Att dejta igen

Om du skulle dejta någon på allvar igen, vilka egenskaper skulle du vilja att den personen hade? Och hur skulle du agera nästa gång i ett förhållande? Vore så peppande med ett inlägg om detta. Dilemma för många kvinnor.

Vilken spännande fråga. Helt ärligt så är jag ingen härlig person att dejta just nu. Det har gått sex månader sedan skilsmässan och jag bearbetar det fortfarande. Dessutom har jag längtat efter att få fokusera på mig själv, barnen och bolagen så man kommer inte i prioritet. Det är något som inte alla fixar såklart, vilket är helt förståligt. Men egenskaperna som är viktiga för mig är att självständighet, grundtrygghet i sig själv, rak kommunikation, egna drömmar och ambitioner och vilja stötta mig i min resa. Då menar jag förståelse för att det är kvalitetstiden som är viktig tillsammans, inte antal kvantitativa timmar. Sedan är det också viktigt att personen förstår att jag är mamma till två barn och att dom alltid kommer först.

Puh. Hur charmig låter inte jag?

Kavaj Ivy & Oak (adlink), blus Ahlvar (adlink), byxor Max Mara & klackar By Malene Birger (adlink).

I ett nytt förhållande kommer jag vara särbo. Jag vill ha huset för mig själv. Jag kan tänka mig många år av en dejtliknande-relation, ses ute på middagar, mysiga helger ihop och när jag ändå reser runt om i världen kan jag gärna förlänga en dag eller två och så kan personen möta upp mig där. Nästa vecka får jag besök i NYC, det ser jag fram emot. Jag vill helt enkelt inte ha en vardag på det sättet som jag hade innan. Aldrig mer storhandling, diskutera vem som ska plocka ur diskmaskinen och behöva kompromissa om jag ska jobba eller vi ska se på en film en vardagskväll. Mitt liv är rätt fulländat som det är och jag stortrivs med att leva själv men ha hjälp med markservice hemma. Bättre går inte att ha det. Men den dagen jag blir tillsammans med någon behöver det vara en person som lyfter mig, adderar genuin glädje och värme. Som sporrar mig och får mig att våga tänka ännu större. Dessutom behöver det vara en person som jag kan se som förebild till mina barn.

För mig är det viktigt att personen inte bara är fine med allt ovan. Utan han måste känna att det fungerar från hjärtat. Det är lätt att tro att det ”går bra” med att ses 4-6 dagar i månaden men efter ett tag inser personen att det inte så han vill ha sin relation. För mig är det viktigt att vara rak och ärlig för den dagen jag blir tillsammans med någon, behöver han känna att han inte kompromissar utan känner samma sak.

176 kommentarer

  1. Alltså inget man känner är bestående…
    När ska du lära dej det? Du säger ju emot dej själv massor i bloggen senaste tiden… Det är klart du känner såhär ett halvår efter en jobbig seperation. Det är lätt att man får egoistisk tänk av sånt.
    Den dagen i framtiden som du blir kär, kommer det bli svårt att träffa den människan så lite som du skriver idag för är man kär på riktigt vill man vara med varandra jämt. Du låter inte redo för en relation i mina öron och det är inget fel. Man måste inte vara i en relation. Men man ska akta sej för att ha mkt krav på relationer när man inte ger något tillbaka. Alla kan inte rätta sej efter dej. Om du kommer bete dej som du skriver här kommer nog ingen få chansen att bli kär i dej utan du riskerar att leva ensam eller att någon utnyttjar dej för att du är rik…

    Akta dej för att skriva att såhär känner jag och såhär ser framtiden ut. Du vet ju själv att man utvecklas och på så sätt utvecklas också vårt tankemönster. Och då kommer alla läsare säga : ”vad var det vi sa”.

    Dessutom måste väl du vara en förebild för barnen. Ska de växa upp och tro att det är normalt att man i ett förhållande outsourcar hushållsarbete och matlagning. Alltså i mina öron är det ingen sund inställning till livet. Att lära små att man kan betala andra göra skitgörat så att man slipper… Då blir det genast starka klasskillnader och kontraster i samhället, vill vi ha det så????

