Vår fredag

Det är inte ofta jag vill vråla allt jag kan in i en kudde men idag har varit så. Det är sällan jag är arg, jag är duktig på att välja mina känslor men ibland blir det för mycket. Så fort jag tror att jag och min ex-man är på väg att hitta ett ljus i vår relation blir det tvärtom. Vi har olika syn på hur vi ska dela upp tiden. Jag önskar varannan vecka och han vill ha kvar tre dagar. Jag börjar uppleva att ett av barnen tycker att det är för hoppigt och det sliter sönder mitt hjärta av att se det. Det är en fruktansvärd känsla att känna sig maktlös och beroende av en person.

När det blir tufft så är jag tacksam för att mitt rationella jag kliver in och säger till mig själv att det bara har gått ett år och att allt kommer att bli enklare med åren. Jag försöker hitta ro i det.

Hur som helst. Nu över till något helt annat. Nämligen fredagens fest:

Pingis och jag firade som sagt sex år och vi valde att fira det lite annorlunda hos Cuvée Madame lokal i Gamla Stan. Vi ville verkligen göra något annat, tanken var bara en drink efter jobbet men det blev världens fest!

Pingis och jag bjöd in vår typiska mix av människor. 1. Våra närmsta vänner/kollegor. 2. Människor som varit en del av vår resa. 3. Människor vi vill jobba/samarbeta med. Alltså få tid med våra vänner, få en chans att tacka vissa men också passa på att nätverka.

Lokalen var två våningar i Gamla Stan, vi bjöd på mat från Renée Voltaire och obegränsat med rosé. Johan var dj och det blev fest enda ut i gränden, vi var ca 40 pers och alla dansade innan klockan hade blivit åtta. Alla som var där är så vana med tillställningar så jag tror folk tyckte att det var lite härligt med något så enkelt och avslappnat.

Skålar med våra produkter

Vi har veg-policy i företaget! I fredags blev det dock vegansk

Här ser ni två stjärnor! Det är dom (plus tio anställda till) som driver (och äger) Flattered med mig och Pingis. Emma och Gustav är en duo precis som Pingis och jag är. Flattered har förresten fått in flera nya modeller, spana in här.

Lugnet före stormen. Högtalarna dånade verkligen och alla bara körde! Jag var så glad! Vi började vid sex och vid tio så drog lilla teamet till Riche där det blev ännu mer mat och champagne. Jag hade planerat att vara hemma vid tio senast men det blev vid midnatt så inte så farligt. Jag är ju ute flera kvällar i veckan på jobbmiddagar men knepet är att sova innan tolv. Gällande alkohol blir det nyktert eller ett halvt glas vin om det är vardag och max två glas om det är helg. I fredags blev det dock tre glas vin. Det är lite på gränsen för min del. Men så blir det ibland. Det låter kanske hårt med alla regler men det går inte bara att ”ta det som de kommer” när mitt tempo är så pass högt under veckorna. Allt måste planeras för balansens skull.

Nu ska jag planera veckan. Vi hörs imorgon. Stor kram.

      1. Nej verkligen inte Hh, då har du inte läst bloggen tidigare. Isabella hade barnen för det mesta medans Odd antingen hade sovmorgon halva dagen, lagade mat eller städade.

  1. Inte ok att hänga ut eradispyter här. Sen kan manju undra vad Odd har för power över dig som gör att han inte kan ge dig hela veckor med barnen. Lite onödigt med aupair nu då? Sen du, du behöver inte redovisahur mycket vin du dricker. Du gör detdu känner föroch mår bra av.

  2. Vad fint du klär i rött! Sagolik klänning! Dessvärre används barnen ofta som verktyg när expartnern önskar såra eller ställa till lite besvär. Jag hoppas att det inte är så i ert fall! Anser du att ett av barnen tar skada av ert schema bör du boka in samtal hos familjerätten. Allt för barnens bästa! Vad sa grannarna i gamlingen när musiken dunkade högt hela natten? Såg oerhört trevligt ut med minglet i gränden.

  3. Kan ni inte kompromissa? Gå upp till fyra eller fem dagar och utöka det sedan när ni ser hur barnen reagerar?

  4. Det fina med detta är att det inte handlar om vad ni vill utan om vad som är bäst för barnen. Båda får lägga egot åt sidan och närvara med intentionen. Fråga barnen vet jag.

  5. Min sambo och jag har hand barn på halvtid men med ett annat upplägg: mån-ons har vi och hon har ons-fre sedan tar vi varannan helg. Funkar superbra! En hel vecka kan bli långt, testa det upplägget.

