Energy Management

Okey, hörni. Här kommer mina tankar om Energy Management. Jag skulle säga att jag är en mästare på det. Har man blivit utsatt för mobbning och haft det tufft relationsmässigt på olika plan lär man sig att hushålla med sin energi för att inte bli helt slutkörd. Att vara mobbad leder till att man lägger oerhörd stor tid och energi på att må dåligt. Det är inte så konstigt med tanke på hur fruktansvärt det är men det blir en ond spiral som tillslut kan bryta ner en totalt.

Jag lärde mig  som barn att stänga av när livet var som mest kämpig. Spara energin och slå på när den behövs. Det tog många år att lära mig att kanalisera det. Men det blev en överlevnadsstrategi för att inte jämt bli slutkörd av fel saker och inte ha orken att göra sådant som faktiskt gav mig något istället. Spolar vi fram tiden 15 år har det här blivit en av mina viktigaste verktyg i min karriär.

Idag hade vi teamlunch på kontoret, vegansk från Pepstop!

Vi kan ta min dag som exempel. Jag vaknade vid 06.00 och såg några sms på telefonen som jag visste skulle äta energi. Öppnade inte utan gick istället upp och gjorde mig redo för ett träningspass. Tränade. När jag var tillfreds och hade ätit frukost öppnade jag sms:en och svarade. För då var jag i ett tillstånd där den typen av konversation inte skulle äta av min energi lika mycket. Att lära sig när man öppnar vissa sms, mail eller samtal är enormt viktigt för mig. Allt handlar om vilket läge jag befinner mig i innan. Trött? Hungrig? Stressad? Stark? Glad?

Under mitt avstämningsmöte på morgonen pratade jag och mitt team om några kunder där kommunikationen inte fungerar och irritation uppstår. Där och då är det viktigt att att aldrig fastna i ett ”vem har gjort fel-state” utan alltid bena ut situationen från allas perspektiv och snabbt göra en handlingsplan och sedan gå vidare till nästa punkt. Medarbetare som kan vara ovana kring konflikter kan ibland förstora upp situationen och behöva prata länge om det. Jag försöker alltid visa på att bästa sättet att ta bort magont på minimalt slöseri av energi är att just att bryta ner situationen till kärnan där allt skaver och sedan föreslå lösning, det ska inte ta mer en 2-3 minuter. Det här kräver lite övning och jag blir vassare för varje år.

Ett annat sätt att hantera Energy management är just att sätta sina egna gränser kring sitt sociala. Idag hade vi en stor lunch för hela bolagsfamiljen, jag tog ett varv och pratade med alla. Fantastiskt roligt att höra vad alla gör. Men när jag kände mig mättad och jag hade fått energi av lunchen  valde jag att gå in på mitt rum och sätta mig och jobba med stängd dörr. Hade jag fortsatt mingla där ute hade känslan av att få energi övergått till att energi togs ifrån mig. Allt måste vara på mina villor. Eller era villkor för ni som läser.

Energy management för mig handlar om att hela tiden göra ett val. Nummer ett är att alltid fråga sig om ”det här kommer att ge mig energi eller ta?”. Nummer två är att välja med omsorg när du ska göra saker som tar energi. Jag skulle aldrig ta fram ett jobbigt mail eller mess och försöka svara när jag är stressad eller nyvaken. Mängden energi som används är större då än när jag är pigg och på gång under dagen.

Jag har tagit min energi extremt långt och säger idag till om något är ointressant för att jag inte vill slösa min energi. Jag vill inte prata om ett avsnitt av Lyxfällan eller joina ett skvaller. Jag vill lägga all min tankekraft på jobbet eller sådant som får mig glad och ger mig energi. Det är mitt enda sätt att orka springa snabbt i många många år. Det är inget fel att ”vila tankarna” som många säkert gör genom att tänka på vardagliga saker, älta relationer eller fastna i negativa tankebanor om sig själv. Det är mänskligt. Men jag tycker om att jobba bort sådant som inte stärker och optimera mig hela tiden.

  1. Intressant! Jag har inte tänkt på ämnet såhär tidigare, men nu ska jag verkligen ta med mig det du skriver och göra mer medvetna val. Tack

  2. Menar du på allvar? jag skulle bli irriterad om man bestämt att vi ska ha en gemensam lunch och någon avviker långt före alla andra och stänger dörren. Det du tycker är ointressant kanske inte är det för hela gruppen? som chef får man många gånger lyssna på en anställd där man kan känna att det inte ger något för mig men för den som berättar, att få dela med sig och se att den andra lyssnar. Det är ju viktigt för den.

    Du kommer få svårt med relationer över huvudtaget med det tänker för inget sker på bara ens villkor när man befinner sig i en relation eller i ett sammanhang.

    Tänkt om kungen och drottningen skulle resa på sig under Nobelmiddagen för att de tycker bordsdamen/herren inte är intressant?

    Har du kollat vad andra tycker om ditt sätt att vara så egoistisk?

    1. Fast kungen och drottnings jobb är att gå på nobelmiddagen. Deras jobb är att konversera trevligt. Det är ju inte Isabelleas jobb? Märklig jämförelse.

      Allt gott.
      Stina

    2. 1+ till dig Helene. Tur att jag aldrig haft någon chef som betett sig så, de har alltid varit intresserade av vad vi anställda har att säga eller berätta. Och när det är lunch eller rast pratade vi om allt möjligt, men aldrig jobb. Tänk när dina barn blir större och vill berätta saker de varit med om, och det är något du inte är intresserad av, då kommer du alltså inte lyssna på vad dina barn vill berätta.

    3. Varför tycker så många att Bella är egoistisk för att hon inte vill ägna sig åt skvaller och ointressanta samtalsämnen på arbetstid? Hon är på jobbet för att jobba. Allt för många svenskar tillbringar sin arbetsdag med väldigt mycket lullande hit och dit. Oftast gnäll om än det ena än det andra. Ältar frågor i långbänk utan att komma vidare. Det funkar inte i länder som US och UK kan jag säga som har en helt annan arbetsmoral. Heja dig Bella som förstått att om man vill bli riktigt bra på något snabbt måste man jobba mer.

  3. Intressanta tankar. Ska ta med mig dom och se hur jag kan få in det i mitt eget liv.

    En liten fundering. Tycker du att det är okej för dina anställda att göra samma sak? Att mingla en stund och sedan lämna rummet när dom känner att dom inte får energi av det längre?
    Jag undrar för att jag själv är högkänslig och ofta blir överstimulerad i större grupper, samtidigt har jag svårt att bara lämna rummet då det känns som att man förväntas vara kvar (av chefer och kollegor) tills mötet/minglet är klart. Vilket i slutändan ofta gör att jag är helt tom i huvudet efteråt istället för att vara peppad.

