Pingis 40 år!

Jag studsade upp ur sängen efter fem timmars sömn inatt, tog mig till gymmet och sprang intervaller. Jag har dock fått ont i ena smalbenet, är inte det en typisk nybörjargrej att ta ut sig lite hårt? Jag funderar på att gå till löplabbet idag och köpa skor som sitter rätt om jag nu ändå springer fem dagar i veckan. Det finns så mycket teorier om skorna när man springer, jag älskar när skorna har rejält med stöd/uppbyggnad men många säger till mig att man helst ska springa så platt/barfota som det går. Hmm..

Hur som helst, det var en pirrig stämning på kontoret. Vi väntade nämligen in Pingis som fyller 40:

Alla som kunde hade samlats i konferensrummet och vi stod redo för att överraska henne med pompa och ståt. Det blev succé!

En massa pynt!

Och in kom hon! I träningskläder och allt. Hon fick en guldhatt och sedan sjöng vi högt, skålade och höll tal.

Vår älskade Pingis! Hon är den mest generösa och hjälpsamma jag känner. Alltid ett leende på läpparna och en enorm inre trygghet. En mening som beskriver Pingis i ett nötskal är ”Hur svårt kan det vara?”. Allt är möjligt och den tron är något som förenar oss.

Hon fick en present av mig, ledtråden var ”step by step bygger vi bolag”.