Bryta normer

Jag har alltid tagit kamp om frågor som står mig nära om hjärtat eller normer som jag velat ifrågasätta. Jag har bloggat i tolv år och har alltid använt mig av min plattform för att försöka göra skillnad:1 Som tonåring blev jag utsatt för sexuella övergrepp på en utlandsresa och valde att skriva om det trots att det var tufft för att dela med mig av att det aldrig är ens eget fel. Jag har pratat mycket om komplex, gjort klipp där jag sminkat av mig och visat min acne jag kämpat med i många år vilket var viktigt för mig i en värld som är så retuscherad. Jag startade till och med en tidning som skulle vara utan extrem retusch. Jag har skrivit om psykisk ohälsa. Jag har berättat öppet om hur det är att leva med ADHD för att visa på att det kan vara en fantastisk styrka också, inte en begränsning som bilden av ADHD ofta är. I mina egna bolag är en diagnos aldrig något problem och så är det inte på alla arbetsplatser.

Det är inte heller något problem att bli chef trots en bebis växandes i magen, eller amma under möten. Hos mig ska man ska kunna kombinera jobb och familjeliv.

2 Jag minns hur jag tjockhånades i media när jag hade på mig bikini på en strand i Karibien, efter det kastade jag av mig kläderna och frontade min egna tidning och pratade om vikten av att ALLTID älska sig själv oavsett kilo. Vilket är något jag alltid har gjort. Jag pratar gång på gång om hur viktigt det är att prioritera rätt saker i livet, att klaga på sig själv är inte värt det. Och jag har jobbat stenhårt med att bli min egna bästa vän, det vill jag inspirera andra med.

3 Att skilja sig som 26 åring och parera en extremkarriär och två små barn under fyra år på halvtid är inte heller riktigt okej enligt normerna på hur en kvinna ska leva. Ni ska bara veta hur mycket hat jag har fått uppleva efter att jag valde att lämna min relation för att jag inte fick blomma ut fullt i min karriär och det som är jag.

”Man gör inte så”. 

”Du är en dålig mamma som prioriterar dig själv” 

”Du är en dålig förebild som tar in så mycket hjälp. Du kan ju inte ens laga mat själv om dagarna eller nu ens välja kläder själv eller sminka dig”. 

Listan på kommentarer jag har fått kan göras lång. Alldeles för lång.Jag har idag en koncern som närmar sig en omsättning på 100 miljoner med stormsteg. Vi är över 40 anställda. Att få ihop det livet med två småbarn innebär att jag får pussla om mitt liv rejält. Nej, jag lever inget Svensson-liv. Jag har inte tid att städa ett stort hus själv. Jag kan inte nå mina mål och leva det liv har jag om jag samtidigt ska lägga två timmar på mat och hemmet om dagen.

Den ekvationen förstår vem som helst inte går ihop. Men att då lösa det eftersom ekonomin finns med att tillexempel få lagad mat hemma varje dag – Det om något är en norm i samhället som inte är accepterat.

En 26 åring kvinna med barn som lämnar sin man för sin karriär och chansen att blomma ut 100 % som person. En 26 årig kvinna som outsourcar allt i hemmet för att få mer tid till sina barn och sig själv. Det är inte accepterat för fem öre. Och mentalt är det en kamp bara i sig att kunna stänga ute andras tankar om det. Skulle jag ta in andras åsikter skulle jag inte orka, jag skulle ge upp. Jag är inte omänsklig. Jag är ingen maskin. Men jag väljer att låta andras tankar om mitt levnadssätt rinna av och jag vänder på det. Fastän det kan innebära tuffa beslut längs vägen, kanske jag kan få fler kvinnor att gå sin egen väg, hålla huvudet högt, vägra bli förminskad och aldrig ge upp det din själ lever för. 

Jag kommer aldrig att ge mig.