Morgonens hjälte

Det är en ny vardag som fasas in hemma och det är så spännande. Halv sju var det frukost uppdukat och barnen och jag åt och myste i nästan en timma. Det är just det här som är mitt mål, ta bort så mycket av allt som inte är kvalité. Jag vill inte ha mornar där jag slänger fram en smörgås och ber dom äta upp snabbt för att vi måste gå. Vid halv åtta gick jag upp och duschade och vinkade sedan hejdå till barnen vid åtta då jag åkte till kontoret. Den extratimman jag får på jobbet gör stor skillnad för mig. Vi har bestämt att hon lämnar och jag hämtar som vanligt vid fyra. Sally och Gillis var så peppade över att få cykla till förskolan, det är något vi inte alltid hinner när jag lämnar. När jag satte mig i bilen kände jag mig så lugn och tacksam.

Dubbel-espresso och omelett med spenat och paprika. Barnen åt yoghurt, finnkrisp och en massa färska bär.

Denna är morgonens hjälte! Emelie som sminkar och fixar mitt hår på morgonen sa att håret var lite torrt efter Marbella (måste erkänna att jag glömde bort solskydd under all dagsparty på Oceans, inte likt mig). Quick Hair Treatment är en inpackning som endast tar 3 minuter. Använde den i mellan shampoo och balsamet och håret blev silkesmjukt igen.

  1. Allvarligt? Extra timman du får med dina barn borde betyda mer för dig än den extra timman på jobbet. Du har inte barnen på heltid och du väljer ännu mindre tid med de för att den extra timman per dag betyder så mycket för dig?

    1. En vardag utan nanny så kliver vi upp halv sju, jag lägger tid på att göra frukost och får gå iväg och duscha och så klär vi på oss och åker 8.15,

      nu har vi en hel timma ihop utan avbrott och jag åker hemifrån 08 istället och de lämnas 8.30 så det är egentligen ingen större skillnad men betydligt mindre stress. Jag är på kontoret 8.15 istället för vid nio

      1. Jag undrar så hur du egentligen definierar ”kvalitetstid” med barnen? Av vilken anledning räknar du till exempel inte att göra frukost ihop som kvalitetstid? Eller att tillsammans klara sig igenom en halvstressig morgon – kan inte det också vara kvalitetstid? Är bara nyfiken på hur du tänker! 🙂

      2. Är ” Vid halv åtta gick jag upp och duschade och vinkade sedan hejdå till barnen vid åtta då jag åkte till kontoret” en extra timmes kvalitetstid med barnen? Ser det snarare som en halvtimmes fix av dig själv medan andra tar hand om dina barn. Inget fel med det, men det du skriver är väldigt motsägande – vilket ju i och för sig också är ditt syfte för att få igång oss i kommentarsfältet

  2. En nanny som lämnar på dagis, så osvenskt. Har lite svårt att ta det till mig. Eftersom du bara har barnen 3 dagar. Men det är ju ditt liv och det som funkar för dig är ju det viktiga.
    Vad gör Nannyn sen hela dagarna och de dagar barnen inte är hos dig?

    1. Är det något dåligt med att det är ”osvenskt”? Man måste väl våga tänka utanför ramarna lite. Din kommentar är så typiskt svensk 😉

      1. Men du mosäger dig själv hela tiden. Du skriver alltid hur pigg du är på morgonen ochv vaknar tidigt. Att sedan sätta fram litet yougurt och bär till barnen är väl inte så mycket jobb.
        Du skriver också om promenaden med barnen på morgonen som en så bra start på din dag.
        Du ändrar dig ofta.

      2. Vakna ännu tidigare så får du mer tid med barnen……
        Skojar bara😜! Kör hårt Isabella! De flesta är avundsjuka på att du har den möjligheten med aupair hemhjälp städ mm
        För du vet vad som är bäst för dina barn! Hur många mammor har säkrat barnens ekonomiska framtid???
        Så sluta gnäll tjejer! Låt henne leva livet, för hade vi haft den möjligheten så hade vi också kört all in!!
        Valis

    1. Kristina? Du kan ju inte ha barn. Det Isabella gör är ju helt fantastiskt. Så smart ju 🙂 det är ju bättre med en lugn morgon än att det blir stressigt. Heja dig Isabella❤️

  3. Spännande! Jag tycker det är helt rätt att satsa på inpackningar för alla scheman. Vissa älskar sin spa rutin och vill ha i inpackningen 20+ minuter. Vissa hinner inte mer än 1-3 minuter. Jag hoppas att företagen snart börjar tänka mer som ansiktsmasker, ett BRETT urval av hårinpackningar och att man kan kombinera dom. En för hårbotten, en för längderna. En för stresspartierna runt ansiktet! Hade jag haft tid och kapital hade det varit det första jag gjorde.

