Läsarfråga

Hej Isabella! Jag har precis läst klart din bok, Egoboost. Jag tyckte att den var skitbra och jag kände igen mig i jättemycket som du hade skrivit. Men jag ”lider” verkligen av om-sjukan som du skriver om i boken. Jag kan förstå hur du kan ha så bra självförtroende, du är ju skitsnygg och har en grym kropp. Men om man inte är snygg? Om man inte har en grym kropp? Om man inte är smart? Jag känner så mycket press i min klass, alla får så himla bra betyg och jag får alltid sämre än mina kompisar. Ibland har jag bra dagar och känner att jag är snygg men det finns många fler dåliga dagar där jag står framför spegeln och bara hatar hela mig.Det är svårt att vara en superwoman. Jag vill verkligen tycka om mig själv, för då får jag bättre utstrålning, blir gladare, blir snällare och livet är ju för kort för att sitta hemma och deppa!

Svar: Hej! Vet du, du har ju redan insett att du lider av OM-sjukan vilket är bra för då kan du förändra dig. För de som inte läst boken så handlar OM-tänket om att många människor alltid tänker att ”om jag går ner i vikt” ”om jag fixar det här” ”Om jag ändrar” .. Helt enkelt att man inte är nöjd med livet förrens något ändrar sig. Att inte kunna vara glad utan att tänka OM måste man lära sig att jobba bort. Första steget till bra självkänsla är att acceptera sig själv. Det där som du skriver om bra självförtroende, kropp och smart sitter endast i ditt huvud. Sluta jämföra sig själv med alla andra, inse att du är bra som du är och sluta att tänka att livet skulle vara bättre om något litet ändrades. Lycka sitter inte i antal kg, antal plagg i garderoben eller högst betyg. Lycka sitter i att acceptera och börja tycka om dig själv så som du är just nu. Så som du säger själv så vill du börja tycka om dig själv. Gör det då!! Ställ dig framför spegeln och berätta för dig själv hur bra du är! Fake it til you make it är ett bra uttryck. Peppa dig själv tills det blir sant. Det funkar!!

  1. Du är grymt bra Bella! Beundrar dig verkligen och hur jäkla stark du är! 🙂 jag önskar att jag med hade samma drivkraft som du. Hela min gymnasieutbildning skolkade jag bort så har inget slutbetyg, jobbar på ett skitjobb som jag inte trivs med och tvingar mig själv att gå till. Jag har aldrig haft någon självdisiplin som gjort att jag skött varken skola eller jobb speciellt bra, jag vill komma ur min bekväma bubbla och ta tag i mitt liv men det går verkligen inte.. Och tyvärr går det ut över mig själv och även mitt förhållande med min pojkvän. Jag vill ha ett bra liv som jag trivs med, men känns helt omöjligt att komma dit. 🙁

  2. Cilla skriver:

    Isabella, du skriver ofta om unga tjejers självkänsla och välmående. Du vill skapa dig en bild av hur en ung och lycklig tjej ska må och se ut i dagens samhälle – denna bild har du marknadsfört som dig själv. Tyvärr är bilden du skapat helt omöjlig för de flesta att nå upp till. Man kan inte fejka något tills man får det. Den bittra sanningen är att alla har inte de ekonomiska förutsättningarna som du har. Som ett avslut vill jag bara ge dig ett råd. Håll dig till det du är bäst på – entreprenörskap och marknadsföring. Men blanda inte in unga tjejers ohälsa i det hela…

  3. Julia skriver:

    Hej, jag har aldrig kommenterat på din blogg, men jag jag kände att jag måste lägga till en viktig sak. Jag har också känt (och känner) som du. Jag tror att en viktig del i processen till att acceptera sig själv är att försöka komma ihåg de bra stunderna. Vad gjorde du den dagen som du tyckte så mycket om dig själv? Kanske hade du på dig annorlunda kläder, eller gjorde något annorlunda. Ta vara på det då! Tiderna som du känner dig nöjd kommer bli längre och längre och tillslut är du där. Nästan. För jag tror att alla är lite missnöjda ibland och tänkte om-tankar. Och det är okej, tycker jag i alla fall. Men välj dina om! Vad är mest troligt – att du blir gladare och nöjdare OM du går ner i vikt eller OM du blir bra på zumba-passet?
    Lycka till från en som känner igen sig EXAKT!

  4. Moa skriver:

    Tycker det är helt underbart att du försöker hjälpa människor med dig bok! 🙂

  5. V skriver:

    Att ge den här typen av råd till vänner och familj är en sak. För dessa känner man förhoppningsvis vilket ger en viss insikt i hur deras problem ser ut. Men att via bloggar och böcker ge råd och terapi till människor man som bäst har läst en kommentar av är inget som någon bör göra, inte ens en kompetent psykolog.

    Jag är helt säker på att du verkligen menar väl med att försöka hjälpa unga tjejer osv, men tänk på detta!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..