Att tänka som en idiot

Skärmavbild 2013-10-28 kl. 14.43.29

Det här kan nog vara det vidrigaste jag läst på länge. ”Det finaste är ju att ha klarat sig själv utan ekonomisk hjälp”. Att inte spara till sina barn för att man ska lära dom att klara sig själva. Jag har sett flera liknande kommentarer i bloggen och jag blir smått chockad. Det jag vill ge min son i framtiden är en sådant tryggt liv som det bara går. Att inte spara pengar till honom ”för att han ska lära sig att kämpa själv” är ju rent ut sagt galet. Jag har ingen aning om hur hans liv kommer att se ut om 20 år. Tänk om han blir sjuk i framtiden? Eller det händer något med mig och Odd som gör att vi inte längre kan hjälpa till. Man måste alltid alltid spara och ha en buffert. Har jag lite pengar så går sparandet till mitt barn före mig själv. Varenda krona ska gå till honom. Jag kan ju inte förlita mig på att det kommer att finnas hyresrätter till hands om 20 år, eller att ekonomin i Sverige är stabil. Att lägga över ansvaret på samhället istället för att försöka styra sitt eget barns framtid i rätt riktning när man kan, det är bara galet.

Det finns inget fult med att ha föräldrar som vill hjälpa till, snarare bara fruktansvärt med föräldrar som väljer medvetet att inte göra det. Läs kommentaren i rutan ovan igen ”Det finaste är ju att ha klarat sig själv utan ekonomisk hjälp, att ha börjat med två tomma händer och arbetat sig upp”. Vad är det som är fint med att ha föräldrar som har planerat ekonomiskt dåligt? Och dessutom med flit som det ser ut om ovan bara för att ”barnet ska lära sig att kämpa själv”. Det är just det här som skiljer familjer med pengar och familjer som aldrig har pengar. Det kortsiktiga tänkandet.

Jag förstår att man vill att ens barn ska stå på egna ben, vem vill inte det. Men att kunna ge sitt barn en ekonomisk start i livet krockar inte med självständighet. Det är snarare ett ansvar som man har som förälder att planera för sitt barns framtid. Det är bevisat att barn tar efter sina föräldrars sätt att hantera pengar. Och att man då som förälder kan visa på att man har tagit ansvar och långsiktigt sparat gör ju att ens barn också kommer att förstå värdet av det och vilja göra samma sak till kommande generation.

 

  1. Ann skriver:

    Hej
    Tycker också att barnen går före allt, man hjälper dom om man kan. Jag har en vän som hamnat väldigt snett i livet efter att hennes ex tog lån i hennes namn utan hennes vetskap, hon blev lämnad med detta för ett antal månader sedan och dessutom har hon 20000kr i skuld till fogden på detta. Hon är djupt deprimerad nu och vet inte vad hon skall göra, hon måste få bort fogde skulden annars blir det utmätning och då funkar det ju inte att kunna betala dom andra skulderna+ dom utgifter man har. Jag skulle vilja hjälpa henne men har inte det kapitalet att hjälpa henne, nu undrar jag om någon skulle vara intresserad att skänks en liten slant för man brukar ju säga många bäckar små…..