  4. Tänk vad härligt att slippa stressa! Du som har den möjligheten gör helt rätt
    Är din aupair där varje dag?

    1. Jag antar att hon bor där, det är väl definitionen av en aupair? Annars är det en barnflicka eller nanny.

    2. En au pair måste – för att få kallas au pair och för att få au pairlön – bo hemma hos familjen och komma från utlandet. Dessutom måste familjen betala arbetsgivaravgift och aupairen skatt. Jag antar att Bella har koll på det. Vi har haft 5 au pairer, så jag har koll.

  5. Tycker du inte ändå att det finns ett värde i att iallafall ibland barnen ser att mamma prioriterar att göra frukost och lämna dem? Att prioritera det de dagar man kan? Förstår att det inte alltid går. Det är inte bara sysslor det är att visa kärlek och omsorg.

  6. Du upplevs inte längre som en superwoman., utan som en lat mamma. Låter andra göra allt som är jobbigt och tråkigt för att bara ha det roliga med barnen.
    Vilken uppfattning om livet får dina barn av det här.
    Frukosten står framdukad när man kommer in i köket på morgonen, man smutsar ner men behöver inte städa bara gå ut och göra roliga saker.
    Du lägger inte till du missar det livet går ut på.

    1. Hur ofta står inte frukosten framdukad när barnen kommer och äter med endast den skillnaden att det är mamman som fixat den?

    2. Min frukost stod alltid framdukad till mig när jag var liten 🙂 och ändp kan jag nu som vuxen fixa min egna frukost 😂

  7. Vansinnigt att du ska behöva försvara sättet ni vill leva på.
    Detta fungerar för er tidsmässigt, ekonomiskt och kärleksmässigt. Om många inte håller med- lev ditt liv på ditt sätt då. Why God why ska ditt sätt att se på livet styra hur Bella har sin vardag? Blir du mer nöjd om. Ella gör som du gör? Så jävla knepigt, kommer aldrig förstå det sättet att tänka.
    Kram Bella

    1. Fast det finns ju ändå olika val:
      1. Att inte berätta så mycket om sin vardag och därmed slippa folks åsikter.
      2. Att stänga av kommentarsfunktionen.
      3. Att välja att outa sin vardag och genom ett aktivt kommentarsfält bjuda in till åsikter.

      Jag försvarar inte att folk är elaka (det får stå för var och en), men att folk har åsikter i ett kommentarsfält som är till för att just kunna diskutera är väl inte så konstigt? Folk har olika åsikter och de kommer att diskuteras, kritiseras och hyllas av olika människor oavsett. Vill man slippa diskussioner kan man välja att utesluta vissa delar av sitt privatliv och/eller stänga av kommentarsfunktionen.

      1. Fast nu är du väl ändå bra jävla ute och cyklar? Ska Bella behöva stänga av kommentarerna eller minska på inläggen för att inte ta emot hat och ifrågasättningar? Hon har väl all rätt i världen att skriva dubbelt så mycket om det utan att förtjäna hälften av kommentarerna. Knepig människa är vad du är.

  8. Obegriplig syn på tid med barn.
    Du har de halvtid men hinner inte lämna (jag förstår och vet att det kör ihop sig då och då men…).
    Jag stressar aldrig min son på morgonen. Ett beslut jag fattat. Kommer jag sent till jobbet säger jag att det var p ga sonen. Vi har inga möten före 09.00 eller efter 15.00 på mitt kontor.
    Men såklart om man vill hinna SPA:a, äta frukost på restaurang och träna på morgonen så kör det ihop sig.

  9. Låter som en härlig morgon, och vilket morgonhjälte. Kanske är värd att testa på trött hår som hängt för mycket i solen!