      1. Men det känns ju helt orimligt? Ska man bara resa sig och gå när något inte är intressant? Det är väl ändå inte hållbart att bete sig så, inte någon form av sammanhang.

    1. Fattar vad du menar Sarah, jag känner många som är högkänsliga och det viktigaste är att de designar ett liv som funkar för dom. De har tränat på att sätta gränser och göra det som GER energi, annars mår de inte bra. Men det handlar för det första om att man själv måste känna sig VÄRD att sätta gränser ovh sätta sig själv först och att må bra först, gör du inte det så spelar det ju ingen roll.

      Jag vet att det kan kännas obekvämt i början och det är en träning, men med små steg så kommer du defintivt att fixa det. Klart att du ska ha ett härligt, inspirerande drömliv på dina villkor!

      Lycka till!

  4. Tack! för intressant läsning.
    När ska du ut på turné så jag får träffa dig?
    Få mina böcker signerade av dig och får höra om dina produkter.

  5. Men är inte detta att inte respektera andra. Ska allt vara på dina villkor? Den grejen fattar jag inte.
    Gör du ALDRIG något som inte är på dina villkor, ska alla anpassa sig efter dig?
    ”Jag har tagit min energi extremt långt och säger idag till om något är ointressant för att jag inte vill slösa min energi.”
    ” Men när jag kände mig mättad och jag hade fått energi av lunchen valde jag att gå in på mitt rum och sätta mig och jobba med stängd dörr. Hade jag fortsatt mingla där ute hade känslan av att få energi övergått till att energi togs ifrån mig. Allt måste vara på mina villor.”
    I mina öron är det fruktansvärt respektlös. Men främmande människor – Ja. De behöver du inte ha en relation med. Men arbetskamrater tex – nej. Eller hur tänker du?

    1. Varför inte säga ifrån om man tycker något är ointressant? Min pojkvän slutar lyssna när han tycker jag snackar om ointressanta saker, bättre då att säga att man inte är intresserad så att man inte står och snackar för döva öron utan att veta om det…
      Och det där med att gå ifrån när man har fått nog kan jag känna igen från luncherna på jobbet. Vissa gånger är det jättemysigt att sitta med kollegorna hela lunchen och snacka. Andra gånger äter jag och sen går ut på promenad för mig själv när jag känner att det är det jag behöver den dagen.
      Det är ju inte så att man ignorerar någon för det.

      1. Jag är inte intresserad av min respektives alla intressen, men efter jag vet att han tycker om det och vill berätta det så tar jag mig tid. Det är väl ändå att bekräfta någon? Eller ska man alltid bara göra och tala om det man själv finner är intressant? Stor skillnad i att själv gå ut och gå eller lämna ett samtal och gå för att det ”inte är intressant”.

  6. Reflekterar du aldrig över hur andra människor mår och vad de behöver? Känns som du är väldigt egocentrisk och enbart kan tänka på hur du mår och vad du har för behov

  7. Kul att de är fler skribenter här på bloggen! För de är knappast samma person som skrivit detta och det förra inlägget. Nä, denna skribent är mer på hugget minst sagt. Men hur många var det nu som jobbade med fin blogg? 15 personer sa du, dvs Isabella i en stor intervju för Svd bilaga om jag minns rätt. Där du dessutom förlöjligade dina läsare som bara trodde att de var du som skrev…

    1. Linnea du missförstod nog vad hon menade 🙂 Jag tolkade det inte alls som att någon annan skriver i bloggen än hon själv. Dessutom har hon ju skrivit för ett litet tag sedan att hon funderade på att anställa någon som hjälper henne med inläggen i bloggen, men sedan tänkte hon om och bestämde sig för att hon inte ville göra så 🙂

  8. Jag är inte förvånad över att du har svårt med relationer till andra människor när du endast bryr dig om vad som är intressent för dig…

  9. Är det okej för dina anställda att gå ut från möten och säga att det som sägs inte är intressant och att det tar deras energi? Jag tvivlar starkt på det. Hade min arbetsgivare lämnat ett möte för att hen inte finner det intressant eller energigivande så hade jag blir förbannad. Vem gör så? Som chef och ledare borde du föregå med ett gott exempel. Allt är inte alltid roligt.

    1. Jag tänker att det är jättebra feedback på att den arbetsgivaren har fel uppgifter. Ge uppgiften till nån som TYCKER att det är intressant att lyssna och vara med på det mötet. Du skriver även att allt inte alltid är roligt, och jag tyfker att det låter hemskt att skapa sig ett liv där man går runt och tänker att allt inte är roligt. Jag personligen hatar det, jag tänker hellre ”det här är inte roligt så hur kan jag se till att det blir kul, genom att t.ex ändra mitt förhållningssätt eller delegera uppgiften till någon som tycker det”. Det är ju viktigare att jobba lösningsfokuderat med målet att allt ska vara roligt än att bestämma sig för att allt inte är det. Tycker jag iallafall sen får ju folk välja sina egna förhållningssätt såklart.

  10. Oj! Undrar hur dina relationer är med nära/kära? Själv vill jag bli ihågkommen som en snäll person som bryr sig om andra. Tänk om ingen skulle orka lyssna på nån? Det handlar ju lite om respekt oxå.

    1. Exakt min tanke! Jag förstår helt och hållet att man bör jobba mer med att ta till vara på sin energi men som Isabella skriver låter det som att det blir så extremt. Ibland behöver man ju ta och hjälpa sina nära att dra ett tungt lass, hur gör man då? Jag vill ju att mina vänner ska känna att de kan komma till mig med både jobbiga och roliga saker och jag till dem. Ibland är det ju så himla skönt att ventilera om sin jobbiga dag, ska man då inte få göra det för att man riskerar ta av den andras energi? Nej, lite ge och ta tror jag på

  11. Förstår dig precis! Och tycker inte det är ett dugg otrevligt eller respektlöst att avbryta ett mingel. Bra skrivet, tack för tips! Som HSP hamnar man här hela tiden, men de flesta av oss låter energin flöda fritt och vi blir helt slut. Du gör helt rätt!

