En kräkparad!

Om det är något som har förändrats med mig (det är i och för sig massor) så är det blödigheten. Jag startade morgonen (klockan 05.50 .. Vaknar ännu tidigare nu på grund av allt himla kissade varje natt, som för övrigt är sjuk jobbigt) med att läsa igenom alla kommentarer från er och gråta en skvätt över hur tacksam jag är för alla hundratals människor som gratulerar.

Jag tänkte berätta lite hur de första veckorna har varit och de där med illamåendet .. Jag minns hur jag sa till mina närmsta när jag var i vecka 6 att ”Yes, jag kommer nog inte känna av något illamående alls” men tji fick jag. Vid vecka sju drar världens illamåendeperiod i gång som resulterar i att jag kräks 7-8 gånger om dagen, fram till vecka 11. Jag kan säga såhär, att flyga till Florens för jobb eller att sitta på ett SJ-tåg har varit en kräkparad för min del. När jag kom hem från Florens kände jag mig så svag att jag åkte till SÖS Gyn på en söndag och fick dropp och sedan skrev världens bästa läkare ut (jag blir ofta kär på senare tid i människor som hjälper mig med något..) Lergigan Comp som jag äter tre gånger om dagen. Efter det har jag kräkts lite grann och lite illamående är kvar men jag fungerar ändå normalt på dagarna. Jag säger bara, få Lerigan Comp om ni mår så pass illa att ni inte vet vad ni ska ta vägen, det var min räddning! Och det är inte heller farligt för bebisen vilket är det viktigaste.Det började med att allt luktade illa, kaffe, choklad, kanel .. Smaker som jag i vanliga fall älskar. Sedan gick det över till att inte klara av något som var för fett eller sött.

Alltså det enda jag har varit sugen på, mina cravings har hittills varit frukt, fil med flingor, salta kex, piggelin, knäckebröd utan smör och ibland salta chips. Varje morgon kommer Odd ut med frukost på sängen till mig men jag vaknar ju ofta innan honom och då är saltiner och en piggelin perfekt att äta i sängen.

Förra veckan lämnade jag äta-piggelin-klockan-fem-på-morgonen-stadiet. Illamåendet gick ner drastiskt när jag kom in i vecka tolv. Men saltinerna är fortfarande med mig på sängbordet och i väskan, dygnet runt. Målet nu är att komma ut fil och mack-stadiet och börja äta mer näringsrikt, det har verkligen inte gått förut men nu ska jag försöka. Förutom det så har allt varit fantastiskt! Jag har känt mig sådär onormalt lycklig hela tiden, Odd är världens finaste och jag grät ännu mer av glädje när jag köpa mina första mammajeans på H&M i helgen. Stort!

Sedan jag blev gravid har jag ätit 12 X 3 (paket) piggeliner, alltså 36 stycken …