  6. Fast med tanke på att barnen ännu är så små så tror jag din ex-man har helt rätt dvs att 3-3 är bättre

  7. Håller med ditt ex i det här fallet. Att vara utan sin mamma eller pappa i sju dagar när man är tre, fyra år gammal måste kännas som en oändlighet.

  8. Fy vad jobbigt!
    När man hör barnpsykologen prata om växelvis boende så tycker de att en vecka är på tok för lång tid för ett litet barn att vara ifrån en av sina föräldrar… Men risken är ju som du skriver att det blir ”flängigt” med kortare intervaller. Svårt!

      1. men kan man inte lösa det genom att ha varannan vecka men att föräldern som inte har barnen gör något med barnen en eftermiddag/kväll i mitten på vecka- typ O har barnen sön-sön – då kan Isabella träffa barnen onsdagen o hitta på något. Och sen tvärtom, barnen sover hos föräldern som har den veckan men kan ändå träffa den andra. Ni bor väl inte alltför långt från varandra så borde ju gå att lösat

      2. Vi fick också rekomenderat, men de är som sagt en rekomendation och det fungerade inte för oss försän hon va nästa fem. Vi ökade succesivtsom många redan har förslagit och innan vi gick över till 7 hela dagar så när det va min vecka fick hon sova hos pappa en natt mitt i veckan, eller spendera dagen med honom, och tvärt om, det blev liksom en liten paus i veckan så hon inte saknade någon av oss för mycket.
        Kanske måste tillägga att vi har en väldigt bra relation och bor väldigt nära varandra.
        Lycka till! Det är en frustrerande sitaution när man som föräldrar inte kan sammarbeta, men det är som du säger, tidigt än. Det kommer, du verkar ju vara en rationell person, Odd med.

    1. Har sett flera barn som haft 2-3dagar hos ena föräldern och sen hos andra. Upplevt att de barnen varit mer stressade och att de aldrig riktigt vet var de ska vara. Så ledsamt.
      Hejjar på dig i detta fall Bella! Och om någon förälder tycker att en vecka är för lång tid kan den väl gå hem till den andra på en fika för att säga hej till barnen.

  9. Barnen har en vettig pappa 🙂

    Louise Hallin (Kära Barn/Pampers Barnvagnspromenader-podden) säger att en vecka aldrig är optimalt för små, det är för länge från en förälder. Det är bara bra ur vuxnas ögon. Den podden skulle nog vara ett bra tips. Du skulle nog få många ögonöppnare. Eller tankeställare om inte ögonöppnare 🙂

    Kram

  10. Så fult av dig att skriva och hänga ut er dispyt offentligt. Sånt löser manbättreutan andras inblandning .

  11. Hmm tufft läge med barnen. Tänker om ni ändå ska ha varannan vecka senare så kanske det är bra att börja med 4-4 för att sen utöka sakta med säkert fram till hösten? Köra en månad med 4-4, en månad med 5-5 osv tills ni är framme vid 7-7. Kan inte det vara värt ett försök?

  12. Vad jobbigt det låter! Jag hoppas ni hittar ett sätt att komma överens för barnens skull! Det är ju de som är det viktigaste 🙌🏻 Kram!

  13. Hoppas det löser sig med nån upptrappning. Kanske fyra dagar under sommaren och fem till hösten och nästa år. Det blir nog bra ska du se <3

  14. Åh va jobbigt… svårt dedär. Kan ni inte mötas halvvägs å köra 5 dagar var? Och sen ev successivt öka…? Så hade jag och mina syskon när vi var små och det funkade för oss 🙂

  15. En hel vecka ifrån ena föräldern blir ju oerhört länge i den åldern. Att få rekommendationer om att ändra i viss ålder, är ju just bara det – rekommendationer, sedan får man gå efter hur verkligheten ser ut. Ena barnet kanske upplever det hoppigt men det skadar nog inte att fortsätta 3-3 ett tag till iaf. Jag tror att han/hon förstår om ni lägger fram det så att syskonet behöver lite mer tid på det här sättet innan det blir 1 vecka i taget.
    Sedan ska man ju självklart prioritera barnen och vad som är bäst för dem – det gör jag självklart med och skulle sätta mina känslor åt sidan – men det skulle krossa mitt hjärta att vara ifrån mina döttrar varannan vecka. Så jag skulle vara glad över 3-3 så länge det är okej med barnen.

  16. Som skilsmässobarn sen 4 års ålder kan jag säga att det är mycket påfrestande att byta förälder. Varje gång ska man ställa om. Ja du vet säkert själv. Jag hade inte mått bra av 3 dagar i stöten. Kan man inte gå över till 5 dagar i taget och prova på? Eller 3+4 i alla fall så att det blir hela helger?

