att skriva kort i kommentarsfältet här under om hur fantastiskt det faktiskt var att föda barn? Kan vi inte försöka att beskriva smärtan och känslan på ett bra och stärkande sätt? Varenda kvinna som väntar barn förtjänar faktiskt att få höra hur häftigt det är. För min del var det bästa dagen i mitt liv.

  1. Att föda barn är det häftigaste som finns!!
    Jag har gått igenom två förlossningar, vilka har skiljt sig åt en hel del, men det gemensamma är att de fått mig att känna mig som den starkaste, mäktigaste kvinnan på jorden!
    Smärtan omvandlas till styrka med hjälp av profylaxandning och stort stöd från min man och sköterskor!
    Belöningen man får av att förlösa sina barn slår allt – att få omfamna miraklet för första gången, få höra skriket och överösas med kärlek!

  2. Raisa skriver:

    Roligt att läsa allas berättelser! 🙂 Jag måste säga att min förlossning var horribel! Hade i mitt huvud gått igenom alla möjliga scenarion och hur jag skulle hantera alt. Mina förutsättningar för en lätt förlossning var ganska stora sett till min syster o mamma. Min mamma födde alla sina 3 barn på några timmar. Hon han knappt in på FL tills det var dags att krysta (1.a barnet). Min syster födde hennes 1.a barn relativt snabbt. Vattnet gick runt fem. Hon åkte in vid åtta och barnet föddes runt tio. Plus att jag har väldigt brett bäckene. Min BM trodde att jag skulle ha en lätt förlossning. Jag gick in med den inställningen att jag skulle fokusera på min kropp och andas igenom smärtan. Jag gick över 9 dagar o pga väldigt högt blodtryck o att ja inte mådde bra alls fick d sätta igång mig. Vi startade igångsättningen på lördagen, min son föddes måndag morgon med sugklocka och jag sprack nå fruktansvärt mkt. Min son mådde jätte bra! 54 cm lång 4.406 kg o huvudomfång 39 cm. Största killen på BB just då. =oD
    Jag fick en infektion i kroppen o va tvungen att ta blodprover var 4 de timma. Mådde riktigt dåligt o ville bara hem. BB ville inte skicka hem oss pga mitt tillstånd, men jag klarade inte av att vara där en dag till. Åkte hem och blev bra på 2 dagar. Vill aldrig föda ett barn till vaginalt. Kommer bestämt att vilja ha kejsarsnitt. Men som sagt det är min upplevelse. Alla förlossningar är olika o en sak som är säker -> Barnet kommer ut oavsett vad och känslan när barnet ligger på bröstet är magisk och lättnaden över att allt gått bra och är över! Kramar Raisa Mamma till Leo född juni 2014

  3. Jag har en jobbig graviditet så för mig var förlossningen en befrielse!!

  4. Jill skriver:

    När jag blev igångsatt med min dotter tog min förlossning 36 timmar och jag minns att alla efter det tyckte synd om mig. Jag minns bara den förlossningen som rofylld. Jag och sambon pratade mycket och när bm tillslut rekommenderade mig att ta epidural efter 30 timmar så gjorde jag det. (Mitt mål var att få föda utan bedövning)
    Med min son som kom 2 år efter det var jag ännu mer laddad och önskade igen en förlossning utan bedövning och den här gången blev det så!
    Än idag får jag tårar när jag läser om folk som är på förlossningen för det är så speciellt. Det är som att världen utanför står stilla och bara vi som vet vad som händer och sker. Och hur känslan i rummet förändras när det helt plötsligt kommer ut ett litet liv som andas och skriker.

  5. Suss skriver:

    Att föda barn är
    Enormt häftigt att få
    Uppleva. Jag fick en sfinkterruptur grad 3 . Sprack alltså hela hela vägen. Så den hade jag velat sluppit.
    Men fick världens finaste barn. Så tacksam

Lämna ett svar till Suss Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..