Ännu en text

Skärmavbild 2013-06-05 kl. 09.10.08

Det enda jag gör och vill göra är att stå på tjejers sida. Men hur man når dit, vad man ska göra. Där skiljer sig mina åsikter och idéer från de så kallade feminister, eller snarare rabiesfeminister. Att det ska vara samma rättigheter, att kvinnor inte ska bli våldtagna eller misshandlade – Det finns väl ingen som vill att det ska ske. Sidan som det skrevs mycket om tidigare, vad hette den? 33 anledningar att bli feminist, dessa punkter var så självklara. Där tycker vi lika allihopa.

Däremot så går denna rabiesfeminist-rörelse alldeles för långt så att jag blir mörkrädd. Kvinnor som driver kampanjer på twitter om att ”Alla män kränker kvinnor” eller att ”Alla män är potentiella våldtäktsmän”. Då har det gått för långt. Då strävar vi inte efter jämställdhet längre utan då jagar vi män likt en häxjakt och skulle en man säga ”Men det är ju inte så, jag kränker ingen”. Så blir det långa utskällningar om att han (eller vi andra) måste läsa genusvetenskap och sätta sig in i att samhällets strukturer gör att ALLA män kränker kvinnor. Det har blivit verklighetsfrånvänt och galet.

Jag har verkligen funderar över dessa strukturer som dessa rabiesfeminister pratar om. Dom här normerna i samhället som gör att vi kvinnor skulle vara underlägsna. Min bild, likaså min vänners bilder samt dom personer jag pratar med om det här, vi kvinnor känner inte alls igen oss. Och dessa kvinnor har inte fått allt serverat på ett silverfat eller levt i en Östermalmsbubbla hela livet. Det jag inser, när det kommer till kritan, är inställningen till livet och till vårt samhälle. Rabies-feminister de är deras inställning som håller fast och skapar på nytt dessa strukturer som bara dom ser. Går du runt och säger att samhället är orättvist och du känner dig kränkt av någon anledning så är väl de såklart att ditt liv blir orättvist och istället för att förändra din egen situation med hjälp av din egen energi så letar du istället syndabock, för att det är betydligt enklare än att förändra själv.

Hade jag vuxit upp med föräldrar som regelbundet sagt att ”Isabella, tyvärr så kommer du aldrig tjäna lika mycket eller sitta i lika många styrelser som en man i framtiden på grund av att du är kvinna” ..Klart att jag hade vuxit upp med inställningen av att jag inte duger för att jag är en tjej. Och genast börjat leta syndabockar. Istället växte jag upp med att ”oavsett vem du är så kan du lyckas”. Min mamma sa alltid att mitt liv som ett smörgåsbord, bara gå ut och välj allt du vill göra! Och så blev det.

Om livet är orättvist. Om du får en lägre lön tillexempel så gör något åt det! Tillbringar du all din tid på twitter för att skapa galna kampanjer, eller maila till företag konstant för att en produkt heter ”han” istället för ”hon”. Ja, då kanske det inte händer så mycket för dig. Och du kanske inte blir så mycket lyckligare i långa loppet. Det är bevisat att när det gäller lön, så ber inte kvinnor om samma summa som män. Det handlar inte om att vi får lägre lön utifrån vårt kön utanför att vi är fegare. Går vi in med inställningen att jag kommer få lägre lön för att jag är kvinna, det är ju klart att du får det. Man blir som man tänker. Utgår du från att allt är orättvist/inte jämställt så blir det inte heller det.

Största förändringen sker genom att man tar tag i sitt eget liv utan att hitta syndabockar. Största förändringen finner du inte genom att gå till botten med kvinnligt och manligt och försöka redan på dagisålder att göra barnen mer könsneutrala för att på så sätt få killarna mer tjejiga och tjejerna mer tuffa. Det är ingen lösning utan stavas bara förvirring. Förändringar handlar om trygghet i sig själv och i sin identitet. Att försöka minska på det kön man än, som är för de flesta en av de första och största identiteter man någonsin har, det skapar inte mångfald utan osäkerhet.

Varför jag ser mig själv som en förebild är dels för att jag är stolt över att jag är kvinna. Feminismen från början tyckte jag höjde rätten att vara kvinna, men idag ska det istället könsneutraliseras. För mig är att vara kvinna just kvinnlighet. Mitt sätt att älska att vara kvinna är idag oerhört provocerade. Att hävda att man vill vara kvinnlig i sin relation till man, att vara vacker, sensuell, mjuk. Är något som man får ställas till svars för. Jag är inte kränkt eller hjärntvättad av det patriarkala. Jag vill bara vara kvinnlig för att det är en stor del av min identitet. Och jag älskar det.

Feminismen påpekar också att det mjuka feminina kvinnliga som jag beskrev ovan skulle vara något vi skapat efter männen. Ja, kanske är det så och fine för min del. I mitt liv vill jag leva som kvinna och man. Sedan hur andra lever är upp till dom. Jag har också funderat över varför just det här kvinnliga och ömma gör så ont hos rabiesfeminister. Och det landar i just att det här mjuka skulle vara något svagt som männen tvingat dit. Att vi egentligen skulle må dåligt. Men det är ju inte så. Min kvinnlighet stärker mig, det får mig att känna mig vacker, smart och ger mig energi till att våga göra allt. Att jag är framgångsrik beror endast på min egna förmåga till förändring. Att jag är trygg i min identitet och inte letar efter syndabockar utan jag bara göra det jag vill.

Jag tycker att den senaste rabies-våg på sociala medier har varit otäck. Hade jag varit en man hade jag verkligen tagit illa vid mig, att bli kallad att man kränker bara för att man är man. Och eftersom jag har så många killar som jag älskar i mitt liv tar jag också illa vid mig. Självklart ska samhället vara jämställd. Det är jämställt. Men nu tippar det över till något som bara känns obehagligt. Självklart kommer de alltid finnas saker och ting som man vill kämpa för, tillexempel fler kvinnor på höga chefsposter. Men det bekämpas inte kollektivt. Inte med arga twitter-kampanjer. Kvinnorna som hamnar där är på grund av sin egen vilja, kunskap och drivkraft. Inte ilska. Där är jag också ett levande exempel. Jag driver bolag vilket endast 4 % av Sveriges kvinnor som arbetar gör, jag sitter i en börsnoterad styrelse, jag har mitt eget investment-bolag bara för att kunna fungera som en egen bank och finansiera mina drömprojekt. Jag gör allt jag vill här i livet. Och anledningen till det är för att jag tar för mig.