  12. Känner igen mig i det där med att stänga av när något är jobbigt och lägga den energin på något annat. Nu har jag dock märkt att jag faktiskt måste förlika mig med de jobbiga känslorna ibland, så det är något jag jobbar väldigt mycket med hos mig själv just nu.

    Har dock en fundering kring det där med att du inte vill diskutera saker som inte ger dig energi. Om dina vänner eller kolleger har något de vill diskutera med dig som DE mår bra av fast som DU inte tycker är viktigt – hur löser du det dilemmat? För mig handlar relationer om att ge och ta, självklart ska man känna att man får energi av en kompis- eller kärleksrelation men ibland måste man kanske offra lite av sin tid och energi för att den andra parten ska få må bra?

    1. Ah jättespännande fundering, precis det där har jag själv en utman ing med. Jag känner mig ofta ”färdig” och då om jag ändå står kvar och låter personen prata så blirdet liksom overload i min energi och jag kan känna mig skitstressad på nåt konstigt sätt, men vill inte gå iväg för att jag inte vill att personen ska bli ledsen eller tro att hen är tråkig, för det handlar ju bara om mig. Och jag vill heller inte ha ett varumärke som säger att jag är en person ”som inte lyssnar” eller så.

      1. Elin sätter bra ord på det jag upplever att inlägget förmedlar och som ger mig lite jobbiga vibbar. Även om de närmaste nog är rätt medvetna om hur Isabella fungerar så lär det ju uppstå situationer där Isabella känner sig ”klar” men där omgivningen inte alls är det/har ett behov att få diskutera vidare/älta/fundera tillsammans med Isabella? Hur fungerar det då?

  13. Att vara chef handlar enligt mig om att vara lyhörd och älska att lyfta människor. Det du skriver ovan är bara egoistiskt. Alla kan inte anpassa sig efter dig, det handlar om att se alla och kunna anpassa sig. Även klara av att anpassa sig efter varje anställd och se det positiva ur varje samtal eller styra det till något positivt. Förstår inte hur detta sätt kan göra dig framgångsrik som ledare?

      1. Då förstår jag din roll på ett helt annat sätt!
        Eftersom det då blir varje COOs ansvar att se till varje anställd.
        Tack för svar 🙂

  14. Jag blir så ledsen när jag läser kommentarerna här på Bellas blogg. Innan slapp man att se dem men nu dyker de ju upp efter varje inlägg. Jag blir helt ärligt rädd när jag ser vad dessa kvinnor skriver. Och jag blir så himla ledsen att unga tjejer ser hur vuxna kvinnor beter sig mot varandra. Isabella är en jävla superkvinna! Rik, snygg, framgångsrik, modig.. jag fattar att det kan göra ont då ni själva känner er små. Men testa att inspireras istället för att döma och hata. Jag hoppas Du vet Bella, att vi är fler på din sida än de troll som är emot dig.
    Bella, du är stor förebild för mig. Både som mamma, stilikon och företagare. Du är grym! Kramar

    1. Fast det är ingen som betett sig som ett troll här? Man måste väl få lov att dela med sig av sina åsikter, man måste inte tycka som Isabella eller tycka att alla hennes råd är superbra. I mina ögon är hon ingen superkvinna.

  15. Förstår dig precis Isabella.
    Skilde mig i våras. Varit i väggen, mobbad i skolan, svårt med nära relationer. Jobbar allt för mycket, men älskar det. Lägger min energi på barnen, jobb, min hälsa. Du gör helt rätt! Beundransvärt att du är så öppen med det! All lycka och kärlek till dig❤️

  16. Glömde skriva att jag till och från går fullt ut på autopilot för att orka. Men det går. Kan köra mer än fullt, så länge jag får pausa någon gång emellanåt. Kram

  17. Ja helt rätt. Kan du inte hålla kurser i sånt? 😀 Det är många som inte har gått kurs, läst böcker eller ens reflekterat över det så det är verkligen viktigt. Jag behöver träna på att båga säga ifrån när konversationer tar min energi utan att på det sättet känna mig taskig. Tän ker att det tar tid att bygga upp ett sånt varumärke om att ”man är så”, innan folk har vant sig så kan ju andra uppleva att man är taskig. Och de får ju självklart ta ansvar för sina egna känslor och det går ju ändå att för mig minimera risken att de ska känna att det är DOM det är fel på, det handlar ju bara om att jag själv inte får energi och diggar den t.ex. konversationen.

    Men hur gör du där?

    Tänker att det också kan handla om att du har så tydliga mål och prioriteringar så att kanske blir lättare? 🙂

    1. Jadu. Inte alla efterfrågar den typen av kurs. Vi är kapabla att bete oss som det förväntas av vuxna männsikor ändå.

      1. Jag kanske var otyhdlig med mitt inlägg och det handlar inte om huruvida du är kapabel att bete dig mot andra människor eller inte, det handlar om hur och vad du prioriterar din energi på. Tack för att du skapade möjligheten för mig att få förtydliga!

  18. Så kloka ord, känner igen det där med mobbing och att hushålla med energin. Jag brukar ställa frågan; vad är problemet? För att snabbt komma till kärnan och kunna bena ut det. Bra inlägg!

  19. Har du blivit utredd för autism/Aspergers? Väldigt många som har ADHD har även autismspektrumstörning (ASD) och mycket av det du skriver känner jag igen i denna diagnos. Menar verkligen inte detta söm en förolämpning! Eftersom du varit så öppen med din ADHD tänkte jag bara fråga. Många upplever att en hel del gällande hur de funkar i relationer daller på plats när de får sin ASD-diagnos.

    1. Känner också igen mig, men tror snarare att det beror på att många ”symtom” är likadana som vid Adhd/Add.

    2. Du skrev att ett av dina mål i år var att bli en mer NÄRVARANDE vän då du ansåg att det är viktigt att vara mån om nära och kära.
      På vilket vis kan du bygga sådana relationer när allt verkar handla om att mätta dina behov. När det blir för mycket för dig så stänger du dörren och det får liksom vara bra där.
      Med en vän behöver man ibland få höra de älta, prata ut eller trösta. Men sådant tar ju din energi.
      Det finns tyvärr inga människor på denna planet som står ut med någon som endast tar och tar och aldrig ger tillbaka något. Alla kan inte endast behaga dig och dina behov.

    3. Instämmer! En diagnos skulle göra det lättare att hitta rätt hjälp. Men av någon anledning så tar Isabella gärna och talar om sin ADHD men blir arg så fort man nämner eventuella andra funktionshinder. Oavsett så är det ju ”sjukdomar”, alltså inte man själv rår för.

