Svår fråga

Vem är jag när jag är mitt bästa jag?

Jag läste frågan idag och började klura själv. Frågan har fått följa med mig hela dagen i hopp om att landa i ett svar. Vem är jag när jag är som bäst? Jag har så många olika svar. Ett svar blir en naturkraft. Det låter enormt flummigt men när jag är i balans känns det som om jag kan flytta berg. Att jag kan göra allt här i livet. Det är lite så jag känner när jag vaknar på morgonen (minus pms-dagar..). Att allt är möjligt. När jag är mitt bästa blir förmågan att förändra väldigt stor. Jag orkar driva igenom stora saker och jag är aldrig rädd för att det ska bli fel. Jag plogar upp en egen väg och det kommer naturligt för mig. Det är nog min stora styrka i livet och jag är väldigt lycklig när jag känner så. Det som jag är tacksam över är att majoriteten av min tid mår jag faktiskt så, det är väl därför så mycket händer också.

Restaurang Agnes har Stockholms bästa glass tycker vi!

Ett annat svar blir vem jag är som mamma när jag är mitt bästa jag. Där skulle jag nog svara modig och mycket tålamod. Jag har alltid varit självständig med små två barn, även när jag levde som gift. Det kanske inte låter som en big deal att storhandla med en 1,5 årig och en nyfödd eller ta med dom till jobbet några gånger varje vecka under deras första månader i livet. Jag har aldrig velat vara instängd som mamma utan lärt barnen att de får hänga på i mitt liv, oavsett om det är att flyga med mig till en fabrik i Milano (Gillis tre månader), besöka en annan fabrik i Spanien (Sally fem månader) eller restaurangbesök. Det har gjort dom till två coola sociala kids.

Mitt bästa jag som mamma blir alltså det självständiga och med mycket tålamod. Tålamodet leder till att jag orkar låta barnen alltid försöka själv. Om de är törstiga vet barnen att de inte ropar efter vatten utan de får hämta en stol, klättra upp på bänken, fylla glaset etc. Det har krossats glas och spillts ut men sånt händer. Som mamma är det viktigt för mig att dom lär sig att tro på sin egen förmåga att kämpa för det man vill ha, stort som smått. Att den första tanken när man vill ha något är ”Hur gör jag nu” istället för ”Be mamma ordna”. Enormt stor skillnad.Hur är jag när jag är mitt sämsta jag? I jobbet är jag forcerad och i min egna värld. Jag kan agera i affekt för att jag vill att saker ska gå fort och det gör att det blir fel och att vi måste göra om. Tack och lov har jag kollegor som (nästan) alltid vågar dra i bromsen och säga ifrån när de inte håller med.

Som mamma kan jag blir oerhört virrig och lite hippie-fritt. Barnen har lärt sig på egen hand att sätta sig på trappan när vi ska iväg för att de vet att jag rusar runt som en yr höna innan jag är redo. De påminner mig om att ta på deras bälte och att de vill ha gosedjuren med hem till deras pappa. Sedan kan jag vara sådär att regler inte är hela världen, om de inte somnar så kan de komma ner och hänga med mig i soffan och se en film när jag jobbar.

Ikväll kom vi hem vid åtta och då ville Sally cykla och då var vi ute trots att det var sent och efter nattning. Vi var ute och busade tills det blev mörkt, piggheten berodde nog på sockret från all glass. Men jag tänker att det kanske inte är så hemskt ändå. Men visst glöms det en tandborstning ibland. Alltså; mitt bästa jag: Stark, stor vilja att förändra och gillar att lyfta och peppa alla runt omkring mig. Sämsta blir att jag är disträ, rörig och ibland lite manisk.

Vem är du när du är ditt bästa jag?