Mist något ovärderligt

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men jag och Marcel har bestämt oss för att göra slut. Det fina vi har haft i över 1 år är nu slut och jag vet inte om jag är glad eller ledsen, mest chockad. Jag trodde aldrig att det skulle bli så här, men jag har väl levt i en bubbla av att tro att det aldrig skulle hända mig, vi var perfekta tillsammans.

Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det här men jag kommer klara det, med stöd av vänner och familj och av tidens hjälp.

Jag var ömtålig när jag träffade Marcel, jag var 14 år gammal, liten och hade festat alldeles för mycket. Marcel gjorde mig hel, säker och trygg. Nu är jag stark, 16 år gammal och vet vad jag vill i livet. Kanske är det tid för honom att fixa en annan människa?

Jag ångrar inte den tid vi har haft tillsammans utan jag är lycklig för att jag fick uppleva den, tillsammans med honom. Vi har haft det fantastiskt. Som en sagodröm. Och jag vet inte om jag vill att den ska ta slut.. Men nu är det så ett nytt liv får ta fart. Marcel kommer alltid att finnas i mitt hjärta men på ett annat sätt. Bilderna finns kvar, smsen, och framför allt alla minnen. Den lyckligaste tiden i mitt liv har varit med honom och det är svårt att se att det kan bli så utan honom, men det kommer att gå, bara det att mitt hjärta är trasigt nu. Det är sprängt i tusen bitar och jag hittar inte alla. Det kommer att ta tid för att få det helt.

Jag kommer inte att svara på vad som egentligen har hänt och varför. Jag behöver tid för att samla mig och gå vidare. Jag kommer att behöva stöd, det vet jag. Men jag vet att det kommer att gå, bara det att tiden tar så lång tid. Jag kommer att behöva ändra mina vanor, jag har ju alltid umgåtts med honom, och nu kommer det inte bli så. Jag har mist något ovärderligt. Och jag vet inte om jag någon gång kommer att få uppleva något så fint igen. Om jag någon gång ens kommer att våga chansa, ge mig in i något som man kan bli så sårad av. Kärlek är lycka i koncentrat, men även sorgen är lika stor. En del av mig har försvunnit. 

Jag hoppas att Marcel kommer att gå vidare, precis som jag ska försöka göra. Jag önskar honom all lycka i världen och att han ska bli lycklig, även om det inte är tillsammans med mig.

 

Marcel var tydligen inte mitt öde. Min drömprins finns någon annanstans. Frågan är bara var.

  1. E skriver:

    Drömprinsen var visst Odd?! 🙂 <3

  2. Samma Ã¥r och mÃ¥nad gjorde min pojkvän sedan 1 Ã¥r och 9 mÃ¥nader slut med mig. Tänkte efter ett tag att han kanske hade gjort sitt med mig. När jag träffade honom var jag självdestruktiv, nere pÃ¥ botten och höll pÃ¥ att förstöra mitt liv helt och hÃ¥llet. Det kunde gÃ¥ veckor mellan mina leenden men han fick mig hel igen. Han lyckades fÃ¥ mig att mÃ¥ bra, lyckas med skolan och bli av med det onda. Sen blev han tillsammans med min bästakompis. DÃ¥ tänkte jag att han skulle hjälpa henne ocksÃ¥, sÃ¥ som han gjorde med mig. Ã?ven om jag ”hatade” dom dÃ¥ och ogillar dom fortfarande för att bara ha lämnat mig sÃ¥ där sÃ¥ kanske det var bra för dom bÃ¥da och för mig. Jag mognade sÃ¥ enormt mycket efter det som hände men har dock fÃ¥tt insikten av att äkta kärlek inte finns. Men samtidigt sÃ¥ ser jag runt omkring mig att det hÃ¥ller, folk har lÃ¥nga förhÃ¥llanden men man vet ju aldrig när det ska ta slut.

  3. sara skriver:

    du är bara för söt 🙂

  4. ellen skriver:

    du har hittat honom nu!
    NILS 😀

  5. Milton skriver:

    Din drömprins var NILS 🙂 Hehe!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..