  17. Håller med Odd här. Tror du inte barnen hade saknat ihjäl sig om man inte får träffa sin förälder på 7 dagar? Och Odd kanske inte vill vara ifrån barnen så länge heller.

    1. Från en person som fyller 18 nu och varit skiljsmässobarn sedan 4 års ålder kan jag berätta att åtminstone jag tyckte att det var jättejobbigt att behöva flytta så snabbt hela tiden – man måste ställa om sig och det tar mycket tid – leva ur ikeakassar för man känner att man knappt hinner packa upp – jag började bo längre och längre hos vardera förälder ju äldre jag blev på grund av detta och nu bor jag ibland i en månad innan jag flyttar till nästa. Det är utmattande att behöva flytta mellan två hem så nära inpå så man knappt hinner landa,det är min erfarenhet iallafall

  18. Hej! Jag läser din blogg för jag tycker du ger mig inspiration på olika sätt. Men sådana här inlägg blir för mycket. Snälla håll dina barn och deras välmående samt din relation med din exman för dig själv och din krets. Det är osmakligt att dra detta i offentlighetens ljus och jag ber dig tänka till nästa gång.. Försök se ”helikoptervy” även på ditt eget privatliv. Vare sig du tycker din exman har rätt eller fel har du inte rätt att dra in honom och barnen i offentligheten.. Lev för guds skull upp till det du skrev när skilsmässan offentliggjordes; håll barnen och O utanför bloggen.

    1. Tänkte detsamma, sjukt enkel lösning. Är väl ingenting som säger att det måste vara just 3 eller 7?! Pröva 5 och se vad som passar. Jösses, att allt ska va så svårt bara för man är skild… det är fortfarande inte raketforskning. Det är barn. Föräldrar är så ego, sluta bråka liksom.

  19. Gå till en psykolog tillsammans som är opartisk och ger er den lösningen som passar barnen bäst.
    Tyvärr vanligt att män ska jävlas med exfrun för att deras Egon är sårade, vet inte om så är fallet men har många exempel från kollegors ex etc.

    1. Finns även en hel del kvi nor so. Kategoriskt pratar illa om sina ex, och dessa är kloka nog att tycka att debatten inte ska vara offentlig, det finns alltid minst två sidor av varje historia, så att uttala sig om vem som gör rätt eller fel utan att ha hört båda är dumt.

      1. Ja Mia det finns alltid olika perspektiv i en situation (trodde inte jag skulle behöva skriva ut det). Såklart att kvinnor också beter sig dåligt och självklart vet jag inte om O gör det elle ej. Jag talar om MINA erfarenheter av mm och tyvärr är det just ofta män som prioriterar sina behov först och barnen sen och ofta är det just män som reagerar med att inte samarbeta om kvinnan tagit intativet till att separera. Jag är övertygad om att att både O och B är fantastiska föräldrar. Dock skriver hon att ena barnet inte mår bra av så mycket byten och att det är han som inte vill mötas kring det. Så Mia ta och lös igen och sluta predika om självklarheter!

  20. Dina barn önskar nog innerst inne att deras föräldrar levde lyckliga ihop. Jag var inte gammal när mina föräldrar skilde sig och kommer knappt ihåg deras liv tilsammans.. Men är de nåt jag alltid önskat så är det just det, att de levde ihop och att vi alla kunde leva som i en riktig familj, som vi en gång gjorde. Som någon sa, ”det är inte barnen som bestämt att deras föräldrar ska separera, men de är alltid dom som blir lidande. Det borde egentligen vara föräldrarna som flyttar varannan vecka” Jag hoppas din och Odds relation förbättras, för er egen skull men främst för era barns skull.
    Önskar er all lycka, stor kram på dig!

    1. Fast nu ska vi inte lägga ord/tankar i barnens munnar. Det är dessutom en grov generalisering. Växte upp med skilda föräldrar men önskade inte för det att de nödvändigtvis skulle bo ihop. Vissa saker hade blivit bättre av det, andra sämre. För mig handlade det om att mina föräldrar skulle må bra och inte vara ensamma eller ledsna för att vi barn inte var där.

  21. Nu har du säkert planerat möten och utlandsresor efter att ha barnen varannan vecka men ibland blir det inte som planerat. Jag har för mig att Odd verkade rätt förnyftig och sund i sina tankar och åsikter men jag om någon vet hur en skilsmässa kan förändra detta, i synnerhet när det framkommer att man har träffat någon ny, då kan det vara så att exet plöstligt vill jävlas.

    Man får lyssna på barnen, fråga lite vad de vill?
    Vill de vara hos pappa tre dagar så får du nog omplanera dina möten och resor, för nog är det så att barnens bästa kommer i första hand?

