Sammanbrott

Jag bröt ihop idag efter lämning. Satte mig i bilen och och bara grät. Hulkade tills min bästa vän Sheila ringde upp mig och så pratade vi länge. Sedan ringde jag Odd och fick stöd där med. Det började med att Sally förstod att det var idag hon skulle byta hem. Jag såg i hennes blick att hon tyckte att det var jobbigt vilket är hjärtskärande. Jag klurade en sekund och sedan frågade jag henne om det inte var en Pippi-dag idag, hur då frågade hon tillbaka. Och jag svarade att ibland när man känner sig nere, då kan det vara bra att ta på sig sina pippi-kläder. Då brukar man faktiskt känna sig starkare om man skulle bli ledsen. Sally nickade och så gjorde vi så. Lämningen gick smidigt men efteråt bröt jag ihop. Nu börjar varannan vecka livet. Fy fan.

Sheila frågade mig vad jag är mest rädd för. Jag svarade helt tjock i halsen av alla tårar, att jag är rädd för att dom inte ska känna en grundtrygghet när dom har två hem. Det är min stora kamp i livet. Att jag saknar den efter min egen uppväxt. Sheila peppade mig och förklarade att situationerna inte är samma. Vi pratade länge vilket gjorde mig tacksam. Sedan ringde jag Odd. Vi pratade om att vår relation är den viktigaste nu, den om någon kommer att påverka barnen. Det blev ett fint samtal det med och vi bestämde att vi ska ha en lördag tillsammans vi fyra och göra något roligt.

Jag kände mig lite skakig när jag kom till jobbet men Simon kan känna andras känslor på mils avstånd så jag fick en kram direkt. Resten av dagen gick lite på halvfart men det är okej. Jag lämnade faktiskt kontoret strax innan fem och åkte hem. Ikväll ska jag ladda batterierna och tillåta mig själv vara lite ledsen. Älskade barn.

Jag vill bara göra rätt.

  1. Ja usch ja det är inte lätt..Delad vårdnad..Barn varannan vecka…Men man kan tänka också att bättre att barnen har det bra hos båda än att alla bor tillsammans om det inte funkar…Kram❤️

    1. I – O du tycker att det verkar vara läge att trycka till Bella just idag?! O kom inte med att det inte är det du är ute efter!

    2. I deras relation finns inga sån här vardags-cremefraiche-problem, bara inspirerande pepp, chablis och helikopterturer!

    1. Jag vill ha det, vi tror båda att det är bäst för barnen. Men det är en tuff omställning i början

  2. Nu fick en gammal mamma lite tårar i ögonen också, jag vågar inte ens fråga mina barn om hur de har upplevt sin uppväxt med skilda föräldrar 😢 Först Bianca sommarprat och nu din blogg 😢😢😢

    1. Jag tänker att du säkert gjorde ditt bästa ändå och att dåligt samvete ändå är mammans lott på något sätt. Just för att vi bara är människor. Jag hamnade i tablettmissbruk i sena tonår, några år efter att pappa dog pga inte bearbetade sorgen vilket drogerna stängde av åt mig.

      Mamma har såklart anklagat sig själv till förbannelse trots att jag flyttat hemifrån när det började och dolde det väl i åtta år med husköp, företag, förlovning, Svensson liv etc. Jag hade verkligen alla förutsättningar att inte hamna där.

      Idag har jag varit drogfri ett år, efter tio års missbruk, och förlorat precis allt men det har gjort att mamma och jag pratat en del om hur allt började. Och jag förstår henne bättre, jag förstår varför hon inte ville se några tecken (hon fick veta efter 7år), vet inte var jag vill komma mer än att man som vuxet barn ändå kan förstå att det inte är så svart eller vit som det kan kännas som barn. Det kanske blir det bättre om du och barnen kan prata om det så att du kan ge din version?

      Du gjorde garanterat ditt bästa utifrån de omständigheter och förutsättningar som fanns då ❤️

  3. Bästa Bella, bara att du ser barnens känslor och gör det bästa av situationen är rätt nog! Du och Odd kommer fixa det här galant och barnen kommer växa upp med en trygg grund tack vare det. Även om ni hade bott under samma tak så är det ingen garanti för en stabil grund. Jag önskar att mina föräldrar hade gått isär men dom höll ihop för min skull vilket resulterade i konstant tjaffs dygnets alla timmar, en mamma som mådde så dåligt i relationen att hon tog till spriten, en medberoende pappa. Minns många kvällar jag satt i trappan på övervåningen och lyssnade på bråk och när det blev för allvarligt gick jag ner och försökte gå i mellan. Mitt 4 åriga jag mådde inte bra och så fortsatte det tills jag flyttade hemifrån.
    Inget barn mår bra när ens föräldrar inte gör det. Du är en toppen mamma och Odd en toppen pappa, era barn har alla förutsättningar för en trygg och stabil grund sprängfylld med kärlek!

  4. Det kommer att ordna sig och det kommer bli toppen!
    Jag har aldrig kommenterat här men jag är så otroligt imponerad över allt du gör.

    Era barn kommer ha det fantastiskt och må bra så länge ni mår bra. Facetime underlättar och ni verkar ju inte bo långt ifrån varandra. Det går att hälsa på.

    Jag önskar dig och dina barn, även O naturligtvis, all lycka och en underbar sommar!

    PS Jag hoppas verkligen du stänger av alla negativa, bittra människor som är så fruktansvärt avundsjuka! Kör din grej!

      1. Ja avundsjuka på vad?
        Att Bella är miljonär. Att hon slipper göra allt det tråkiga i livet då hon kan betala andra för att göra det. Hennes ekonomi gör att hon kan ge barnen det dom vill, nu menar jag inte leksaker utan aktiviteter kostar ju också och vissa barn lär välja en sak för att föräldrarna inte har råd. Hon har en karriär som hon älskar. Många jobbar för att dom måste, inte för att dom älskad det dom gör. Hon kan unna sig det hon vill utan bekymmer över ekonomin. Hon har två fantastiska fina barn.

        Jag? Ingen inkomst. Väntar mitt första barn så våra prioriteringar har ändrats väldigt drastiskt och min sambo lär ha dubbla jobb. Allt i vardagen är alldeles för tungt för mig och eftersom att jag har föreliggande moderkaka får jag inte bära/jobba eller något sådant. Hade verkligen behövt ha råd att hyra in någon som kan hjälpa mig när mannen inte är hemma!