  10. I en gammal intervju med en kvinnlig företagsledare som gjordes i P1 fick den intervjuade frågan om hur man ska få in fler kvinnor på höga näringslivspositioner. Hon konstaterade att kvotering var helt fel väg att gå och att det som krävs är att man skapar mekanismer som gör chefandet möjligt för kvinnor. Hon menade att eftersom kvinnor fortfarande tar ett så stort ansvar i hemmet, finns väldigt lite tid kvar för ett extremt krävande arbete utanför hemmet. Därför förespråkade hon ett återinförande av acceptans för olika typer av hjälpredor, bland annat sekreterare, för att avlasta sådant i ens arbete som man inte måste göra själv. Det här känns som framtiden, precis den medicin vi har letat efter. Bara för att en kvinna vill ha barn och familj, betyder det inte att hon inte har samma rätt att få stöd i hemmet som en man har. Kvinnor får alltid höra att de är hjärtlösa eller dåliga mammor om de inte tar merparten av ansvaret hemma. Men att anställa hjälp är att ta ansvar.
    Däremot tycker jag personligen att det är viktigt att understryka att sådana supportyrken som syftas på här inte ska vara strikt kvinnliga, män kan också vara sekreterare och hjälpa till med hushållet.

  11. Hell hath no fury like a woman scorned. Eller sagt på ren svenska: jerla vad kvinnor kan vara elaka mot varandra! Och ofta är det!

  12. Tänk när den dagen kommer då du blir gammal och blir bortprioriterat av dina barn. Undrar hur det känns. När dom vill lägga all sin tid på jobbet istället för att hälsa på dig på boendet/i hemmet med mängder av personlig service. Bara för att vända på det.

    1. Fast Isabella skriver ju i texten att hon prioriterar kvalitetstid. Att inte fixa maten själv innebär mer tid med barnen. Förstår inte hur du får det till att bortprioritera sina barn. Dessutom är det få föräldrar som har tid att cykla med små barn till dagis kl 8 en vardag. De alla flesta jobbar redan då. Jag tycker snarare att det låter som att Isabella är mer närvarande än många andra föräldrar.

      1. Det där är nog väldigt individuellt. Har inte sett någon statistik på förskoleålder men vi lämnar 8:30 och hämtar 15:30 och då är vår dotter en av de sista där. Vi har även varannan onsdag ledig. Har man kontorsjobb så har väldigt många (inte alla såklart!) möjlighet att flexa idag så en går tidigt och en går sent.

      2. Jag tror inte att blogginnehavaren spenderar mer tid med sina barn än andra föräldrar. Däremot har hon valt bort hushållssysslor och målar upp ett fantastisk bild av sitt liv. Inget fel i att välja ett bekvämt liv men sanningshalten i bloggen kan man fundera över.

    2. Fast du har väl ingen aning om hur Isabellas barn kommer vara i vuzen ålder, eller hur familjen ser ut om 10-20 år. Så sluta spekulera i andras framtid 🙂

  13. Är det verkligen på riktigt att du varje morgon har någon hemma hos dig som fixar smink och hår?

  14. Jag har sorterat och funderat och vändit och vridit på hur du skriver om ditt liv med barnen. Någonting har skavt och jag har funderat på om det skavt i mig pga avundsjuka eller oförståelse, eller bara ovana. Men nu föll bitarna på plats: Ni vänder på det, du och barnen. Barnperspektivet handlar om att du som förälder sätter dig in i hur det är att vara ditt barn, men det sker inte utan att du som förälder intar istället själv barnperspektivets fokus. Alltså barnen sätter sig in i hur det är att vara dig som vuxen, medan du fortfarande är som ett vuxet barn på många sätt.

    Du skriver om kvalitetstid mätt i minuter och att det bara är en halvtimme som barnen är med nannyn ändå och att det blir ändå winwin för ni fick en lugn morgon, kunde sätta er vid dukat bord, skippa att plocka undan och bort osv. Det är ju Du som är barnet. Du har anställt människor som tar föräldraansvaret kring dig. Själv blir du mer som en rolig storasyster till barnen, som kommer in när hon har ork, lust och tid och kan göra det där som är roligt. Det tråkiga som att tvätta, städa, handla, laga mat, duka, diska osv. får mamma och pappa göra. Men utifrån ett barns perspektiv är det inte samma sak att bli lämnad på förskolan av någon annan än mamma eller pappa. Den lämningen är inte helt problemfri ur ett barns synvinkel (även om det såklart kan se problemfritt ut, vilket skulle kunna bero på olika försvar och därför inte kan avskrivas som ett icke-problem).

