Inställning vs ork

Hur resonerar du kring att lyssna på sin kropp och vad man orkar och inte för att inte bränna ut sig och samtidigt tänka att det går att ändra inställning? Hur vet du skillnaden mellan inställning och vad som är kroppen som säger ”pausa!”?

Bra fråga! För min del handlar det om att jag har lärt mig var mina gränser går någonstans. Precis som en elitidrottare så vet jag exakt på millimetern hur mycket som jag kan pressa mig själv. Mitt team jobbar så tajt med mig så till och med mina närmsta har samma känsla för vad jag klarar av och var gränserna går.

Så det är mitt tips; lär känna dig själv. Vet du att du energimässigt orkar men det handlar om inställning för att du kanske haft en dålig start på morgonen så kan du pressa dig själv och jobba med inställning. Men känner du i magen att krafterna är slut så lyssna in – Viktigt. Att bli utbränd handlar egentligen om en sak, att man inte är tillräcklig i sin gränssättning. Är man duktig på att läsa av sig själv med återhämtning och sätta gränser blir man inte utbränd.

Gårdagens event på Åhléns

Jag har en extrem kalender. Sista bokningen jag har är november 2019. Mitt team och jag jobbar med kalendern med två veckor i taget. Under dom två veckorna ser vi till att det finns en balans för mig och teamet som ofta hänger på mig. Om ena veckan innehåller mycket resor får den andra veckan vara mer på hemmaplan. Om en måndag innehåller mycket offentliga saker såsom intervjuer, stå på scen och events får tisdagen vara intern. Har jag två 12 timmars dagar på sträck är den tredje dagen lugnare och det finns utrymme för sovmorgon.

Prioriteringarna för mig varje vecka är:

1. Hinna göra content

2. Hinna med mina operativa roller som är VD för Löwengrip Invest och kreativ Chef för Löwengrip

3. Träffa alla nyckelpersoner runt om mig. Alltså dom personer som behöver ha svar från mig för att kunna göra sitt jobb. Det kan gälla produktion av produkter eller tid med jurist för att fortsätta förhandling. Idag är vi över 50 anställda. Jag hinner tyvärr inte träffa hela gänget så därav blir det alla nyckelpersoner och ledningsgrupper.

4. Se över alla Nordic Tech House bolags-innehav. Vem behöver synas och hur? Nästa steg?

5. Media och PR. Göra intervjuer etc

Styrelsearbeten är inte min favoritgren på grund av att jag gillar att vara mer operativ/mer tempo. Jag sitter i styrelsen för några av mina egna bolag (inte alla) men skulle inte ta något externt uppdrag idag trots väldigt många förfrågningar från stora bolag.

  1. Men alltså.. sorry att jag låter morbid men du vet ju inte ens om du lever November 2019.. jag får stresspåslag bara att tänka det!

    1. Nej det är inte lönt att planera något i framtiden. För imorgon är jag kanske död. Ta en dag i sänder

    2. Fast man kan ju inte planera efter att man kanske dör inom ett är. Ävrn när jag gick på behandling för min cancer, så planerade jag för framtiden.

  2. ”Är man duktig på att läsa av sig själv med återhämtning och sätta gränser blir man inte utbränd.” Jag älskar dina produkter. Men på sistone har jag på allvar börjat få lust att bojkotta. För mig känns det som att det finns en nedlåtande ton hos dig, mot oss ”vanliga dödliga” som inte bor i storstan, driver företag och klarar av det du säger – att sätta gränser. Det kan givetvis vara en tolkning från min sida. Absolut har du rätt i mycket vad gäller stress, hälsa och återhämtning. Men tonen och sättet du utrycker dig… ibland undrar jag på om du funderar på vilka vi är som är dina kunder och din målgrupp. Kvinnor som kämpar för att få ihop sin vardag, precis som du, men med andra förutsättningar. Där positiv inställning kanske inte räcker hela vägen och där gränssättning kanske inte är möjlig?

    Under ett halvår har jag känt och sett mig själv gå mot utmattningssymtomen. För ett år sen tog jag min kandidatexamen i beteendevetenskap. Under tiden har jag fött två barn, min man har varit arbetslös i ett par vändor och jag har tagit extrajobb för att få ekonomin att gå ihop. Sen examen arbetar jag heltid inom socialtjänsten med unga människor som inte går gymnasiet. Det är krävande och tar mycket av min kraft. Min man jobbar skift och jag är själv med barnen om kvällarna varannan vecka, direkt efter hämtning till träning/matlagning osv.