    En dag ska vi alla dö, var jobbet eller människorna runt omkring sig som räknas när man ligger på sin dödsbädd??

    1. Bra Helen, då låter du inte sopåkarna ta hand om ditt avfall, rörmokaren fixar stoppet i avloppet, frisören klipper ditt risiga hår och du tar disken nästa gång du är på restaurang? 🙂 varför skulle det vara mindre okej att få hjälp i hemmet än att ta hjälp på andra håll? Så länge barnen lär sig om människor, yrken, tacksamhet och hur världen fungerar (att människor alltid måste arbeta med olika saker) så ska det nog lösa sig! Kom ner från hästen nu 😉

      1. Ps, eftersom det är vida känt att det är okej att känna saker, tro på saker och att sedan ändra sig så behöver man väl knappast skriva någon på näsan om att framtiden kanske inte blir så som man tänkt? Uppenbart och onödigt. Tror du inte hon vet det redan men väljer att säga vad hon tror och hoppas i dagsläget?

      2. Väl talat LJ.

      3. Hade jag haft råd hade jag också outsorcat matlagning och hushållsarbete. Däremot hade jag gjort det tydligt för mina framtida att det är möjligt att göra så om man jobbar och tjänar pengar får man göra vad man vill med dom. Jag tycker du är cool Isabella.

    2. HELEN: Sååå bra skrivet, jag håller med dig. Generellt, behöver inte trycka till just Bella här men jag håller med dig i ALLT du skriver Helen.

      1. instämmer till fullo

    3. Varför ska man akta sig för att ha för mycket krav i en relation, om man inte tycker det är särskilt viktigt att vara i en? Hittar Bella ingen partner som möjliggör att jobbet är prio 1 tänker jag mig att hon struntat i att ha någon alls och är lika glad för det. Sluta skrämma upp folk med att de kanske blir ensamma, alla tycker inte det skrämmer att leva utan partner.

    4. Oj hur vet DU att hon INTE ger något tillbaka?? Har du haft insyn i alla hennes förhållanden? Sjukt uttal! Tala för dig själv Helen!

  2. Vi (jag och min man sedan 9 år tillbaka) har aldrig bråkat om vem som ska plocka upp/ur diskmaskinen. Ja det är Aptrist, men det tar ju typ 3 min så varför lägga energi på att diskutera/bråka om vem som ska göra det? (Du som brukar skriva att man ska välja vad man lägger sin energi på…)

    1. Rebecca..kan ju hända att det var ett exempel bara…?

      1. Kan ju hända att jag med gav ett exempel 😉 bråka om småsaker känns ju som onödig energitjuv. Men kanske även ett tecken på att det inte är bra, vad vet jag!

    2. Hon vill inte bråka om diskmaskinen, hon vill skippa att plocka ur den alls.

    3. Det gäller ju dock att båda tycker att det är en onödig skitsak då – inte så konstigt tycker jag om den som sköter och förväntas sköta allt hemma alla dagar bygger upp en frustration över det, kanske med grund i att man känner sig ensam och ouppskattad. Det skulle jag göra.

  3. Måste säga att jag blir förvånad över att så många är tillfreds med att leva/bo själva pga. att man då aldrig behöver kompromissa och bara kan tänka på sig själv och göra det man själv vill. Som att det vore så hemskt och fruktansvärt svårt att möta en annan människa i dennes behov och önskningar och kunna anpassa sig lite. Resonerar ni såhär på era arbetsplatser också? I sådana fall hoppas jag att ni alla har enskilda företag utan anställda, så osamarbetsvilliga ni verkar vara. Sedan när blev så många så egoistiska och självcentrerade?

    1. Fast om man redan måste anpassa sig efter arbetsgivaren 9h varje dag så vill man ju inte fortsätta anpassa efter nån annan även hemma?

      1. MILLA: Då skulle jag säga att det är dags att byta jobb och ta tag i ditt liv. OM du anpassar dig(negativt) i nio timmar per dag BÖR du göra nåt åt det. För är det nio timmar av positiv anpassning så är det väl knappast ett problem att komma hem och fortsätta leva i synk med någon!?