  22. Usch vad jobbigt! Det måste ju fungera för alla och när en förälder utnyttjar sin makt genom att sätta sig på tvären så påverkar det er alla negativt. Tycker att det är uselt att göra så och ännu värre att utnyttja ditt dåliga samvete för barnen och använda barnargumentet för att slippa se flexibla lösningar som gynnar även dig. Ditt välmående är viktigare för barnen än era upplägg. Testa att börja byta var femte dag eller något och se hur barnen reagerar. Utvärdera och gå tillbaks om det inte fungerar. Det dör ju inte barnen av. Dra inga slutsatser utifrån stela teorier. Era barn och ni har svaret om ni lyssnar på varandra. Lycka till!

    1. Fast nu lägger du ju in väldigt mycket i detta. Utnyttjar sin makt? Dåligt samvete? Du vet alldeles för lite om derar situation, barnens pappa och barnen öht för att uttala dig.

  23. Mina föräldrar skildes när jag var 6 år, de (och jag!) tyckte det var alldeles för länge med en vecka i taget. Varje vecka blev ett avsked… Vi löste det som såhär: Pappaveckan var jag hos mamma onsdag-torsdag och Mammaveckan var jag hos pappa onsdag-torsdag. Alltså blev det två kvällar och nätter hos den andra föräldern (ons-tors-Fre). För oss fungerade det jättebra! Det var viktigt för mig att ha allt jag behövde hos båda föräldrarna (regnkläder, gympakläder mm) för att slippa packa varenda gång och tänka var alla fanns på morgonen påväg till skolan.

    Mvh M

  24. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att behöva dela upp sin vårdnad men om jag får tro så tror jag att det skadar mer att ha 3 dagar än en vecka. Min syster har sina barn varannan vecka och veckorna går så himla fort. Känns som hon har dom jämt. Sen tror jag relationen blir bättre både med ens ex och nya relationen om man inte behöver träffa/ha kontakt med exet var tredje dag. Även om man såklart har kontakt angående barn när den är hos respektive.
    Men man får hitta din egna lösning
    Hoppas ni kan komma fram till en lösning. Barn tar inte skada av varannan vecka, snarare mer tid till att få lugn och ro och hinna bo lite innan man ska iväg igen. Min väninnas psykolog sa inte innan två års ålder. Så det verkar ju vara olika där också.
    Lycka till iaf 🙂

  25. Vi körde 2,2,3 ganska länge..dvs varannan vecka har man barnen mån, tis, fre, lö, sön.. veckan efter bara ons, tor, bra övergång, men när barnen är över tre år gamla så är hela veckor bättre för dem sade vår terapeut.. det är bra för alla kände vi. Blir ett annat lugn…

  26. Ring socialtjänsten och begär samarbetssamtal! Det tar hårdare på barnen när de märker att ni inte kan samarbeta

  27. Kan ni inte kompromissa? Köra typ 4 dagar sen byte? Förstår att du blir frustrerad men varför tror du han inte vill ha en vecka? Handlar det om att straffa dig för nått eller ser han ett annat behov hos barnet som du inte gör?

  28. Vi har haft varannan vecka sen barnen var 2 och 4. Visst har det varit tufft men samtidigt får barnen en kontinuitet.

    Känner så igen mig i maktlösheten när man inte får ta egna beslut om sina barn utan att medla och förhandla med sitt ex. Ett ex är ett ex av en anledning och att ständigt tvingas till samarbete med ett ex är psykiskt påfrestande och utmattande. Jag har gråtit många tårar över den situationen. Det finns dagar då jag inte gått upp ur sängen pga denna maktlöshet.

    Trösten i dessa situationer har varit att jag trots allt har två underbara barn som får mig att alltid resa mig hur svårt tillvaron än blir. Som får mig att le och känna den djupaste kärlek varje dag.
    Barn som alltid ger mig ny luft att andas hur mörk natten än har varit. Deras kärlek har gjort mig till en lejonmamma som alltid reser sig.
    Kämpa på Bella! Det kommer ljusare dagar! Barnen kommer göra att du aldrig faller ner i mörkret för gott. Kärleken till dem övervinner allt.

  29. Har inte barn så kan inte ge någon rekommendation men tycker det låter klokt det vissa kommenterat om att gå upp till fem dagar i veckan. Kanske känna efter hur det fungerar och märka sv hur barnen mår då? Nackdelen då är att det kommer vara vissa veckor som man bara får vardagar och inte en helg och det är nog jobbigt.