    Och vet du Isabella? Jag TYCKER att jag är duktig på att sätta gränser och säga nej. Jag är en klok person, med stor självinsikt. Jag har inte gjort annat än prioriterat, motionerat och gjort mitt allra, allra yttersta för att inte hamna i en sjukskrivning. Men nu blev det så tillslut. Jag är väl helt enkelt tillräckligt duktig, om man ska tro dina analyser.

    1. Åh, jag brukar inte kommentera men måste nu. Utbrändhet handlar INTE om ”duktighet”, det är absolut inte ditt fel att du blivit utbränd. Jag tycker det låter som du är grym och dragit ett sjukt tungt lass. Ibland kastat livet skit på en. Va stark och hoppas det vänder för dig snart <3

    2. Ta det med en nypa salt! Bloggen innehöll även relationsråd en gång i tiden o ändå är Isabella skild idag… 🙂

  3. Hej! Du skriver att ”Är man duktig på att läsa av sig själv med återhämtning och sätta gränser blir man inte utbränd” som någonslags universal sanning. Vi är många som är fast i arbetsstrukturer där personalsituationen är så nedbantad och arbetsuppgifterna av den sort att det inte går att kompromissa med kvaliteten eller skjuta upp till senare. Jag tänkte nu ffa på vårdsituationen. Jag blev själv utbränd av att ”skotta patienter” på vårdcentral utan möjlighet till återhämtning i form av rast eller möjlighet till toabesök och där övertidstimmarna blev ett berg (utan ersättning självfallet). Endast antalet handlagda patienter räknades, inte sökorsak, vårdtyngd mm. Jag höll ett år, sen brakade jag ihop fullständigt. Mina gränser för vad jag mäktade med var helt enkelt inkompatibla med min arbetsgivares (läs: SLL!). Nu har jag bytt arbete som så många före mig och därmed försatt mina kollegor som fortfarande kämpar i primärvården i en ännu tyngre situation. Sålänge arbetsgivaren blundar spelar det ingen roll vilken gräns man själv sätter.

    Mvh fd utbränd läkare

      1. Gör så ont i mig att höra detta! Jobbar själv på kliniskt labb och ser hur läkare totalt dukar under av all press och stress som staplas ovanpå. Sjukt!

    1. Jag jobbar också i vården, ska inte generalisera men jag förstår att människor som jobbar där blir utbrända, som situationen du beskriver. Jag ser den negativa spiralen bland våra vårdgrannar också. Orimligt hög arbetsbelastning och dålig möjlighet till återhämtning, vilket gör att personal flyttar på sig och det blir ännu värre för de som är kvar. Men jag tycker det är skönt att höra att du har det bättre där du jobbar nu, det är förstås viktigast att du mår bra och dessutom kan jobba. Sedan är det ju en poäng i att visa arbetsgivaren/landstinget att personal slutar för att det är ohållbart med arbetsbelastningen.
      Ska tillägga att jag själv jobbar med bilddiagnostik och även om det är stressigt ibland så älskar jag mitt jobb och har så härliga kollegor och chefer att jag ibland får nypa mig i armen. Jag skulle inte vilja byta med någon.
      Kram

  4. Det svåra med att lära känna sig själv är nog att om man aldrig förut har råkat gå över gränsen så vet man inte hur det känns fören det är för sent.

    1. Håller med Olivia. Jag trodde jag trivdes med ett jobb med mycket kaos och en fritid med föreningsliv, resor och fritidshus tills det tog stop (tack och lov inte totalstopp) för några månader sedan och nu jobbar jag på att hitta mina gränser (varierar med dagsformen).
      Har för mig att Isabella skrivit att hon var sjukskriven för utbrändhet i sena tonåren, förhoppningsvis har hon lärt sig mycket av det.

  5. Du må vara en framgångsrik affärskvinna, men att du vet vilka som inte blir utbrända är nog att ha lite övertro på din egen kompetens.

    1. Bella är väldigt självupptagen. Hennes anställda anpassar sig tom efter hennes pms!!! Frågan om huruvida hon anpassar sig efter sina anställdas hormonsvängningr duckar hon på. = Allt kretsar runt henne.