    Du har tidigare skrivit om att du inte vill vara arg på barnen (nej, vilken förälder vill egentligen det) och att du inte vill bo tillsammans med din pojkvän utan att du ska ha anställda kvinnor som sköter hemmet åt dig. Men vad lär du dina barn genom det? Vad vill du att dina barn ska ha för relationer i framtiden? Att vara arg är bara en känsla, precis som alla de andra känslorna. Att begränsa vissa områden, vissa känslor, vissa relationer är ett försvar, oavsett vilken anledning du ger dig själv för det. Försvaren hindrar oss från att leva fullt ut och ju längre vi lever med försvar, desto fler försvar behöver vi för att upprätthålla den bilden som vi skapat oss med hjälp av försvar. Då blir vi begränsade och kan inte få tillgång till att det som livet faktiskt har att ge. Gör dig själv den tjänsten, stanna i terapin och leta efter dina försvar. Först när vi möter världen utan dem kan vi tala om styrka.

      1. Nej men skapar en delaktighet med familjen i vardagslivet. Att visa att allt inte är färdig mat på bordet och latte i pappmuggar utan att det finns städning, matlagning och tvätta toaletter. Det ingår i att sköta ett hem och skadar väl inte att barnen lär sig det? Barnen kanske inte vill ha ett hembiträde och ska de flytta ihop med någon senare i livet kanske de bättre kan ta sin del i relationen/hemmet? Alla kan inte betala allt för sig och kanske inte Bellas barn heller? jag vet att hon har en pappa som kanske inte har hembiträde men tycker ändå att tillsammans laga mat och vika tvätt etc är trevliga stunder det med, allt behöver inte vara lek.

      2. Men barnen har väl en pappa? Där finns det nog inga hembiträden. Dessutom blir man inte automatiskt världsfrånvänd eller bortskämd för att man har en rik förälder. Barnen växer upp och hittar sin egen väg oavsett 🙂

      1. Ja Anna, föräldrarollen handlar om att förbereda barnen på vuxenlivet i alla dess aspekter inte bara lek och stoj. Så att de blir trygga vuxna som klarar sig själv och vuxenlivets utmaningar. Enligt Isabella själv fick hon inte den uppfostran själv och nu upprepas historien.

      1. Det har hon säkert men man kan väl fundera över många saker samtidigt? Bella är van vid all sorters feedback och det ingår när man har en blogg

    1. Fast man blir väl inte exakt som sin mamma när man blir vuxen? Barnen kommer bli tonåringar och finna ut vem just DE är 🙂 och de lär nog också få kunskap om att alla hem ser olika ut och att man har sysslor i hemmet osv. Tycker du överananalyserar otroligt mycket

      1. Håller faktiskt med dig här! Tycker också Magda överanalyserar. En del i föräldraansvaret kan ligga att lära barn matlagning, städning, tvätt osv men det är bara en del i att förbereda sina barn på att bli vuxen. Det finns så många andra och det känns ju som att matlagning, städ, tvätt osv är den delen som är lättast att delegera ut om man inte själv har tid eller tycker det är tråkigt. Dessutom tänker jag att barnen får det hemma hos sin pappa.

        Jag tänker att man har olika slags möjligheter och olika saker man vill lära sina barn och då ska man få göra det. Det viktiga och verkliga föräldra-ansvaret är att älska sina barn villkorslöst och att ställa upp för dem i ur och skur. Att lära dem laga mat och städa är självklart viktigt men det kan också någon annan göra ex pappa eller en au-pair.

      2. Mycket insiktsfull kommentar!
        Jag och min man har det väldigt bra ekonomiskt, men jag ser mitt föräldraskap som något som ska förbereda mina barn för hur världen faktiskt fungerar. Jag älskar framgångsrika kvinnor och unnar Isabella all framgång hon kan få. Men, jag önskar hon kunde komma till lite fler insikter och inse vad som är viktigt i livet. För barn är det oerhört viktigt att få vara del av ett liv som inte enbart är glamour och lek. Hur ska det annars sluta

  15. Heja dig Isabella! Vad underbart med en extra stressfri timme med barnen. Bara du, och ingen annan, är den bästa mamman för dina barn!