  30. Varför föreslår du inte att ha dem 4-5 dagar, istället för att hoppa från tre till sju dagar på en gång? 🙂

    Barnens bästa ligger i bådas intressen, så bli inte frustrerad på Odd. Ni har samma mål med barnen (att de ska må bra och vara trygga)

    Jättefina bilder här på bloggen!

    Kram!

  31. Låter tyvärr som att ditt ex försöker kontrollera dig genom att använda barnen. Han klarar väl inte av att se dig nöjd och lycklig. Usch va arg jag blir när jag läser sånt här!
    Hoppas det ordnar sig. Kramar

  32. Ett annat skäl till att barnet tycker det är hoppigt kan ju vara att mammadagar inte är mammadagar utan mamma-eller-nanny-eller-aupair-eller-hemhjälpsdagar.

      1. det är klart man skulle? spelar ingen roll om det är kvinna eller man en förälder är en förälder som gjorde ett val att vara i barnens liv och då får man agera efter det också.

      2. Ja självklart skulle jag göra det!

        Det är för övrigt helt obegripligt det här argumentet ”så har män gjort i alla tider”. När blir någonsin två fel ett rätt? Och vad är det positiva i att femtiotalsidealet för män med hemmafru och nanny blir ett ideal för dagens kvinnor?

    1. Fast nu vet vi ju inte hur barnen har det när de bor hos Isabellas exman. Tycker inte man ska hoppa till slutsatser om hur Isabellas barn mår när vi bara får se ena sidan av förhållandet.

  33. Hej.
    Jag och min man har varait separerade i 7 månader.
    Jag hade läst om 3 dagar var på din blogg och föreslog att vi skulle köra på så. I mars bestämde han att vi ska börja med varannan vecka. Det va jätte jobbigt i början man saknar i hjäl sig. Men med tiden klarar man av det! Min barn är 8 och 2. För barnen skull på är det enklare med varannan vecka kan kag tycka. Det kändes som dom bodde i en väska… Hoppas ni kommer på en lösning.

    1. Det var nog den roligaste kommentaren (även om det låter konstigt att tycka att en kommentar är rolig i det här läget) jag läst på ett tag. Uttrycket: ”Det kändes som dom bodde i en väska” lät fruktansvärt komisk, i alla fall i mina ögon. Men jag förstår hur du menar: De hinner knappt packa upp sig (landa) förrän det är dags att packa ner sig (dra iväg) igen.

  34. Hej Isabella!
    Som några andra påpekat tycker jag också att du kan kontakta en professionell i familjerätt, eftersom du själv skriver att du märker på dina barn att upplägget ni har just nu inte är helt optimalt eller det bästa alternativet. Barnens hälsa och välmående är ju givetvis det absolut viktigaste, så om din ex-man vägrar diskutera saken eller kompromissa, måste du ta det vidare.

    1. Fast Olivia, har du tänkt på att det kanske är precis det hennes exman också tänker och utgår i från. Det här är Isabellas vinkel…

  35. Fast Louise Hallin säger att 7/7 är sämsta tänkbara för barnen . Det är bara bra för föräldrarna ( dig )meb testa ta 4 el 5 dgr men absolut ej en hel vecka . Eller så kan du ju ha dem varannan helg .

    1. Jag har mina barn varann vecka. Vi byter måndagar efter jobb. Så min son hämtas på dagisoch min stora tjej har nyckel och går hem själv efter skolan. Sonen var 3 år när vi började med hela veckor. Min dotter mådde dåligt och ville ha0 varannan vecka och mim son har inte lidit utan ocksp mått bättre av vara0nnan vecka. Vi alla hinner landa och vet ni, 1 vecka går fort. Och det finns telegon. Jag ringer mina barn nästan varje dag när de är hos sin pappa.

      barn är formbara och de mår som allra bäst när föräldrarna mår som bäst. Jag kan tänka mig att O är svartsjuk för det var mitt ex, han är väl rädd att H ska kliva in å ta hans roll. Så kände mitt ex när jag träffade ny. Så om jag vore Isabella skulle jag inte slriva om att H älskar barnen för det är att hälla bensin på elden. Jag skulle heller inte vilja läsa om mitt ex nya å om att hon älskar mina barn.

      1. Jag tycker det låter underligt att man inte vill att ens x nya ska älska ens barn. Om x:ets nya älskar mina barn så blir jag tryggare och glad när mina barn är där.

  36. Svårt det där- fundera på varför du vill ha en vecka var? En vecka är länge ifrån sina föräldrar, är det för barnens bästa eller för din egen skull?

  37. Mina barn ville inte ha varannan vecka så vi gör så här, ena vecka så har jag dem onsdagar och torsdagar, veckan efter onsdag torsdag fredag lördag och söndag. Så 2 och 5. Funkar faktiskt bra.

