God morgon på er!

Odd var ute och slirade igår så jag såg på En Shopaholics bekännelser och fick ont i mitt Economista-hjärta. Ville bara skrika ”neeeeej!!” till Rebecca Bloomwood. Gillis vaknade vid tolv och istället för att natta om honom tog jag upp honom till sängen igen, vet att det är en dålig vana men åh som jag njuter. Odd la sig i gästrummet när han kom hem så att vi inte vaknade, herregud som vi uppskattar att ha ett extrarum. Klev upp med Gillis halv sju och så har vi ätit frukost och tittat på barnprogram. Det är lustigt att se Mojje i rutan med Gillis, för (Nicke &) Mojje var ju liksom mina helgmornar som barn.

IMG_2863.JPG

Söndagsfrukost. Jag älskar dessa juicer!

Eftersom det är 20 år sedan Estonia sjönk idag så är det svårt att undgå det. Jag har de senaste dagarna läst allt jag kommit över om olyckan just för att jag faktiskt inte visste så mycket om den. Jag var ju bara fyra år då. Men jag minns att mamma pekade på ett hus när jag var liten och sa att huset är tomt för att familjen hade omkommit i en båtolycka. Jag blir verkligen ledsen när jag tänker på det. Skräcken alla passagerarna måste känt. Hopplösheten. Att något sådant kan ske i Östersjön. Jag förstår att det är en tuff dag för många idag och jag är ledsen för er skull. När det gäller människor som går bort och sorg finns det inte så mycket mer att säga än att det är orättvist. Riktigt orättvist.[showhide type=”post” more_text=”Show english translation…” less_text=”Show less…”]Good morning!

Odd was out partying last night so I watched Confessions of a Shopaholic and my Economista heart bled. I just wanted to shout ”nooo!” To Rebecca Bloomwood. Gillis woke up at midnight and instead of putting him back to bed I brought him upstairs with me. I know it’s a bad habit but I love it. Odd went to sleep in the guest room when he came back to not wake us up. We live that extra room. I got up with Gillis at 6:30, we’ve had breakfast and watched children’s programmes. It’s funny to watch Mojje with Gillis because Mojje (& Nicke) were part of my weekend mornings as a child. We’ve come full circle.

It’s been 20 years since Estonia sank today. I’ve been reading about the accident the last few days and realised that I knew very little about it. I was only four when it happened. But I remember my mum pointing to a house when I was little and her saying that it was empty because the people that lived there had been in a ship accident. It makes me sad when I think about it. The fear the passengers must’ve felt. The hopelessness. That something like this could happen on the Baltic Sea. I realise that it’s a tough day today and I’m sorry for you. When it comes to people passing away you can’t say much more than that it’s unfair. So unfair. [/showhide]

  1. Angie skriver:

    Åh den filmen vill jag också se! Tycker böckerna är superbra!

  2. Lisa skriver:

    Min moster miste livet den natten på Estonia. Jag var bara 2 år så jag har inga minnen av varken henne eller katastrofen. Men när man ser det på nyheterna och läser om det nu så förstår man verkligen hur hemskt det var, hur få som faktiskt överlevde, sånt tror man inte ska kunna hända nära Sverige i modern tid.

    Min mamma blev tillfrågad om hon ville följa med men tackade nej eftersom hon redan åkt den turen tidigare. Jag tackar gudarna för det. Men tycker så synd om mina kusiner som var 12 och 15 när deras mamma oväntat gick bort över en natt. Det är så orättvist. Men det här får mig att tänka på hur tacksam jag är för allt jag har, att inte ta saker för givet för inget är självklart.

  3. Du sa att du har jobbat där och att frukten är möglig och att där juicen pressas är smutsig, sen skriver du att folk som inte vet vad dom gör jobbar och pressar juicen?

    Hur ska du ha det?

  4. Mina tankar går till Estonia idag också. Min mamma åkte båten precis innan den sjönk, vilket gör det ännu jobbigare.

    Jag är också ledsen att människor vill ha svar, jag vill också ha svar. Jag har läst otroligt många artiklar, kollat intervjuer med mera – där det står tydligt att båten sjönk av en explosion, en explosion som skapades av att svenska militärer fraktade platonium (vet inte exakt hur det stavas) som man tillverkar bomber av. Efter detta förgiftades Östersjön, och man slängde i skräp för att folket skulle börja prata om att det är skräpigt i Östersjön istället. Regeringarna gjorde allt för att tysta ner sanningen angående explosionen.

    Varför jag tror på det här? Min pappa som inte längre finns arbetade för militären i Sverige, min mamma, min moster som arbetade på båtarna och som känner människor som arbetat på båtarna har berättat det här. Det fanns dokumentärer som togs bort, det fanns så mycket bevis som pekade på det här med explosionen.

    Den estniska kaptenen, Piht – lever fortfarande men hålls fortfarande fången i Amerika för han vet sanningen och regeringarna är rädda för att han ska berätta sanningen. Det fanns dokumentärer av honom efter Estonia-olyckan som sedan togs bort, och nu hävdar man att han är död men han finns. Jag tycker det här är en så tragisk händelse, så många miste sina liv, frun till kapten Piht väntar fortfarande hem honom. Alla människor är förtvivlade, och jag som är halv svensk och estnisk känner så starkt för denna händelse.

    Varför undanhålla något sånt här? Varför? Alla vet sanningen, det finns så mycket bevis. Så varför inte ta upp båten? En miljonär ville få ner dykare med hjälp av finsk teknik, det stod det i tidningen för någon vecka sedan i Aftonbladet. Så jag hoppas innerligt att det ska hända. Man säger att det inte kommer ske förns om 50 år, då alla familjer sörjt klart. Då hoppas jag att sanningen kommer fram. För sanningen finns där det vet jag.

    1. Fanny skriver:

      vilken liten foliehatt du är, tror du på chemtrails också?

      1. Foliehatt? Är det det enda du kan komma med? Då får du ta och läsa på lite mer djupgående kring katastrofutredningen.

        1. Du säger att han sitter fången och vet sanningen, hur vet du att han vet sanningen?
          Varför är han fången i Amerika nu?
          Förde några från Europa ner honom dit för att gömma sanningen?
          Hur vet du att han fortfarande finns, vem har bekräftat det? Vem har han berättat för att han finns och hur kom den informationen fram till dig?
          Du säger också att din pappa var med i militären och att din mamma och moster jobbade på båtarna ( nu vilka båtar det är ) vilket också tyder på att fler sitter på denna informationen mer än kaptenen Piht, att dom har honom fången hjälper nog inte så mycket om allt detta du skriver stämmer. Han är som sagt inte den ända som vet om allt detta om Estonia!

          Jag är bara nyfiken så det jag skriver är inget negativt till dig utan vill bara veta vad du fått reda på allt detta 🙂

Lämna ett svar till Gabriella Joss - 19 år , fru och toppbloggare Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..