  16. Hej Isabella!!

    Läser din blogg dagligen, älskar balansen mellan vardag/skönhet/jobb/resor i dina inlägg!! Jag är 20 år och drömmer om att lyckas inom företagande precis som du gjort, du är en förebild! <3 Heja dig!

    Har oftast inte tid att kommentera bloggar men läste några av dina kommentarer på detta inlägg och kände att jag behövde balansera upp de negativa kommentarerna… Usch vad folk är hemska, tänk vad avundsjuka gör med folk.

    Kram på dig!!

  17. Återigen, alla irriterade människor. Barnen har en PAPPA, som lever det liv ni alla vill att Bella ska leva. Bella lever ett liv som många MÄN gör! Och alla barn som växer upp med EN förälder som är mer närvarande än den andra – far inte illa. Jag tror dessa barn har en FANTASTISK relation till sin pappa! Tänk vad underbart det måste vara. De får se två världar – vad kan vara bättre?!

  18. Hur gick det med inpackningen som man bara kunde ta i håret och inte skölja ur? Såå bra och precis vad jag behöver. Är den i pipen?

  19. Gött med omelett, blir du mätt på en sån liten portion? :p nej jag vet, det ska jag icke fundera på!

  20. Det hade varit intressant att veta vad du menar med kvalité. Att få frukosten uppdukad är ju i sig inget problem, det låter helt fantastiskt, men det är som att det ena ska utesluta det andra. Som att en uppdukad frukost nästan ska garantera att varken du eller barnen kommer i kontakt med känslor som stress, besvikelse eller irritation. Det är fantastiskt att du har möjligheter att kunna outsourca allt markarbete hemma som ensamstående mamma och kvinna. Jag tror verkligen inte att barn måste se föräldrar lagar mat/städa/diska osv men jag tror att barn har nytta av att se mamma eller pappa hantera känslor i situationer som inte är helt tillrättalagda.

    1. Såklart kan det finnas en problematik i att barnen aldrig ser sin mamma stressad/med kort stubin. Tycker det är en jättefin stund när jag och min son pratar om varför jag/han tappade tålamodet och kommer överens om att ibland blir man arg och trött på varandra men att man tycker om varandra prick lika mycket ändå. Aldrig tänkt tanken på hur nyttigt det faktiskt är, förrän jag läste din kommentar.
      Klok input!

  21. Oj, vad skönt att jag inte har barn!
    Tänk hur många andra kvinnor som helt plötsligt skulle få anledning till att lägga sig i, och bedöma, min duglighet som person.

    Kör på isabella!
    Delegera det du kan!

  22. Åh jag älskar att lämna av min somn på dagis på morgnarna. Vill ge honom en kram, vinka adjö och ibland trösta om han är ledsen för att mamma åker på jobb. Vill också säga hej till dagispersonalen och kompisarna när allt ännu är lungt innan morgongröten. Fint , mysigt och värdefullt tycker jag <3

  23. Trodde barnen skulle sluta på dagis när du har en au-pair, men så kom jag på att nör jag var au-pair gick alla barnen jag tog hand om i skolan…

  24. Jag tycker att det är så himla uppfriskande och härligt att ta del av de lösningar och tankar du har gällande relationer, barn och jobb. Det är så lätt att man tänker att saker ska vara på ett visst sätt för alla och jag tycker att det är så befriande med personer som likt dig utmanar de föreställningarna! Jag uppskattar verkligen att bli utmanad i mitt sätt att tänka och även om jag personligen gör andra mer ”traditionella” livsval tycker jag att det känns så befriande att det finns andra alternativ! Det gör mig faktiskt också säkrare på att jag gjort rätt levnadsval – för mig. Så tack! 😊

  25. Jag tycker att tanken är god att barnen alltid ska få uppleva en pigg och glad mamma och jag bryr mig inte det minsta i att du delegerar bort sysslor eller låter nån annan duka fram.
    Jag kan bara, från egen erfarenhet, flagga lite för att vara ”rädd” för att vara arg. Jag är uppväxt med föräldrar som aldrig bråkade. Varken med mig eller varandra och i vårt hem skrek vi aldrig eller var aldrig irriterade. Låter kanske som en dröm, men det gjorde att när folk, än idag (33 år) är arg på mig eller konfronterar mig så kan jag inte hantera det. Jag säger inte att det är så för alla men med min fyraåring är jag så noga att lära honom hantera alla känslor. Något jag själv saknade i min barndom. Som någon redan skrivit -arg är bara en känsla. Precis lika viktig som alla andra känslor.