  6. Här håller jag inte helt med. Visa handlar det om att lära känna sina gränser och vad man orkar med. Detta är lättare när man är egen och kan välja vad man ska tacka ja till. Det är svårare att säga nej när man är anställd och blir överhopad med jobb och saker som ska hinnas med som inte går att skjuta på osv, tänker på tex inom vården. Lägg på familj och hem o hushåll, alla har inte råd med hemhjälp eller har partner. Men hela samhället borde ändras vad det gäller krav och prestation!

    1. Jag håller med om att samhälle ska ändras men jag håller också med Isabella om att man måste lära sig sätta sina egna gränser. Det finns ingen som kommer säga nej åt dig, oavsett yrke. Jag har själv varit utbränd och sjukskriven och jag vet varför jag hamnade där och får arbeta varje dag med att sätta gränser och säga nej. För arbetsuppgifterna bara öste över mig och jag stod inte upp för mig själv (hade ju varit härligt och cheferna gjort det men de var själva överarbetade).

      Så jo, för vissa är gränssättning det viktigaste att arbeta med och inse att ingen kommer tacka dig när du jobbar ihjäl dig och att livet är mer än bara jobb.

      1. När jag arbetade åt ISS så spelade det ingen roll hur mkt jag än försökte säga ifrån och sätta gränser. Cheferna körde över mig totalt. När jag sa att jag inte hann städa en ”daglig verksamhet” på 1,9h. Det innebär att på 1h och 41min skulle jag hinna städa flera kök/toaletter/samlingsrum/kontor/poolområde/omklädningsrum/korridorrer/entre/trapor. Så fick jag istället för mer tid höra att jag arbetade långsamt.Och blev inkallad till kontoret där de läxade upp mig.

        Då gick det inte att jobba med inställning. Som ensamstående mamma var jag beroende av inkomsten för att försörja mig och mina 2 barn. Jag kände mig ägd av ISS.

        Till slut orkade jag inte detta jobb som knäckte mig och hade blivit min död om jag fortsatt. Så jag sökte utbildning och kom lyckligtvist in(alla har inte tillräckligt höga betyg för att komma in). Idag är jag student vid universitet.

        Att vara student innebär att jag har deadlines och stressigt i många perioder. Jag kan ju inte heller sätta gränser här för jag har ingen makt att bestämma över utbildningens upplägg. Däremot får man jobba med att vara disiplinerad och försöka jobba på i vardagarna för att vara ledig och återhämta sig på helgerna…

  7. Snark.. första gången jag scrollade rakt förbi ett inlägg. Känns väldigt copy paste, du har skrivit om detta 100 ggr förut. Att folk inte bara googlar Isabella + utbrändhet.

  8. Att få sätta ner foten och ha möjligheten att dra sin gräns utan att det drabbar en som ung kvinna i början av karriären är någonting jag personligen tror och dessutom av erfarenhet vet att inte alla har möjlighet att göra. Jag började min bana på en kommunikationsbyrå där ”dra sin gräns” var likställt med ”ovilja att anstränga sig lilla mycket som alla andra”. Jag blev uppsagd på grund av en plötslig arbetsbrist och fick gå på dagen eftersom att jag var utbytbar – 150 nyexaminerade Berghs-studenter stod och slogs på ett jobb som mitt. Jag jobbade i snitt 16h om dagen för en lön på knappa 21.000kr/mån. Det är inte förrän nu ett par år senare jag vågar prata om mina behov på arbetsplatsen men det är knappt så att jag gör det ändå.

  9. Ödmjukhet Bella, du måste lära dig det. Har du bars rätt inställning blir du inte utbränd? Vad menar du? Tror du man blir utbränd för att man haft en dålig morgon ?! Hur tänker du? Har saker i min kalender till 2019! Flera stora bolag vill ha mig i sin styrelse! Oj oj oj! Å suck!

  10. Upplevt och sett många kollegor inom vården som kört rakt in i väggen. Inte för de inte kunnat läsa av signalerna själva eller för att de inte känner sig själva, utan helt enkelt för att de har chefer och arbetsgivare som inte bryr sig.

    I en tidspressad vård så finns det en möjlighet att tänka på sig själv, OM du klarar av att en vårdsökande blir drabbad av det beslutet du tar (och sedan du själv, när du hamnar i dålig dager). Jag vågar påstå att såhär här det inom de flesta vårdenheter i Sverige. Den går enbart runt på viljan hos de som orkar stanna kvar och arbeta.