        Ja. Jag är avundsjuk på Bella och jag tror att många är det men inte vågar erkänna det. Jag är dock inte avundsjuk på henne så att jag behöver kommentera hemska saker och missunna henne allt hon har/gör..

        Önskar mig också ett jobb i framtiden som jag brinner för och som ger en stadig ekonomi! Visst, pengar är inte allt. Men Lets Face It. Det är mycket!

      2. Inte just i det här inlägget, men om du läser kommentarer i andra inlägg så kommer den naturliga svensken fram.. avundsjuk!

  5. Mina föräldrar är skilde sig när jag var i samma ålder som din Sally. Jag har haft turen att mina föräldrar alltid varit bra vänner, har aldrig varit några konstigheter mellan dem framför oss barn även om dom säkerligen tyckt olika många gånger under vår uppväxt. Men det är tack vare deras vänskap och respekt mot varandra så har det aldrig känts jobbigt med två hem. Klart man har blivit ledsen ibland och saknat mamma/pappa men ett samtal bort och det har blivit bra igen. Så att Gillis och Sally inte skulle känna sig trygga med två hem behöver du inte gråta över för det kommer dom inte sålänge du och Odd är vänliga mot varandra. Två starka och kloka föräldrar men två olika hem är så mycket bättre än två ledsna föräldrar i ett hem. Kram!

  6. Usch känner igen känslan, blir ledsen då jag vet hur det känns.
    Den saknad man känner är tuff men var kvar i känslan och tillåt dig vara ledsen. Att dra på sig jobbkostymen och fokusera om är det sämsta du kan göra mot dig själv. Du jobbar inte med känslorna om du gömmer dom, tvärtom ditt fall kommer bli djupare & hårdare. Har själv gjort det misstaget 🙁

  7. Sånna här inlägg gillar jag! Inte att du är ledsen såklart, men det känns så äkta.. Inte så ”falskt” och perfekt som de flesta andra inlägg. Det är helt rätt att ni tänker på barnens bästa, även om det såklart är jättejobbigt för er vuxna. Det blir förhoppningsvis bättre med tiden.

  8. Du gör ju ditt absolut bästa för att vara en fantastisk mamma till Sally o Gillis. Styrka till dig!! O väldigt fint påhittet om Pippi.

  9. Jag förstår det, och det finns inget rätt eller fel, det bara är. Och feedback på det. Om du och ditt ex har en bra relation så är det huvudsaken, då kommer barnen att få den grundtrygghet du vill att de ska få. Att bo varannan vecka är inte problemet, det är föräldrars dåliga relation och skitsnack om varandra som gör ett problem, och ni verkar börja tassa på det spåret nu vilket är svinbra. Fortsätt så.

  10. Jag tror såhär: grundtryggheten kommer inte från ETT tryggt hem – den kommer från att veta exakt vart man har sina föräldrar. Att det är en jämn våg av känslor, om du förstår hur jag menar? Att barnen vet att mamma/pappa finns ett samtal bort, att de kan lita på att ni båda finns där för dem och framför allt att de aldrig behöver känna att de behöver välja sida. Mina föräldrar är inte skilda, men någonstans kan jag känna att grundtryggheten inte finns där ändå för att det var så mycket bråk och skitsnack etc. Det är något jag fått jobba fram i terapi senare.
    Sammanfattningsvis: respektera varandra, bråka aldrig framför barnen, prata inte illa om den andra föräldern och var alltid där för barnen, även per telefon när det inte är din vecka, så tror jag att de kommer klara det galant. Jag tror också det kan vara viktigt att förklara ordentligt att det inte har med dem att göra, att även om mamma och pappa inte älskar varandra längre, så älskar ni alltid dem, liksom. Att det inte finns en möjlighet för dem att fundera över huruvida de har en roll i det hela. Gud nu blev detta jättelångt. Kramar till dig!

    1. Så bra råd. Hellre två trygga hem än ett otryggt. Min stora sorg i livet att min man och jag inte lyckades med det.

  11. Det GÅR att få grundtrygga barn trots två hem. Jag lovar. Både du och O verkar vara vettiga personer och framför allt vettiga föräldrar. Jag själv växte upp med två hem och jag tror att det nästan är oundvikligt med lite ledsamma lämningar/hämtningar och saknad efter den andra föräldern men det är naturligt. Jobbigt där och då men grundtryggheten kan byggas upp på andra sätt. Kämpa på <3

  12. Ursch va jobbigt de låter.
    Hoppas de löser sig längre fram och att ni kommer in i varannan vecka . men de är självklart tufft i början

  13. Isabella jag lovar att ni kan få två trygga och fina barn trots två hem. Jag och mitt ex har ett barn ihop, nio år nu. Separerat för fem år sedan. Vi ses ibland alla tre, kommer förbi varann för att träffa sonen en stund, äter middag en vanlig vardag osv. Varje dag pratar vi med sonen i telefon om han är hos den andre. Han är verkligen en nöjd och trygg unge! Vet dock precis hur du nu känner, ni är på helt rätt väg du, Odd och barnen. Det blir bra trots två hem för de små. Sen har ju barnen alltid varandra, osvsett vad. Du är en fantastisk mamma till två fina barn! Stor kram till dig❤️❤️

  14. Börjar nästan gråta av ditt inlägg. Barn rår lixom aldrig för deras hemsituation. De är rätt sårbara när ”livet” drabbar dem. Men ni gör ju vad ni kan nu och det är det viktigaste. Sådan styrka av er att träffas alla fyra. Vilka superföräldrar ni är som gör det för era barn ♡♡♡

    1. Känns dock som att Bella o Odd gör det enda tänkbara och andra som är skilda och agerar annorlunda är det märkliga.

  15. En sak jag reagerade på var att du väljer att produktplacering (duna egna produkter) i ett sånt här inlägg. Kan inte ngt få vara fritt från kommersiella inslag?

    1. Men hur fan orkar du kritisera henne och ifrågasätta en sådan sak när hon vågar vara så extremt personlig och öppen med något som förmodligen sliter sönder hjärtat på henne? Hon kanske tog första bästa bild? Vad kräver du? En bild på mascaranedfläckade kinder? SLUTA HACKA OCH VAR LITE JÄVLA SNÄLL.

    2. Men Johanna på riktigt, de va det du reagerade på av allt som skrev i det här inlägget… du är precis en sådan vi andra kvinnor inte behöver.