  20. Intressant inlägg om hur du prioriterar din energi! Inspirerande och viktigt, att få göra sina egna val i livet på vem man omger sig med och vad man vill lägga sin tid och energi på här i livet. Tror du får massa människor att tänka efter med dina ord. Du får massa kritik från andra kvinnor, spännande att bryta normer. Är man hemma för mycket=kritik, för lite=kritik. Om du inte gjort karriär utan jobbat vanliga tider och sedan prioriterat träning hade säkert inte lika många gastat om dina val om tid trots samma mängd tid med barnen… Jag bryter mot normen och producerar musik och är mamma. 2 procent av musikproducenter i branchen är kvinnor. Min senaste låt handlar om att just lita på sig själv och följa sina drömmar. Och en skopa kärlek. Slår ett slag för girlpower å mer pepp kvinnor enmellan (hoppas du får lite mer pepp och mindre dömande kommentarer här snart..)

    Spotify länk till nya poplåten finns förresten på hemsidan 🙂

    http://www.zimamusic.se

  21. Oj så osympatisk du framstår som med din förklaringar hur du spar energi.
    Gör du likadant när dina barn vill berätta något de tänker på men du inte tycker är soännade att prata om. Jag menar, barn är mästare på att babbla på om verkligen ingenting. Eller hur det var med den där flugan, om sen hade en familj eller om den badar badkar?
    Typ så.

  22. Ett evigt avvägande mellan vad som ger och vad som tar energi. Känner igen det du skriver. Har märkt att vissa sak som inte tar energi av andra kan sluka energi från mig. Vissa saker stressar och tar all ork. Men man lär så länge man lever.

  23. Tycker du låter som en väldigt osympatisk person! Respektlöst att avbryta en konversation bara för att den inte ger dig energi.
    Hur skulle du själv reagera om du pratar om något som betyder mycket för dig också går den andra personen mitt i konversationen?
    Tror du behöver jobba på dina sociala koder.

  24. Dom här råden om att sätta gränser funkar ju bara om man är nån slags guru som alla knäböjer för. En vanlig människa kommer bli stämplad som otrevlig med ett sådant beteende.
    Men att tänka på när man öppnar sms osv är en bra grej.

  25. När jag läser texten så blev jag så glad när jag läste att du ägnade tid åt varje individ och minglade en stund. Jag är imponerad av din styrka och blir väldigt inspirerad av dig när jag går hemma i min egna bubbla som jag vill förändra.

    Men, uppfattas du ofta som ”elak” och nonchalant när du säger att du inte är intresserad utav det de pratar om (även om det är prat om en serie t.ex)? Jag förstår att du inte kan ägna dig åt allt och att du liksom inte kan slösa din energi, men hur gör du för att inte låta elak i dessa situationer?

    Vore roligt att läsa om.

    1. Måste man vara en robot? Jag funkar precis lika. Jag stänger av det som inte ger mig något. Stackars dom som inte kan det.

  26. Jag tycker det är intressant det du beskriver. Egentligen tycker jag att det är brist på empati att inte visa intresse för hur andra människor mår eller vad de vill prata om. Jag förstår att du vinner på det, men det till en bekostnad på andra. Frågan är hur samvetet påverkas av det. Att hitta kärnan på ett problem tar väldigt sällan 2-3 minuter. Jag vet eftersom jag har utbildning samt arbetar med samtalsmetodik. Det kan ta lång tid, ibland flera sessioner innan man kommer till botten med problemet i en konflikt, och inte ens då är det säkert att man kan hitta en ”lösning” som du pratar om. Det handlar mer om en förhoppning att hitta ett sätt att respektera varandras känslor och tankar på.

  27. Jag tycker det känns som att det skulle ta jättemycket energi från mig av att alltid gå runt o tänka ”kommer det här ta eller ge mig energi?”

    1. När du lär dig känna efter så kommer du inte att behöva tänka eftersom att känslor inte sitter i huvudet. Men om man är van vid att bara vara i huvudet, som jag, så är det ne rejäl träning att våga lyssna efter i kroppen och hur det känns. Men det ger sig. Lycka tilL!

  28. Alltså det där låter nästan lite läskigt. Åt psykopathållet. Individualism/egocentrism på allra högsta nivå. Tänk om alla som har serviceyrken skulle tänka så där? Och hur blir det om barnen eller partnern börjar prata om något ”icke-inspirerande”?

    1. Kanske var det som hände i äktenskapet. Allt kanske inte bara kunde vara energigivande för Isabella och då sket hon i det? Som sagt skulle jag bete mig sådär i min och sambons (numera fästman) skulle han/jag lämnat för länge sen. Hur kan man vara så egocentrisk att säga att allt ska ske på sina egna villkor?

    2. Fast nu menade inte Isabella att alla skall vara som hon heller. Det här är ju ett svar på frågan om hur hon orkar med så fullspäckade dagar och snabb tillväxt i flera bolag. Människor i serviceyrken har antagligen både en helt annan personlighetstyp i grunden och andra ambitioner och behöver då värna om just de saker som Isabella väljer att tona ned. Som alla andra människor så behöver även Isabella prioritera och välja bort någonting, i hennes fall blir det konversationer om ämnen som inte intresserar henne men för andra kan det vara att starta ett bolag som prioriteras bort.

  29. Jag känner igen mig i mycket, har bara inte tänkt på det som Energy Management tidigare. Det jag ofta har svårt för är att lämna ett socialt sammanhang innan det börjar ta energi, då jag också snabbt blir mättad! Det gör ingen nytta för någon part av att stanna kvar i en sådan situation.

    När jag ser kommentarerna i det här inlägget blir jag förvånad över hur majoriteten tolkar det du skriver? Tror varje uppfattning grundar sig väldigt mycket i vilka mål och ambitioner personen har i sin egen vardag och karriär. Dock inget som behöver krocka med viljan att vara snäll, trevlig och skapa fina relationer – som många tror?

    Du är en så unik och stark inspiration, Isabella. Keep it up!

