Ett tomt hus

Jag satt kvar till sju och åkte hem, hade ingen matlust så jag gjorde en green bowl och satte mig i soffan och tittade på en dokumentär om Diana. Vid en scen med henne och sina söta barn blev jag blödig och saknade Gillis och Sally enormt. Var påväg att bli rejält ledsen och smått panik men då fick den rationella hjärnan steppa in och förklara för mig själv att det inte är så konstigt att sakna barnen när jag ser en scen med en mamma och två barn. Samt att jag träffar Sally och Gillis imorgon igen och har en långhelg med dom. Det känns alltid lite bättre att trösta sig själv rationellt. Och jag inser också att varför det är så lätt att fylla all vaknen tid utan barnen med just jobb – Det känns inte lika smärtsamt då.

Vackra vackra människa! Jag visste inte så mycket om Prinsessan Diana förens denna dokumentär. Story of Diana heter den, rekommenderas starkt. Vid ett tillfälle tänkte jag ”Herregud var hemskt att vara offentlig, att alla ska ha en åsikt om allt man gör”. Sedan gick det upp för mig … Just det ja…

Jag mixade grönkål, broccoli, dadlar, avocado, ingefära, blåbär och äppeljuice. Jag gör min mix oftast tjock så jag kan äta den med sked. Ovanpå är kokosflingor, pumpafrön, torkad tranbär och mandelsmör. Verkligen en latmiddag.

Nu ska jag avsluta det sista. Var förbi barnens rum här på ovanvåningen och då låg deras nya vinterkläder redo för dom. Uh. Livet. Jag antar att jag kommer få leva med denna känsla av saknad för resten av mitt liv. Förhoppningsvis ändras känslan av knivhugg i magen till något mildare. Hoppas.

72 kommentarer

  1. Kram till dig! 🙂

  2. Åh kan tänka mig att det kan vara tufft! Barnen är ju de bästa man har! Jag funderar lite.. Hur känns det nu när du bor ensam, alltså jag tänker på säkerhet.. Känner du sig aldrig rädd när du är ensam i huset? Att någon typ ska göra inbrott eller att någon är ute efter att skada el skrämma dig? Tänker eftersom du är en person som många känner igen.. Jag är jätte rädd när jag är ensam hemma och sambon är borta över natten.. Och jag har varken pengar eller något annat speciellt av värde och jag är heller inte känd som du. Förstår du vad jag menar? De finns ju många idioter lixom.. Och med tanke på vad vissa människor gör mot offentliga personer. Har ju läst om vad du och andra bloggare får stå ut med.. 🙁
    Du är grym! Älskar din blogg! <3

  3. Skulle aldrig klara av en skilsmässa med barn. Aldrig. Å andra sidan kan jag inte tänka mig att leva utan min man heller. Jag hoppas att vi klarar av att hålla vårt löfte om att älska varandra i nöd och lust. Kämpa på Bella, du är stark.

    1. Okej, så du menar att du hellre sitter fast i en dålig relation, blir deprimerad, en bitter gammal kärring och urusel mamma än att du skiljer dig?
      Såna kommentarer som din blir provocerande för mig eftersom jag precis skiljt mig. Det var jättetufft, men alla kvinnor kan lämna sina män och klara sig på egen hand. Alla.

      1. Fast hon skriver också att hon inte kan tänka sig ett liv utan sin man heller

      2. Om man älskar en människa är det ju inte det första man tänker att skilja sig om äktenskapet krisar?
        Bara för att det inte fungerade i ditt förhållande så behöver du inte gå på någon vars förhållande fungerar.
        Om hon säger att hon skulle inte kunna tänka sig ett liv utan sin man, låt henne tänka så då. Det är hennes val.

      3. Eller så håller man bara löftet att älska varandra i nöd och lust just för att man lovat varandra evig trohet. Upp och nedgångar kommer alltid och nej, jag tror inte gräset är grönare på andra sidan även om det säkert är det du och dina medsystrar intalar er själva när ni skiljer er.

