Återhämtning

Luften gick lite ur mig, jag var hemma efter jobbet vid åtta ikväll. Det var varit en intensiv vecka med vab, gala, scenframträdanden, intervjuer med stora tidningar i andra länder och tunga strategiska möten i företagen. Hjärnan känns som mos. Imorgon väntar inspelning hela förmiddagen på ett hotell och en stor lunch som LCC bjuder in till, sedan hämtar jag barnen. Passar på med återhämtning ikväll, choklad och läsning. Det är bland det bästa som finns.

Trevlig kväll!

 

Mockberg

I samarbete med Mockberg 

Jag bär alltid klocka. Inte bara för att jag har ett fullspäckat schema och alltid behöver ha koll på tiden – utan det känns märkligt och lite naket att vara utan. Jag har en Omega som jag köpte i mina tonår för att sporra mig själv och en från Cartier som jag fick av min exman men jag har valt att behålla för att jag gillar den. Drömmen är en Patek Philippe i framtiden men då krävs en exit först. Ett annat märke i en mer human prisklass som jag gillar är Mockberg. Dom gör fina tidlösa och minimalistiska klockor. Grundaren heter Elvira och är en fantastisk driven kvinna som jag träffade precis i startfasen av hennes bolag. Det är alltid lite extra roligt att stötta kvinnliga entreprenörer.

En favorit är svarta mesh-klockan ”Lio” och armbandet M-bracelet som finns i roséguld, guld eller silver. En perfekt julklapp, som dessutom kommer fint inslagen. Med rabattkoden isabella20 får ni 20% rabatt på hela sortimentet i två veckor fram (till 30/11). Ni kan se hela sortimentet här!

I samarbete med Mockberg

 

Lämna comfort zone

Dag nummer två med #SIME2017 – Intensivt men otroligt roligt. Det är verkligen en ära att få medverka. Jag har gjort två olika saker uppe hos Epicenter idag, pratat om scale up och blivit intervjuad kring morgondagens shopping och mer kring mina investeringar i Nordic Tech House och Löwengrip Invest. Jag livesände allt på min Instagram om ni vill gå in och kika.

Förberdelser i taxin 

Publiken hos Epicenter, start up-hub (och mycket mycket mer) I Stockholm 

Kostym från Stylein. Byxa (adlink), kavaj (adlink)

Mycket press under dagen

Jag har verkligen lämnat Comfort zone under denna två dagar, jag känner mig en decimeter längre. Att lämna zonen är det enda sättet att växa på, nu känner jag mig stolt men lite urladdad. Vid lunch tog jag en promenad i solen med kollegorna i LCC för att få ur adrenalinet i kroppen och ladda om. Det behövdes. Nu väntar en intervju med tyska tidningen Bunte!

 

2.0

God morgon på er! Min blogg ska ju gå från ett vanligt bloggformat till att bli mer utav en plattform. Så roligt att äntligen få visa er vad vi har jobbat med så länge! Bloggen har ju sett likadan ut i 12 år nu så det är på tiden att den får sig ett upplyft. Tanken har varit att ta bloggen till en ny nivå rent visuellt. Jag har det senaste året fått mycket feedback kring att jag skriver för mycket om mina företag, eller för mycket om styling eller mammaliv etc. Nu har jag valt att skapa tydliga block, så att varje person ska kunna välja att läsa om vad de är sugna på just då. Men vill man läsa allt  i kronologisk ordning scrollar man bara ner förbi kategorierna så kommer bloggflödet helt som vanligt.

Här kommer några printscreens:

Och såhär kommer ett inlägg att se ut:

Om ni tycker något ser oklart ut eller om ni har önskemål på funktioner, hit me! Jag ser på en gång att texten ovan nu är för liten. Jag vill verkligen att ni ska vara med i denna process. Beroende på vad vi får för feedback nu så kommer plattformen gå live om mellan 2-3 veckor. Så nervöst men roligt!

 

Årets Business-Mama

I måndags fick jag utmärkelsen till Årets Business-Mama vilket jag blev jätteglad över. Att vara en mamma som samtidigt gör karriär är inget man i vanliga fall blir hyllad över. Man kan tro det, på pappret är det säkert så ”vad duktig du är som kör båda” men i vardagen bemöts man ofta av människor som vill ge dig dåligt samvete. I mitt kommentarsfält får man ibland uppfattning att fokus på karriären skulle innebära att jag inte älskar mina barn lika mycket som en förälder som inte lägger mycket tid på jobbet. Sådana kommentarer gör mig ledsen för det finns ju ingen sanning i det. Fokus på bolagen har inget med min kärlek till mina barn. Snarare än det två starka kraftverk i mitt liv som stärker varandra.