    Tog år innan jag kunde umgås normalt med min exmake men vi har alltid satt barnen först och skulle hans familj ha någon särskild familjehögtid planerad, ja då får han barnen även om det är min dag och tvärtom. Det funkar jättebra.

    Sköt om dig

  38. Jag måste nog ändå hålla med ditt ex. Jag har full förståelse att han inte vill vara ifrån barnen så lång tid åt gången, hade inte jag heller velat. Sen är barnen så små och en vecka utan den ena föräldern är väldigt lång tid när de bara är 3 och 4 år. Men hoppas ni hittar en lösning, 4 dagar som många skriver kanske är en bra lösning? 🙂

    1. Fast det handlar väl ändå inte om huruvida föräldrarna ”vill” vara ifrån sina barn, utan om vad som är bäst för barnen och vad de känner? 🙂

    2. Svårt det där med dagar. Mina föräldrar separerade när jag var ca 1 år. De första åren körde vi 2-3 dagar, för att senare övergå till 5 dagar. Vi körde aldrig en vecka, det blev för lång till för oss allihopa 🙂 Ni kanske inte måste gå över direkt till en vecka utan successivt trappa upp, kanske gå över till 4 eller 5 för en period? Kram!

  39. Måste det vara allt eller ingetellwr kan ni kanske trappa upp så som många redan föreslagit. Vet också föräldrar som har varannan vecka men där den andra föräldern hämtat på förskolan en dag och lämnat morgonen efter, alltså en natt hos den andra föräldern mitt i den veckan för att det inte ska bli så långt bryt. Gå till någon opartisk så ni kan diskutera utan att känslor tar överhanden.
    Sen skulle jag nog radera den översta delen i det här i lägget. Kan förstå att känslor och frustration tar överhanden men en sån här text hjälper knappast er situation pch som du själv sagt så kanske det inte är är så kul för barnen att kunna läsa såna här texter om er relation i framtiden.

    Hoppas ni lyckas lösa det på bästa vis för barnen.

  40. Har barn i samma ålder som Isabella och vi har varannan vecka. Det fungerar hur bra som helst. Det viktigaste är att utgå från barnens bästa och deras välmående. Sen tror jag också att det är viktigt att hitta ett sätt som fungerar för ”oss” bara för att något sätt fungerar för andra föräldrar så kanske det inte fungerar för andra!

    Det kommer lösa sig!
    Stor kram!

  41. Hoppas ni hittar ett sätt att samarbeta kring barnen. 3-dagar känns otroligt hoppigt, speciellt om ett av barnen också börjar känna så. Men håller tummarna för att ni hittar en lösning som funkar för er! 🙂

  42. Klarar ni inte av att prata så ta hjälp ! Och varför är det viktigt för dig att ha hela veckor med dina bortakvällar och resor borde vara bättre med tre dagar för då kan du verkligen vara med barnen och slippa lämna dem till au pairen när du är borta för då blir det ju ytterligare en person och mer hoppigt för barnen än det är med tre dagar.

  43. Har ni frågat barnen vad de tycker (På ett sätt som inte ger skuld et såklart)? Kanske de vill ha en vecka istället för 3 dagar.

    1. Snälla blanda aldrig in barnen så länge de är så små! Inte ens på ”ett snällt sätt”. Mitt ex gjorde det och det ”förstörde” mycket hos barnen.. När de är större är det en sak men absolut inte så länge de är så små, de har för svårt att greppa och förstå innebörden av att vara på ett visst sätt hos föräldrarna.

  44. Men usch vad jobbigt att det ska vara så svårt att komma överens. Men du har såå rätt i det du skriver, det BLIR lättare med åren. Man får hoppas det och se fram emot det.
    Men kan ni inte gå och prata med en mellanhand/terapeft emellanåt , i alla fall den första tiden tills ni kan vara med på banan.
    Jag har så svårt att förstå hur en förälder kan vara så envis och sätta sig emot de frslag man kommer med som är för barnens bästa.
    Ja ja, lycka till fina du.

  45. Ditt argument att det blir för hoppigt för barnen håller inte, utan känns mer som något som passar bra att säga för att få din vilja igenom. Det finns tusen saker du kan göra för att lugna deras tillvaro, börja med att ge dem trygghet under dina dagar och se vilken skillnad det gör. Just nu ska de vänja sig vid din nya partner, ny nanny, det är olika personer som hämtar och lämnar, en hel del mammadagar förvandlas plötsligt till pappadagar osv. Kan det inte vara något av detta som gör att det känns hoppigt och rörigt för barnen tror du? Börja med att se över detta innan du klagar på din exman och förutsätter att barnets otrygghet handlar just om tredagarsupplägget. Det har tydligt framgått i tidigare inlägg att du ser fram emot varannan vecka för din egen skull med jobbresor och dylikt, jag tror inte att det har något alls att göra med omtanke om barnen. Du måste nån gång inse att det är du som ska finnas där för barnen, inte de som ska finnas där för dig när det passar.

