Ännu en text

Skärmavbild 2013-06-05 kl. 09.10.08

Det enda jag gör och vill göra är att stå på tjejers sida. Men hur man når dit, vad man ska göra. Där skiljer sig mina åsikter och idéer från de så kallade feminister, eller snarare rabiesfeminister. Att det ska vara samma rättigheter, att kvinnor inte ska bli våldtagna eller misshandlade – Det finns väl ingen som vill att det ska ske. Sidan som det skrevs mycket om tidigare, vad hette den? 33 anledningar att bli feminist, dessa punkter var så självklara. Där tycker vi lika allihopa.

Däremot så går denna rabiesfeminist-rörelse alldeles för långt så att jag blir mörkrädd. Kvinnor som driver kampanjer på twitter om att ”Alla män kränker kvinnor” eller att ”Alla män är potentiella våldtäktsmän”. Då har det gått för långt. Då strävar vi inte efter jämställdhet längre utan då jagar vi män likt en häxjakt och skulle en man säga ”Men det är ju inte så, jag kränker ingen”. Så blir det långa utskällningar om att han (eller vi andra) måste läsa genusvetenskap och sätta sig in i att samhällets strukturer gör att ALLA män kränker kvinnor. Det har blivit verklighetsfrånvänt och galet.

Jag har verkligen funderar över dessa strukturer som dessa rabiesfeminister pratar om. Dom här normerna i samhället som gör att vi kvinnor skulle vara underlägsna. Min bild, likaså min vänners bilder samt dom personer jag pratar med om det här, vi kvinnor känner inte alls igen oss. Och dessa kvinnor har inte fått allt serverat på ett silverfat eller levt i en Östermalmsbubbla hela livet. Det jag inser, när det kommer till kritan, är inställningen till livet och till vårt samhälle. Rabies-feminister de är deras inställning som håller fast och skapar på nytt dessa strukturer som bara dom ser. Går du runt och säger att samhället är orättvist och du känner dig kränkt av någon anledning så är väl de såklart att ditt liv blir orättvist och istället för att förändra din egen situation med hjälp av din egen energi så letar du istället syndabock, för att det är betydligt enklare än att förändra själv.

Hade jag vuxit upp med föräldrar som regelbundet sagt att ”Isabella, tyvärr så kommer du aldrig tjäna lika mycket eller sitta i lika många styrelser som en man i framtiden på grund av att du är kvinna” ..Klart att jag hade vuxit upp med inställningen av att jag inte duger för att jag är en tjej. Och genast börjat leta syndabockar. Istället växte jag upp med att ”oavsett vem du är så kan du lyckas”. Min mamma sa alltid att mitt liv som ett smörgåsbord, bara gå ut och välj allt du vill göra! Och så blev det.

Om livet är orättvist. Om du får en lägre lön tillexempel så gör något åt det! Tillbringar du all din tid på twitter för att skapa galna kampanjer, eller maila till företag konstant för att en produkt heter ”han” istället för ”hon”. Ja, då kanske det inte händer så mycket för dig. Och du kanske inte blir så mycket lyckligare i långa loppet. Det är bevisat att när det gäller lön, så ber inte kvinnor om samma summa som män. Det handlar inte om att vi får lägre lön utifrån vårt kön utanför att vi är fegare. Går vi in med inställningen att jag kommer få lägre lön för att jag är kvinna, det är ju klart att du får det. Man blir som man tänker. Utgår du från att allt är orättvist/inte jämställt så blir det inte heller det.

Största förändringen sker genom att man tar tag i sitt eget liv utan att hitta syndabockar. Största förändringen finner du inte genom att gå till botten med kvinnligt och manligt och försöka redan på dagisålder att göra barnen mer könsneutrala för att på så sätt få killarna mer tjejiga och tjejerna mer tuffa. Det är ingen lösning utan stavas bara förvirring. Förändringar handlar om trygghet i sig själv och i sin identitet. Att försöka minska på det kön man än, som är för de flesta en av de första och största identiteter man någonsin har, det skapar inte mångfald utan osäkerhet.

Varför jag ser mig själv som en förebild är dels för att jag är stolt över att jag är kvinna. Feminismen från början tyckte jag höjde rätten att vara kvinna, men idag ska det istället könsneutraliseras. För mig är att vara kvinna just kvinnlighet. Mitt sätt att älska att vara kvinna är idag oerhört provocerade. Att hävda att man vill vara kvinnlig i sin relation till man, att vara vacker, sensuell, mjuk. Är något som man får ställas till svars för. Jag är inte kränkt eller hjärntvättad av det patriarkala. Jag vill bara vara kvinnlig för att det är en stor del av min identitet. Och jag älskar det.