    När de sedan blir utbrända så har det absolut ingenting att göra med att känna sig själv.

  11. Jamen snälla, så lätt för dig att prata om ”gränssättning” när ditt jobb är att åka taxi mellan olika events och bli fönad, när ditt sätt att sätta gränser innebär att skippa morgonträningen och relaxa lite på en uteservering, när du inte behöver lyfta ett finger varken för dina barn (alltså du köper inte ens deras presenter själv?!) eller för ditt hem.

    Hur tror du en vanlig ensamstående morsa i offentlig sektor skulle kunna sätta såna gränser? Vet du: DET GÅR INTE. För hon MÅSTE tvätta, städa, laga mat, skjutsa, hämta, lämna, jobba, fixa, trixa. Du är så verklighetsfrånvänd ibland!

    1. Sara Vet du vad? Det här handlar inte om någon annan utan om Isabella.
      Det handlar om hennes liv. OM vad hon tycker och tänker. Om vad hon gör.
      Du läser hennes blogg men du gillar inte hennes liv, vet du vad? Ta och läs en annan blogg.

      1. Fast det handlar ju faktiskt inte om Isabella. Hon skriver ju inte ”om ”jag” är duktig på att sätta gränser” utan hon skriver ”om ”man” är duktig på att sätta gränser”.

        Det blir ett likhetstecken mellan att vara duktig och att undvika utmattning vilket egentligen ofta är det som leder till utmattning.

        Tyvärr glöms det bort att gränssättning i sig kan vara ett privilegium få förunnat. Och till er alla som varit och är utmattade, kämpa på ni är grymma!

      2. Fast att skriva så som Bella gjorde är juh ett slag i ansiktet på de som är utmattade.
        Men nästa vecka läser vi något annat.
        För vi vet att bloggen och åsikter ändras från dag till dag.

  12. Visste att folk som antigen varit/är utbrända eller kan lite mer om psykisk hälsa skulle gå i taket när de läser hur Bella har alla rätta svar och lägger allt ansvar på den enskilda individen. Men Bella är framför allt en utomordentligt duktig bloggare som vet hur man skapar reaktioner. Content production står på topp på hennes lista med arbetsuppgifter – se förra inlägget. Vi vet inte hur hon faktiskt mår och behöver inte ta hennes råd. Om några år när bubblan har brustit, kommer vi kanske läsa en annan berättelse – om hur karriären inte är allt, relationer är viktigare, familjelivet med Hampus är allt hon vill ha, den nuvarande perioden var en av stress och depression men hon lyckades ta sig ut ur det tack vare terapi och sina närmaste. Eller kanske inte. Men en berättelse kommer hon att ha och ni kommer att sitta här och läsa och bli upprörda.

    1. Jag fick för 1,5 år sedan diagnosen utmattningsdepression. Personligen blir jag inte upprörd av inlägget men nöjer mig att konststera att Isabella inte vet vad utmattning är.

  13. Skulle ni bli ledsna/besvikna om ni inte blev bjudna på sommarens sista AW med kollegorna?Jag har precis slutat jobba efter 5års tid på ett och samma ställe (ett företag) ser att alla kollegor har samlats men det var ingen som fråga/skrev till mig!
    Ja det låter kanske löjligt, men andra blev bjudna som är tjänstlediga etc.. man kanske inte ska bry sig så mkt då man inte jobbar kvar, men blir ändå besviken..

    1. ?
      Du har ju slutat? Varje gång någon slutat sker en omfördelning, gruppen förändras och de som är kvar behöver landa det, inte bjuda sina exkollegor. Du borde tänka på din framtid, vsrför bryr du dig ens?
      Det är normalt att inte bjuda dem som slutat.
      Den som tar tjänstledigt planerat att komma tillbaka.

  14. Hej Isabella,

    jättebra inlägg och en superviktiga fråga. Däremot undrar jag hur du gör med dina närmsta medarbetare? Jag har i 10+ år jobbat som VD-assistent till ett par av näringslivets toppar i de största börsbolagen i Sverige och min erfarenhet är att jag behöver jobba mer än min VD. Jag har jobbat när han/hon varit på kontoret och haft fullspäckat schema och när han/hon varit på semester har jag behövt vara på plats för att hålla ställningarna dvs kolla mail ta möten och rensa undan det som inte hunnits med när chefen varit på plats. Mitt jobb har varit och är 24/7 dvs alltid jour och alltid online trots att jag inte tjänar en bråkdel. Det ligger i tjänsten att alltid vara tillgänglig och utrymme för vila och återhämtning finns faktiskt inte. Hur resonerar du som modern chef kring detta? Jag är väldigt nyfiken om du löst detta och om du kan inspirera fler att jobba annorlunda.

