30 års kalas

Idag tog barnen och jag taxi in till stan för att fira Emma som fyllde 30 år. Jag tänkte att jag ville sippa på lite rosé i solen så jag skippade bilen. Emma och Linus bor på Kungsholmen, precis där O och jag hade vår lägenhet tidigare. Det kändes lite kul att gå omkring i området igen. Jag är inte så speciellt nostalgisk av mig eller fäster mig vid platser. Men barnen och jag var ändå förbi parken där vi lekte efter Gillis hämtning på förskolan och Sally var nyfödd. Jag satte mig på bänken en stund när barnen busade i en träbil och försökte minnas tillbaka. Det var ett annat liv. Det är mycket som har förändrats. Min egen grundtrygghet och nivå av lugn. Värderingar har slipats på och mjuknats upp. Jag har en annan innersta krets av nära. En annan vardag. En annan ekonomi. Ingen tvåsamhet.

Jag tänkte på vad som är samma. Min kärlek till mina barn. Min starka livsglädje. Mina enorma mål som peppar mig. Min förmåga att alltid förlita mig på att allt löser sig. Det var tankar som fladdrade igenom huvudet.

Efter kalaset blev det middag på en resturang i närheten, sedan tog vi en taxi hem. Väl hemma ville barnen cykla lite på gatan innan läggdags. Nu väntar repris på fredagskvällen: dusch och läsning på altanen. Jag älskar verkligen att ha ett eget hus.