    Ett förslag som många gett är ju annars att ha varannan vecka men ”låna” barnen av varandra över en natt eller två den veckan då man är utan barnen. På så sätt får man både några vardagar och hel helg tillsammans under sin vecka, men barn och föräldrar slipper sakna varandra sju dagar i sträck.

  46. Jag är 17 år och mina föräldrar har varit skilda i flera år och personligen hade jag fått panik om jag skulle behöva pendla var tredje dag. Även om båda bostäderna är ens hem så hinner man inte komma in i vardagen hos respektive förälder innan man ska flytta igen. Det värsta som finns för ett barn är föräldrar som inte kommer överens så om ni inte kan lösa det själva så borde ni ta hjälp, soner rather than later.
    Hoppas att det inte tär för mycket på barnen.

  47. Att det ena barnet saknar dig behöver inte betyda att det handlar om ert upplägg av dagar. Det kanske mer handlar om att du nyligen anställt en aupair som hämtar och lämnar dem vissa dagar, en person som dem inte lärt känna än och som inte är trygghet ÄN. Sen att du också valt att åka iväg på middag efter läggning och barnet vaknar och du är borta- det skapar otrygghet, oavsett om du nu är man eller kvinna (om någon skulle få för sig att kommentera ”hade du skrivit samma om det varit en man- svar JA) försök att vara med barnen ensam mer el tillsammans med aupairen och möt ditt barns behov av extra närhet och trygghet. Det kommer en utvecklingsfas vid 3år och då blir barnet mer ängslig och ”otrygg”- möt ditt barns behov så löser sig resten!

  48. Har du en hel vecka är
    Chansen större att au pairen har barnen. Så 3 dagar då verkar du fokusera på kvalitetstid med barnen men en vecka utifrån ditt liv så innebär
    Det bog mindre tid med barnen

  49. Nu har ju jag ingen aning om hur samtalen mellan dig och din exman har fungerat. Men rent generellt kan det vara bra att utgå ifrån att båda föräldrarna vill barnens bästa. Han kanske verkligen tror att tre dagar är det bästa för barnen. Inte så konstigt att han då står på sig, du skulle säkert gjort samma sak, dvs förespråkat det du tror är bäst för barnen. Jag vet av egen erfarenhet att det är lätt att tolka den andres motvilja för vissa förändringar som sätt att förstöra eller försöka få en maktposition. I efterhand inser jag att jag pga mina känslor la in en aspekt av illvilja från andra parten som i vissa fall kanske inte ens fanns. Han hade helt enkelt en annan åsikt om vad som var bäst för barnen och situationen vi befann oss i. Och det bör man respektera även om man inte alltid håller med. Jag vill ju att mitt ex ska respektera mina åsikter även om han inte håller med. Ett annat tips är att hålla huvudet kallt och att försöka vara den bättre personen vid konflikter. Jättejobbigt att i efterhand sitta med skämskudden // En som vet 🙈

  50. Om ett av barnen tycker det är hoppigt är kanske första steget att låta hen landa på riktigt när hen är hos sin mamma. Det behövs inga middagar på restaurang. Det behövs inte besök hos vänner i skärgården. Osv osv
    Det barnet behöver är få känna sig hemma i det hus hen bor i på halvtid. Barn behöver kontinuitet och gärna en tämligen inrutad tillvaro.
    Var hemma. Lek (själva) i trädgården. Kok snabbmakaroner och stek färdigköttbullar tillsammans. Diska och skvätt lödder. Gå ut med soporna tillsammans. Gör sånt där tråkigt, sånt som barn faktiskt inte tycker är så tråkigt. Allt behöver inte vara uppdiktat, flärdfullt, kostsamt osv.

    Jag tänker också på att barnet kan reagera på att en au pair är i huset. Osäkerheten att veta om mamma hämtar, mamma väcker på morgonen osv Barn kan, speciellt i vissa åldrar, vara mycket avvaktande på nya människor. Barn kan t ex vägra förskolan när en ny personal börjar.

      1. Men herrejisses, vad är det som säger att snabbmakaroner o köttbullar o hänga hemma i huset är recept på lyckliga barn?? Hela min uppväxt såg ut så och det var inget kul alls. Ville ut och iväg o få upptäcka världen och se nya saker från att jag var mkt liten. Vantrivdes hemma i liten stad med trista föräldrar. Det var hemskt! Tro inte att alla barn vill eller behöver det där.