  15. Hej Isabella!

    Jag har en väldigt enkel fråga;
    Varför använder du inte din plattform för att belysa granskningen som gjordes på ”metoo” och din ståndpunkt i det?
    Tycker personligen att uppdrag granskning motarbetar och skuldbelägger kvinnor som äntligen vågar prata.

    Tycker det är jättetråkigt att du inte pratar om så pass viktiga saker, tror du kan påverka en stor massa. Tycker också det är tråkigt att du normaliserar rasism genom att exempelvis äta lunch med Bard.

    Mycket i dagens samhälle bara accepteras utan eftertanke, tycker det är farligt. Så länge det är normalt att umgås med rasister och inte bry sig om när kvinnor diskrimineras på tv i bästa sändningstid och världen bara tittar på, så kommer det inte ske någon förändring.

    Jag önskar att du hade det drivet att vilja förändra den diskrimineringen som finns mot kvinnor och människor med annan hudfärg, och inte normalisera den.

  16. Herregud snacka om att sitta på höga hästar! Vad duktig du är som kan sätta gränser och som vet hur du funkar. Men vet du?! Du kan bli utbränd av olika anledningar, även om du är bra på att sätta gränser och tänka på att återhämta dig. Situationer i livet som man inte alltid kan styra över kan också göra dig sjuk och utbränd. Du får det att låta som att man får skylla sig själv om man ”går in i väggen”. Otroligt respektlöst inlägg.

    1. SM, jag läste det inte alls så och om du läser några av de andra kommentarerna här ser du att fler har skrivit samma sak som du men med en betydligt trevligare ton. Jag skulle snarare säga att det är ditt inläggsom är respektlöst.

  17. Hej, jag vill dela med mig av egen erfarenhet vad gäller utmattning. Jag har alltid tyckt om att jobba mycket, göra lite extra, lite mer än kunden förväntar sig och se deras glada och nöjda miner vid leverans. Som en egenföretagare fast jag var anställd på företag. Det var aldrig något problem att jobba mycket och många övertidstimmar. Det var skoj och jag såg till att sova tillräcklligt samt återhämta mig på helgerna så jag mådde bra trots stor mängd arbetstimmar. Men det jag inte alls tänkte på var att man kan bli utbränd av andra orsaker. När man jobbar så där mycket så tål man inte att så mycket annat händer i ens liv. En släkting blev sjuk, en annan blev sjuk av oro för den och jag min tur drabbades av oro för att båda de personerna skulle må bra/ överleva. Det var det som fick min bägare att rinna över. Jag hade tillräckligt med kraft för mitt arbete men inte för att hantera både det och allt jobbigt på det personliga planet. Så tänk efter, jobba inte precis på marginalen av din kapacitet, ingen vet vad för utmaningar du kommer att ställas inför och när det ev sker så med facit i hand så vet jag nu att även om det ger mig så mycket att pusha mig själv och växa av att jag fixar det ”omöjliga” så spar jag på krutet betydligt mer idag. Har man dessutom drabbats av utmattning så är tröskeln mycket lägre än innan. Var rädda om er, man kan ha rolligt även fast man tar hjälp eller inte maxar sin egen prestation.

    1. +1 this!! 👆🏼 Precis så var det för mig också.
      Det har aldrig varit något problm för mig att ha energi till jobbet eller att jobba 60h/v. Däremot hade jag, som du skriver, inte energin kvar till sut för att hantera andra plötsliga utmaningar i mitt liv. Min pappa blev döende plötsligt och jag fick vårda han samtidigt. Andra familjemedlemmar klappade ihop och jag blev orolig för dem också. Bodde långt bort och pendlade både i jobbet och hem till dem. Det hände givetvis en mängd andra grejer och till slut levde jag på 3h sömn per natt i ett par år samtidigt. Smällde så hårt in i väggen att jag blev inlagd i 4 mån på sluten avdelning. 2 år var jag sjukskriven. Att spara på krutet i arbetet är ett måste för mig idag och det ihop med en mängd andra saker givetvis har hjälpt mig skapa en balans, jag trivs med livet idag. Får ibland frågan om hur det är att ha kommit tillbaka, men så känner inte jag. Jag känner att jag kom ut på andra sidan istället. Jag är på många sätt en annan idag. Men det är jag det, andra kanske känner annorlunda.