  4. En massa styrkekramar till dig 😘❤️

  5. Jag har med kollat den dokumentären, så rörande!
    Kram
    http://www.jagraktuppochner.se

  6. Känner så igen mig! Det är tufft, absolut. Saknaden finns alltid men man får försöka tänka att barnen har det bra hos sin pappa. Kram 💜

  7. I samma situation tröstade jag mig med att mina barn har en jättebra och fin pappa och nu är det hans tur att få barnmys. För mig har den där knivsmärtan du beskriver avtog för mig efter ett tag ju mer jag insåg/tillät mig tänka på att det är okej att ta vara på den barnfria tiden och används den på något vis som är bra för mig. Att tillåta mig festa, träffa vänner, ligga och läsa en hel dag och jag ville det.
    Nu efter väldigt många år och med ett barn utflyttat och de andra valt att bo hos mig sen flera år så tycker jag att jag hanterade de första åren på ett bra vis.

  8. All styrka till dig. Från en mamma till en annan

    1. Isabella Löwengrip

      Tack, snällt!

  9. Hmm.. en jämförelse med Dianas kändiskap… du är nog inte riktigt där än va? 😉

    1. Jämförde hon sitt kändisskap med Diana? Citera gärna, tack. Jag måste ha missat.

      1. ”Vid ett tillfälle tänkte jag ”Herregud var hemskt att vara offentlig, att alla ska ha en åsikt om allt man gör”. Sedan gick det upp för mig … Just det ja…” Det var väl en ganska tydlig jämförelse? Hon såg på dokumentären om Diana och tänkte hur hemskt det var med andras åsikter kring hennes offentlighet och kom då att tänka på sin egen offentlighet. Det jag menade var att det är ändå viss skillnad på deras offentlighet 🙂

      2. Hon har inte skrivit att hon jämför sitt KÄNDISSKAP med Diana. Offentligheten däremot. Och hur folk beter sig. Det är väl detta kommentarsfältet ett stort bevis på, att alla ska ha en åsikt om vad hon gör.

    2. Really….?

    3. Roligt att du skriver ”du är nog inte riktigt där än”. Det visar att du har tron på att hon kommer bli så känd. Dock jämförde hon inte sitt kändisskap med Dianas.

    4. Det var ju inte Dianas kändisskap hon jämförde sig med….

    5. Om du läser kommentarer så gnäller och klagar och påpekar folk allt Bella gör

      1. Är det inte det som är tanken med att ha en blogg? Att folk har åsikter, tycker, tänker och kommenterar (om man nu väljer att ha kommentarsfält)? Annars känns det lite meningslöst… speciellt om man inte får tycka vad man vill. Men vill ni leka åsiktspoliser så fine med mig. Men tycker nog ni kan slappa lite. Frågan var ju faktiskt inte ställd till er.

  10. Du klarar det här. 💪🏼

    1. Isabella Löwengrip

      Tack!

  11. Vad ledsamt 😔 styrkekramar från en mamma till en annan ❤️

  12. Skulke aldrig vilja vara utan mina barn och min man i ditt tomma hus!

    1. Nej varför skulle du vara i Isabellas hus? 😉
      Skämt å sido – okänslig kommentar. Livet blir inte alltid som man planerar. Ödmjukhet inför det och medkänsla med andra – egenskaper som alla borde ha.

    2. Vad har ni i hennes tomma hus att göra?

    3. Nej… och det hade ju varit en väldigt märklig situation också med tanke på att du inte bor där… 😉

    4. Du kanske ska fokusera på att komma över dina egna rädslor, istället för att projicera dem på andra

    5. Låter snarare skönt att vara ensam i huset :p

  13. Anna Wolter

    Det lättar med tiden! Livet kommer ta andra vändningar och dina fina små blir stora och du kan följa deras framgångar. Mina döttrar är 18 och 20 år och nu har jag en liten son, exakt jämngammal med Gillis, med en ny man. Aldrig hade jag kunnat ana att livet skulle fortsätta ge så mycket! Det är ok att vara ledsen och känna sig maktlös. Låt det vara så en period i livet, det ÄR en tuff tid du går igenom nu.

    1. Isabella Löwengrip

      Tack för stödet!