      1. Hej Lina, jag är bara innerligt trött på att allt som dess influencers gör måste ha en kommersiell touch. HELA TIDEN. Det kan man väl få ifrågasätta? Varför gör det mig till en dålig kvinna? Ps. Tycker dessutom att din kommentar var betydligt otrevligare än min.

      2. ”Du är precis en sådan vi andra kvinnor inte behöver”!? En kommentar du bedömer som onödig möter du själv på ett förminskande sätt. Sluta upp med att linda in negativa motkommentarer och skriv istället konstruktiv kritik på ett icke nedvärderande sätt. Eller som det sägs: ”Den som är utan skuld kan kasta första stenen…”

  16. Du är inte ensam. På samma sätt som du beskrev dina nätter när barnen var små, att du fann styrka av att så många andra föräldrar var uppe samtidigt och försökte natta barnen. Vi är så många som bär på samma smärta och längtan efter våra barn. Känslan är påtaglig (har varit ensamstående med varannan vecka i 13 år). Mitt hjärta brister för dig. Hang in there! Smärtan blir inte lättare med tiden, men sättet man bär på smärtan blir lättare att hantera med tiden. Stor Pippi kram!

  17. Tänk vilken tur dina barn har ändå, två föräldrar som älskar dem över allt annat och bara vill deras bästa! Min pappa tyckte att sportkarriären var viktigare och jag såg han någon vecka under sommaren. Jag och min mammas nya kommer inte helt överens så min uppväxt bestod av att inte känna mig hemma någonstans. Nu har båda mina föräldrar nya, riktiga familjer. Får ett litet hål i hjärtat varje gång det kommer upp en ny familjebild med någon av dem och jag fick inte vara med. Fick inte ens en inbjudan till pappas bröllop, utan fick se och veta det när bilderna kom upp på Facebook. Sedan undrar han varför jag inte vill prata med honom, eller umgås… Det tog nästan 25 år, men nu börjar jag känna att jag iaf är trygg med mig själv. Mycket är nog tack vare den lilla familj som jag börjat skapa med min underbara sambo och vår vovve.
    Så länge du finns där för dina barn, och visar att de är en del av dig och din familj så har du absolut inget att vara orolig över. Du är en bra förälder ❤️.

  18. Du gör rätt! För du gör det bästa för dina små, med det bästa du har. Det räcker gott! För det älskar de dig villkorslöst. Men jag förstår känslan. Men var stolt för att ni jobbar på er relation vilken alm du säger är den viktigaste, då kommer barnens trygghet på köpet. Jag tycker du verkar vara en helt fantastisk mamma! Klappa dig på axeln också. Och tillåt dig själv bryta ihop och komma igen. Stor kram!

  19. Jag tror absolut att det går att få barnen trygga i båda hemmen så länge de har närvarande föräldrar i respektive hem och stabila vuxna runtomkring som inte rycks ifrån dem. Läste någon forskning (vet ej var) att barn upp till 3år vars nära vuxna plötsligt försvinner skadar både anknytning- och tillitsproblem samt svårare för vuxna relationer senare i livet.

    Men allra viktigast är väl att visa att mamma & pappa är ett team, att de står starka tillsammans och inte pika/prata illa om den andra föräldern. Framförallt inte inför barnen men inte heller på internet där allt sparas.

    Allt brukar lösa sig rätt bra till slut, bara man vågar lita på sig själv.

  20. ”Home is where the heart is<3”
    Jag fick barn för 7 månader sen men är även skilsmässobarn, jag tror inte det spelar någon roll vart barnen befinner sig eller bor, ni två som föräldrar är tryggheten jag tror att dom kommer att vara tillfreds så länge dom är med någon utav er, men jag förstår absolut din känsla.

  21. Jag har också skilda föräldrar, dom skiljde sig när jag var knappt 6 år och jag har mått hur bra som helst. Alla skilsmässor behöver inte leda till otrygga barn eller att man inte känner en grundtrygghet. Ledsen att du haft den känslan, och många med dig, men det gäller långt från alla. Var inte så hård och tänk inte värsta tänkbara. Det är tufft och kommer alltid vara tufft till viss del. Stor kram till dig!

  22. Det kommer säkert vara tufft nu i början men det kommer kännas lättare med tiden! Låt det ta sin tid och var ledsen om du behöver det! 🌸

  23. Stor kram, sitter här & gråter för din skull.
    Klart man bara vill det bästa för dina barn & att dom är trygga
    & lyckliga. / Josefin

  24. Jag är med skild, hade och har exakt samma känsla. Som tur är kommer osäkerheten mer sällan nu och känner mig mer ofta trygg i att jag och min exman är en förebild för våra barn.
    Vi har en bra relation och har skapat nått som fungerar för oss alla fyra, eller fem. Barnen, min exman, jag och min kille. Pratar ofta med barnen om livet och pedagogerna kring dem.

    Men tanken som ofta styr mig är, hur skulle de vara om jag inte gjorde de valet? Bättre?

    Styrkekramar och kärlek till dig Isabella.

  25. Eftersom du själv sagt att hela bloggen körs efter en strategi (dvs det konstanta spelet med läsarna; provocera eller ”bibblan med barnen”), ska man ta till sig ett sånt här inlägg eller är det sympatifiske igen på schemat?

    Spelar det någon roll för dig att många nu inte tror på nåt du skriver, och varför avslöjade du din strategi?

    1. Bra synpunkt, har också funderat på det där. Varför upplysa alla om sin strategi/taktik med bloggen? Vad var vitsen med det? Strategi i sig eller bara korkat? Själv läser jag nu alla inlägg som en del av en strategi hon har och inte bara rakt av för innehållet. Lite synd tycker jag att hon outade hur hon jobbar med bloggen.. Det mesta känns inte längre trovärdigt nu.