Feminismen påpekar också att det mjuka feminina kvinnliga som jag beskrev ovan skulle vara något vi skapat efter männen. Ja, kanske är det så och fine för min del. I mitt liv vill jag leva som kvinna och man. Sedan hur andra lever är upp till dom. Jag har också funderat över varför just det här kvinnliga och ömma gör så ont hos rabiesfeminister. Och det landar i just att det här mjuka skulle vara något svagt som männen tvingat dit. Att vi egentligen skulle må dåligt. Men det är ju inte så. Min kvinnlighet stärker mig, det får mig att känna mig vacker, smart och ger mig energi till att våga göra allt. Att jag är framgångsrik beror endast på min egna förmåga till förändring. Att jag är trygg i min identitet och inte letar efter syndabockar utan jag bara göra det jag vill.

Jag tycker att den senaste rabies-våg på sociala medier har varit otäck. Hade jag varit en man hade jag verkligen tagit illa vid mig, att bli kallad att man kränker bara för att man är man. Och eftersom jag har så många killar som jag älskar i mitt liv tar jag också illa vid mig. Självklart ska samhället vara jämställd. Det är jämställt. Men nu tippar det över till något som bara känns obehagligt. Självklart kommer de alltid finnas saker och ting som man vill kämpa för, tillexempel fler kvinnor på höga chefsposter. Men det bekämpas inte kollektivt. Inte med arga twitter-kampanjer. Kvinnorna som hamnar där är på grund av sin egen vilja, kunskap och drivkraft. Inte ilska. Där är jag också ett levande exempel. Jag driver bolag vilket endast 4 % av Sveriges kvinnor som arbetar gör, jag sitter i en börsnoterad styrelse, jag har mitt eget investment-bolag bara för att kunna fungera som en egen bank och finansiera mina drömprojekt. Jag gör allt jag vill här i livet. Och anledningen till det är för att jag tar för mig.

  1. Simon skriver:

    Fast hur kan du säga att samhället är jämställt? Om du kollar på våldet mot kvinnorna i samhället tror du att det är slumpmässigt?
    ”Under 2012 anmäldes 28 254 fall av misshandel mot kvinnor i Sverige och i en majoritet av fallen är förövaren en person som kvinnan har någon form av relation till. Cirka 17 kvinnor mördas varje år av en närstående man och i mer än hälften av fallen finns det dokumenterade uppgifter om att mannen tidigare har misshandlat, hotat och brukat våld mot kvinnan.

    Dagligen anmäls även 46 fall av sexualbrott mot kvinnor, varav hälften av dessa rör våldtäkt eller våldtäktsförsök och en överväldigande majoritet av brotten sker inomhus av en person som kvinnan är bekant med eller har en relation med.” Från http://www.kvinnojouren.se/fakta/mans-vald-mot-kvinnor/vad-ar-mans-vald-mot-kvinnor

    Hur ska vi förklara detta tycker du? Är det ner till individerna att stoppa detta? kvinnor får ändra sin inställning så dom inte blir misshandlade,våldtagna och mördade? Tycker din styrka gör dig blind och arrogant för att se verkligheten hos många kvinnor.

  2. Linda skriver:

    Hej Isabella.

    Jag undrar väl först – vad menar du med rabiesfeminister? Menar du rabiata feminister? Rabies är en sjukdom. Rabiat är man om man är fanatisk, så jag antar att du menar rabiat feminist?

    Det finns en anledning till att alla, män som kvinnor, borde läsa genusvetenskap och det är just för att faktiskt förstå samhällets strukturer och hur de påverkar oss. Som vanligt blir debatten väldigt svart eller vit i Genusdebatten. Bara för att man är feminist och vill lyfta genusfrågor så behöver man inte vara rabiat och anse att alla män kränker kvinnor. Men lika illa är det att förneka att vi behandlas och bemöts utifrån vårt kön och att det påverkar oss till att bli dem vi är.

    Jag är inte rabiat feminist och jag tycker inte heller att alla män kränker kvinnor. Men jag ÄR feminist (kan man vara annat som kvinna?) och tycker det är oerhört viktigt att i någon form ta del av genusvetenskapen för att kunna förstå just hur vi från det att vi är väldigt små blir präglade och fostrade till att bete oss på ett visst sätt. Förnekar man att detta sker, så gör man det enkelt för sig. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att det är just så och man behöver inte gräva djupt i litteraturen för att få otaliga exempel på just detta. T.ex. så har Kajsa Wahlström skrivit en bok kring ett jämställdhetsprojekt vid två förskolor i Gävle. Boken heter ”Flickor, pojkar och pedagoger” och handlar om observationer som Kajsa, som var förskolechef, och övriga pedagoger gjorde av förskolans verksamhet. Genom att filma sig själv i arbetet med barnen och sedan titta på filmerna tillsammans förstod de att de själva bidrog till att ge flickor och pojkar olika förutsättningar, trots att de egentligen trodde att de gjorde precis tvärtom. Bl.a så uppmuntrade de pojkarna till att ta för sig och våga mer samtidigt som de begränsade flickorna och ofta bad dem vara försiktiga. De använde fler ord och mer avancerat språk när de talade med flickorna jämfört med pojkarna. Flickorna fick tidigt lära sig fungera som hjälpfröknar och fick ta mer hänsyn. Boken är full av exempel. Båda böckerna hänvisar också till annan viktig litteratur och forskning i ämnet och själv kände jag att det var svårt att sluta läsa när jag väl började för det var så många aha-upplevelser.

