Barnskrik, hundhår & jobbsnack

Imorse så hörde jag på Nyhetsmorgon en debatt om det är okej att förbjuda barn på vissa kaféer. På Kungsholmen så har café Nelly’s nämligen gjort det och då blev det ramaskri, såklart. Min åsikt är att det är upp till caféägaren själv om man inte vill ha barn där, hundar eller studenter som sitter hela dagen och endast  köpt en kaffe. Vi pratar inte om en allmän plats utan ett café som drivs av en företagare. Det är upp till ägaren att bestämma det. Hos SJ får du inte åka första klass med barn eller husdjur. Det blir ingen nyhet kring det, men är det en ensam caféägare, då jäklar är det inte okej.

Jag som ofta jobbar på kaféer ser ibland utanför stora klungar av barnvagnar utanför och då går jag inte in. För jag vill inte sitta med spädbarn som gråter, barn som kastar saker och känna lukten av blöjor som byts (det har hänt flera gånger) och föräldrarna ville inte ha mig där heller som sitter och pratar i telefon konstant om jobb. Det är väl bara bra om det blir mer nischat. Idag finns det superbra jobbkaféer, det finns bra mammalediga-ställen och så finns det cafér som är hundvänliga. Är det det inte bra så? Jag är så otroligt trött på det kollektiva ”det ska vara likadant överallt”. Låt ägarna bestämma själva.

Skärmavbild 2013-03-05 kl. 09.54.59

Idag har jag en kavaj från Mayla, linne från H&M, klocka från Tissot. 

  1. Elin skriver:

    Jag tycker att folk får sluta vara så svenskbekväma och tänka att ”andra ska lösa det där åt mig”. Skriker ett barn, gå fram och be mamman att trösta det, eller så går caféägaren fram. Är det för mycket liv – be dom gå. Att utesluta med en lapp på dörren att vissa typer av människor inte får komma in är inte okej. Nisch och företagsamhet i all ära – man måste få driva sitt företag framåt och till viss del som man vill – men det handlar om människor och mänskliga rättigheter. När du utesluter barn, så utesluter du även ofta föräldrar.

  2. Elin skriver:

    Barn är människor i ett samhälle. Man ska aldrig utesluta människor. Jag förstår inte hur man är funtad om man allvarligt tycker att exkludering av människor pga sin egen bekvämlighet är okej. För det är just vad det är – en bekvämlighetsfråga. JAG vill sitta på café och JAG vill dricka MIN latte ifred och JAG vill inte att människor som JAG stör mig på ska finnas i närheten. Det är en bekvämlighetsfråga. Hade det varit okej att utesluta förståndshandikappade som är på ett barns nivå? Som en del inte förstår när de stör etc? Ska vi utesluta pensionärerna med deras rullatorer? Jag förstår det här med nisch, och att det är tråkigt om man tycker att caféerna är likadana, men det är absolut inte en okej anledning att UTESLUTA en GRUPP MÄNNISKOR från vissa platser.

  3. bri skriver:

    Jag här faktiskt blivit ombedd att lämna ett café för att jag o mitt sällskap skrattade för mycket enligt cafeägaren. Kändes väl inte helt ok men inget jag ropar diskriminering för det. Dock hade jag uppskattat en skylt innan om total tystnad så jag själv kunde välja om jag passade in. Samma sak när jag är ute med min 6 åring. Han är inte stökig direkt men vill man inte ha barn på det cafét vill jag inte heller lägga mina pengar där utan vill hellre gå dit där vi är mer välkomna. Det handlar väl om anpassning o att det skall vara så trevligt så möjligt för alla? Jag anser inte att ngn som vill ha lugn o ro får gå in på donken o begära tystnad då är det väl samma sak åt andra hållet? Handlar det om diskriminering eller bara valmöjligheter. Det gynnar väl alla trodde jag? Men vad vet jag?

  4. Hannah skriver:

    Ett sätt att undvika förbud är att företaget marknadsför sig mer som ett ”studentkafé”,”jobb kafé” osv. Kanske inte servera chokladbollar och festis för att barnfamiljer ska välja ett annat ställe att gå till istället. Just ordet förbud blir nog många upprörda på.

    Jag som mamma till två busiga pojkar skulle inte gå in med dom på ett café där jag vet att människor sitter och jobbar, eller en finare restaurang med mina barn där affärsmän/kvinnor äter lunch. Skulle inte behövas ett förbud för det. Jag vet att dom blir uttråkade efter en liten stund och då vill springa och leka. Skulle inte utsätta mig själv eller dem för den situationen och inte skulle vi ha trevligt heller (det är väl därför man går ut och fikar).

  5. EM skriver:

    Du får visst ha barn i första klassen på SJ. Dom förbjöd det först men det blev sk.a diskriminering så de togs bort. Men däremot har dom gjort det ”jobbigare” att ta med barn.

    Man måste köpa vuxenbiljett om barnet inte är under två år dvs. Så det är väl inte så många som har lust. Sen ser man ju att folk blir märkbart irriterade eftersom de flesta jobbar och vill ha det lugnt och tyst.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..