Prästen och löftena

Odd och jag hade en mysig dag igår. Han fick en kashmir-tröja av mig i ett års-present. Jag brukar ha en tendens att köpa allt i marinblått men igår hejdade jag mig och så blev det en grön tröja som han var så fin i. Jag har fått hänga undan mina kashmir-tröjor på grund av växande mage, får ta fram dom igen nästa vinter. Hur som helst så träffade vi vår präst som ska viga oss i augusti. Han är kyrkoherde och jag tycker att vi klickade. Jag var lite rädd för att vi skulle få tusen frågor om vår tro (som inte är så stor) men han frågade ingenting om det. Vilket jag tycker var skönt.

Nu ska vi välja psalmer och vilken bibel-text vi vill ha till bibelläsningen. Eftersom Odd och jag inte är så kunniga inom det här så får ni hemskt gärna komma med tips! 

Vi har fått frågan om varför vi väljer att gifta oss i en kyrka om vi ändå inte är kristna. Visst jag är inte döpt eller konfirmerad, vilket jag nu i efterhand tycker är lite trist. För mig handlar det egentligen inte om att enas inför Gud. För mig är det mer att vår kärlek ska få en bekräftelse och att vi visar varandra att vi menar allvar. Och såklart så kan man gifta sig borgligt men när jag satt där med prästen igår och läste igenom texterna och löftena så kändes det lite som ett historisk vindslag. Dessa ord har alla i min släkt också sagt till varandra en gång i tiden. Det kändes bara otroligt häftigt. Jag trodde nog att jag skulle velat tagit bort en del text som handlande mycket om Gud men efter mötet igår så kändes allt bara så fint. Allt känns rätt.

Min blivande man! 

Förresten så låg bloggen nere under natten för att reparera och uppdatera. Kunde ni inte sova inatt och försökte komma in så vet ni alltså varför.