    Du skriver att det är bevisat att kvinnor inte begär samma lön som män för att kvinnor skulle vara fegare? Du har inte funderat över varför det kanske är så, varför kvinnor kanske är fegare? Hur det faktiskt påverkar flickor och pojkar att växa upp i en värld där de från tidig ålder uppmuntras antingen att ta för sig, eller att vara försiktiga?

    Jag säger det igen – läs böckerna om genusprojekten i förskolan för som läsare vill man bara gråta. Det blir skrämmande tydligt att flickor aldrig får samma chans som pojkar när det gäller att våga, att ta för sig, att ta plats, att hävda sig. Jag tycker det är fullkomligt förståeligt att de i vuxen ålder, efter att ha blivit präglade under hela din uppväst på att ta för sig eller inte, inte har samma mod att gå in på ett lönesamtal och kräva lika hög lön som sina manliga kollegor. Du skriver att du har en mamma som hela tiden stöttat dig och lärt dig att du kan lyckas oavsett vem du är. Det låter fantastiskt och i ditt fall har det onekligen lyckats. Man bör dock vara medveten om att det inte är alla barn förunnat att ha en person i ens närhet som stöttar en på det sättet. Inte heller bör man glömma att barn spenderar stor del av sin dag tillsammans med människor utanför sin närmsta familj. Med pedagoger i förskola och skola, med kompisar, med kompisars föräldrar, alla som påvekar och bemöter oss på olika sätt och präglar oss till de vi sedan blir. Det här kan man läsa mer om i psykologiböckerna och inte heller här behöver man gå djupt in i litteraturen för att förstå hur strukturerna ser ut. Tror det var i psykologi A vi läste om de olika lagren runt omkring oss och hur det påverkar oss. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad själva fenomenet hette.

    Jag tycker som du att det är obehagligt med människor som strider får något de tror på till den grad att de ser världen i svart/vitt. Jag har svårt för personer som menar att alla män är svin. Men det är en ytterst liten grupp som så klart framhävs av media. Tyvärr har du nu uttalat dig väldigt konstigt i genusdebatten vid ett flertal tillfällen och jag tycker därför du ska läsa på mer om just genus, inte minst för att du nu själv är förälder. Det här är viktiga frågor, oavsett hur långt in i debatten man vill gå. Vi har en skyldighet att inte begränsa våra barn utan att erbjuda dem en mångfald och för att kunna göra det så måste vi bli medvetna om hur vi omedvetet påverkar dem, inte bara som föräldrar utan som pedagoger i förskola och skola, som mor- och farföräldrar, som tränare i idrottssammanhang, you name it…

    Man kan ha genusprojektet i Gävle i bakhuvudet, där pedagogerna filmade sig själva i samspel med barnen för att kunna upptäcka dolda mönster i bemötande. De har ägnat flera år till att utbilda sig i hur barn utvecklas och lär och hur man på ett bra sätt som pedagog lär ut. De hade förmodligen redan gått kurser inom genus och ansåg att de inte behandlade barnen olika utifrån kön. När de sedan analyserade resultatet så blev de chockade över hur tydligt och hur ofta de gjorde precis det.

    Mitt fokus i min kommentar handlar om genus och om hur flickor och pojkar bemöts och behandlas olika utifrån förutfattade meningar kring vad som anses vara manligt och kvinnligt. Från födsel och genom hela livet. Just för att det är detta, som är grunden till hela debatten om manligt kvinnligt.

    Att säga att barn (som sedan växer upp och blir kvinnor respektive män) inte påverkas av hur de blir bemötta utifrån vilket kön de har kan jag tyvärr inte uppleva som annat än väldigt naivt.

  3. Thank you for writing this tremendous top quality article. The information in this material confirms my point of view and you really laid it out well. I could never have written an article this good.

  4. T skriver:

    ”Det handlar inte om att vi får lägre lön utifrån vårt kön utanför att vi är fegare. Går vi in med inställningen att jag kommer få lägre lön för att jag är kvinna, det är ju klart att du får det. ”
    Har du inte funderat på att denna såkallade ”fegheten” kommer någonstans ifrån? Är nästan alla kvinnor enligt dig födda fega? Tror knappast det.

  5. It’s my first pay a quick visit to this web page, and I am genuinely astonished to see such a fastidious quality YouTube video posted at this place.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..