  30. Bra tips med mejl och mess/samtal. Det tar jag med mig!
    Vidare har jag för nåt år sedan kommit till liknande ståndpunkt som dig. Jag hushåller med min energi till dem som verkligen betyder något. Orkar inte sitta och lyssna på skvaller i fikarummet eller negativa saker, då drar jag. Jag är också öppen med det, både privat och på jobbet. De flesta uppskattar att jag är rakt på sak, inte intresserad av att diskutera saker i evigheter utan gå på kärnan direkt som du uttrycker det. Jag gillar helt enkelt inte att såsa omkring-då är det också mitt ansvar att minska den ”såsningen” i mitt liv. Lika mycket som det är någon annans ansvarighet att göra det den personen behöver.
    Jag tycker inte det är egoistiskt att stå upp för den man är och att sträva efter att må så bra man kan, för mig innebär det att jag kan vara en så sjujäkla mycket trevligare prick när jag träffar andra. Istället för att bli helt frånvarande i timmeslånga möten där jag tappat intresset totalt efter de första 20 minutrarna.

  31. Man kan inte ”jobba bort” sitt psyke för att ”optimera” sig själv. Det du beskriver är en robot som skapar en tillvaro där den aldrig någonsin behöver bemöta något oförväntat eller vara flexibel. Allt det du beskriver att du vill ”jobba bort” är högst normala och nödvändiga psykologiska och sociala processer som har haft evolutionära fördelar. För mig som är psykolog låter det som om du försöker intala dig själv att om du lever såhär så kommer livet och känslorna aldrig ikapp, men så är det ju inte.. mitt varma råd till dig är att göra plats till alla delar av dig själv och din livsupplevelse. Det är att leva på riktigt.

    1. Jag kan väl känna att man som legitimerad psykolog bör akta sig från att ge tips och råd till en person enbart baserat på ett inlägg hon skriver /också snart psykolog.

  32. SUPERINTRESSANT att läsa! Jag har ibland anammat detta utan att ha kallat det för just energy management men jag inser att jag verkligen kommit till nya insikter. Tack för inspirerande läsning! Jag gillar verkligen den här typen av inlägg, ser redan framemot morgondagens fullspäckade schema – det blir en prövning i hur väl jag kan hantera min egna energi.
    Ha en härlig tisdagskväll:)

  33. Men om allt sker på varandras villkor hela tiden, hur är det möjligt att ens få saker och ting att fungera? I arbetsliv, ii relationer, i sitt föräldaskap eller vilket annat plan som helst? ”Ja hej ja du är min bästa vän men jag är tyvärr ointresserad av det du säger pga tar för mycket energi även om det betyder jättemycket för dig” Sänker det inte dina relationer? Handlar det inte om att ge och ta för att få saker att fungera? Ingen arbetsplats skulle väl fungera om allt skedde på alla villkor hela tiden?

    1. Bella har ju många gånger skrivit att hon har svårt att få till några djupare relationer. Detta inlägg ger många svar på varför det är så. Självupptagna och egoistiska människor brukar bli ganska ensamma till slut.

  34. Usch, jag håller med om det med skvaller för jag är likadan, vägrar prata om andra. Men resten, det känns bara som att DU är den som tar andras energi. Att hela tiden som anställd eller vän behöva tänka på vad man säger till dig och hur många minuter man har på sig att säga något är bara sjukt.

  35. Åh det där med att inte läsa mail/sms direkt på morgonen är verkligen ett bra tips. Det ska jag börja gå efter för jag är lika känslig som du för sådant som stjäl energi från mig innan jag vaknat till. Jag känner dessutom igen mig i mycket. Vissa samtal och diskussioner stänger jag dövörat till eller så går jag därifrån. Är inte ett dugg intresserad av att lyssna på i-landsproblem som ältas eller snack om personer i Paradise Hotel, till exempel.

  36. Verkar mest som att det är DU som tar andras energi… Att vara din vän eller anställd och alltid behöva tänka på om det man råkar säga om gårdagens avsnitt på teve intresserar dig eller inte… Jisses. Jag blev trött bara av att läsa hur egocentrisk du är. DU tog av mig energi bara av att skriva sånt jobbigt inlägg! Fundera på om det är det som gör att du aldrig får nära relationer? Du kan aldrig ge eller bjuda till, allt ska vara för din egen vinning och Energy Saving. Ingen är bra nog för dig.

    1. Isabella tog inte din energi, du valde att låta den sippra ut. Ingen kan ta din energi utan att du tillåter det. Du väljer själv hur du vill agera och vilka känslor som får ta plats. Energy management right there.

    2. +1 denna läsning var värre än ”börskrashen”. Hoppas verkligen det bara finns fåtal människor som tänker så här. Egomanagement!

  37. Min första kommentar här: Blev så ledsen av ditt inlägg.
    Verklig energiboost och ändå kunna räcka till för andra.
    Lär känna dig själv på riktigt genom meditation och att leva helt i nuet. Vill tipsa om 10 dagars tyst vipassanna meditation. Finns ett center i Ödeshög. 12 timmars meditation per dag och helt tyst i 10 dagar. Den bästa investeringen i sig själv! Dessutom är det välinvesterat för en som vill prestera som du. Att meditera varje dag och stila sinne och vara i nuet gör dig mer effektiv och du behöver mindre sömn.
    Lucka till. Det du skrev i inlägget är inte energi managment, det är självisk managment. Alla påverkas av varandra. Ge energi så får du troligen tillbaka också.
    Den som har mest pengar när den dör vinner inte. Fråga alla äldre vad de önskar att de kunde gjort annorlunda. Svaret är aldrig ”önskar att jag hade jobbat mer och tjänat mer pengar”
    🙏💚

    1. Cecilia, vilket klokt svar <3.

      Jag fattar inte det där. Visst kan det bli tradigt med människor som aldrig kommer vidare utan bara ältar samma saker om och om igen. Men jag kan ta det om jag känner att det är ge och ta i relationen. Jag kan inte ta det om det bara är one way. Då tror jag du blir ensam tillslut.

      Finns ingen gång jag kommer tillbaka så stark som när jag träffat min bästa vän över en bit mat och ett par glas vin. Å käftarna har gått oavbrutet, skratt, gråt och glädje. Känner mig nypåfylld av energi :)glad 🙂
      Jag tror det är dom som käbblar mest om energitjuvar, som faktiskt är dem.

      Vad hände med vänskap? Är allt ett management idag?
      Nä? Jag tänkte väl det 🙂

  38. Det är lättare för dig som har ADHD att bli accepterad trots att du väljer att avskärma dej från kollegor och prat du inte vill prata om.

    För oss som inte har en diagnos förväntas det av vi ska anpassa oss efter vår omgivning och kontexten vi befinner oss i. Har man diagnos anpassar sig omgivningen efter diagnosen.

