En skolklass för mycket

Jag är arg, ledsen och frustrerad. Länge sedan känslorna kokade inom mig, som i vanliga fall har en tendens att vara känslokalla. Nedanför bland kommentarerna i förra inlägget kan man läsa om över 30 unga tjejer som har mått/mår dåligt. De skriver omsjälvmordsförsök, mobbing, bulemi/anorexia, ensamhet, misshandel, press och sitt missnöje över sin enda förhoppningsvis friska kropp.

Det är inte 1, 2 eller 3 tjejer utan över 30 stycken, förlåt mig nu men en jävla skolklass! Det är så fruktansvärt sjukt att i en sådan ung ålder tvingas äta lyckopiller för att orka stiga upp ur sängen på morgonen, tvinga sig själv få i sig mat, mat som man sedan går och tänker på resten av dagen. Vart gick allt snett? Vems fel är det att vissa tvingas må såhär?

Det sjuka är att man tror att man är ensam om det. ALLA HAR M�TT D�LIGT så är det bara, skillnanden är bara orken och stödet man haft för att kunna ta sig därifrån. Jag har fått många mail de senaste timmarna där tjejer ber om mig råd, något som är svårt att göra. Jag kan endast utgå från mina egna erfarenheter. Jag har också varit i en svacka där jag inte kunnat stiga upp på morgonen, inte haft någon livslust längre.Och jag har också haft störningar när det gäller mat, inte så speciellt stora men tillräckligt för att det ska bli en vardag av att tänka på vad man stoppar i sig. Det är hemskt!

Hur kommer man ut från den här onda cirkeln då? Oftast blir det en cirkel genom att något går snett, sedan påverkas maten och av matproblemen så fungerar ingeting normalt längre osv osv. Min räddning och många andras har varit att verkligen "utnyttja" sin familj och vänner. Prata prata prata om det.. Då inser man hur många andra som sitter i samma situation som en själv och tillsammans kan man stödja varandra.

För min del funkade det också genom att endast lösa ett problem i taget. Vilket är ganska svårt för mig. Man kan inte få skola, jobb, umgänge, familj, själen och kroppa att fungera samtidigt. Ibland går det absolut men inte alltid. Något ska alltid krångla och bli till problem, eller hur? Då måste man lära sig att prioritera saker; själen och kroppen måste alltid gå först. Mår man inte bra så är det de första man ska försöka göra något åt. Kan man då inte gå till skolan eller hinna träffa alla vänner så får det vara.. Plugg kan man alltid ta igen och riktiga vänner finns kvar.

Ett annat tips, om man nu har chansen, är att åka iväg. Minns ni min resa till spanien i vintras? Den resan fick mig att må bra igen, efter en hemsk tid. Det behöver inte vara till något dyrt ställe men ibland behöver man ett miljöombyte för att rensa tankarna och få tid för sig själv.
Man har bara en kropp, njut av den istället för att göra den illa.