När vi plussade

Gud, det känns som om ni är en gammal kompis som jag inte har hunnit prata med ordentligt och har ”tusen saker att berätta”. Jag får ta det lite åt gången, det har ju verkligen hänt en hel del under de här tre månaderna. Först och främst vill jag tacka för alla gratulationer. Jag vet att många av er kommenterade graviditeten långt innan, svårt att hålla tyst. Jag tänkte börja med dagen vi plussade. Det var den 5 mars och jag skulle iväg på Veckans Affärers event ”125 mäktigaste kvinnor”. Jag minns att jag verkligen inte ville gå, grinade över att jag inte hade något på mig (vilket jag aldrig annars lägger någon stor vikt vid) och så kände jag mig sådär extremt trött. Men Odd är alltid stöttande och sa ”Äh men Isabella, du tycker ju att sådant är kul, gå dit och få lite inspiration och kom hem sedan så lagar jag mat”.

Så halv-gråtandes (ej medvetandes om vilka gravidhormoner som pumpades runt i kroppen) bestämde jag mig för att åka på eventet. Väl där så var det såklart kul, kände inte alls för alkohol och åkte hem tidigt. När jag kom hem så sa Odd att jag borde ta ett gravtest, just bara för att jag varit så ledsen de senaste dagarna. Jag är nästan alltid glad. Jag hade ingen tanke på att jag skulle kunna vara det, jag har aldrig haft regelbunden mens. Dessutom hade jag en otäck cysta på äggstocken som gick sönder någon månad innan. Hur som helst så kissade jag och la stickan på bordet. Glömde den där och gick och gjorde något annat. Sedan hör jag Odd ropa en kvart senare ”Hallå, vad visade testet?”. Jag ska precis hoppa in i duschen och springer naken fram till vardagsrumsbordet för att titta och Odd sitter i fåtöljen mitt emot. Där står det ”Gravid vecka 1-2”. Jag letade hela tiden efter ett inte, ”inte gravid vecka 1-2” men det stod bara gravid. Staplar fram på  darriga ben till Odd och visar upp det.Jag hade nog föreställt mig innan att vi skulle hoppa och skutta av glädje men istället sitter vi där helt tysta, säkert i en halvtimma innan vi säger något till varandra. Men sedan kommer tårarna och vi svävade på moln. Det tog verkligen ett tag innan det gick in i huvudet på någon av oss.

Som sagt så fanns det noll tvekan om att behålla eller inte. Det är en efterlängtad bebis som ligger i magen nu. Det är riktigt häftigt att vara gravid! Min kropp har verkligen blivit en liten fabrik och jag kan känna hur det sker saker dygnet runt. Jag tror att det är lite jobbigt för Odd att inte kunna dela upplevelsen på samma sätt. Men idag på ultraljudet så låg bebisen och sprattlade runt, den rörde sig hela tiden och då kändes det mer verkligt. Åh vad vi längtar!

Nu ska vi ut och fira med lite mat. Vi hörs imorgon!

Dagen efter första testet köpte jag såklart ett till .. Häftig känsla! 

  1. Nu är du det igen. Grattis =) Fast lite annorlunda:)

  2. Jätteroligt och höra att du är gravid:)! Stort stort grattis! Hoppas själv få uppleva detta i höst någon gång:) jag tycker också att det är jätteroligt att läsa dina berättelser om allt och det du upplever nu med graviditeten:) återigen grattis och lycka till!!:)

  3. Ida skriver:

    Alltså åh!! Kände mig bara så himla tvungen att kika in bland kommentarerna och ge er ett stort GRATTIS!!!! Så himla kul! Hoppas du, Odd och Bebisen mår toppen. Önskar er all lycka 🙂 kram

  4. Fina byxor, vad kommer dem ifrån, och vad heter modellen och färgen?

  5. Vad glad jag blir för er skull! Stort grattis.
    Fick själv missfall för ca. 1 månad sen, var i v.16 men bebis hade dött i magen i v.9. Det var jättetungt men har gått bra med en stöttande sambo. Men barnlängtan är total, Jag och min sambo längtar så efter barn men snart är det nog våran tur också. Lycka till med allt, ta hand om dig själv och njut av graviditeten (som du verkar göra!) Kramar.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..