    1. Det kunde varit jag som skrev din kommentar. Enda skillnaden är att jag är 35, inte 33, annars känner jag exakt som du! Höjda röster är det värsta jag vet, men jag försöker verkligen att lära barnen att alla känslor är ok, och att en får vara arg och ledsen och visa det. Att det är ok att inte hålla med, ha sin egna åsikt osv.

    2. Är det inte det ena så är det de andra… Var glad att du haft så kloka föräldrar som inte bråkat framför dig och att du växt upp i ett fridfullt hem. Finns många som haft en hemsk uppväxt tyvärr…

      1. Det kanske var lite plumpt uttryckt av mig. Jag menar inte att alternativet är ett hem där man hela tiden är rädd för att någon ska bli arg/dum. Men för mig hade det varit jättebra att få lära mig att det inte är hela världen om någon tycker olika eller ibland höjer rösten. Att få bli sams igen efter ett (lagom) bråk.
        Självklart menar jag inte att föräldrar ska skrika dag ut och dag in. Allt är inte så svartvitt.

    3. Mina föräldrar bråkade massor och jag är otroligt konflikträdd, gillar inte när folk bråkar heller. Personligheten spelar också in, inte bara miljö!

      1. Mina föräldrar bråkade jättemycket, men jag är fortfarande extremt konflikträdd och kan ändå inte hantera arga personer. Går typ runt och är rädd för att folk ska bli arga och höja rösten, är livrädd för att göra folk arga om jag gör något fel etc. Tror det är andra saker också som spelar in, för i mina öron låter det som en dröm att ha sluppit bråk, men ändå verkar vi ha samma inställnig till arga personer 🙂

    4. Mina föräldrar bråkade massor och jag är otroligt konflikträdd, gillar inte när folk bråkar heller. Personligheten spelar också in, inte bara miljö!

    5. Skulle kunnat vara jag som skrev. Har exakt samma upplevelse från barndomen och jag är 33 år 🙂
      Låter också min fyraåring visa alla känslor och försöker få henne att hantera dom.

  26. Provar igen att skriva en kommentar. Fattar inte varför ni inte väntar med att skaffa barn tills ni har råd att vara hemma med dem de första fem åren. Det mår både barn och föräldrar bra av. Det finns ju preventivmedel. Dessutom mår dagis bra av det. Mindre belastning. Avstå prylar och kläder mm dessa år. Så gjorde vi. Mamma eller pappa är hemma o tar hand om barnen de första fem åren. Vill man inte det, för att man är hagalen, borde man inte skaffa barn. Så det så! Köp akvariefiskar istället!

    1. Hallå, Hallååååå Kicki?! Kan du höra mig? Kicki det är 2018 som ropar! Hör du mig? Hallå??

    2. Wow! Du borde verkligen bredda ditt synsätt kring föräldraskap. Titta ut i sverige och prata med föräldrar och ta del av erfarenheter kring deras liv. Resultatet kommer bli att ingen av dem kommer leva upp till de kraven du ställer för att skaffa barn. Samhället är idag uppbyggt på ett helt annat vis än det årtalet du verkar beskriva.

      Jobba med dig själv lite, inta ett nytt perspektiv och börja sprida glädje istället!

    3. Jag vet inte vad du har för jobb, hur du lever. Jag vet inte om du vet hur livet ser ut för vissa människor i Sverige. Min känsla är att du inte gör det när du skriver denna kommentar.
      Jag vet inte om jag ska berätta för dig varför det finns en uppsjö av familjer som faktiskt inte kan vara hemma de första 5 åren med alla barn och varför det heller inte är en god ide att alla de människorna slutar föda barn.

      Men är du öppen för diskussion så kan jag berätta.

      1. Du som verkar veta så mycket borde då också veta att det inte heter dagis. Det handlar inte bara om förvaring. Och att vänta med att skaffa barn är något av det dummaste man kan rekommendera. Kroppen är biologiskt ämnad att få barn relativt tidigt och det kan kosta mycket för ett par att ”vänta”. ”Skamma” inte föräldrar som får barn men också jobbar heltid, det är riktigt oförskämt!!