  26. Usch vad jobbigt det låter, men hur klyschigt det än låter så är livet ofta såhär. Mina föräldrar skiljde sig väldigt sent, jag var runt 19 år, och även fast jag har haft dem tillsammans hela livet innan det – och det var verkligen inga bråk jag såg, så har jag ju ändå mått väldigt dåligt under min uppväxt, så även fast man blir ett ”varannan-vecka-barn” så betyder det inte att man får en sämre grundtrygghet. Det viktigaste jag har nu är vår fina relation i familjen, precis som ni planerar, så firar vi exempelvis jular och andra högtider ihop, precis som en vanlig familj. Att planera in små träffar, speciellt när barnen är små, verkar vara väldigt viktigt. Nu är ju jag och min bror vuxna både två, men det har ändå varit väldigt viktigt att vi firat saker ihop. Och träffats för spontana middagar också för den delen. Ta hand om dig, och kom ihåg att din hälsa är viktig för barnen också, så gör det du tycker är mysigt, och glöm inte bort att du är en värdefull person mitt i det hela! Besök gärna min lilla blogg om någon vill läsa om psykisk ohälsa, för ett mer öppet samhälle där stigmatisering och tabun minskar. Kram <3

  27. Ja, du gjorde rätt ett tag..
    Sen tog din adhd över och allt blev fel
    Tyvärr får du skylla dig själv.

  28. familjedejta så ofta som möjligt första tiden så kanske det känns som om veckan går fortare. kanske barnen tänker mindre på mamma/pappavecka då.. ? du sa det redan i inlägget, co-parenting er emellan gör nog världens skillnad. kan inte ge nån konkret tips eg. min situation e ju så annorlunda men tror det löser sig fint mellan er alla. klem klem.

  29. Jag känner med dig. Men du gör rätt. Du gör allt du kan för dina barn och du, ni, kan inte göra mer än så. Kärlek och styrka till dig. Jag fick världens klump i halsen av din text. Med två små barn förstår jag exakt hur du känner. <3

  30. Jag har själv vuxit upp med skilda föräldrar från tidig ålder. Att ha två hem har inte gjort mig osäker eller otrygg alls, eftersom att båda hemmen varit just hem. Mina föräldrar har fortfarande fin kontakt, trots att jag närmar mig 30. Stora firanden, såsom konfirmation och student, har alltid varit gemensamt. När lämningen skedde när jag var liten så bjöds det alltid på kaffe, så att mina föräldrar fick lite tid att prata med varandra med. Otryggheten kommer inte från att ha flera hem, det kommer från att ha oroliga och instabila hem.

  31. Det kommer gå fint. Det barn vill ha är närvarande och välmående föräldrar. Upplever dem det blir saknaden av den andre föräldern mindre. Oftast kommer saknaden när de ska sova. Då kan ett telefonsamtal hjälpa. Jag har erfarenhet av detta då mina barn bott varannan vecka i snart fem år.

    Var lyhörd dock, lika roligt som att träffa den andre föräldern när man bor hos den andra kan det också vara jobbigt för då blir barnet påmind om saknaden och dem kan också reagera på ett sätt som får en att känna sig i vägen. Med detta menar jag att små barn kan få för sig att de ska byta boende då eftersom det är då man annars får träffa den man inte bott hos. Antingen kan barnet känna sej stressad för att de vill vara kvar hos tex pappa eller så blir de ledsna för att de inte får följa med tex mamma hem. Så ibland kan det faktiskt vara en dålig idé att ses allihop. Barnen behöver struktur och tydlighet då blir de trygga. Äldre barn har ibland lättare att förstå när man umgås allihop. Som sagt var lyhörd. Alla barn reagerar olika.

    Hur som helst. Barn är trygga så länge föräldrarna erbjuder trygghet. Oroa dej inte! ❤️

  32. Åhh blev genuint berörd till tårar av det här. Det är fan inte lätt alltså. Mycket känslor som man inte styr över. Men om det är till någon tröst så visar din reaktion hur mycket tiden med dina barn betyder. Det märker dom också, och det är det viktigaste! 💕

  33. Usch ☹️ Men samtidigt fint. Så naket och ärligt skrivet. Jag tror att både gillis och Sally är trygga barn som dessutom har två föräldrar som alltid sätter dem först. Det blir bättre 💗

  34. Hej!

    Jag är också separerad från min dotters pappa och det har varit en berg och dalbana av känslor. Jag och pappan arbetar fortfarande för att skapa den bästa relationen för vår dotter, inte alltid helt enkelt, men jag har landat- accepterat situationen. Jag tänker så här. Det är jobbigt att vara ifrån sitt barn men jag vill ju självklart att hon ska träffa sin pappa, att han ska vara delaktig- ett annat alternativ hade varit jobbigare. Hela familjen mår idag bättre, är starkare. Jag och pappan är även bättre föräldrar vilket påverkar henne positivt. När jag har jobbiga dagar tänker jag på att det mest är jobbigt för mig för min dotter älskar att vara hos pappa och han är en fantastisk pappa.

    Du pratar om trygghet, och jag förstår vad du menar men jag trot inte att tryggheten kommer från ett hem. Jag tror den kommer från oss föräldrar och det vi ger våra barn, det vi skickar med dem i våra värderingar och uppfostran, att vi visar att vi finns där för dem, ser dem och lyssnar. Jag kommer ihåg en inlägg där du skrev att du avbröt en middag för att vara med din dotter som vaknade på kvällen/ natten. Det för mig skapar trygghet. Du kom när hon behövde dig. Ibland är det mamma, ibland pappa

    Sedan får man så klart tillåta sig att sakna och vara ledsen. Vi skickar ibland bilder under veckan. Det gör saknaden lite lättare att hantera. <3

    /Marie

    1. Tror jag också Marie! ”A home is not a house, a home is a unity where you take care of each other and where mummy can handle the situation” – det skapar trygghet. detta sa en terapeut till en nyseparerad mamma på Oprah Winfrey. Tryggheten kommer från vår egen psykologi och vår förmåga att hantera situationer som uppstår, att hitta lösningar och gå framåt – snarare än materiella ting och en perfekt yta.

  35. Men sluta …e du på riktigt, Vafan har hänt med folk i dagens generation? Gilla läget! De e inte så att du lämnat dom på ett foster hem och dom ska brytas ned, Dom klarar sig herregud, barnen speglar sina föräldrars känslor! Du ska sluta inombords tänka för mycket och må dåligt. Dom känner sånt även om du nu föreslog pippi historien till henne. Dom kommer få det jätte bra och ha en super bra uppväxt så länge du och odd inte är avvikande i era beteenden,

    Ja förstår om du blir ledsen för ditt barn e ledsen, men de e bara gilla läget ibland. Men du kanske ska prioritera mer tid me barnen och mindre nanny jobb nu då dom e varannan vecka på riktigt.. De e upp till dig hur du gör. Men dom klarar sig, shit det finns folk i sverige som tänker på hur pengarna ska gå ihop och hur dom ska mata sina barn i slutet av månaden…Haha du e fan för mycket… Att du ens gjorde ett blogg inlägg om dina känslor, Det handlade ju typ bara omDIG och hur ledsen du är.. lägg av, dom kommer fan läsa denna blogg en dag.

