Ett nytt jag

Hej Isabella! Har följt dig ända sedan starten och du har varit en stor inspirationskälla för mig de senaste åren – hur du så ung, med ditt driv och positiva inställning kommit så långt. Det har varit fantastiskt att få följa dig i med- och motgång och det känns som att du har varit noga med att dela med dig av båda sidor. Som att älska sin kropp trots acne eller hängbröst efter två ammande barn, din kamp mot size zero för size hero. Jag har varit beroende av din blogg, gått in säkert fem ggr/dag i många, många år. Men de senaste månaderna har jag börjat tveka, och det känns så trist. Ska jag nu förlora den här ”relationen” som vi byggt på så länge? Din blogg är inte längre vad den var, någon sorts peppande dagbok, utan nu är den ett skrytvaruhus likt fashionbloggarna. Fina resor, fina bilar, fina prylar, fin mat, hemliga män. Håret fönat, ansiktet makeat, hängbröst borta och kilona rasat. Och inget fel med det om du mår bra av det – men jag saknar bara balansen. Det känns som att vi får titta på en levande reklamkampanj för det nya Löwengrip-brand du vill bygga – men vi är ju här för att läsa om Isabella. I alla fall jag. Och jag saknar henne, jag saknar ärligheten och verkligheten. Lyxiga resor, shopping och mat läser jag andra bloggar för när jag får lust för det. Men här är jag så trött på det. Nu går inte ens in varje dag längre. Inläggen är färre och ytliga så jag missar inget. Vet inte om du kommer läsa eller ta till dig av detta men jag hoppas bara att du mår bra och att du vågar vara dig själv – både i verkligheten och på bloggen.

Kram!

Svar: Självklart har jag ändrats under åren och jag förstår att man som utstående ibland inte hänger med i svängarna Att jag skulle blivit en ny person. På ett sätt så känner jag mig som en ny person. Det livet jag levde som gift och nybliven mamma skiljer sig mycket från den vardag jag har skapat åt mig själv efteråt. För några år sedan var det Lets Dance, tacofredagar, smågodis, mängder av marabou, amningsnappar, läckande bröst och knut på huvudet. Vi bodde på Kungsholmen i en fantastisk etagelägenhet och åkte ut på Vindö på helgerna eller så ofta vi kunde.

Amningslinne och godis mellan amningspauserna. Leggings på och min ständiga mammaledighetsfrilla. Jag var lycklig här. Precis som jag är lycklig nu. Men livet ändrats. Den tryggheten med att leva i en tvåsamhet var inget jag längre ville ha. Att välja bort det låter för många galet, jag förstår det. Men jag måste vara sann mot mig själv, annars sprängs jag tillslut. Efter att ha flyttat ut till huset och kommit igång med mitt jobb igen blev det tydligt för mig att jag behövde leva annorlunda. Jag ville att mitt liv skulle se annorlunda ut och jag har alltid litat på min förmåga att kunna förändra. Och det gjorde jag.

Efter skilsmässan började jag sakta men säkert bre ut mina vingar. Jag skissade upp hur jag ville ha mitt liv som 26 årig och nyskild. Med ett hus och två barn dessutom. Jag ville ha mer tid för mig själv. För träning, äta hälsosam mat, mer tid för vänner, mer tid för reflektion och såklart, att få jobba. Skulle jag få in allt ovan skulle jag också bli en bättre mamma. Något som jag idag kan berätta att det blev så.

Jag hittade ro i kroppen. Ro blev till styrka. Styrka blev det lycka och grundtrygghet i mig själv.

Med allt ovan har livet ändras. Och precis som du skriver, jag har min egen make up artist på morgonen och jag lever mer lyxigt. Alla mina skisser på hur jag ville att livet skulle se ut – Blev så. Jag vill leva ett liv där jag få jobba och få vara med mina barn. Outsourca så mycket jag kan runt det. På ett års tid skapade jag mig mitt drömliv och idag lever jag det. Jag har en enorm frihet och jag skäms inte ett dugg över att jag tjänar pengar eller lever ett flådigt liv. Jag har ordnat det själv. Mina barn har redan ett sju siffrigt belopp på sina konton som väntar på de när de blir 25 år. Det är jag stolt över att ha gjort möjligt som 27 åring.

Men jag är verkligen inte klar. Om det sticker i ögonen nu så kommer det sticka ännu mer i framtiden. Mitt livsresa har precis börjat. Även om du som läser inte håller med mig eller backar mitt sätt att leva så kanske du istället kan se min förmåga att förändra och bli inspirerad av det oavsett vad just du vill förändra med ditt eget liv. Jag skulle aldrig någonsin nöja mig med en vardag jag inte älskar utan är värd ett liv som känns fantastiskt varje dag jag kliver upp på morgonen. Jag vill känna mig fri. Så önskar jag jag att alla tänkte och agerade utefter. Livet är för kort för något som man bara är halvnöjd med. Bloggen handlar om min resa mot mina mål, det har den gjort i 13 år. Ibland blir det mer yta och just mål, ibland mer personligt. Det varierar men nu är jag tillbaka till rutinerna har har mer tid för att skriva, då blir det mer tankar.

Stor kram.