  51. Du har valt att ge dina små barn en onaturlig uppväxt, vitt skild från pappans. Inse det och kräv inte fler dagar, det kommer du aldrig klara av utifrån din bloggs innehåll och hur du presenterar ditt umgänge. Dom är små. Dom vill vara med sin förälder i lugn och ro. Du stressar på med dom som med ditt övriga liv. Jag förstår att pappan vill värna barnens integritet och lugn.Förstår inte du det?

    1. Maria, du och vi andra vet bara vad bloggen visar. Du skriver väldigt nedlåtande. Så du eller vi har ingen aning om hennes barn stressas. Be kind!

  52. Hejja dig för att du kämpar för ändring om du ser att dina barn mår bättre av det! Jag växte själv upp med skilda föräldrar. Vi har alltid haft varannan vecka men när vi blev större övergick vi till att till och med vara två veckor åt gången hos vardera förälder. Jag upplevde det som att även en vecka gick väldigt fort då skulle man börja packa ner sina saker, dra med dem till skolan och ställa om till ett annat hem igen. Tre dagar åt gången låter enligt mig helt befängt och alldeles för kort, jag skulle inte vara bekväm med det och tycker du ska kämpa för vad du tycker är rätt! Du är grym!

  53. Mina föräldrar skilde sig när jag var bara 4 år och vi körde varannan vecka. Fruktansvärt! Jag ville bara vara hos mamma men det funkade ju inte. Båda mina föräldrar träffade nya på en gång också. Min stora syster var 6 år gamal. Tycker ni ska utnyttja att ni bor nära varandra. Mina föräldrar bodde inte så nära varandra att vi kunde gå imellan samt att de alltid bråkade framför oss. Tror också 3 dagar är for hoppigt, jobbigt att åka fram och tillbaka. Tyckte tom en vecka var jobbigt, man hade precis blivit van och sen skulle man byta… tror nog inte det är en bra lösning på det. Kanske fråga vad barnen vill, iallafall Gillis som bör vara stor nog.

  54. Bitterheten kommer sitta i länge. Ni har inte samma/gemensamma mål längre. Ni lever olika liv. Han behöver inte ta hensyn till dig, du behöver inte ta hensyn till honom. Men….det kommer landa. Nån gång framöver…
    Vi pratade inte ihop på 3 år. Endast sms o mail.
    Under tiden, lyssna på barnen. Vad vill dom? Vi testade olika byten o dagar. Och landade på något som funkar för dom.
    Det är bara egoistiskt att tro att en ändring inte kan göra det bättre. Sedan så står dörren alltid öppen för dom hos oss båda.
    Kör minst 2 månader med ändring och utvärdera sedan.
    Ha dock med dig, det är inte barnen som vald att skiljas. Dom skall inte komma i kläm. Så lyssna på dom, du kan oxå göra saker dom inte tycker om. Inte bara ditt ex…
    Du kanske behöver strukturera om din tid under en period.
    Tufft är det dock onekligen.

  55. Mina föräldrar skiljde sig när jag var liten, och en sak som jag minns så starkt än idag och som jag är så himla tacksam för är att jag alltid fick välja lite själv. Var det mamma-vecka men jag ville åka till pappa någon dag/dagar var det alltid okej.

    De uppmanade mig alltid att vara öppen och ärlig om hur jag kände, ville jag inte åka från pappa på sista dagen där fick jag alltid stanna längre om jag ville.

    Förstår att detta inte alltid fungerar i praktiken men tycker ändå man ska sträva efter detta, barn är barn och de förtjänar båda föräldrarna när de behöver det. Allt behöver inte vara så petigt, barnens känslor går först.

  56. Viktigast är att lyssna på barnen. När mina föräldrar skiljdes (jag var 7,5 och min bror 5) började vi med varannan vecka direkt. Efter ett tag ändrade de till varannan helg (tors-sön) hos pappa för att han jobbade mycket borta och reste iväg med sitt företag. Efter bara 2-3 tillfällen fattade jag (då 8,5) att något inte stämde, jag fick för lite tid med pappa jämfört med mamma, så vid en lämning vägrade jag lämna bilen för att gå in till mamma. Sedan den dagen anpassade de sig efter oss och vi bodde varannan vecka under mina resterande 10 år hem, med anpassning till om vi ville stanna någon extra dag.

    Det är lätt för mig som 24 åring utan barn att säga såklart, men av egen erfarenhet, precis som du, så är det barnens behov och inte föräldrarnas som går först.

    Styrkekramar till dig, hoppas ni kan lösa det, om inte så för barnens bästa <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..