    Du får lära dig att intala dig saker och normalisera saker för dom, inte överdramatisera som du nu gjorde i detta inlägg… Men innan jag få mottattacker så har jag barn själv och e separerad och detta var ingen attack mot bellas barn, utan bara hur jävla mesig och övertänkande generation vi har, ibland får man bara gilla läget.

    1. Och vem fan som har barn och är skild kallar sig ”yoyoyoy”? Väx upp för, och sluta förminska andra människor.

    2. +1 på att pria dom den vecka du har dom. En nanny e aldrig samma sak som en mamma man saknat i en vecka

    3. På riktigt du kan verkligen gå nån annanstans och hålla käft du är vidrig. Rannsaka dig själv. Du har fruktansvärda värderingar. Hur sover du på natten?

    4. Instressant hur du ser att Isabella överdramatiserar sin kärlek för sina barn. Det är sunt och osjälviskt av en förälder att reflektera kring sina barns mående! Samt smärtan av att gått isär, där också barn är involverade, är normal för en förälder som genuint bryr sig. Självklart behöver man ventilera.
      Hur tänker du ?

      Då du också kritiserar vår nya generations tänk, är att nämna att utvecklingen gått framåt. Vår nutida generation är generellt mer analyserande, öppensinniga samt ser mer till barnet. Barnet får ta plats, synas och höras på annat sätt. Primitivitet fasas ut och världen blir mer mänsklig. En tankeställare.

      1. Håller med, förutom att man idag skulle se mer till barnet. Det gör man inte. Då skulle inte små barn gå tio timmar eller mer på förskola varje dag. Det finns barn som inte är lediga ens på sommaren. Överfulla förskolor, väldigt lite personal, det kan vara 14 barn på en vuxen på morgonen och på eftermiddagen. Så nej, tyvärr, dagens föräldrar har en övertro på hur det är i förskolan. Jag hade aldrig accepterat det.

    5. Klart att de där orden kan låta hårda. Men att tänka sådär rationellt är inte alls dumt när det gäller separationsångest. För allt som står där stämmer ju (förutom det där med nanny o prio som jag vet för lite om) men att barnen har det bra och det finns så många som har det sämre etc. skitbra att tänka på när man känner sig nere.

  36. Åh, förstår att det måste vara en så jobbig känsla! Men instämmer med fler, två trygga hem kommer ge trygga barn! Du och odd verkar ha en sund inställning och göra det bästa ni kan! Heja er!

  37. Styrka till dig , förstår att det är skittufft men dom verkar ha en bra trygghet i både dig och din exman så du behöver nog inte vara orolig för det, men klart att det är tufft att vara från sina barn,

  38. Kämpa Isabella, du är en fantastisk mamma, en fantastisk kvinna. Det är okej att vara ledsen, det är okej att må dåligt och att vara ledsen. Men du vet att du är stark! Du och Odd vill era barns bästa? Ni kommer att klara er galant ! <3

  39. Känner igen mig i känslan att bara vilja göra rätt. Vi lever i en klassisk kärnfamilj och allt är frid och fröjd men det finns alltid stunder i en förälders liv där man känner att man inte räcker till eller undrar om man gör rätt. Jag har inga svar men jag tror att om man reflekterar o h försöker göra så gott man kan, ser barnen och ger dem kärlek och tid, så blir det bra. Stor kram från en mamma till en annan!

  40. Hej Isabella,

    Jag håller med de andra som skriver om erfarenheten av att växa upp med två hem, varannan vecka. Det går fint. Så länge föräldrarna ger allt för att få det att funka.
    Mitt råd till dig ang dina barn när de blir ledsna inför lämning är att inte skoja bort det. Bemöt och bekräfta deras känslor istället .
    ” du ser ledsen ut, känns det så?” Osv och sen ” det är ok att vara ledsen och saknig, jag förstår. Det är okej.”
    ” vi kan höras på telefon/Skype el träffas på onsdag om du vill?”
    Visa att du förstår och att det är ok, att de liksom inte sviker den andra föräldern genom att vara ledsen att skiljas från dig.

    Sen råder jag er, dig och Odd, att bestämma över barnens dagar. Inte låta dem bestämma när de ska vara hos mamma el pappa. Det skapar bara ångest. För hur kan ett barn välja? Fick själv börja välja från 16 år, med körde varannan vecka för att inte såra någon av mina föräldrar.
    Lycka till, ni kommer fixa detta galant!
    /40 årig 2-barns mamma från norr

  41. Jag tycker att det är så himla fint att du och Odd har en fungerande relation till varandra. Det tror jag är en stor trygghet till barnen eftersom de kan ha båda föräldrarna att vända sig till och att framför allt inte behöver ta ställning för vilken av föräldrarna de vill förlita sig på mest. Jag har också bott varannan vecka sedan mina föräldrars skildes, men nu på senare tid har mina föräldrars ohållbara relation lett till att jag aldrig bor hos min pappa längre, och det är sådana saker som kan förhindras när föräldrarna har en fungerande relation.

  42. Du är en fantastisk mamma. Det är så tydligt hur mycket du älskar dina barn och verkligen vill göra det bästa för dem. Du och Odd verkar göra allt ni kan utifrån er situation och det kommer barnen också märka. Det kommer ge barnen en trygghet att mamma och pappa kan vara sams även om ni inte bor tillsammans Kämpa på, du är stark och det är okej att vara ledsen och sörja. Kram <3

  43. Till Karen!

    Ni kommer klara det galant!!! Ganska dumt skrivet o tänkt när det handlar om oro för barnen.

  44. Och du gör helt rätt också! Du lyssnar på barnen och då kan det inte bli fel. Och som du själv säger så är din och Odds kommunikation viktig och vad du skrivit så går den framåt och funkar. Ni har två fina och kloka ungar och dom kommer få en grundtrygghet, trots två hem! ❤️

  45. Hej!
    Ingen rutinerad kommenterare här och kanske är det fel att komma med en åsikt om någon annans liv när man inte har helheten. Därför kommer jag bara med lite egna erfarenheter.

