hur ska ni förstå?

Egentligen har jag inte så mycke att skriva om längre, hela den här helgen har jag vart hemma, så tyävrr de finns inte lika mycke längre för er att klaga på över det jag gör. skönt så.
Jag är extremt trött, trött på allt.
Bråk med familjen, och annat folk tar så mycket energi av en.
Ja har bråkat med pappa, ska inte bo där på ett tag nu, han klarar inte av att ja aldrig e hemma, han tycker ja förstör mej själv, och det kanske är sant..
fick en intressant kommentar som ja tog åt mej av, väldigt mycke

Postat av:

 när du ändå håller på kan du väl försöka att vara ett barn dvs. 15 som du faktiskt är och inte försöka vara 20..

jag känner killarna som har festerna du beskriver, och lilla vänn de ser dig inte som något jämnställt stureplansragg med ett liv, utan de ser dig som en liten blond fjortis som faktiskt är söt men som inte betyder ett skit för dom, utan de vill bara driva med dig eller i bästa fall faktiskt ha sex. Fast.. du är väl inte ens byxmyndig?

Så ett gott råd till dig:

Lägg ner att försöka vara äldre än du är, det är ingen som uppskattar det och framförallt du själv kommer att bli ledsen när du blir äldre och förstå att du glömde bort att vara barn, för vuxen kommer du vara för resten av livet.

2005-nov-10 @ 22:33:35

Har funderat, och efter mina föräldrar hade läst min blogg, pratat med mej, kanske de ligger ngt i de.
För de mesta så tror ja faktiskt att de e några av er som skiver posetiva saker till mej som uppmuntrar mej till allt.. och allt negativa jag får , så ska ja bara provecera..
åter igen, trött på mig själv.Så nu och framöver kommer ja va hemma väldigt mycke, fast poshette o sånt kommer jag såklart fortsätta med, allt i normal takt inte spåra ut som jag brukar göra.


Min rädsla har alltid varit att tiden rinner iväg utan att man hinner göra ngt, så ja har försökt göra allt på en gång och aldrig missa ngt, men när man gör så glömmer man allt och undrar vad de e man har gjort men sej själv? förstörd och trasig redan som 15? ja som villa hålla på tills ja e 25? de kommer ju aldrig gå i den här takten.


Jag vet att många "önskar" sig att de hade samma liv som jag, de har ja hört många gånger.


och visst ja säger hela tiden att ja har världens bästa liv, men livet är som en våg, till slut så får du alltid lika mycke jobbigt i livet som kul, så just nu känns de bara som ja har jobbiga saker kvar.

"hejsan e de du som e blondinbella"?, förut tyckte jag alltid att de va kul när folk sa så. men nu är de bara jobbigt, eftersom folk e så ironiska. folk tror alltid att de känner mej, och vet va ja har gjrot o sånt. på tunnelbanan för några dagar sen satt ja ryggen mot nåra tjejer i min ålder som började plöstilgt prata om mej, hur falska jag va, vilket spel jag tyckte livet var, att ja spleade ut folk mot varandra, vilken slampa jag var m.m., inget av de dem sa var sant. helt otroligt och tröttsamt, och ja känner ja orkar inte längre bryr mej.
De vänner jag har o pojkvänn vet hur jag är, och om ja hade vart så som ni beskriver mej så hade ja aldrig haft en ända vänn, lr hur?…
Jag vet inte vad ja ska skriva längre, försöker bara förklara ngt som ni aldrig kommer förstå.

 Ja ska ta de lugnt nu, och njuta av livet, så som man gör när man e nyss fyllda 15…