    1. Jag har ingen diagnos och jag brukar ofta säga (gärna när folk ältar) att nu räcker det! Jag orkar inte lyssna, byt ämne. Då menar jag det här konstanta naggande och tjatandet, som sprider dålig energi på arbetsplatsen. Antingen hanterar man problemet eller går vidare. Eller så får man gnälla till någon annan haha
      Vi är varandras arbetsmiljö!

  39. Fy vad trist det är med de negativa kommentarer på alla Isabellas inlägg.
    Läs inte bloggen om det bara tar av er energi! Själv går jag in här varje dag och lämnar bloggen fylld av inspiration!

    1. Jag tycker det vore en väldigt läskig utveckling om alla bara läste det som de höll med och fick energi av. Det är viktigt, både för individen och samhället, att man tar del av alla möjliga åsikter och diskuterar.

  40. Det här är faktiskt första gången jag känner att det du säger är vettigt. Håller helt och hållet med dig. Förra veckan höll jag på att bli galen på jobbet av att folk hellre frågar mig än att själva
    söka svar på frågor. Eftersom jag är generös och då prioriterar att hjälpa andra istället för att göra det jag borde göra, blir mitt jobb lidande. Under helgen funderade jag på hur jag skulle lösa detta och när måndagen kom hade jag en plan. Vårt kontor är aktivitetsbaserat så lösningen var ju förstås att sätta sig någon annanstans. Så bra beslut. Har aldrig jobbat så effektivt. Otroligt hur mycket man kan få gjort utan dessa konstanta småavbrott. Nu känner jag att jag jobbar på min egen to-do lista och inte någon annans!

  41. Jag håller med till en viss del men som du vet så hinner känslorna alltid ikapp en och då slutar det med att man brister ut i gråt och sedan reser sig starkare än någonsin. Just därför måste man även få känna av ibland och inte bara rusa. Jag själv har alltid jobbat speciellt när saker blir tuffare tar jag det ut i jobbet men ibland får man även backa och inte gå på. För övrigt håller jag med dig om vissa saker som att hålla sig borta från saker eller personer som tar ens energi 🙂

    Trevlig tisdag Bella.

    Kram

  42. Såhär tänker jag. Isabella har tidigare gjort personlighetstest som visar att hennes främsta drag är hennes drivkraft framåt. Hon är varken den omhändertagande typen eller den analyserande. Vi måste acceptera att vi alla är olika. Det är helt okej. Vi är många som gillar att lyssna på varandra, stötta när någon mår dåligt och prata serier. Alla behöver inte gilla det. Sedan vör vi väl alla fundera på i vilka situationer vi bör arbeta på att ta oss ur våra mest naturliga roller. Jag upplever till exempl att Isabella verkar var en god lyssnare i närvaro med barnen. Ingen är perfekt och har allt. Det är därför vi behöver varandra. Vi ska inte döma andra efter hur vi själva fungerar.

  43. Intressant inlägg och intressanta kommentarer. Det blir så tydligt att människor är olika och har olika behov, en del tar illa upp av vissa beteenden och en del känner snabbt att ”är vi klara här, kan vi gå vidare” och det betyder ju inte att någon har rätt och någon har fel. Men ja, självklart behöver vi lära oss att förhålla oss till varandra (ex på arbetsplatsen) så att vi trots olikheter inte gör varandra ”illa”.

    Jag tycker att det var bra tips du kom med, men sen tänker jag ändå att om jag ex går ifrån gruppen som skvallrar så gör jag det på ett trevligt sätt. Alla nöjda (man kan ju alltid hoppas 😊).

  44. Fast ALLT kan inte alltid vara på ens egna villkor här i livet. Vilken oerhört otrevlig person att vara runt i sånna fall.

  45. Livet är det som händer medan vi är upptagna med annat. Ibland känner jag att du kanske skulle behöva tänka mindre och leva mer. Älskar din blogg och blir alltid inspirerad och är djupt imponerad av allt du åstadkommit. Min mamma och jag följer båda din blogg och pratar ofta om hur duktig du är.
    Glöm bara inte bort att oviktiga ting kan leda till bra saker.

  46. Superbra tips för att hushålla med energi! Jag är en person som tankar energi ensam, inte tillsammans med folk. Vilket gör att jag kan inte delta i konversation på samma sätt som många mina vänner, jag blir helt enkelt slut. Så alla ni som tycker att det här är konstigt sjukt och vill diagnostisera det till både det ena och det andra. Kanske är det så att människor är olika och att även ni måste förstå att er strategi i livet inte är för alla. Kram

  47. Tack för väldigt intressant inlägg och för att du delar med dig, och är väldigt ärlig. Alla negativa kommentarer – Om en man beskrivit samma energy Management, hade hans (manlig) läsare som väl läser bloggen för att den inspirerar/värd lägga sin precious tid på, uttryckt samma. I dont think so. Varför ens lägga tiden på att läsa – reagera argsint – och skriva argsint. Det är hennes sätt. Du har säkert ditt. Isabella – tack för detta inlägg, väldigt intressant och bra! Keep it up, du är grymt inspirerande med det du vill uppnå och dina strategier ta dig dit! 💪❤️✨

  48. Är det ingen som reagerar på att alla måste äta vegmat för att I är veg? Vågar de inte säga till om de vill ha någon annat mat?

    1. Det är väl ingen som måste äta maten som bjuds på ett möte vare sig den är vegansk eller inte. Nu var den vegansk, passar inte det kan man säkert äta sin egen matlåda eller köpa något annat som man är mer sugen på. Hade det varit kycklingsallad hade det säkert varit någon som inte tyckte om det osv.
      Väldigt konstigt att det upprör dig att de inte bjuder på en rätt som innehåller just kött…

  49. Och med detta inlägget så fick vi svar på varför dina relationer inte håller och varför du har så få nära vänner.

    1. Så onödig kommentar. Dumt att bara sprida negativ energi. Försök istället peppa andra med dina kommentarer eller var konstruktiv! Det skulle vi alla må bättre av 😊

  50. ”Jag har tagit min energi extremt långt och säger idag till om något är ointressant” Ge gärna exempel på hur du gör detta utan att göra personer i din närhet ledsna (och därmed ta massor av deras energi)?

    Ofta är man i situationer med t.ex. kollegor som man, till skillnad från vänner, inte valt men ändå behöver ha en bra relation till. Då får man kanske stå ut med lite småprat för att inte såra eller förnärma någon. Brukar gilla dig och gillar inte att kommentera negativa saker men detta gjorde mig illa till mods..

