Belöningen kommer

Det är lyxigt att kunna sticka iväg på en veckas semester men det har också bidragit till att jag jobbat tolv timmar varje dag denna vecka. Nästan varje kväll efter Gillis nattning har jag suttit och jobbat klart. Likaså denna kväll. Känner mig rätt trött och det spänner i bebismagen på mig men på lördag blir det ändå sol och bad. Visst har jag några möten inbokade på plats men jag kommer inte upp i den här stressnivån så på så sätt blir det semester mentalt för mig. Har också dåligt samvete över att jag är ifrån Gillis. Sådant äter upp mig. Men jag säger som jag har gjort sedan jag blev mamma ”jag gör så gott jag kan”. Jag tänker på att alla barn har föräldrar/förälder som går iväg till jobbet varje dag, en vardag där både föräldrar är hemma jämt går ju inte ekonomiskt.

Att tänka att allt slit jag lägger ner kommer att löna sig i framtiden har varit mitt sätt att jobba på under alla år trots att mina vänner gjort andra saker.

Minns speciellt under mina tonår och alla gick iväg på fester medan jag förberedde alla veckans möten som skedde efter skolan. Likaså en sommar när alla vänner stack iväg varje dag och solade och badade men jag satt i min etta och skrev klart min andra bok. Egentligen har jag inte vidare självdiciplin, räddningen är att jag älskar mitt jobb så mycket och förstår att det lönar sig framöver. Allt jobb hittills har lett till vår nya BMW, att vi kan åka på två semeterresor i år och ännu mera jobb kommer att ge oss ett drömhus i framtiden. Men största målet är ändå att jobba på så mycket att jag inte behöver jobba så mycket alls. Det sporrar mig oerhört.

Förut satte jag målet att vara helt ekonomiskt oberoende när jag fyllde 25 år. Det är ett år kvar och på grund av att jag kommer att vara mammaledig stor del under 2015 så kommer jag inte vara där i oktober nästa år. Nytt mål är innan jag är 30 år. Jag har insett att man måste sänka kraven när man har barn. Att vara närvarande förälder kommer först, jobbet i andra hand. Begreppet ekonomiskt oberoende är också rätt luddigt men för mig handlar det om att kunna sluta jobba (om man vill) och ändå kunna behålla samma ekonomiska standard under fler år framöver. Idag om jag skulle sluta jobba helt så skulle jag kunna själv försörja min familj i tre-fyra år. Det är häftigt & tryggt.

… Men inte tillräckligt :- )

[showhide type=”post” more_text=”Show English translation…” less_text=”Show less…”]It’s great to be able to take a week’s holiday but it’s also because I’ve been working for 12 hours every day this week. Almost every evening, I’ve gone back to work after putting Gillis to bed. It’s the same tonight.

I feel pretty tired and my tummy is tense but on Saturday we’ll be able to relax in the sun. Sure, I have some meetings booked in but I won’t be on the stress level so that will still allow me to get into the holiday mode. I feel really guilty about being away from Gillis. It eats you from the inside. But as I’ve said since I become a mum ”I do my best”. I think that all children have parents or a parent that go to work every day, it’s not feasible for both parents not to work.

Thinking about how the hard work will pay off in the future has been my motivation all these years, even when my friends have done other things. I remember how at school my classmates would be at parties while I set up meetings for the week. Or when all my friends went away from the summer and I stayed in to finish my second book. I’m not very disciplined, I just love my job and I can see that it will be worth it. All the work I’ve done so far has resulted in our new BMW, being able to go away on holiday twice this year and working more will buy us our dream house in the future. The biggest goal is to work so much that I won’t have to work in the future. That’s a great motivation.I used to want to be financially independent by 25. I have another year to go and since I’ll go on maternity leave during a large part of 2015 I won’t be there by October. My new goal is before I’m 30. Being a parent comes first, work second and your priorities change. I realised that having children means that I have to lower the expectations I put on myself.

Financial independence is a loose term but for me it means to not have to work (if you don’t want to) and to be able to keep the same living standard for many years to come. If I’d stop working today I’d be able to provide for my family for three-four years. That’s lovely and comforting.

But not enough :- )

[/showhide]