Så gott jag kan

Jag fick en frågan förut om jag ville medverka i Aftonbladets nya satsning ”Otillräcklig”. Det är bra att man belyser psykisk ohälsa men jag tackade nej just för just känslan av otillräcklighet är något jag har valt bort. Man kan väl inte välja bort den känslan tänker ni, men jo det kan man. Att känna sig otillräcklig är verkligen något som kommer med posten när man blir mamma. Man ska räcka till som närvarande förälder, vara en glad fru, snäll vän och engagerad kollega. Jag lärde mig väldigt snabbt att det inte är någon idé att försöka räcka till överallt för då kommer jag just gå runt och känna mig, otillräcklig. Därför har jag bytt ut den känslan till att inse att; jag gör så gott jag kan. Det är en otrolig befrielse att känna så istället. Idag gör jag så gott kan jag för att hinna med allt.

Vissa kvällar orkar jag inte sitta upp och prata med Odd sent på kvällen, då vill jag helst somna vid halv nio. Vissa dagar hinner jag inte gå igenom min todo-list och jobb är kvar när jag stänger av. Vissa dagar känner jag att jag varit borta från Gillis för länge. När allt detta kommer över mig så tänker jag istället att ”Ja, men jag gör så gott jag kan” och så puttar jag bort känslan av otillräcklighet. Jag skulle nog brytas sönder och samman psykiskt om jag försöka vara alla till lags varje dag. Då skulle jag nog storgrina varje kväll. Att göra så gott jag kan och nöja mig med det är ett skönt sätt att hantera vardagen på.

Jag har upptäckt en gammal vän pånytt, earl grey te med lite honung i. Gott!