  51. Hej!
    Jag undrar om du har något personalansvar, eller om det är någon annan som har det i dina företag? Jag, som så många andra unga tjejer, har haft stora ambitioner, hög arbetsmoral och till slut tog allt slut. Min hjärna och kropp hade arbetat för hårt och jag insåg att jag höll på att gå rakt in i den berömda väggen. När jag tog modet att gå till min chef för att förklara situationen fick jag föga feedback och hjälp. Det kändes som att resultat och slutprodukt var viktigare för företaget än min (- MIN SUPERVIKTIGA!!!!!) hälsa.
    När jag så läser ditt inlägg får jag åter dessa vibbar av stort resultatinriktat arbete. Hur tänker du kring dina anställdas arbetsmiljö, psykiska hälsa och ett gott coachande ledarskap? Träning, luncher tillsammans och AW i all ära absolut! Men sätts rimliga krav på personalen och tillåts dem kunna arbeta, producera, men också trivas, vara goda kollegor och samtidigt gå hem ”belåtna” vid dagens slut när du här på din plattform b.la. skriver att (med andra ord, mina,) en konflikt ska lösas på några minuter?
    En lång kommentar, men det jag vill få fram är att effektivitet inte nödvändigtvis går hand i hand med rollen som ledare.
    Vore väldigt tacksam för svar, eller veta hur du/ni hanterar påfrestningar på er arbetsplats

    1. Vilken bra kommentar – den fångade mig spot on. Jag har länge varit i samma situation och tycker att det är otroligt svårt att släppa på ambitionsnivån. Jag (precis som jag tolkar dig) har också personalansvar och då är svårt att bara ta det som är roligt och ger energi. Det är mycket tuffa frågor i vardagen som äter upp ens energi! Jag har tyvärr ingen bra lösning men det kanske finns någon annan som har det?

    2. Vilken fin kommentar E. L. Det är viktigt att lyfta frågan om utbrändhet. Många chefer och arbetsplatser är okunniga och tar det på fel sätt när man säger ifrån. Blev själv utbränd på IKEA och vid sjukskrivning tog de bort allt ansvar och hotade med att om du inte kommer tillbaka kan du bli uppsagd pga arbetsbrist. Jag sa upp mig.

      1. Tack, vad snällt att du också tog dig tiden att läsa den, H!
        På min arbetsplats lyfte chefen flertal gånger hennes syn på utbrändhet och personer som var sjukskrivna. Inte nog med att det pratades öppet om olika personers sjukskrivningar (från hennes håll), hon ansåg också att man var en svag person om man inte orkade jobba.
        Folk pratar om företagshälsovård, rättigheter och fackliga ombud. Vad många inte ser är att det helt enkelt är fel personer som har dessa chefspositioner och/eller HR-ansvar.
        Jag tyckte du gjorde helt rätt i att säga upp dig och jag kan bara hoppas att du idag har en mycket bättre vardag än vad du fick uppleva efter din sjukskrivning.

    3. Hej! Jag känner igen mig i din kommentar och tycker att detta är SÅ VIKTIGT att det kommer upp för diskussion. Efter fyra år av lite personal och alltför stort ansvar, där jag själv ansåg att jag kunde stå på och förändra allt om jag bara orkade och kämpade, brände jag ut mig. Kom inte upp ur sängen på flera veckor och allt i mitt liv blev oskarpt. Jag förlorade mig själv. Jag som hade tänkt att vid tjugofyra års ålder bara var i starten av min karriär och med min identitet av att vara hon som kunde bära hela världen på sina axlar, utan att be någon att ta över.

      Nu sitter jag här tio månader senare och de flesta arbetsgivarna vill att jag ”ska älska en fartfylld miljö” eller liknande. Jag blir illamående. Detta är VANSINNE. Vårt samhälle lider av att alltför många Duktiga människor som ska bära ok och inte ha någon att vända sig till när den kraften knäcker.

  52. Hur tänker du för att du inte ska bli stressad över allt de där, tex. SMSen som ska svaras på ”sen”? Jag förstår absolut konceptet men känner ofta själv att jag blir stressad om jag säger att jag ska göra något senare, jag blir rädd för att glömma det liksom.
    Tack för en bra blogg!

  53. Tycker du gör helt rätt som gör saker på ditt eget sätt. Det är inte att vara ego eller elak eller annat dumt som folk påstår i sina kommentarer här.

  54. Inspirerande läsning! Tar till mig en del!

    Men jag är nyfiken, hur gör du i ditt privata?

    Du har ju en del nära vänner. Livet går som bekant både upp och ner. Om de behöver en axel att gråta ut hos då de går igenom något jobbigt, finns du där då känslomässigt? Eller stänger du bara av och lyssnar? (Är själv en person med enorm empati för människor)

  55. Otroligt inspirerande text! Har själv väldigt svårt för när personer ältar något som skulle kunna sammanfattas och lösas på två minuter i evigheter. Jag tänker också att det är väldigt bra att inte försöka ta tag i jobbiga saker när man själv inte är i balans, eftersom det ofta snarare förvärrar situationen.
    Sedan tror jag att det är olika vad som ger eller tar energi för olika personer, vissa får energi av långa diskussioner om tv-program och liknande och för vissa tar det energi och känns meningslöst. Då tycker jag att det är bättre att vara öppen med det än att bara stå och lyssna av artighet, det märks ju ändå! Vill även tipsa om boken Omgiven av idioter, som kan förklara mycket kring hur olika människor beter sig. (Jag tror Isabella är väldigt röd.)

    1. Den boken är skriven av en hobbypsykolog och saknar över huvud taget vetenskaplig grund. Det sättet att tänka om personlighet är extremt förlegat och inget man gör längre i personlighetsforskning, då det visat sig att denna typ av indelning av personer saknar grund. Det är ungefär lika pålitligt som ett horoskop. / leg. Psykolog

    2. Har läst den boken och kände igen mycket av Isabella i den röda personen (förutom att hon kanske inte får vredesutbrott). Men den personlighetsanalysen har verkligen sina brister. Få personer är väl så extrema som exemplen i boken, visst den är kanske riktgivande men ingen absolut sanning.

