Hos kirurgen

Jag kom till Danderyds medicinska tandvård efter lunch idag och hade munnen full av wasabi, fick smått panik över att ha glömt tandborsten hemma men kvinnan i receptionen gav mig en tandborste och tandkräm, så snällt. När jag satt i väntrummet så hörde jag sköterskan säga ”Spångberg?” Varpå jag höll på att glömma att det faktiskt är jag. Det var första gången jag blev uppropad på mitt nya efternamn (Löwengrip räknas ju som mellannamn). Kirurgen var snäll och fick mig avslappnad, han gick igenom mina tänder och berättade om operationen och det är ett enkelt ingrepp för dom, tur det. Jag berättade om min rädsla för nålen och så sa dom att det går att söva via andning, bra. Hur som helst, ett steg närmare. Operationen blir i höst. Nu ska jag till hotell HTL för LCC och Microsoft-eventet!

20140626-165108-60668254.jpg

  1. Hej Isabella,

    Tandlægeskræk er bestemt ikke rart. Jeg er glad for, at du kunne tage det afslappende efterfølgende. Og ja, man skal altid huske at børste sine tænder. 😀

  2. Kasper skriver:

    Tandlægeskræk er du vist ikke den eneste, som lider af 😀 Det er et stort problem, som ikke just gavner tænderne 🙂

  3. Haha operationen är jätte simpel, gör inte ont och det går fort, ta det lugnt.

  4. Godt gået 😉 Tandlægeskræk er ikke sådan at spøge med – men at undlade at gøre noget ved tænderne, kan meget hurtigt blive en dårlig løsning.

  5. Emelie skriver:

    Hej Bella.

    Jag måste bara säga hur otroligt stark du är, jag vet precis hur det är att ha tandläkarskräck ja lider själv utav det. Har skjutit upp en OP på en nedre visdomstand i 2 år. Men för några veckor sedan tog jag modet till mig att ringa och boka en tid (okej jag hade fått sån hemsk tandvärk) . I måndags var det dags, jag valde faktiskt att inte bli sövd, på grund av pengabrist, kostar skjortan att bara OP ut tanden. Jag fick ta stesolid innan, en lugnande medicin och lyssnade på musik samtidigt som dom OP. Och även om jag några gånger kände mig lite snurrig och väldigt orolig, trots medicinen, så gjorde jag det. Jag klarade det, och jag är så fruktansvärt stolt över mig själv. Det var inte så farligt, självklart var det inte skönt, det kändes ju obehagligt iom att tanden satt så dumt som den gjorde med jag klarade och jag lever, har börjar kunna äta mat nu med som vanligt.
    Vill bara säga lycka till och att det kommer gå jätte bra. Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..