En kräkparad!

Om det är något som har förändrats med mig (det är i och för sig massor) så är det blödigheten. Jag startade morgonen (klockan 05.50 .. Vaknar ännu tidigare nu på grund av allt himla kissade varje natt, som för övrigt är sjuk jobbigt) med att läsa igenom alla kommentarer från er och gråta en skvätt över hur tacksam jag är för alla hundratals människor som gratulerar.

Jag tänkte berätta lite hur de första veckorna har varit och de där med illamåendet .. Jag minns hur jag sa till mina närmsta när jag var i vecka 6 att ”Yes, jag kommer nog inte känna av något illamående alls” men tji fick jag. Vid vecka sju drar världens illamåendeperiod i gång som resulterar i att jag kräks 7-8 gånger om dagen, fram till vecka 11. Jag kan säga såhär, att flyga till Florens för jobb eller att sitta på ett SJ-tåg har varit en kräkparad för min del. När jag kom hem från Florens kände jag mig så svag att jag åkte till SÖS Gyn på en söndag och fick dropp och sedan skrev världens bästa läkare ut (jag blir ofta kär på senare tid i människor som hjälper mig med något..) Lergigan Comp som jag äter tre gånger om dagen. Efter det har jag kräkts lite grann och lite illamående är kvar men jag fungerar ändå normalt på dagarna. Jag säger bara, få Lerigan Comp om ni mår så pass illa att ni inte vet vad ni ska ta vägen, det var min räddning! Och det är inte heller farligt för bebisen vilket är det viktigaste.

Det började med att allt luktade illa, kaffe, choklad, kanel .. Smaker som jag i vanliga fall älskar. Sedan gick det över till att inte klara av något som var för fett eller sött. Alltså det enda jag har varit sugen på, mina cravings har hittills varit frukt, fil med flingor, salta kex, piggelin, knäckebröd utan smör och ibland salta chips. Varje morgon kommer Odd ut med frukost på sängen till mig men jag vaknar ju ofta innan honom och då är saltiner och en piggelin perfekt att äta i sängen.

Förra veckan lämnade jag äta-piggelin-klockan-fem-på-morgonen-stadiet. Illamåendet gick ner drastiskt när jag kom in i vecka tolv. Men saltinerna är fortfarande med mig på sängbordet och i väskan, dygnet runt. Målet nu är att komma ut fil och mack-stadiet och börja äta mer näringsrikt, det har verkligen inte gått förut men nu ska jag försöka. Förutom det så har allt varit fantastiskt! Jag har känt mig sådär onormalt lycklig hela tiden, Odd är världens finaste och jag grät ännu mer av glädje när jag köpa mina första mammajeans på H&M i helgen. Stort!

Sedan jag blev gravid har jag ätit 12 X 3 (paket) piggeliner, alltså 36 stycken … 

  1. Jag har sluppit illamåendet, eller slapp det & det är jag glad för. Kan inte tänka mig att det är någon höjdare. Jag kände bara av en sjuk trötthet om dagarna men det lugnade sig vid v.14 tror jag!

    Härligt att vara gravid & förstå hur mycket som sker med kroppen och hur ett mirakel kan växa inom sig 😉

    Grattis till er 😉

  2. Elin skriver:

    Haha så roligt att du också fått cravings på piggelin. Min kompis som är gravid i 17 veckan har också det. Hon började gråta när hennes pojkvän kom hem med en hel kartog piggelin (hon böev rörd) när hon bad honom köpa en. Hon upptäcktes kl 5:30 en morgon sittandes och åt piggelin, av sin pojkvän.
    Hon äter dom hela tiden!!

    Stort grattis förresten. Och trots alla hormoner, finnar, extrakilon och vad det nu kan vara så är du fortfarande jättefin.

    Kram

  3. Låter som att du skriver om min graviditet. Mådde precis som du beskriver… och fick också Lergigan Comp samt även Primperan. Blev vansinnigt trött istället men allt var bättre än att kräkas tio ggr/dag. Skönt att du känner att LC hjälper dig och hoppas innerligt att det ger med sig lite längre in i graviditeten!

    Utöver de du nämnt att du klarar av att äta (jag åt iskall Piggelin flera ggr/dag, var ”nygravid” mitt i vintern så det var ofta jag gick i -10 grader från affären med en isglass i handen, var till och med sugen på snön men åt aldrig ;-)), åt jag iskall jordgubbskräm med iskall mjölk. SÅ gott! Det var då det godaste jag visste, bättre än vilken restaurangmiddag som helst, haha.

    Avslutningsvis vill jag också passa på att säga GRATTIS till dig och Odd! Barn, livets mirakel.. så häftigt att få vara med om och uppleva.

  4. Bella skriver:

    Åh jag hade missat den roliga nyheten! Grattis Isabella!!!! Jag väntar själv mitt första barn=) Det är en flicka som är beräknad i augusti. Har aldrig varit lyckligare eller mer harmonisk någonsin! Dock levde mitt humör sitt egna livet de första 3 månaderna… Har heller aldrig känt mig så här vacker o trygg i min kropp, fantastisk känsla=) hoppas allt kommer gå bra o det ska bli roligt att följa din graviditet!

  5. Grattis till bebben 🙂 Själv är jag i v 17 nu och ska ha i oktober. Visst är det underbart men jag har inte alls varit sådär lycklig och glad som du beskriver. Det har mest varit besvärligt. Tröttheten och illamåendet som totalt tar kol på en.. att knappt orka laga mat eller ta hand om hushållsarbetet. Usch. Har inte varit mig själv. Inte varit på gymmet på två månader, något jag TÄNKTE att jag skulle fortsätta med så länge jag orkade.. Men nu börjar det väl sakta men säkert bli bättre, fast jag mår illa nästan varje dag.. Men magen växer och jag känner av hur det spänner och drar i livmodern och längtar tills första sparken 🙂 Ska försöka pallra mig till gymmet snart också, börjar ju kännas i ryggen!
    Lycka till! 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..