Att komma hem

Det bästa som finns är nog när man kommer hem, slänger av sig skorna, tar av kläderna som man har haft under dagen. Byter om tlll ett par mjuka tights och lånar en stor T-shirt av Odd. Gosar med Gillis länge och äter middag tillsammans, alla tre. Det är så mycket lycka i dom stunderna. Vissa kvällar sprudlar man under middagen och man pratar om allt mellan himmel och jord och ibland så säger man inte så mycket för att man är trött, men man njuter av att sitta tillsammans.

Det är så kul nu att Gillis faktiskt äter vanlig mat och inte burkar. Han totalvägrade burkar men älskar att äta själv så vi ger honom bitar att hålla i handen och tugga i sig. Den vanligaste middagen Gillis äter är en pannbiff som vi delar i två (perfekt handgrepp), en potatis i 2-3 bitar, kokta morotstavar, kokta sockerärtor och en brödbit med färskost på. Sedan apelsinklyftor till efterätt (hans favorit!). En del åker ner på golvet (= glad mops) men mycket får han i sig och nu älskar han att äta, förut var han kinkig. Lunchen brukar vara ungefär likadan, om vi är ute får han det vi äter och frukost är välling. Från att han har ätit ca sex ersättningar om dagen är vi nu nere på ett och fokuserar på måltider, bättre. Vändningen kom när han fick tänder, nu har han två nere och 1,5 där uppe.

Kvällens middag; pasta carbonara … Ljuvligt gott!

.. Förresten, jag har en rolig sak att berätta. Min lillebror Daniel Löwengrip har börjat blogga! Han har precis skrivit klart en tjock sci-fi bok som jag håller på att läsa, bloggen hittar ni här. Förresten, var schyssta mot honom i kommentarsfältet, att ni är arga på mig ibland kan jag ta men min lillebror är alltid min lillebror trots att han är 21 år och nästan två meter lång… 🙂