Det är inte lätt. Det har det aldrig varit. Gillis och Sally föddes under åren som LCC har byggts upp. Dom växer upp sida vid sida som det företaget. För dom kommer LCC vara centralt i deras liv när de blir större för det är ett företag jag vill jobba med livet ut. Bygga det till ett nytt Esteé Lauder. Kanske vill dom fortsätta driva det. Jag kommer aldrig vara den mamman med flest timmar med mina barn. Det kanske smärtar i några mamma-hjärtan när ni läser det men jag ser det inte som något hemskt. Jag värdesätter den tid jag har med Sally och Gillis.

Jag har aldrig någonsin mobilen framme när vi umgås.  Jag lägger inte tid på hushållssysslor på våra dagar, jag säger aldrig att jag inte orkar leka. Vi pratar, vi busar och jag lägger stor vikt kring att dom ska utmanas mentalt. Vi övar engelska varje dag, ”forskar” på Youtube (senast spanade vi in olika sorts fåglar), jag försöker öva upp deras fantasi och kreativitet genom problemlösning. Sedan vill jag att dom ska bli trygga i sig själv och veta sitt eget värde. Mina dagar med dom är inga dagar som ”bara rullar på med vardagsstök”. Jag lägger ner stor vikt på allt ovan, jag finns där mentalt till 100% när vi ses och vill bygga mentalt starka barn som ser livet ljust och genuin tro på sin egen förmåga.

Ibland får jag frågan ”Men hur kan bygga ett globalt bolag komma före tiden med barnen”. Det handlar inte om att komma före. Det handlar om att kunna göra både och vilket går när det finns en fantastisk pappa med i bilden. Att bygga bolag är min passion, det är inte många procent kvinnor i världen som har byggt bolag från 0 till 100 miljoner i omsättning organiskt. Snart är vi där. Det kommer också innebära en ekonomisk trygghet för min familj och kanske för kommande barnbarn också. Men framför allt vill jag att dom ska se att dom har en mamma som klarar allt. Förhoppningsvis kommer min styrka att smitta av sig till dom. Det var inte bara bolaget som gjorde en enorm resa utan det gjorde även deras mamma.

Hur som helst, tack för utmärkelsen!

 

SIME 2017

Idag har jag lämnat min Comfort zone, jag klev upp på scen på Cirkus ute på Djurgården och medverkade i en paneldebatt om Scale up – På engelska. Efter en vecka i Dubai och Riyadh är engelskan färsk och det var inte så läskigt som jag trodde. I publiken satt 1500 personer och konferensen heter SIME. Den håller på i två dagar och det är talare från hela världen. Att få stå på scen där är en stor grej och jag var stolt över att få frågan. Imorgon ska jag medverka i två samtal igen. Otroligt roligt men framför allt häftigt med nätverket, ikväll håller Ola Ahlvarsson en drink för alla oss talare, guldgruva på intressanta människor. Alla dessa möten är nog det bästa med mitt jobb, det ger mig energi.

Jag älskar kostymer! Denna är mörkblå från Stylein (adlink) och blus från Lou in Love (adlink)

Min nya väska från Chanel

… Och klackar By Malene Birger (adlink)

I dagens panel som leddes av Ola Ahlvarsson: Elina Berglund, grundare av Natural Cycles (som jag också är delägare i), Juan Uridales grundare av JobandTalent, de omsätter 800 000 miljoner på endast 18 månader. Galet. Och Veronica Hedenmark, grundare av VH.

Linus och jag berättade om Nordic Tech House

Teamet! Nordic Tech house är ett nytt investeringsben till Löwengrip invest. Nu ska jag hämta en till kopp kaffe och gräva ner mig i jobb till sent kväll. Sedan väntar middag med Sheila och en drink med Sime-talarna.

 

Diabetesgalan

Igår var jag på Diabetesgalan i Stockholm. Jag var så glad över att få vara där för helt ärligt var min kunskap kring diabetes alldeles för dålig. Fem personer dör av diabetes varje dag i Sverige. Det är helt fruktansvärt. Jag lärde mig skillnaden på typ 1 och typ 2, att man aldrig får ge en avsvimmad person som har diabetes en insulinspruta (vilket jag trodde att man skulle göra). Istället ska man ringa 112 och ge något sött på tandköttet, tillexempel lite honung. Jag visste inte att man behövde väcka sina barn i natten för att att ge sprutor, helt ärligt så förstod jag inte att det är en kamp mot döden varje dag. Det berörde mig enormt. Det är MTG som ligger bakom satsningen av Diabetesgalan och det kändes oerhört viktigt, igår fick man ringa in och donera pengar till diabetesfonden.

I en teotoki igår, klackar By Malene Birger (adlink)

Jag och min vän Caroline som jobbar på MTG. 

Ni som har barn med diabetes, kommentera gärna och berätta mer. Hur ser er vardag ut?