    Mina föräldrar skilde sig när jag var ca 3 år och min storebror var 6år. Jag är uppvuxen med en helt fantastisk mamma, inte för att hon alltid gjorde allting enligt konstens alla regler eller helt perfekt. Finns många saker som jag själv kommer göra annorlunda när jag får barn, men hon var en otrolig trygghet, vi som barn kände oss alltid prioriterade, sedda och älskade. Jag är 25 år idag och känner precis lika dant. Min pappa däremot har alltid varit ganska frånvarande, även när han varit närvarande. Som barn har man ständigt känt sig bortprioriterad, familjetid avbröts ofta av jobbsamtal. Födelsedagar och skolavslutningar menade var inte viktigt för pappa, så fanns det andra saker som han upplevde viktigare så prioriterade han detta. Känslan av att vara bortprioriterad och bara få bekräftelse för prestationer skapade en enorm otrygghet. Jag har bott hos båda mina föräldrar, både varannan helg och heltid. Min mamma gav mig all den tryggheten och bekräftelsen jag behövde, som pappa inte kunde ge. Så att jag känner trygghet idag har ingenting med hur min boendesituation har sett ut (har dessutom fått en helt fantastisk bonusfamilj och världens finaste bonusmamma som också varit otroligt trygg) utan med att jag har haft en fantastiskt trygg mamma och att det smittat av sig. För mig handlar trygghet om att något är stabilt och står stadigt, att något är där hur mycket det än stormar. Ett hus eller två hus spelar kan inte skapa de, däremot kan människorna som bor där göra det. Jag tror inte heller att det finns ett rätt sätt att göra något i en familj, eller ett sätt att vara förälder men jag vet att det ända jag önskade från min pappa som barn det var att han skulle vara där, inte bara fysiskt utan även mentalt och känslomässigt.

    Vet inte vad jag skulle komma fram till här, mer än att två tak eller ett tak har inte spelat någon roll, de som har påverkat är de människorna som bor under dessa tak. Min mamma och min bonusmamma fick skapa tryggheten för mig helt enkelt.

  46. Finaste du! Mina föräldrar skilde sig när jag var 3. De har hatat varandra sedan dess och jag har stått i mellan och tagit skiten.
    Så länge du och Odd är snälla mot varandra och skapar fina minnen ihop och på var sitt håll peppar med kärlek är det nog lugnt.
    När dom blir äldre kan ni förklara.

    Inspireras mycket av Bingo Rimer och Katrin Zytomierska och hur de hanterar sin bonusfamilj på ett väldigt vuxet, ansvarsfullt men roligt och tryggt för barnen!

    Ni fixar detta! <3

  47. Isabella, du är en kämpa! Livet som skild mamma kommer inte alltid vara enkelt. Du och Odd kan stötta varandra och då kan det kännas enklare.

  48. Vet inte om min kommentar kommer gå igenom eftersom tidigare inte gjort (som förvisso bestått av kritik men ändå). Men att du reagerar som du gör och blir ledsen i en sån situation är inget konstigt alls. Jag tror inte bara det har med rädslan för att de ska sakna en grundtrygghet, helt uppriktigt så får man också känna anknytning till sitt barn vilket såklart kan leda till separationsångest när man vet att man kommer vara åtskilda under en längre period än vad som faktiskt är/känns normalt. Det känns som att föräldrar ibland har så svårt att tillåta sig att ha stora och starka känslor till sina barn, att man ser på barnen och deras uttryckssätt på det viset men att vuxna inte ska/bör tillåta sig på samma sätt. Dina bägge barn är de närmsta människorna du nånsin kommer ha i livet, hade du haft en dålig anknytning till dem hade du INTE känt så som du gjorde vid lämning idag. Det är fullt naturligt även om det säkerligen känns som hjärtat ska gå i tusen bitar Isabella. Man får känna så, det är sunt att du känner så. Det tar inte bort smärtan och gör den kanske inte mindre men jag hoppas ändå att det kan ge en tröst i det jobbiga.

  49. Hur får det med H? Var så fina inlägg med honom förut.
    Härligt att du och O mognat och visar er enade!

    1. Fast det behöver ju inte betyda att man inte tycker att det är jobbigt? Varannan vecka är smidigare ur många synpunkter men klart omställningen är jobbig.

    2. Är du lika hård mot dig själv som du är mot andra? Klart att inte alla val man gör är enkla och lämnar en helt opåverkad, men ibland måste de göras ändå. Och då måste man ge sig själv utrymme att sörja, vara ledsen och arg för konsekvenserna utan att sjäva beslutet egentligen var fel. Det är en del av att vara vuxen tyvärr 🙁

  50. Åh jag känner verkligen med dig. Och jag tror du gör helt rätt i att tillåta dig själv att vara ledsen. Även om det är svårt tror jag att det är vägen också för dina barn. Att låta dem vara ledsna och att det är okej. Så att de inte måste känna sig starka som pippi när de egentligen är ledsna. De kanske helst av allt bara ville sitta i knät en stund och känna känslan och sen är det bra igen. Men som sagt, förstår dig verkligen. Kram <3

    1. Usch, klump i magen på den läsningen. Hoppas jag aldrig hamnar där, måste vara hjärtskärande jobbigt 💜
      Som någon annan skrev tror jag dock att set är viktigt att låta barnen få vara ledsna pch bekräfta de känslorna, även om man som förälder gärna vill vara där och trösta och peppa för att få dem glada – ingen förälder vill ju se sitt barn ledset, men tror det är jätteviktigt. Du har ju själv berättat hur svårt si har för att våga lyfta locket och våga känna in alla känslor. Kolla om din psykolog kan ge några tips 🌸 Det är inte menat som kritik men vet att det som känns rätt (att trösta bort set ledsna) tyvärr inte alltid är det rätta.

  51. Du är en stark kvinna och en super bra mamma! Förstår att du bara vill göra rätt och jag tycker att det är fint att du och Odd ändå stöttar varandra i det här! Perfekt med en lördag där alla fyra är med! Hoppas det känns bättre för alla snart! En stor styrke kram❤️

  52. Ja det är jobbigt men det är naturligt att det blir så ändå. Nån gång så kommer att nån av de att säga att de vill bo hos den andra förälder. Jag har stor respekt för allt du har byggt upp och det du strävar efter, ocj du gör mycket rätt och fel som alla oss andra som har blivit föräldrar. Jag vill bara säga att egentligen det viktigaste i livet är faktiskt de. Resten spelar ingen roll: pengar, karriär etc. Visst är det viktigt med ett jobb man trivs med blabla men at the end the only thing that matter is relation we ve build. Och det viktigaste av alla är den man har med sina barn. Så snälla delegera mer, var mer hemma med de, om du kan. För att det är nu det gäller . Kram.