      Wall of text, men jag kände bara att det du skrev var så viktigt. Hoppas du mår bra idag och får ett långt och lyckligt resten av ditt liv.

      Stor Kram!

    2. Samma sak hände mig. Sjuk anhörig , barn som mådde dåligt, och på det ett heltidsjobb i vården. Då är det svårt att sätta gränser och man ser det inte själv innan det är för sent! Saker händer som man inte rår över i livet!!!

  18. Tack alla ni som reagerar!! Visst, en del människor springer in i väggen med ett leende på läpparna. Men många, många har försökt sätta gränser, men inte fått gehör. Individen har ett stort ansvar för sitt eget välmående. Men ingen lever i ett vacuum. Omgivningen måste också lyssna

  19. Har läst din blogg sedan start men har märkt en signifikant förändring i ditt sätt att skriva dina åsikter (på gott eller ont är inte jag att döma). Dock framför du åsikter från eget perspektiv som att det är ”svaret” på alla andras problem. Som nu när du skriver ”Är man duktig på att läsa av sig själv med återhämtning och sätta gränser blir man inte utbränd.”.. Alltså nej!? Vad är det för verklighetsförankring? Jobba inom vården möt vardagens människor så skulle du aldrig skriva så. Allt handlar inte om enkelhet och yta som denna blogg alltmer dras mot. Allt är inte svart eller vitt…

    1. Instämmer!

      I vissa arbeten, även om man ser till att få återhämtning så kan man ha svårt att stänga av jobbet. Stress i längre perioder påverkar negativt och vi som inte är entreprenören bestämmer inte våra arbetsstider och uppgifter själva…

      Dessutom har vi inte råd att sticka utomlands/åka på spa/gå ut och käka varje gång vi behöver återhämtning.

      Som anställd kan man också behöva komma ifatt med hemmet när man är ledig, som att storhandla/tvätta/dammsuga.

      Vi har lixom andra förutsättningar att utgå ifrån än Bella.

      Men våra liv behöver inte vara sämre för det. En sak håller jag med Bellaå om. Att mycket handlar om att jobba med inställning. Det stämmer.

  20. Så sjukt bra och viktigt att veta sina egna gränser, OCH att sitt team, familj, vänner också vet ens gränser. Vet inte hur många gånger jag kört på och helt plötsligt inte kan fatta ett enda beslut och någon vän ba; carro, när åt du senast? 😁

    Always learning!

  21. Men det är ju så att alla blir inte utmattade trots hög arbetsbelastning inom vården. Det handlar faktiskt om att veta vad man klarar av och hur just jag ska klara av situationen. Sedan säger jag inte att systemet och samhället påverkar för det är klart det gör men trots allt är det ju val man gör. Det finns ju en anledning till att man tar på sig mer än man faktiskt klarar av. Ngt som man kan behöva hjälp att hitta svar på.

  22. Vilka kloka kommentarer och reflektioner. Min egen historia är att jag också trodde jag hade exakt koll på mina gränser och precis som Bella tänkte jag att utbrändhet inte är något som drabbar mig. Men så blev båda mins barn (då 5 och 7) allvarligt sjuka, min pappa dog i cancer och jag gick igenom en skilsmässa. Allt inom loppet av ett år. Helt plötsligt en dag slutade min hjärna fungera och hur gärna jag än ville kunde jag inte ens koka ett ägg eller gå in i en affär på sex månader. Det här skedde när jag var 37 år. En av mina första reflektioner efteråt var att jag inte haft någon koll alls på vad utbrändhet eller utmattningsdepression egentligen innebär och jsg kände mig plötsligt otroligt ödmjuk. Nu efteråt (det är tio år sedan) är jsg tacksam för den insikt jag fick och för att jag lättare kan relatera till andra människor som går igenom svåra perioder.

  23. Fast nä, det är inte så lätt att inte bli utbränd. Ofta tror msn sig ju veta sina gränser, ha kontroll och köra på för att det i stundens känns som att man pallar. För att efteråt inse att msn puscha sina gränser lite väl hårt pga roligt arbete, känner sig pressad av andra, prestationsprinsessa, ekonomiskt, för andra/familjens skull eller whatever anledningen är

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..