    4. På riktigt?

      Om du riktigt drar det till sin spets kanske ni kan flytta ut i skogen och bli självförsörjande och ha hemundervisning? Då får ni ju vara med barnen jämt och slipper prioritera något annat än det allra nödvändigaste. Bra va? Och lägg ner telefonen och lägg tiden på dina barn istället. Hur prioriterar du liksom??

    5. Förstår inte riktigt. Är det stressigt att ge frukost till barnen? vad är det nannyn gjorde som inte du kunde göra medan barnen kanske hjälpte till eller satt vid matbordet och väntde på sin frukost (lugna barn om jag förstått det rätt).
      Stress kan upplevas även utanför frukosten Klär hon även på barnen?

  27. Är man genuint intresserad för hur man lägger basen till god mental hälsa hos barn finns det massor med internationell forskning att ta del av – Sue Gerhardt har ex skrivit en bok som är utgiven på svenska, Kärlekens språk. Där har hon under många år gått igenom och sedan sammanställt den forskning som finns kring barnets utveckling de första åren i livet och vikten av bl a anknytning men också otroligt mycket annat. Gordon Neufeld är en annan som skrivit ett antal jättebra böcker. En del i kommentarsfältet kommer med riktigt bra poänger som jag själv skulle kunna resonerat mig fram till iom mitt föräldraskap, för jag tror också att föräldraskapet är den process där vi Måste ta itu med de beteenden vi ärvt från våra egna föräldrar om vi vill slippa göra samma misstag som dem och göra det bättre. För de som inte är i den fasen av livet tror jag det kan vara oerhört svårt att förstå den egna mentala process man går igenom eftersom det bl a är en daglig rannsakan av sig själv, sitt inre och agerande i relation till sitt barn. Sen tror jag inte på att spekulera så mkt, det kmr att ge sig i framtiden huruvida en förälders investering i barnen gällande tid, utrymme, närhet, kärleksfulla uttryck, känslosamma responser osv kommer bli. Barnet är till en stor del ett resultat av det föräldern lägger ner i individen, det tror jag verkligen. Och har man inte gett barnet de rätta förutsättningarna de första åren (pengar och andra privilegier eller ej) så kommer det slå tillbaka på föräldern längre fram ist eftersom de måste ta itu med de effekter som kommer av tidigare nonchalans då ist. Längre än så tänker jag inte man behöver fundera, var barn är var förälders ansvar.

  28. Jag fattar inte riktigt vad du menar när du skriver ”kvalitétstid”. Jag är helt förstående för att man låter andra klippa gräs och städa om man har råd, det är ju skittråkigt. Men att göra iordning frukost tillsammans och gå till förskolan tillsammans – är inte det kvalitétstid?

    Är det verkligen mer kvalité att titta på film i soffan och ”mysa” än att hjälpas åt att bre smörgåsar, bädda sängen, promenera till förskolan osv? Jag får en känsla av att du inte riktigt vet själv vad kvalitétstid är men att du kämpar stenhårt med att låta andra göra precis allt som du tycker är ”vardagligt” för att din vardag ska bli så lyxigt som möjligt.

    Det blir ju bara mer och mer för varje inlägg. Till slut kommer du ju inte leva i en verklig värld. Är det ditt mål? Tycker du verkligen att det är tråkigt att göra ALLT som inte är superglammigt?

    Asså jag försöker bara ge ett annat perspektiv och reflektera lite… Jag har inga barn. Men jag tänker typ att om du aldrig gör något sånt med barnen, hur vet du liksom vad de klarar av, lär sig, känner, reagerar osv? Du skriver att någon annan gör ALLT hemma hos er åt er, att du ”inte blir arg” på barnen och allt dedär. Men hur vet du då när dina barn lärt sig bre sin egen smörgås? Bädda sängen? Hur vet du hur dina barn reagerar på olika känslor såsom trötthet, stress, ilska osv? Nu är de ju rätt små men tiden går snabbt.

    1. Uppenbart lägger hon allt detta på barnens far, att han ska lära barnen allt som hon inte anser vara kvalitetstids…ä

    2. jag tänkte precis i samma banor. vore kul att ta en fika med dig i sommar. träffa någon med liknande värderingar. jag har inte barn.