  53. Ååh, mina föräldrar jobbar på båt. O har gjort det hela mitt liv. När jag var liten jobbade dom samma veckor, och så dom avr hemma varannan vecka och jobbade varannan vecka. Veckorna dom jobbade fick vi bo på dagis.
    Jag hatade det med hela mitt hjärta och när mamma o pappa ringde på kvälalrna till dsgiset så brukade alltid mamma säga ”säg inte att vi ringer, hon blir bara så ledsen då”.
    Det är bra att du och Odd har en bra relation och kan göra saker tillsammans med era barn, se till att ni gör det ofta. All kärlek till er och dig Isabella. Du är så stark ❤❤
    http://Www.caloveline.com

  54. Viktigast är att du ger dom mycket av din egen tid de veckor de nu ska vara hos dig. Kvantitet räknas också…. En nanny kan aldrig ersätta en förälders famn.

  55. Man skulle bara vilja tänka ”åh vilket fint inlägg”.

    Men nu är ju det första man tänker ”jaha vilken nylansering kommer snart nu då”

  56. Kan verkligen förstå att det känns tufft men du måste våga lita på att du och Odd är de bästa föräldrarna för Gillis och Sally. Jag är socialpolitiker och sitter varannan vecka med massa ärenden där barn far illa, och tro mig det handlar inte om att någon måste byta boende varannan vecka. Vissa barn får aldrig ens en chans, så är det, och det är hemskt. Dina barn växer upp under fantastiska förhållanden, så är det. Du är en fantastisk inspiration (har följt dig väldigt länge), otrolig affärskvinna men framför allt verkar du vara en så underbar och fin mamma. Det räcker gott! <3

  57. Min syster sa något bra till sin ena son, 4 år, här om kvällen som ringde o saknade sin mamma. ”Man får sakna varandra, det betyder att man älskar varandra”. Vilket var ett helt annat, och enkelt sätt att se det på än vad även jag gjorde där o då.

    Att du verkligen vill väl o anstränger sig tror jag gör att de kommer uppskatta dig väldigt väl som lite större när de förstår all sin mammas (ochvpappas) insats.

    Kram till er!

  58. Jag och min fyraåring säger aldrig att vi saknar varandra. Utan att vi längtar efter varandra. För saknar gör man med saker/personer man inte har. Och vi har verkligen varandra. En pytteliten sak i det stora kanske, men för mig och mln son har det blivit något som bara han och jag förstår innebörden av.
    När han åker till sin pappa säger jag att jag kommer längta efter honom och då vet han att han har mig hela veckan, fast bara inte exakt på samma plats som han själv är på.
    En dag i taget <3

    1. Så otroligt klokt och bra inlägg (och enkelt att genomföra som förälder=!

      Mitt bonusbarn har separationsångest (diagnos från BUP) mot sin mamma. När hon var mindre ringde hon mamman och grät och mamman sa ”jag saknar dig så mycket älskling”.
      Det gjorde bara att det blir värre… Som att pappan var en ”ond person” som var med barnet trots att hon och mamman ”saknade varandra så mycket”

    2. TACK Ellen för du tog upp detta.Jaa precis så sa jag till min son när han var hos sin pappa i Italien och det var ju lite längre dit än några kvarter bort så man måste ta det för var det är; för BARNENS bästa! Vi säger det fortfarande till varandra, han är nu vuxen och bor i USA så vi längtar men har varandra i alla fall.

  59. Herre Gud vilket jobbigt, ärligt, men så uppskattat inlägg det här är. Att få känna på Bella. Jag är så ledsen för din skull, så tråkigt att det måste vara såhär men jag kan säga att har du och Odd en bra grund så får barnen också det.
    jag kommer från ett hem med skilda föräldrar sedan jag var 5 år ca.
    Jag minns knappt den tiden och jag hade ofta mina föräldrar tillsammans ändå, åt middagar, fikade, gjorde något skoj ute ihop och så.
    Jag fick en mor och en far tillsammans. Jag är så tacksam över det att jag får tårar jag bara tänker på det och på er. Det kan bli fint, det kommer att vara upp och ner, det kommer att kännas jobbigt ibland, men i helhet kan jag säga att ni KAN ge de trygghet och fina grunder.

    Stor kram och hoppas att din dag denna fredag blir så mycket bättre med mer styrka.
    Du gör rätt, bara genom att vilja deras bästa. Så gör du rätt.

  60. Min pappa dog när jag var 4 år och mina föräldrar bodde isär när det hände. För mig har det alltid varit en ouppnåelig dröm i livet att ha två föräldrar – oavsett om de bor under samma tak eller inte. Att ha två vuxna att vända sig till i livet. Två vuxna som dessutom kan stötta varandra (de har ju ändå gemensamma barn). Det finns många familjer där föräldrarna fortfarande bor ihop men går varandra på nerverna vilket påverkar barnen negativt. Gränslös kärlek från dig och Odd, och stöttning genom livet, oavsett i två eller ett hem, är det absolut viktigaste. Tänk så! Det är aldrig ett misslyckande att separera. Det är oftast en lösning.

  61. Jag har aldrig kommenterat innan vad jag minns men gråter av ditt inlägg. Jag är ett skilsmässobarn som inte heller har någon grundtrygghet. Jag är en mamma till min son på 2 år som jag sen dag ett har haft sån oro att han ska uppleva samma. Och då pratar jag otryggheten – inte skilsmässa. Jag har såååå många vänner som har skilda föräldrar men bara en vän som jag upplever liknande otrygghet som jag. De andra är så säkra och trygga.

    En skilsmässa behöver inte automatiskt ge barnen otrygghet. Och du ser dina barn så otroligt det märker vi som läser. Du och jag och alla andra som upplevt en otrygghet har tentakler som andra föräldrar inte har och det är en styrka. Vi ser när barnen behöver extra kärlek och vi ger alltid kärlek oavsett. Du vet det också innerst inne! Bra att du kan vara ledsen för då sparar du inte sorgen på hög. Massa kramar till dig du verkar vara en underbar mamma!