  14. Va ledsen man blev när man läste detta. Fint att du visade sådana känslor, trots en fin karriär och mycket som händer i alla företag. I slutändan är du ändå en människa och väldigt mänsklig<3 Kram och styrka från en två barnsmamma

    1. Vem är ”man”?

  15. Kärlek till dig. Det kommer att bli lättare.

  16. Man vänjer sig aldrig, men det är en sund känsla, du tar aldrig barnen för givet, påminns alltid om hur mycket du älskar dem och du berättar det för dem när de är hemma. Barnen blir otroligt älskade (om det nu finns grader för det) och de får veta det också ❤️

  17. Fint som Anna skriver ”livet fortsätter att ge”
    Så mycket kvar, så myxlet glädje.
    Dina barn har en fin pappa och en fin mamma ❤️ Du är grym

  18. ♥ Kram och ha en fin helg tillsammans med dina barnen ♥

  19. Fd oversattar Caroline

    Skickar en cyber kram.

  20. Åh! Svårt o sätta sig in i den sitsen, men nu när man själv är mamma kan jag tänka mig att det är tufft. Men du är stark! <3

  21. Älskar att du är öppen och visar olika sidor av dig. Chef, karriär, ödmjukhet, hjärta, sorg, saknad, ja det mesta. Mia Skäringer kan ta sig i röven som påstod att du är ytlig med mera. Du har alltid visat olika sidor i livet och av dig själv. Fortsätt vara den du är!

  22. Ledsamt att läsa men såklart känns det tomt. Men tänk att det kan vara lite skönt att få längta också. Alltså den lyckan du måste känna när de är hemma igen 🙂 styrkekram från en annan småbarnsmamma

  23. ❤️

  24. Uh, kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara utan barnen. De där små liven man älskar så högt. Styrka till dig ❤️

  25. Du fixar det! Dina barn har två fantastiska föräldrar som ger dem massor av kärlek. Snart är det imorgon dessutom! Kram

  26. Förstår att du saknar barnen, det positiva är att de är hos sin pappa och när han saknar dem är de hos sin mamma. Känner inte er men är övertygad om att barnen är älskade och även om ni inte är gifta längre så har ni delat kärlek och det är inte alla som får uppleva det i livet. Tror du är en positiv förebild för båda dina barn såklart men extra häftigt som mamma till en dotter, en kvinna som är självständig är verkligen imponerande. I slutändan är det ju barnen som betyder något, ingen man/kapital/karriär och barnen har du oavsett om det är på halvtid. Vore kul om Ida eller du skrev om färgen i ditt sovrum, jättefin.

  27. Det är tufft! Men tänk att även om ni levt ihop är det naturligt att man är borta tex på jobbresor o så. Jag funderar på Din mamma; har ni inte så mycket kontakt? När jag hade separerat var jag mycket hos och med min mamma, det var så skönt att vara med henne när man inte hade barnen, en trygg stöttepelare. Var inte rädd för att låta resten av Din familj ”ta hand om” dig. Ibland behöver man få vara ”liten” igen ❤️

  28. Jag har precis separerat från min man, våra barn är 3 och 5 år gamla och jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig vid saknaden. Det är så ofattbart tungt…

    1. Den dagen man blir kär igen är det faktiskt lite lättare med saknaden
      För då är man inte helt ensam längre på sina barnfria dagar…
      Ingen gillar ju att vara ensam i längden, vi människor är sociala varelser och mår bäst i gemenskap.
      Det jobbigaste med att vara ensamstående är alla högtider. Ibland får man fira julafton utan barn och fira med dem en dag innan eller efter jul…
      Vet att många tycker man ska köra jul och födelsedagar ihop, men alla är inte som Bingo och Katrin. För många väcks känslor till liv när man ses fastän man vet att man inte fungerar ihop som föräldrar/par och det smärtar. Då är det bättre att fira på varsitt håll än att sitta i smärta och bita ihop för sina barn. B och K har ju bara komiskänslor för varandra, klart det fungerar att umgås då.
      Jag och mitt ex älskade varandra djupt, men det räckte tyvärr inte för att fungera tillsammans. Vi såg olika på det mesta och jag var ofta ensam i föräldrarollen…

      Ta hand om dej Bella! Vet att det är lätt att springa på efter en seperation för att undvika att må dåligt men det är bland det värsta man kan göra för inget blir genomarbetat och till slut kommer verkligheten ikapp och man kraschar. I mitt fall resulterade det i svåra och regelbundna ångestattacker…Som tog 2 år att få kontroll på. Det var en skrämmande tid för mig….