      1. Caroline: Nej absolut inte. Därför la jag fram det lite som en fråga ”Är det verkligen….?”

        Jag ville också väcka tanken att man kanske kan hitta kvalité i de vardagliga bitarna också. Ofta (säger inte alltid, men ofta) är det ”kvalité” för små barn att få ordna och dona med saker som tvätt, frukost, undanplock och sådär. Att få hjälpa till med sånt. Och det är ju också något som man måste lära sig. Så min undran var väl egentligen hur Bella tänker att de ska lära sig allt detta – och framför allt: hur hon ska VETA vad barnen kan – när de aldrig gör sånt utan baaaara har ”roligt”.

        Man behöver ju inte hålla med mig 🙂 Men det var en tanke jag ville dela med mig av i kommentarsfältet.

  29. Jag förstår inte riktigt dig Isabella .Du skriver ofta att det är jobbigt att ha barnen bara halvtid .Att det finns inget som du älskar mer än att vara med dina barn .Men endå ber du någon annan att göra en massa åt barnen .Dina barn bor redan i 2 olika hem.Dem har träffat ditt pojkvän .Din föredetta kommer så småningom träffa någon ny.Plus folk som bor hos dig och hjälper till med att bre smörgåsar åt barnen ,skjutsa dem till dagis osv .Barnen (även med skilda föräldrar) vill bi i ett stabilt hem med sina rutiner och människor dem känner .När du från ingenstans anställer en hushållerska som inte ens talar samma språk som dina barn blir det ju en till grej för varnen att vänja sig vid .Visst,dina barn kanske inte protesterar .Men dem flyttas mellan 2 hem var tredje dag ,tro mig ,dem vill ha ett lungt hem att komma till.En mamma som har tid för dem .Det är mycket eiligare med en mamma som brer mackor till sina barn istället för en tant från ett annat land ,medans mamma blir sminkad av en tant nr 2 .
    Jag tror att just dem första åren med ”varannan vecka” är det otroligt viktigt att vara där för barnen och inte släpa hem en massa okända människor för barnen .Dem får annars inte den tryggheten dem behöver .Du har råd att jobba mindre ,det har du .Visst kan jag förstå att du gillar att driva och dra in pengar ,resa ,leva lyxlivet osv.vem gillar inte det .men bromsa lite för en stund och få det att funka själv hemma .Alla dem sakter som din hjälphand gör där hemma åt er är saker som en mamma kan göra med sina barn ,dessutom tycker dem att det är roligt .

    1. Fast jag tror du missuppfattar.

      Isabella har extrahjälp för att kunna vara med sina barn mer.

      Att någon annan lämnar och gör i ordning frukost är väl skitbra ist för att stressa och börja bråka med barnen på morgonen.

      Tänk lite vad det faktiskt kan GE ist för att bara tänka ”man ska göra allt med sina barn”

    2. Dem – objektsform
      De – subjektsform

      Talar du om någon/några som gör/upplever något (alltså är meningens subjekt) = De. Tex, ”de kom ridande” ”De älskade att bada” ”De visste inte vad de höll på med”

      Talar du om någon/några som upplevs av någon annan (alltså är meningens objekt) = Dem. Tex, ”Jag såg dem komma ridande” ”Jag ska möta dem vid stranden” ”Jag vet inte vad jag ska göra med dem”

      Är det svårt att lära sig så använd dom istället.

      Är du inte kapabel att vara ödmjuk så kan du väl åtminstone vara grammatiskt korrekt

  30. Jag håller helt med kring det här med att ha kvalité!

    Jag har inte barn själv och har svårt att bara ha kvalitétstid med mig själv på ett värdigt sätt, haha. Jag är lite born and raised med förseningar och snabba frukostmackor, och det är iNTE så jag vill ha det själv. Men det tar tid att vända en vana så jag är glad över att jag ställt in mig på att ta mig tid till frukost, inte gå på morgonmöten, frukostmöten osv, utan att lägga allt senare under dagen alternativt ta det hemma hos mig från tio. Jag är eftermiddagstjej och jobbar gärna på kvällen men till dess vill jag njuta av morgonen.

    OCH jag kanske ändrar vanan sen genom att gå upp tidigare och justera mina tider. Den som lever får se och vilken tur att man kan ändra sig! 🙂

    1. Haha, Caroline – tack för dagens första skratt. Är också en av dem som har svårt med att få ihop kvalitetstid med mig själv pga diverse olika orsaker. Inte så mycket tidsmässiga som psykiska för min del.

      Men skrattet gjorde gott, härlig kommentar! 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..