  62. Jag är också skilsmässobarn och minns att det jobbigaste var att se mamma ledsen. Pappa såg jag inte på när han lämnade till mamma att det berörde honom men mamma även om hon försökte hålla tillbaka tårarna så märke jag att hon var så ledsen och stressad över situationen. Jag fick en klump i magen när jag tänkte att hon skulle vara ensam en hel vecka utan oss. Pappa hade ny relation så han blev ju aldrig ensam……… Tror tyvärr aldrig jag kom över den jobbiga känslan som var varje söndag. Sen började de ändra så ibland lämnade de över på söndagar och ibland andra dagar för att vi inte alltid skulle se söndagen som en skiljas-dag. Även idag tycker jag ändå att söndagar är sorgliga.

    Men vi hade en trygghet i båda våra hem, våra föräldrar gjorde allt för att vi skulle känna oss trygga med två hem och skilda föräldrar. En gång varannan vecka åt vi tillsammans vår familj (inte med nya respektive) och de kvällarna älskade jag för då kunde jag se att mamma och pappa inte var osams vilket också gav mig styrka och trygghet. Annars förstår man ju inte det om man bara ser en förälder i taget.

  63. Du gör rätt. Tvivla inte på det. Jag är så tacksam över att mina föräldrar skilde sig och skaffade sig två separata liv där de fick leva det liv de ville med mig inkluderad.

    Ha den goda kommunikationen som du har med barnen idag och låt dem få förklara sina känslor (stora som små) när det krävs under den jobbiga tonåren (det fick tyvärr inte jag) så löser det sig. Lovar. Kärlek är mäktigt, barnen känner det och ni känner det. Och, det är coolt att du ringde Odd och viftade med en röd flagg att; ”Nu… Nu är det lite jobbigt här för mig hörru” – det är inte så himla enkelt.

    Kramar.

  64. Det är inte lätt att vara alla till lags. Du gör rätt även om det känns fel ibland. Barn kan bli ledsna på en sekund och glada lika snabbt. Kanske bra med en heldag alla 4. Ta hand om dig!

  65. Har inget med detta inlägg att göra, men vad händer med LCC’s produkter i Finland? Har försökt få tag på torrshampoot, men alla apotek som förut haft produkterna har slutförsäljning och tänker inte ta in fler produkter?

  66. Jg kan bara prata om egna erfarenheter som skilsmässobarn men för mig var det aldrig att ha två hem som var jobbigt utan det extremt jobbiga var att mina föräldrar inte pratade med varandra utan allt gick igenom oss barn. Att inte våga prata om den ena föräldern framför den andra för att de kanske blir arga.. ush det var hemskt verkligen och som barn tar man in varenda känsla runt omkring. Jag känner ju inte er personligen men så länge ni har en sund relation till varandra med barnen i fokus så kommer det gå bra. Prata gott om den andra föräldern för dina barnsskull och låt dom ALDRIG ha dåligt samvete för att de kanske inte vill va hos ena föräldern eller blir ledsna o trotsiga när det är dags att byta. kanske iofs händer längre fram när dem är äldre, barn har dåliga dagar precis som oss. Det kommer bli bra, det märks att ni båda sätter barnen i första rum.

  67. Du är en sådan fantastisk person i allt du gör och hur du prioriterar dina barn. Klart man bryter ihop ibland, speciellt när man håller så högt tempo och presterar så mycket som du gör. Lycka till.

  68. Jag lovar dig Isabella att det viktigaste för barnen är din och Odds relation gentemot varandra – inte att ni är i ett äktenskap. Jag växte upp med två föräldrar som konstant pratade skit om varandra och båda la skuld på den andra för att situationen var som den var. Du har gjort helt rätt som pratat gott om Odd framför barnen men självklart kan man ju komma i konflikt med sin exman ibland men då är det viktigaste att ni tar det privat och inte låter bitterhet sippra ut framför barnen. Gillis o Sally har två kanonhem med föräldrar som kanske inte funkade i ett äktenskap men som mamma och pappa. Det är det viktigaste! Hejar på dig och tycker du är ascool😎

  69. Vad fint du skriver! Jag blir tårögd och kan verkligen tänka mig in i din situation och hur du känner. Kramar till dig!

  70. Jatte fint skrivet, det later som att du gor alla ratt du kan. Mina foraldrar hade en dalig relation nar jag vaxte upp (dem skilde sig nar jag var 1) och det hade gjort en sa himla stor skillnad om dem kommit battre overens, aven om jag forstar hur sjukt svart det kan vara ibland. Blir sa himla glad av att lasa att ni hittat ett sett att ha en bra relation. <3

  71. Vi har också varannan vecka och det fungerar jätte bra. Det var tuffare för barnen när de var mindre men idag när de blivit lite större (10år) går det jätte bra och dom är tillfreds med livet 🙂
    Fortsätt med det du gör, du verkar vara en närvarande mamma❤️

  72. Du är fantastiskt Bella, och jag tror ni båda gör de bästa utav situationen. Det är tufft, tro mig jag vet.

    Har själv haft min dotter på heltid sedan hon föddes. Hennes pappa har kommit och gått som han själv har känt för under hela hennes uppväxt. Det har varit stora glapp i mellan, och otroligt tufft när han har varit så frånvarande. Det har varit jobbigt att se honom gå vidare och vara delaktig i hans andra barns liv, medan han mer eller mindre valt bort vår dotter.

    Det har även påverkat dottern enormt, som stundtals saknat honom, medan hon andra stunder inte ens viljat prata med honom de få tillfällena han har ringt. De senaste glappet varade i nästan fem år och vi valde nyligen att ge honom en ny chans. Dotter fyller 11 år snart och gav ett brev till honom när vi träffades senast. Det var helt hjärtskärande att läsa och jag önska så att de brevet aldrig hade behövts skrivas. Att få läsa hur besviken, ledsen och arg hon är på honom, samtidigt som man kan se hennes otroliga längtan efter att han ska vara där för henne.

    Han har fått en ny chans nu, och jag tror det är hans sista. För dotter kommer inte ge honom fler om han sviker henne på nytt. Jag hoppas innerligt att han tar vara på den och att relationen oss i mellan förbättras.

    Så jag vet hur tufft det kan vara, men jag är säker på att du och Odd gör det bästa för era barn. Ni ser ut att kunna komma överens och till och med kunna umgås med varann ändå, och de tror jag är det absolut viktigaste. Så kämpa på, du fixar det!

    Kram Sanna

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..