  2. Mina föräldrar har aldrig haft det särskilt gott ställt. Deras erfarenhet av att ha försökt spara till mig och ett syskon i ett fondsparande är inte så imponerande. När jag tog studenten 15 år senare och behövde pengarna var hälften av de insatta pengarna borta. Fonderna hade gått dåligt, vi vågade inte vänta och jag hade inte tid att vänta. Till råga på allt fick vi betala för att få avsluta sparandet innan jag fyllde 90 år (och då var ändå den här fonden marknadsförd som ett sätt att spara åt barnen tills de blev vuxna). Visst, jag har kompisar som inte tagit ett öre i studielån eller fått en bostadsrätt av sina föräldrar för att den ekonomin funnits hemma. För mig är det ändå en stolthet att klara mig själv, betala mina egna räkningar och klara ekonomin. Det enda mina föräldrar betalar än tandvård tills jag slutar plugga. Däremot upptäckte mamma och jag ganska sent att pappa saknade livförsäkring, hade han dött skulle vi inte fått någon som helst kompensation för det. Försäkringar kring hälsa och bostad känns mer vettigt att lära barnen, och jag är ändå stolt över att inte ta emot särskilt mycket pengar från mina föräldrar. Jag är snarare beroende av att donera nästan lite för mycket pengar till välgörenhet för att ha så pass liten inkomst, någon annan behöver det mer. Händer något mig eller mina föräldrar hamnar jag knappast på gatan, jag bor i Sverige och än har inte Moderaterna (som jag starkt misstänker att du stöttar) hunnit förstöra riktigt alla sociala skyddsnät som byggt upp vår välfärd. Visst, det kommer dröja år innan jag har råd med bostadsrätt, men jag får väl köa till hyresrätt som alla andra. Även om Moderaterna gärna tar bort dem också. Jag uppskattar kanske pengars värde mer än de som är rikare, samtidigt som det vore skönt att kunna betala sig förbi vårdköerna någon gång eller ha råd att volontärarbeta utomlands. Genom att vara född i Sverige har mycket varit gratis, men resten har jag baske mig förtjänat själv. Jag har aldrig bett mina föräldrar om pengar även om de ibland kan sätta in några hundringar för att de vet att knappt 500 kr är kvar efter att räkningarna är betalda och jag inte orkar jobba ihop så mycket på mitt lågavlönade extrajobb. De har ändå gjort vad de kan för att jag ska kunna göra det jag vill, det största är att de stöttat mig igenom det mentalt och inte monetärt. Kanske hade vi inte haft råd att åka på semester (inrikes) eller idrotta annars, de hade fått kompromissa med våra fritidsaktiviteter med mera för att spara mer än de gjorde. Att de då prioriterade nuet och hur vi hade det just då är faktiskt inte så hemskt.

  3. julia skriver:

    Mycket bra skrivet bella!!

  4. anna skriver:

    Bellas son kommer få serverat det mesta i livet på silverfatet, precis som Bella själv. Det intressanta är att Bella påstår att hon har gjort allting själv utan pappas hjälp i början, vilket är bara bull skit och jag gillar inte när människor ljuger! Bella kommer aldrig att få min respekt för hon vet inte vad det innebär att vara ”self made person”, att jobba upp sig från grunden, från nedersta samhällsklassen och verkligen bli nånting. Du har åstadkommit ett och annat Bella, men du får tacka din familj för de har gett dig ett bra start i livet! Glöm inte det…

  5. Det är ju väldigt lätt för dig att prata om sparande. Du har ju pengar i överflöd och din don kommer ha en ekonomisk trygghet hela sitt liv! Din son kommer få bra mycket mer än många andra. Good for you! Men för övriga svenssons så är det inte riktigt lika enkelt. Varken jag eller mina syskon ficken krona i sparande när vi fyllde arton eller slutade skolan. Det fanns helt enkelt inte pengar för det. Vi fick något annat, antagligen något som är ännu viktigare än att ha pengar. En stabil grund och ett vettigt tanke sätt till hur vi bör handskas med pengar. Sen jobbade man sig upp. Jag har lyckats med det som jag velat FAST jag inte haft något sparande. Och jag har klarat mig utan en fin våning, körkort och resor. Jag vet inte vad du anser är viktigt och pengarnas värde men jag ser absolut inga nackdelar med att mina föräldrar inte sparade till mig. Istället har jag fått med mig så mycket annat. Klart att jag oxå hade velat ha massa pengar och följa mina största drömmar men nu är det inte så. Sen kan jag även hålla med om att det ÄR otroligt skönt att klara sig utan ekonomisk hjälp. Pengarna vill jag tjäna själv!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..