  56. Väldigt intressant att läsa! Jag funderar dock över hur du bryter av en konversation utan att uppfattas som otrevlig. Eller hur du gör när någon behöver diskutera mer och du tycker att diskussionen är avslutat. Skriv gärna fler inlägg på det här ämnet. 🙂

    http://hannafialotta.blogg.se

  57. Du har många bra poänget. Jag tycker speciellt att det är intressant det här med att älta. Jag är själv riktigt usel på det och ältar för mycket. Men det är märkligt att du pratar om att minimera ältandet av relationer när du verkar skriva minst en gång i veckan om det dysfunktionella äktenskap du var i och som du själv valde att bryta dig loss från. Om det inte är att älta så vet jag inte vad. Eller kallar du det ”bearbeta” kanske? Medan vi andra ”ältar”? Utifrån sett låter det i alla fall som att ältandet av din skiljsmässa upptar väldigt stor del av din tid. Tid som jag år säker på att du skulle kunna använda mer effektivt om du ville. Men det är svårt förstås. Jag vet ju det själv. Jag vill ju inte älta vissa saker men gör det ändå. Ibland är det helt enkelt svårt att leva som man lär.

  58. Otroligt intressant inlägg! Jag tror jätte mycket på tankens kraft och att vi lite ”blir vad vi tänker”.

    Jag hade gärna velat veta hur du tänker kring din yttre omgivning. Låt mig ta ett exempel. Min sambo kan ibland sura över (i min mening) skit saker. Jag väljer att inte lägga min energi på onödigt trams i vardagen för jag tycker helt enkelt inte det är värt det! Men när han går hemma och surar kan jag inte låta bli att påverkas. Tycker detta är jätte jobbigt eftersom jag själv inte vill lägga nån onödig energi på sånt.

    Hur gör Du? Är absolut inte ute efter att du ska hänga ut dina X. Men det hade varit intressant att veta hur du gjort i liknande situationer. För det känns som majoriteten av människor inte väljer dina tankar så som vi gör.

    Tack för en bra blogg! S

    1. Hej Caroline! Jag kan inte låta bli att svara på ditt inlägg – tyvärr har jag inget svar att komma med, men jag är i precis samma situation. Min sambo hakar jämt upp sig på småsaker. Och när jag tex, försöker varva ner, gå och lägga mig och läsa en bok i ett annat rum, hör jag honom fortsätta muttra, klaga och prata högt för sig själv. Och det kan vara allt från att det är skitigt hemma, odiskat, eller andra skitsaker.
      Ta hand om dig och jag hoppas det löser sig. Mitt problem är att jag märker hur jag ”hänger på” i hans stress. Känner att ”jag har gjort fel” – var det jag som slarvat med disken/städningen/oredan i ett skåp etc.
      Varmt lycka till. till både dig och mig.

      1. Bästa svaret jag kan ge här är faktiskt att fundera på om förhållandet verkligen är värt era egna känslor. För mig gick det så långt att jag kvävdes i mitt förhållande och där jag dessutom fick känna mig så ofta skyldig och kontrollerad för att jag möjligtvis orsakade min före dettas frustration och negativa inställning. Jag orkade helt enkelt inte med alla grymtanden och suckanden och pikar hit och dit att jag ”borde ha gjort mer osv osv”. Nu kanske min situation var svårare än er, det vet jag inte. Men jag orkade inte, det måste finnas mer till livet än att känna sig så här så ofta kände jag. För jag är ju inte en negativ person, jag vill helt enkelt inte haka upp mig på saker och sura och lägga onödig energi på sådant. Så det krockade alldeles för mycket. Visst, vi hade givetvis fina stunder också, men de här negativa känslorna som jag fick på mig själv var ändå alldeles för många för att vilja leva så i det långa loppet. Men min före detta ville inte heller lyssna på mig när jag försökte prata om det flera gånger så det var ju det också som avgjorde det hela. Så försök att prata om det och förklara helt sansat hur ni upplever saker och ting och hur det får er att må. OM era partners inte lyssnar så vet jag inte… jag vet i alla fall att jag mår mycket bättre idag. All lycka till er båda <3

      2. Jag är den som surar över småsaker. Jag vill inte vara sådan själv så jag ställer mig frågan: är detta något som personen jag är sur på rimligtvis kan ändra på? Om det t2x är ett in vant beteende eller personlighetsdrag så tänker jag: nej det är inte rimligt att kräva det. Då får jag acceptera att det inte går. När jag accepterar det ofrändringsbara känner jag mig först sorgsen och tillåter mig att sörja, sedan lugn och kan gå vidare. Ibland kan personen ändra på sig, då uttrycker jag mig i en önskan. Men nästan alltid kan vi inte ändra den andra eftersom den då kommer känna sig kontrollerad. Så nästan alltid tänker jag: min partner är såhär och det stör mig men han kommer inte ändra sig. Det är okej. Och så slipper jag lägga energi på att sura och kan leva med en operfekt och underbar människa som jag älskar. Så jag skulle säga att det är upp till din partner att ändra inställning till det som stör hen och upp till dig att se att du bara kan uttrycka hens förändring i en önskan men inte själv få hen att ändra sig.

  59. Hej Isabella, första gången jag kommenterar dina inlägg. Det här inlägget träffade mig rakt in i hjärtat och gav mig en sån energi boots!! Du är en inspirerande och stark kvinna och verkar vara en fantastisk cool morsa! Fortsätt med det du gör, jag tvivlar inte en sekund på att du kommer uppnå dina mål!!

  60. Vila tankarna för mig är att kolla på serier eller läsa en bok. Det blir mer och mer under årenas gång att jag märker mig själv vara mer känslig för hur jag delar min energi, och vilket bakslag det blir om jag inte lyssnar på mina egna behov, som att vila, istället för att gå på kanske ett roligt event. Dock för mig, att säga till någon att jag inte vill vara delaktig i en konvo som kanske just då har ett mindre intressant ämne, känns extremt. Att alltid sikta på att handla med sin egna energi optimalt, i alla situationer, kan te sig lite väl mycket om jag även skulle göra det i min privata roll.

  61. Hej Isabella!

    Jag tänkte maila dig, men efter din instastory där du visade att det var 19000 olästa mail så skriver jag här istället ;). Jag ville egentligen bara säga att jag älskar din blogg och allt du har byggt upp! Allt från sköna skor till bästa ansiktskrämen och mycket annat. Tack! Sedan vill jag också säga att jag blir så klok och påmind om allt vettigt du skriver om i bloggen dagligen. Du ger så mycket tips och råd som jag går och tänker på väldigt ofta. Allt från hur du fördelar din energi till hur du ser på relationer mellan olika personer i livet. Fortsätt kämpa och jag hejar på dig, du är en stor förebild som entreprenör och mamma! <3

    Stor kram,

    Louise Funseth

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..