      1. Jag håller med dig om mycket av det du skriver, men tycker inte man ska bota tomheten efter barnen med en ny gubbe, utan fylla upp sitt liv med annat positivt. Typ läka sig själv och lära sig vara ensam. Det är inget fel i att vara i ett förhållande, men om syftet enbart är att komma undan jobbiga känslor, så blir det ju inte konstruktivt. Hejja singelskapet och att våga vara själv! Många singel mammor jag träffat är bara ute efter att träffa någon ny man istället för att leva livet, ha kul och göra vettiga grejer. Det är så trist att ha den där känslan av att inte vara någon utan någon annan. Lätt att hamna i destruktiva relationer med den inställningen, där mannen söker någon som anpassar sig efter honom till varje pris, vilket jag gjorde i mitt tidigare förhållande för att slippa vara ensam till varje pris. Jag tror att jag blir mer attraktiv som partner när jag inte är beroende av att vara två utan klarar mig själv bra på egenhand och har ett fint liv med vänner och intressen – så försöker fokusera på det istället för att desperat jaga ny man. När den rätta personen dyker upp så är jag klar med mig själv och kan fortsätta vara mig själv och inte anpassa mig i allt efter killen, som det ju lätt blir annars.

    2. Jag skrev ”när” man blir kär igen. Det kan ju hända inom snar framtid eller längre bort i framtiden. Absolut ska man bygga upp sig själv. Men vad gör man om man träffar någon man fattar tycke för och det inte gått så lång tid, ska man sumpa chansen för att jag borde enligt andra vara singel? Många lever som om de har en hel ödödlig”livstid” på sig att göra allt. Men vi har ju faktisk bara idag. Man vet aldrig vad som händer i morgon. Man behöver inte straffa sej själv för att ett förhållande inte fungerade. och vem säger att killen man träffar inte är en bra kille som rättar dig lika mkt efter dej som du gör efter honom?

  29. Jag hoppas jag aldrig behöver vara ifrån min barn halva tiden! Hemsk tanke!

    1. Men sådana här kommentarer är ju inte direkt någon tröst för den som skiljer sig. Varför inte fokusera på hur otroligt stark och modig Bella, jag och alla andra kvinnor är som lämnar dåliga och ibland även destruktiva relationer för att bli en BÄTTRE MAMMA och skapa BÄTTRE FÖRUTSÄTTNINGAR för sina barn istället för att fastna i sina egna rädslor?

  30. Hej! Växte upp med skilda föräldrar och det gick jättebra. Ni skilde er tidigt, precis som mina föräldrar, och då vet man inget annat. Skickar styrka till dig! <3

  31. Som tvåbarnsmamma gör det så himla ont att läsa dessa ord. Jag som saknar mina barn när jag bara är ifrån hos frissan liksom 🙄.

    Det är okej att känna det du gör. Tillåt dig själv att känna. I morgon är det bra igen 💖

  32. Ja det måste vara väldigt jobbigt. Svårt att ens tänka sig känslan… Starkt att klara det och att dela med dig.

  33. Jag förstår att det är tungt, men ni har ju era barn kvar. Skänk en tanke till alla som förlorat ett barn…kanske ger er lite perspektiv på tillvaron.

  34. Jo, det blir lättare! Barnen blir större och du vänjer dig. Kram.

  35. Även om er delade vårdnad såklart innebär en enorm saknad de dagar du inte har barnen hos dig så kan det ju vara till hjälp att tänka på anledningen till att du vissa dagar inte har barnen – nämligen att Sally och Gillis har två dedikerade föräldrar som vill vara delaktiga i deras liv. Jag tror att vi är allt för många där ute som växt upp med endast en närvarande förälder. Min mamma hade oss barn 100% av tiden och slapp ju sakna oss såklart men vi saknade en engagerad och närvarande pappa och växte upp med vetskapen att en av våra föräldrar inte hade lust att ha oss hos sig, inte ens delar av veckan eller månaden. Svårt att känna tacksamhet mitt i smärtan såklart men Gillis och Sally kommer säkert att vara tacksamma för att ni båda två vill tillbringa tid med dem.

    1. Vilken fin och tröstande kommentar!

  36. Känner din smärta i texten. Vet inte vad jag kan skriva som får dig att känna mindre smärta men som du själv nämnde- tänk rationellt.
    Du är en fantastisk mamma och mamma är man oavsett vart barnen befinner sig. Kram ❤

  37. Diana brydde sig inte ett dugg i pengar och makt. Hon sökte kärlek. Barnen gick före allt. Hon var blyg, empatisk och mjuk. En av de vackraste kvinnor som funnits i rampljuset, en förebild.

