Sista delen

Då är vi framme vid sista delen av årsresumén. Det känns ganska passande med tanke på att det är sista dagen på 2012 imorgon. Och när klockan slår tolv i Sverige börjar jag ett nytt kapitel med min käraste på ett plan till Martinique (vi hinner fira tolvslaget därborta som tur vi landar 20.30 deras tid).

I mitten av oktober börjar flyttkaoset. Två lägenheter ska få plats i en. Vi hade föreställt oss hur mysigt det skulle bli. Att sitta på golvet och äta och dricka vin och pussas. Men istället väntar två veckors stress med att få ordning på allt ..

.. För jag skulle ha min födelsedagsmiddag hos oss två veckor senare. Vi hann!

När min vardag är som tyngst på grund av familjebråk så flyr jag Stockholm till ett varmare Palma, tillsammans med Pingis. Jag behövde verkligen komma bort. Vi passade på att jobba med boken också som blev klar där.

Då firade vi med drinkar på restaurang Forn i Palma, mums!

Väl hemma så har mina smycken kommit men sålt slut lika snabbt. Jag får välja mellan att producera fler eller låta det vara i en liten upplaga. Jag väljer det sista. I vår kommer en till kollektion.

Mitt liv är fortfarande kaotiskt. Odds och mina dagar blir mest att bara ta sig igenom vardagen. Mina vänner och Odd är ett otroligt stöd. Vi åkte bort till Skepparholmens spa.

Pingis och jag jobbar på hårt med vårt företag, vi lyckas registrera namnet Economista AB..

.. Och träffar alla Sveriges banker, bilmärken och teknikföretag för att berätta om vår idé.

Det händer grejer i media. Aftonbladet, DN, en tidning i New York och Fransk tv uppmärksammar det vi håller på med. Dock lanserar vi företaget nästa år så vi får hålla på det mesta.

Efter en jobbig sjukhusvistelse så åker vi till Bjertorps Slott över en helg där vi av en slump hittar vår drömkyrka! Vi bestämmer oss också för att gifta oss där och fira på slottet! Lycka!

September – December är en mörk period för min del. Jag kommer se tillbaka på dom dagarna som en parantes i mitt liv. Jag hamnade i ett stort svart hål. Men beslutet jag tog behövde göras men det känns som att hugga av en arm. Jag beskrev den sista månaden som att jag hade psykisk mjölksyra. Jag orkade inte mer. Det är inte ljust än men det känns i alla fall mer stabilt och jag ser att jag kommer ta mig ur det. För mig blir den här resan och årsskiftet ett sätt för mig att gå vidare.

Så, hejdå 2012. Du var ett år med mycket smärta men också fina upplevelser såsom att Odd och Christian kom in i mitt liv. Nästa år blir ett bättre år .. Och vad mina mål är får ni veta senare!