    2. Så bara för att man vill vara ifred ibland kan man inte arbeta med andra? Herregud.

      1. Det verkar inte handla om att vara ifred IBLAND (vem vill inte det liksom), utan att alltid göra precis som man vill när helst man vill utan hänsynstagande till någon annan.

    3. SPOT ON THERESE!
      Undrar också om de resoneras såhär på arbetsplatser… Vilket odrägligt samhälle vi har!? (kommer få..)

    4. Fast så är det lätt att säga om man vart i en någorlunda lätt relation men en man/kvinna som kanske inte kräver så mycket. Jag själv kommer från ett äktenskap med otroligt mycket krav på mig som jag aldrig hade en chans att leva upp till, och därför fick jag alltid höra hur dårlig jag var och hur jag inte dög. Mina behov var aldrig viktiga och jag glömde tillochmed att jag hade behov för hela livet handlade om att få honom nöjd. Att han skulle få sin vila, få tid till träning, inte väcka honom på morgonen (jag har småbarn), se till att maten var fördig i tid och god osv. Jag som kommer från ett sånt förhållande som alltså kvävde mig så förstår jag exakt Isabellas resonemang. Nu är vi separerade och jag kan efter jag lagt min dotter vila. Eller plugga. Jag behöver inte va hans betjänt eller tillfredställare. Känner jag att jag någonsin vill bo med en man igen? Nei jag vill styra och bestämma själv. Särbo låter fantastiskt. Nu tvivlar jag på att Bella haft just dessa problem med O. Men är ganska övertygad om att hon också känt sig kvävd. I en bra relation som du kanske haft, så förstår jag ditt resonemang. Men så är det inte för alla så va inte så dömande.

      1. I en relation har BÅDA parter att anpassa sig efter varandra, inte bara den ena. Om så är fallet är det självklart ingen SUND relation. Men för den sakens skull behöver man inte förkasta ett förhållande i sig, det gäller att hitta rätt partner i livet.

  4. Men isabella har alltid haft en kille i sitt liv även i ung ålder. Jag började inte dejta förrens jag var 19.
    Tyckte det var lite rolig och hon sa åh våra bagn kommer aldrig växa upp med skilda föräldrar. Allt jag tänkte få var ok när de separerar så kommer hon säga åh skilhsmässa är det bästs som hänt mig det är underbart att va singel.
    Mitt råd är att sluta helt med att chatta och dejta killar. Att komma bort från det helt

    1. Människor är olika helt enkelt. Man får energi av olika saker, det betyder inte att man är självisk eller inte vill samarbeta. Finns bra Ted-talks om introverta. Oavsett är det en styrka att lämna sig skälv och det man trivs och mår bra av – då blir man även en mycket härligare partner att leva med ;)!

  5. Jag tycker ofta dina åsikter är rätt kontroversiella men en sak som jag minns att du sagt, och som jag tagit med mig i min relation, är att radera allt onödigt tjafs. Jag och min kille bestämde när vi flyttade ihop att vi aldrig skulle bråka om städning och aldrig om ekonomi. Det gör vi inte heller. Vi är vuxna människor och pratade om hur vi vill ha det hemma – och så håller vi det. Förstår inte hur så många kan lägga tid och energi på sånt onödigt tjafs. Men nu låter det nästan som att du vill vara särbo för att ”slippa” sånt ”vardagstjafs”..? Du hade det ju inte så vad jag förstått?

    Mitt enda tips när någon letar partner är att hitta en bästa bästa vän du vill ligga med. Lever du med din bästa vän kommer mycket på köpet, man vill alltid varandras bästa, peppar varandra osv.

  6. Ser att en väldig stor procent av av er som kommenterat tycker att det är positivt att välja bort familjeliv och endast sätta sina egna behov först.Det är tragiskt att egoismen helt tagit över i samhället att ingen ingriper el vill hjälpa sina medmänniskor längre.Hur ska barnen som växer upp bland vuxna som bara vill leka och helst inte ta ansvar dvs göra småtråkiga vardagliga sysslor bli??!!Det är ju något som är helt galet när vuxna inte kan samspela och klara av att vara en familj längre med allt vad det innebär av delad glädje,sorg,ansvarstagande,motgångar,samspel osv.Människan är på god väg att bli en empatilös,hjärntvättad,egoistiskt varelse som inte ser sin omvärld utan stirrar envetet ner på sin mobiltelefon en stor del av sin vakna tid.

    1. Håller med dig helt!👌😊

    2. Fast Clara, vad har en önskan att leva ensam att göra med att inte hjälpa sina medmänniskor? Vissa vill inte leva i en traditionell relation, och tack och lov är det valfritt idag. Med betoning på valfritt.

    3. +1000
      Iallfall bb men förhoppningsvis tänker inte majoriteten som hon

    4. Ingen överdrift här inte 😉

    5. Snyggt skrivet! Håller med Clara!!

    6. Håller med, sorgliga kommentarer här. Svenskar är ett av världens mest ensamma folk. Psykiska ohälsan skyhög. Klart vi behöver varandra, närhet, dela saker med någon. Kan inte förstå hur man väljer bort att leva med någon. SÅ mycket behöver man väl inte anpassa som sambo?! Om man inte har en väldigt krävande sådan, då borde man tänka om.. Tråkig och egoistisk plats världen skulle vara om alla bodde ensamma. En relation växer ju och utvecklas massor av att man bor ihop och delar allt, förstår inte hur man vill ha en relation men väljer bort det. Enligt mig väljer man bort en stor del av vad en relation innebär då..

      1. Att man vill bo ensam behöver ju inte betyda att man ÄR ensam. Det går utmärkt att ha nära relationer (visste ni tex att man inte måste ha barn och sambo för att ha en familj?) utan att bo med någon.

    7. Det är inte egoism att vilja leva själv, herregud så dumt. Man lever med en partner för att man mår bra av det, eller man lever själv för att mam mår bra av det. Egoistiskt blir det bara om man låter sitt val gå ut över andra, vilket man inte gör om man helt enkelt bara låter bli att skaffa en partner. Ska man ha en sambo för att ha någon att vara sympatiskt mot eller vad menar ni?

      1. Caroline

        Jag syftade på särbos vs sambos. Jag tycker man blir egoist om man vill vara särbo för att undvika ”vardagstjafs”, man vill ha egentid, osv. Är man vuxen kan man bestämma sig för att inte tjafsa och för att ge varandra egentid. Allt behöver inte vara så extremt hela tiden. Om man ”kvävs” i en relation är det väl något fel på relationen. Prata om vad du behöver för att ni ska kunna bo ihop och ge varandra det. Det låter för mig som att vissa är särbos för att slippa kompromissa (samarbeta..). Den enklaste och slappaste utvägen kanske inte alltid är den bästa – det finns mycket fint i att kompromissa och skapa en gemensam vardag. Jag tycker det låter ego att ha en extra lägenhet att åka till, ego om man har barn för att man aktivt väljer bort gemenskap och närhet, ego om man är partner och inte kan ge sin sambo det space och den ensamtid den andra behöver.

    8. Du är klok du! Helt rätt!

    9. Jag är inte alls med på hur du menar. Vad är det som säger att människor som lever i tvåsamhet hjälper sina medmänniskor mer än någon som lever ensam? Min erfarenhet är snarare att det är det motsatta som gäller; de jag känner som lever ensamma har mycket mer tid för ideella engagemang, släkt och vänner.

      Vidare är jag inte med på hur du definierar familj, är barnen då inte del av en familj bara för att de inte lever tillsammans med två vuxna? Jag definierar min och min sons familj som den krets av släkt och vänner som alltid är där för oss, som ställer upp när det skiter sig, som delar vår glädje, som älskar oss för de vi är. Det är en brokig skara där olika individer tar olika roller men där jag som vuxen är trygg med att de alla har vårt bästa för ögonen. Att vi oftast inte diskar tillsammans (även om det också händer) är för mig helt irrelevant.

      Dessutom utgår jag ifrån att de allra flesta vuxna som lever ensamma med barn inte har hjälp med vardagliga sysslor utan att de barnen snarare lär sig än mer om hur en tar ansvar och utför tråkiga sysslor.

  7. Folk är ju så olika, vad som passar en relation passar inte en annan.

    Jag och min man har ett annorlunda upplägg, förutom att vi är gifta och lever i en kärnfamilj så har jag en pojkvän. Vi ses i ungefär var fjärde helg. Jag älskar min man och vår familj men jag är samtidigt upp över öronen förälskad i min ”pojkvän”. Han befinner sig i samma läge som du just nu, vill inte leva traditionellt med någon men ändå kanske inte vara helt själv.

    Det fungerar för oss.

    1. Intressant upplägg. Har din man en flickvän också? Vad tycker era barn om situationen?

      1. Hahaha varför skulle barnen ha någon åsikt om det?
        Det är väl ingenting man pratar med dom om? Och ingenting som dom mår dåligt av.

      2. Caroline

        Tänker också på vad barnen känner för detta?
        Klart barnen märker och påverkas. Om min mamma hade en till kärlek hade det påverkat mig som barn och skapat en del frågor och funderingar.

      3. Nej, det har han inte. Han kan ju om han vill men vill inte.

      4. Vad har mina barn med detta att göra?

      5. Vadå vad har era barn med det att göra?? Ja du har ju barn och allt du gör påverkar dom, mer eller mindre. Om mamma är kär i två kanske man undrar varför då det inte är så normativt, det kanske skapar oro att mamma ska lämna pappa eller vad vet jag. Barn funderar och oroar sig för mycket. Kanske är relationen med din pojkvän hemlig, men kommer det fram på nåt sätt tror jag ändå det kan skapa oro och frågetecken. Märkligt att bara anta att barnen inte har nåt med saken att göra.

    2. Att många har älskare eller älskarinnor är ju inget nytt…

    3. sen klagar man på mångifte

    4. Men fy fan vad sjukt

  8. Hoppas det blir ett bra sätt för dig Isabella. Alla är vi olika.
    Jag skulle (nog) inte heller vara i ett samboförhållande igen vid ev skilsmässa. Tror de skulle vara skönt att ta alla beslut själv osv iaf för en lång tid. Nu är jag dock gift och vi firade 18 år nu i helgen som var, så jag hoppas det inte blir verklighet, men man vet ju aldrig.

  9. Det är ett väldigt intressant sätt att se på förhållande! Det är väldigt kul att läsa om en persons tankar som tänker på ett helt annat sätt! Älskar din blogg 🙂

  10. Särbo, Absolut! Finns väl inget mer avtändande än en fisande karl i soffan som glor på tv och petar näsan! Träffas när båda vill och är fräscha. Slippa vardagen. Det är toppen tycker jag!

  11. Har ett barn på heltid och var singel fram till sept i år. Var singel i 6 år innan min nuvarande relation. Bott själv och med min son hela denna tid och verkligen njutit av det. Har träffat några män, enbart för sex under perioder. Trodde i princip aldrig att jag kunde bli kär har aldrig varit det på riktigt men så träffade jag min nuvarande där allt stämmer till hundra. Helt underbart. Nu längtar jag efter den dagen vi kan flytta ihop och leva vårt liv tillsammans. Ha roligt och njuta av livet. Ibland ändrar man sig och man ska aldrig säga aldrig. Det är egentligen bara naivt.

  12. Du verkar inte känna dig själv särskilt väl? Först tanke på sterilisering och aldrig barn, sen var fredagsmys, storhandla, glassbil och köttbullar det bästa i livet, du gav storslagna äktenskapsråd efter en (!) månad. Nu är det vegan och noll socker och ingen man. Snart är det man och sambo och sällskapsspel och Idre igen 😆 Det känns rätt ego att utgå från mig-mig-mig i önskedate. Mannen förväntas gå helhjärtat in i art stötta dig. Men vad ska du ge?! Ha en fin kväll!

    1. Men snälla M så klart måste man utgå från sig själv.
      Och det du rabblar upp här är ju Isabellas liv. Saker händer.
      När man är 17 tänker man på ett vis, när man blir mamma tänker man på ett annat. När äktenskapet inte håller så vänds livet upp o ner, och andra tankar dyker upp. Att kunna ställa om och trivas i det som är just nu, är en gåva.
      Mannen förväntas inte helhjärtat gå in o stötta, utan Bella önskar hitta en man med dom egenskaperna.

    2. Fast det är väl ändå helt underbart att man kan ändra inställning och vara fantastiskt nöjd med just den tillvaron man har här och nu. Livet förändras och jag tror man själv mår bra om man kan finna guldkanten och en vardag man trivs med ifall man kan vara lite föränderlig. Så är det iallafall för mig och det skulle kännas mer konstigt om man alltid tyckte samma sak!
      Och en till kommentar – man måste väl utgå från sig själv om man ska beskriva vad man önskar sig!? Vad man sen själv kan ge är en helt annan fråga!

    3. Hur tänkte du när du var 17? Sen 22 sen 25

  13. Wow vilket nytänk till en relation! Jag tänker bara hur man kan bli pirrig inför en helg med någon man nyligen börjat dejta eller inför en middag med personen, och att alltid ha den känslan om man inte ses så ofta? Så härligt!
    Ska spara det tänkandet till framtiden! 🙂

  14. Kvantitetstid framför kvalitetstid när det gäller barn tänker jag, iaf små barn. Ingen som håller med där?

    1. B nu var det ju inte det som det handlade om.

    2. självklart

  15. Hjälp vad många av er som säger att det är ego att välja bort ett ”normalt förhållande”. För det första, normalt är det vi gör det till. Och varför skulle det vara ego att vilja leva sitt liv på sina egna villkor? Nu har Isabella barn så dom kommer alltid att gå först oavsett, men är det verkligen så illa att välja sig själv före en partner?? Hon har ju dessutom klargjort att den dagen kommer hon att vara ärlig med sin partner, så att han känner likadant. Vad är problemet? Alla vill inte leva med en annan människa 24/7, varför är det så provocerande? Det är precis samma saker som vänner och bekanta sa till mig när jag var runt 20, att jag var ego och att jag skulle ändra mig tids nog osv. Jag är 33 år idag och känner likadant.

    1. Tack för ett genomtänkt resonemang.

      Jag lever i en samborelation och tycket det är toppen. Men från det till att anklaga folk som inte vill ha precis samma upplägg som en själv för att vara egoistiska är ett långt steg. Som om jag levde med min partner för att vara snäll mot honom? Näe både jag och Bella lever så som vi mår bra av.

  16. Kan det vara så att du när du var yngre strävade efter Svenssonlivet som gift, med allt vad det innebär inklusive storhandla och tv kvällar för att du själv inte kommer från en kärnfamilj? Bättre att vara ärlig mot sig själv och andra och inse att det livet inte passar för alla. Jag har aldrig varit sambo och vet faktiskt inte hur det skulle gå, skönt att det finns flera som funkar så.

  17. Lite nyfiken, är du då inte längre sugen på fler barn i framtiden :)?

  18. Alltså, jag fattar inte… Du hyllade ju jämt dig och Odd som ett grymt team?!? Ni klarade ju allt utan minsta käbbel och high fiveade er igenom livet. Jag, och säkert andra med mig, avundades hur ni kunde glida genom livet konfliktfritt och typ nyförälskade. Var det bara en lögn det du skrev? I princip ända fram tills ni delade med er om skilsmässan så var ju allt toppen…

    1. Anna, det där är gammalt och dragits 100 varv redan. Get over it.

  19. Särbo är det bästa! Lyckligt gift sedan 15 år. Min man bor i England och jag i Sverige. Ses 1 vecka i månaden under året, sen tillsammans hela sommarsemestern. Känner mig fortfarande nykär. 🙂

    1. Det låter härligt!

  20. Detta tänkande bevisar att ”The swedish theory of love” Av Erik Gandini är enbart sanning gällande majoriteten av svenskar.

  21. När du hittar den mannen, fråga om han har en brorsa jag kan få! 😍

  22. Vilket fantastiskt inlägg! Jag som levt mer som sambo än singel (med x antal olika män) i mitt 31åriga liv fick mig verkligen en tankeställare! Tänk så underbart att ha ett särboförhållande under många år innan man ev bor tillsammans! Egentid deluxe fast ändå alla gobitar från ett förhållande 😍

  23. Haha undra hur länge du håller fast vid dessa planer/åsikter? 😉 6 månader? Ett år?

    Går man in i en seriös relation där man delar liv med varandra så gör man medvetna val. Jag och min sambo väljer att inte bråka om småsaker. Vi har delat upp sysslorna och sedan gör vi dem, punkt slut. Hittar man bra rutiner så ordnar det sig. Har man respekt för varandra så tar man ansvar för att sköta vardagen ihop. Men alla är inte mogna nog att kunna ta ansvar för sin relation tyvärr.

    1. Alla väljer ju själva vilken typ av förhållande de vill ha. Att vara inställd på att dejta en lång period innan man eventuellt flyttar ihop tyder snarast på självrespekt och respekt för barnen. Sund och självständig inställning. Märkligt att många verkar missta självständighet för egoism.

  24. Helt rätt Bella! Man ska tänka på barnen i första hand och sen sig själv. Livet är för kort för att vara i en relation man inte trivs i. Du har så sunda värderingar! Tänk om alla kunde gå in i en relation raka och ärliga och säga ”Det här är jag, take it or leave it”, så mycket tid och energi man skulle spara på att slippa komma på ett år senare att personen i fråga inte varit helt ärlig i början.

    Jag hejar på dig, du är en enorm förebild för den nya generationen!

  25. Jag personligen hade aldrig orkat med ett förhållande där min man kommer hem och ska fortsätta jobba, jobba i sängen etc. Eller en man som reser så ofta.

  26. Faktiskt, Isabella har tidigare varit en förebild, driven och framgångsrik.
    Men, det känns som om att hennes barn rationaliseras till något på listan med arbetsuppgifter att checka av.
    Ungefär schemalgt mys när tårtbitarna passar in i en liten del av allt ”jag, jag , jag”.
    När jag fick barn så slutade jag att vara huvdpersonen i mitt liv, mina barn är mitt allt och familjen kommer först.
    Jag förstår att det inte är så för alla, men att predika om hur allt och alla, inklusive barnen får anpassa sig efter en jakt på framgång, makt och egentid känns lite.. tomt och kallt. Sorgligt.

  27. Du låter som ett kap! Precis vad män letar efter. Du vet vad du vill, vad som är vikigt och tummar inte på ditt och barnens liv för att du ”råkat bli kär”
    Om man tycker om någon på riktigt så har man hela (förhoppningsvis) livet på sig att bli sambos sen.
    Jag behöver också en man som förstår att mitt jobb är min passion. Man får ha gemensamma passioner också. Det sexigaste för mig är en man som förstår sig på mig. Svårt att hitta dock, men tror jag att min sambo förstår 🙂

    Egentid hade jag också efter min separation. Jag tror personligen inte på att kasta sig in i nästa förhållande direkt. Iaf klarade inte jag det, att bearbeta ensam ger en sån kraft. 2,5 år senare var jag en helt annan människa. Jag var mig själv.

    Kram och lycka till med Åhlens! Ni kan väl komma till Skåne också, Åhlens city finns ju i Malmö ? 😉

  28. Grejen är den, att när man träffar rätt, är det helt plötsligt värt att kompromissa.

  29. Jag välkomnar alla att göra ett besök till närmaste daghem/skola för att se resultatet av barn vars föräldrar tänkt att ”kvalitetstid” är viktigare än ”kvantitetstid”. Det är under ”kvantitetstiden” vi lär oss att samarbeta, LYSSNA på varandra och förstå att allt inte alltid kan gå som JAG vill. Föräldrar intalar sig själv att det inte är kvantiteten utan kvaliteten som är viktig, men det finns ingen som läst småbarnspedagogik/utvecklingspsykologi som skriver under det. Vidare är det skrämmande hur en del vuxna verkar tro att kvalitet handlar om materiella saker (resor o.s.v.). Vad ett barn behöver för att växa till en sund vuxen är mat, lek och kärlek, d.v.s. TID med en vuxen när man blir sedd och hörd. I mängder och massor. Det är brist på det som syns hos dagens barn och unga som bara skriker efter uppmärksamhet på daghem och skola.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *