Diabetesgalan

Tack för ert stöd, jag tänkte att det är lika bra att berätta om ni tycker att inläggen blir sämre under en period. Hade jag inte älskat mitt jobb så mycket så hade jag inte klarat av allt det här. Livet hade varit så mycket enklare och tryggare om jag inte varit offentlig. Men kanalerna är sedan många år tillbaka ett bolag som ska gå runt men framför allt så är det min passion så att stänga ner allt skulle jag aldrig göra. Det finns inte på kartan. Men jag tar det säkra före det osäkra och det finns en plan, vilket det egentligen alltid gjort. I Almedalen i somras hade jag samma situation så min vakt var med mig under mina dagar på Gotland. Det är såklart märkligt, jag är ingen politiker eller Bill Gates men offentligheten och framgångarna drar till sig fel personer. I våras, precis under skilsmässan hade jag en tysk stalker, i somras dök en ny person upp som tejpade upp hot på min bil i mitt garage. Om alla bolag fortsätter växa och gå som jag vill kommer jag nog få acceptera att det alltid kommer att vara såhär från och till i livet. Det är stressande men det får aldrig ta över. Men det är också en anledning till att jag aldrig kommer att visa mina barns ansikten, det kommer bli färre bilder på dom överlag på grund av situationer som dessa.

Nu ska jag iväg på Diabetesgalan. Det är inte svårt att luska ut var den är men där är det tryggt och jag får lite hjälp när jag ska åka hemåt ikväll. Vi hörs imorgon