 

Diabetesgalan

Tack för ert stöd, jag tänkte att det är lika bra att berätta om ni tycker att inläggen blir sämre under en period. Hade jag inte älskat mitt jobb så mycket så hade jag inte klarat av allt det här. Livet hade varit så mycket enklare och tryggare om jag inte varit offentlig. Men kanalerna är sedan många år tillbaka ett bolag som ska gå runt men framför allt så är det min passion så att stänga ner allt skulle jag aldrig göra. Det finns inte på kartan. Men jag tar det säkra före det osäkra och det finns en plan, vilket det egentligen alltid gjort. I Almedalen i somras hade jag samma situation så min vakt var med mig under mina dagar på Gotland. Det är såklart märkligt, jag är ingen politiker eller Bill Gates men offentligheten och framgångarna drar till sig fel personer. I våras, precis under skilsmässan hade jag en tysk stalker, i somras dök en ny person upp som tejpade upp hot på min bil i mitt garage. Om alla bolag fortsätter växa och gå som jag vill kommer jag nog få acceptera att det alltid kommer att vara såhär från och till i livet. Det är stressande men det får aldrig ta över. Men det är också en anledning till att jag aldrig kommer att visa mina barns ansikten, det kommer bli färre bilder på dom överlag på grund av situationer som dessa.

Nu ska jag iväg på Diabetesgalan. Det är inte svårt att luska ut var den är men där är det tryggt och jag får lite hjälp när jag ska åka hemåt ikväll. Vi hörs imorgon

 

En mardröm

Det är svårt att gasa in i en jobbvecka när det händer mycket privat. Ni vet att jag ibland nämner att jag får hot mot mig, det är något som kommer och går och har gjort dom senaste åren. Nu är det en period igen som är jobbig. I fredagskväll när jag var på hockeymatchen fick jag ett samtal från de säkerhetsbolag jag jobbar med som berättade att en situation hade uppstått så i lördags innan jag hämtade barnen gick vi igenom mina säkerhetsrutiner. Jag har ett säkert hem, ett personlarm och ibland en vakt som är med mig. För mig att det lika bra att det är öppet att det är så, för när det inte är en vanlig knäppis utan mer avancerat är det bättre att visa att jag är fel person att slå mot.

Jag har haft svårt att fokusera efter i fredags, det är omänskligt att ha det såhär. Det är en stress som lägger sig över allt annat och jag blir disträ och lättirriterad. Men nu är barnen hos deras pappa och jag har sällskap hemma under veckan samt jobbar tätt med vaktbolaget så nu kan jag inte göra mer. Jag kan inte resa iväg och ta en paus, jag vill inte det. Jag har bolag att driva och det måste jag få göra. Men om inläggen blir mindre personliga på ett tag vet ni varför. Jag gör så gott jag kan. Men ibland undrar jag hur mycket man ska orka med som människa, är det inte en skilsmässa så är det människor som vill mig illa.

Kavaj Ivy & Oak (adlink), blus Mayla, jeans Toteme (adlink) och skor Flattered

Förmiddagens möte, med Hermine som är LCC:s digitala chef. Himla kul att ha henne ombord efter ha jobbat 25 år som chefredaktör på Elle. Hermine kommer med nya infallsvinklar varje dag på content och allt det kreativa, jag älskar att jobba med duktiga människor.

 

Premiär!

Jag har haft en kväll med Sally som skrikit i två timmar. Det var ingen fara men hon missade sin sovstund vid lunch så vid fyra blev allt allt fel och hon blev i upplösningstillstånd tills jag fick henne att somna. Kastade i mig choklad för att bättra på tålamodet och sneglade på klockan, direkt efter nattning väntade ett telefonmöte med en annan tidszon. Jag var orolig för att få ihop allt. Men barnen fick i sig middag, vi badade, på med pyjamas och somnade. Jag hann ringa in till det virtuella konferensrummet på minuten, puh. Ett tag, när riset med currysås låg på golvet och jag hade fått en förpackning äppeljuice ner i min mat, ville jag lägga mig ner och grina eller dra hårtussar ur mitt hår, men så tänkte jag på att barnen åker till O imorgon och då kom det en dos superkraft som gjorde att jag fick tillbaka tålamodet och framför allt lugnet. Jag ville inte att sista kvällen skulle avslutas med skrik och gråt, fy.

Hur som helst, nu har jag satt mig vid köksbordet med en kopp té och är redo för att fortsätta med jobb. Det är märkligt hur man snabbt förtränger en tuff kväll och kan börja om med annat. Eller så har jag blivit van att kastas mellan olika moment i vardagen. Men innan jag sätter mig med förberedelser för mitt samtal på scen hos SIME i veckan, vill jag dela något roligt. Ikväll är det premiär för första avsnittet av A Quest for Success. Det känns som om jag har skrivit om det så många gånger redan att vi gör såhär; Hoppas att ni gillar min onlineserie!