  38. Isabella, jag lovar det blir lättare. Du hanterar din livssituation på ett så bra och fint sätt. Du är beundransvärd! Kram!

  39. Var och lyssnade till Jesper Caron igår. Sa naturligtvis en hel del kloka saker om hur man leder sig själv och andra, men en sak som fastnade och som han talade Mycket om var vikten av att ha förebilder. Jag ser mig själv som en stark kvinna som går min egen väg och kom faktiskt bara på en förebild. Det är du. Som entreprenör,men framför allt som intellektuell människa. Jag är inte som du, men jag uppskattar din blogg och dina tankar. Ibland kan jag önska att någon som du fanns i min närhet så att jag kunde ställa alla de där frågorna, hur gör du, hur skulle du tänka nu…etc. Men eftersom ingen sådan finns i min närhet är jag tacksam för din blogg. Jag ville mest bara säga det. Att du är en förebild. Alla människor har ett hjärta. Just nu blöder ditt en smula, så måste det ju få vara ibland. 💙

  40. Det skär i hjärtat att läsa. Och för första gången någonsin känner jag att jag måste kommentera. För jag har exakt samma känslor o känner samma saknad o längt. Jag försöker omfamna sorgen. För det ÄR jobbigt o onaturligt för en förälder att va ifrån sitt barn men i samma anda brukar jag tänka att vi ju faktiskt är två föräldrar o att mitt ex känner precis samma sak.
    Ikväll har vi dem hos oss igen. Kämpa på. Kram

  41. ”Herregud var hemskt att vara offentlig, att alla ska ha en åsikt om allt man gör”. Sedan gick det upp för mig … Just det ja…
    Haha, mycket rolig kommentar. Vi ser på dig som du ser på Diana, ‘Hur orkar hon?’
    Hang in there, du klarar det. Som du skriver, smärtan och saknaden av barnen kommer du nog få leva med, men det kommer att göra dig större. Det hade varit idioti att stanna i ett äktenskap som inte fungerade. Tack för att du delar med dig.
    Tack för en fin blogg.

  42. Fint och starkt att du vågar vara sårbar. Kram på dig!

  43. En fråga bara =)

    Det ser ut som att du har anlag för Hallux valgus.
    Har du fått det bekräftat och isf, hur parerar du det?

    Nyfiken bara ?)

    Kram

  44. Hej Isabella! Kom ihåg att det ÄR ok att vara ledsen, du får gråta och vara blödig. Det gör dig inte svag, det gör dig mänsklig. Din rationella röst måste inte vara ledande i alla situationer och speciellt inte hemma som ju är en plats för återhämtning och möjlighet att bara vara du, utan påklistrat leende. Mitt tips, det som hjälper mig är att låta alla känslor få finnas, då blir det enklare och inte lika läskigt, med tiden.

  45. Nej det är inte kul och en ständig saknad. Jag har aldrig förstått mig på uttrycket ”barnfri”. Jag väljer ”barnlös” för det är verkligen så jag känner. Det blir så otroligt tomt utan en treårings kärlek och roligheter och klokheter. Klart jag önskar att jag fått ha honom jämt. Men det näst bästa är ändå att han har en pappa där han har det toppen. Och trots allt blir jag väldigt glad när han säger ”Jag älskar ju min pappa” och berättar om allt skoj de gör och ska jag se något positivt i föräldraskapet som kommer ur en separation är det nog att man, iallafall jag, ”tvingas” bli en mer närvarande förälder. Det gör inget att nattningarna tar tid för jag missar så många. Jag försöker välja mina strider och lägga undan telefonen när det är vi för jag vill inte missa. Jag tar varje chans till en kram och puss och att få säga att jag är så glad att han finns. Jag tror att jag gjort dessa saker ändå om vi levt ihop men när det bara är jag och sonen blir bandet till oss så otroligt starkt. Och hans pappa har gått från att vara en pappa som prioriterade allt annat än oss till att verkligen ta sitt ansvar och växt i föräldraskapet han med.
    Så jo lite lättare blir det. Du verkar klok i dina resonemang och vet vad som är bäst för dig/er så även om jag inte alltid håller med dig eller har en livsstil som liknar din så är det uppskattat att få följa dig! Lycka till!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *