Mysig morgon

Vi hade två timmar innan vi skulle iväg imorse när vi vaknade så det fanns gott om tid till att äta frukost i lugn och ro och leka. Jag blir oftast ordninggjord på kontoret så den tiden kan vi umgås istället. Vi hade en väldigt rolig morgon ihop! Kvart över åtta så cyklade vi ner till förskolan och vinkade hejdå. Nu väntar tre dagar hos pappa. Barnen är helt inne systemet och tycker att det är helt naturligt med två boenden. Dom landade i det betydligt snabbare än vad vi föräldrar gjorde. Kloka barn. 


Att vinka hejdå för tre dagar är såklart jobbigt men en vecka hade varit betydligt värre. Jag gillar vårt upplägg. Nu väntar en stund på kontoret innan taxi går mot Arlanda. Jag har jobb i Paris och kommer hem sent på torsdag, fantastiskt roligt! 

41 kommentarer

  1. Barn är formbara och mår bra när föräldrarna mår bra. Och de anpassar sig fortare ju mindre de är. Skillnad på mina barn, när vi separera var äldsta sju och minsta ett. Den som var minst fattade inget och sörjde aldrig utan tyckte allt var spännande och roligt medan den stora sörjde och hade svårt att acceptera situationen.

    Skrev du rätt nu med torsdag? då är det ju inte 3 dagar denna gång utan 6dagar tills ni ses.

    ha det roligt i Paris. var rädd om dej.

    1. Hon skrev att hon skulle komma hem från Paris på torsdag, inte att torsdagen var den dag barnen skulle komma tillbaka.

    2. det är onsdag idag, hon kommer hem sent på torsdag aka imorgon

      1. Haha jag är veckovild, jag tänkte att det var fredag idag!!!😂🤔 My bad!!!😂

    3. Torsdag är imorgon, det är nog det hon menar 🙂

      1. Veckovill.

  2. Är det inte svårt att lyckas resa precis de dagar du inte har barnen?
    Skulle ni behöva byta dag någon gång kanske det löser sig ändå.

    1. Hon har bara haft barnen två dagar denna gång.

      1. Nej, hon har haft barnen tre dagar. Sön-tis 😉

      2. Söndag, måndag och tisdag tycker iaf jag är tre dagar.

  3. Hej Bella,
    Jag beundrar dig för att du på något sett tar dig igenom det här och allt annat du har varit med om. Läser man mellan raderna så inser man att du inte är övernaturlig, du mår också skit ibland. Inlägget med ”jag kom på mig själv bära vattenfast mascara för ett tag sen för att lätt kunna torka tårarna och fortsätta med det jag gör”. När jag läste det knöt det sig så i min mage. Jag kände igen mig till punkt och pricka och tårarna forsade. För snart 2 år sedan tog jag examen från en yh utbildning som jag enbart gick i hopp om att få ett jobb. Allt lät så bra och även om utbildningen stundtals kändes värdelös kämpade jag på i hoppet om att efter examen få jobb på en marknadsavdelning. Examen kom och inget jobb i sikte för någon i klassen utom de som kanske var ihop med en produktionsledare etc. alltså förstå att ingen i en klass av 25 har fortfarande fått något jobb som har med utbildningen att göra. Jag sökte jobb på heltid i över 1 år tills jag mentalt totalt gick in i väggen och inte fick bli lämnad ensam hemma för att jag kände mig som den mest misslyckade människan i världen. Jag har trevat på försökt mig på hemskt provisionjobb där uttnyttjandet av utbildade ungdomar som jag utnyttjas för minimilöner och skitjobb. Jag har slitit som ett djur, försökt hitta jobb jag har mänskliga rättigheter på som ändå har något med min utbildning att göra men det verkar inte existera att kunna få alls eller så är det väl fel på mig. Igår sprack allt jag grät i 6 timmar, jag grät mig till sömns och ringde till min mamma och sa att hela mitt liv är misslyckat alla mina drömmar är totalt jävla krossade. Exakt som när jag kom hem från USA som au pair som blev avbrutet pga alkoliserad familj. Alla mina drömmar, ambitioner, självförtroende, självkänsla, känslan av att duga, lyckas, ta sig framåt i livet och bara få leva och vara är förstörda. Jag har kommit till det stadiet jag inte vet vad jag ska göra längre. Jag har tappat all pondus och vågar inte ens utbilda mig till grundlärare som jag egentligen ville från början för att jag är livrädd att hamna i samma sits igen. Att ha ytterligare ett fett studielån men aldrig få ett jobb. Snälla hjälp mig, hur ska jag ta mig vidare ur detta fruktansvärda träsk. Har någon i kommentarsfältet någon liknande erfarenhet eller är jag helt ensam? Snart tror jag faktiskt samtalsterapi är mitt enda val att bara få berätta för någon hur jag faktiskt mår.

    1. Hej!

      Ville bara skicka lite styrkekramar! Vägen är inte alltid sprikrak uppåt utan det är tvärtom ganska sällan så. Det är lätt att tro att en måste ha allting på en gång och att ”alla andra” klarar sig galant genom livet. Men det kommer motsättningar och det ordnar sig ändå. Livet är långt och ett år ett väldigt, väldigt kort tid när du ska jobba i 40-50. Folk missar år här och där av olika andledningar. Barn, sjukdomar, familjesituationer. Det är verkligen inte så farligt. Saker har en förmåga att lösa sig. Ibland jobbar en hårt för ingenting och ibland jobbar en ingenting men landar en fantastisk möjlighet ändå. Tycker lärare låter som ett tryggt och bra yrkesval förressten och terapi mår nog alla människor bra av egentligen. Jag hejjar på dig!

      Kram!

      1. Kram till dig! Ha ändå förtröstan, det kommer att lösa sig. Ta det lugnt men kämpa ändå och försök att njuta trots allt.

      2. Jag orkar/vågar inte heller vidar utbilda mig längre har två kand examen utan att lyckats få ngt jobb sen jag slut examinerades, själv sitter man arbetslös och går på soss : )och jag kommer nog aldrig få jobb, känns de som , så du är icke ensam om det 🙁 alla mina drömmar gav jag upp efter ett tag. Sen vet jag vad de berott på att jag misslyckats med alla mina intervjuer om de beror/märker av mina adhd symptom de vet ja inte, ngt måste det väl ändå bero på försöker hitta felet, då jag inte är den människan som beskyller andra för mina misstag direkt men nej nej har man otur så har man felet måste nog bero på mig

      3. Hej.
        Jag hade också svårt att få jobb efter jag läst till ekonom pga ingen erfarenhet. Jag fick betald praktik via arbetsförmedling, jag fick själv leta rätt på praktikplats. Så gör det, efter praktiken på 6 månader fick jag ett jobb inom min utbildning.

        Men om det du utbildat dig inom är fel för dig, så plugga mer. Varför ska du ha ett yrke du inte trivs med

    2. Det låter jättejobbigt och jag kan nog inte hjälpa dig tyvärr. Jag kan dock säga att jag är lärare och att det finns massor av jobb. Du kommer alltså inte stå utan jobb om du utbildar dig. Hoppas det blir bättre för dig snart.
      Kram

    3. Vad har du lärt dig och förändrat under året för att få ett jobb?

    4. Kom deg til norge ! Her er det masse jobb ! :))

      Fikk jobb på dagis og senere på psyk avdelning… og jeg har bare gått på gymnasium altså ingen utbildning sånn sett 😆

      1. Snarare beklagligt att man tar in outbildade till dessa arbetsplatser….

    5. Hej! För det första, skäms inte över att du mår dåligt, utan försök att söka hjälp! Samtalsterapi är en jättebra idé, och ja, du är inte ensam!

    6. Hej fina du. Jag läste din kommentar och blev både ledsen och starkt berörd av vad jag läste. För saken är den att jag kan känna igen mig precis i kännslorna som du känner. För några år sen så satt jag själv i samma sitts och var djupt deprimerad och hade tappat all tro på mitt liv och framtid. Efter min student så visste jag inte alls vad jag ville göra och något jobb verkade vara helt omöjligt att få. Så efter ett tag så hoppade jag på en utbildning som jag egentligen inte alls kännde att jag ville gå. Vård och omsorgsprogramet på komvux, för där viste jag att jag garanterat skulle få jobb. Men det var inte vad jag ville.. så det där året på var hemskt för mig och jag mådde verkligen jättedåligt. Grät nästan varje dag på slutet och hade panikattacker ofta. Hela livet kändes misslyckat och förstört. Alla drömmar om framtiden som jag haft när jag var yngre kändes också förstörda.
      När utbildningen sen var över så känns jag så starkt att jag måste göra något drastisk för att förändra mitt liv. För gjorde jag inte det så skulle jag gå under. Både fysiskt och psykiakt.
      Så det var vad jag gjorde. Jag bestämde mig för att ta mitt pick och pack satte mig i min bil, körde 120 mil norrut till min syster i Umeå och flyttade dit. Och nu bor jag här, har en mysig lägenhet som jag trivs i, en underbar hund och jobbar heltid som undersköterska. Trodde aldrig att jag skulle trivas med det , men det gör jag. Vägen hit till att må bättre och få bättre självkänsla har minst sagt varit krokig, och herregud som jag har kämpat. Länge, och allt blev inte bra på en gång efter min ” flyckt”. Tvärtom första åren var rent ut sagt skitjobbiga. Men jag resan har gjort mig till en mycket starkare person än vad jag var innan.
      De råd som jag kan ge dig är att inte sluta gå och ge upp. Det finns hjälp att få, terapi, kbt, kuratorer mm. Det är jättebra att prata med någon för att få lite nya perspektiv och hjälp med att bryta gamla tankemönster.
      Jag hopas verkligen att det kommer bli bättre för dig snart för det förtjänar du. Kram

      1. Om det är så att du skulle behöva prata med någon så finns jag här och om du vill kan du mejla mig. Theresia.lindberg@gmail.com

      2. Blev så berörd av att så många svarade och dela gett tips och bara visar att jag inte är ensam. Jag kanske hör av mig! Det är hemskt att man utbildar sig och sen får alla utan utbildning jobb ist genom kontakter och liknande. Tycker det är fel. Jag har mycket att fundera på och ta tag i. Har bokat tid för kbt iaf.

    7. Hej
      Stor kram.
      Gick själv arbetslös en tid efter examen och det var skit.
      Om din dröm är att bli lärare så ska du satsa på den drömmen. Det är säkert lätt att få jobb som lärare, med tanke på lärarbristen borde det inte vara ngt problem. Det är säkert en utbildning som du kan jobba extra undertiden, vik på skola kanske.
      Kram

    8. Anonym, mejla gärna mig om du vill: wik.charlotte@gmail.com

    9. Under min utbildning sökte jag massa sommarjobb men fick inget. När jag bad om förklaring vad jag behövde förbättra så förklarade rekryterare att jag behöver erfarenhet och inte bara utbildning. Jag funderade hur jag skulle få erfarenhet när ingen ville anställa mig, och kom fram till att jag skulle börja söka praktikplatser. Jag hörde av mig till arbetsplatser jag var intresserad av att jobba på och fick napp hos två och tackade ja till det ena. Spenderade sommaren där som praktikant. Tog även sommarkurser som jag pluggade till på kvällarna och helgerna för att få studielån så jag kunde betala hyran. Efter sommaren fick jag vara kvar på deltid tills jag var klar med skolan. Blev sen erbjuden heltid men trivdes inte så jag tackade nej. Fick ett vikariat på ett annat företag där jag var i 1,5 år och nu efter min föräldraledighet har jag landat drömjobbet. Det tog ett tag att ta sig dit, men det var inte omöjligt och det kommer det inte vara för dig heller. Om jag vore dig så skulle jag höra av mig till några av de företag du vill jobba för och fråga om de vill ha en praktikant. Gör ett bra grundjobb innan du hör av dig och läs på om företaget så du kan presentera varför du vill praktisera hos just dem. Många företag tackar ja till gratis arbetskraft och när du väl visat vad du går för så kanske de vill behålla dig, och om inte så har du skaffat dig erfarenhet samt (förhoppningsvis) en bra referens som gör att du kan ta dig framåt någon annanstans i din karriär. Lycka till!

    10. Hej anonym,

      Det låter som att du har det jättejobbigt och jag tror faktiskt att du skulle må bra av samtalsterapi. Låter verkligen inte kul att ha pluggat och trott att man ska få arbete och så är typ hela klassen arbetslös. Vad hände med att dessa utbildningar skulle leda till jobb? Tycker någonstans ändå att du ska fundera på att utbilda dig till lärarna eftersom det är det du vill och att de skriker efter lärare. Lycka till med det du bestämmer dig för!

    11. Klart du får jobb om du blir lärare! Alla utbildnilningar leder inte till arbetslöshet, alla i min klass hade jobb innan examen 🙂 om du har dåligt jobbsjälvförtroende men vill bli lärare så vikariera lite via någon vikariepool så kommer nog hjärnspökena om att det inte går att få jobb släppa. Och praktisera/ extrajobba redan under utbildningen oavsett vad du väljer så känner du in marknaden lite mer och måste inte lita på massa snack. Det är inte dig det är fel på utan uppenbart sin yrkeshögskola som det är fel på när de ljuger om vart utbildningen leder.

  4. Jag funderade lite igår. Min dotter och hennes man har ”viktiga” arbeten, båda hade mycket på agendan och vaknade av att 1 av barnen var sjukt.
    Jag kom att tänka på dig och din … exman.
    Du arbetar mycket, du reser mycket (både privat och i tjänst), vad din exman gör vet jag inte då han ligger lågt om sitt liv, boende och livet med barnen.
    Min undring: VEM av er skulle direkt, utan snack om saken, ta på sig att stanna hemma med sjukt barn. Eller … skulle mormor/farmor få ta över ansvaret.

    1. Det är väl den som har barnen den dagen?

      1. Maria
        Tror du Bella hoppar av ett eller flera ev. möten/resor p gr av sjuka barn.

        Vad exmannen arbetar med vet ingen, så än mer intressant att få svar.
        Kanske de redan gjort upp detta, alltså hur de ska göra med VAB.
        Barn blir av och till/ibland ofta sjuka och VAB är bra OM föräldrar ser sitt ansvar.
        Jag VET att detta tillhör den privata sfären men Bella delar ändå frikostigt med sig av livet när hon har barnen och jag hoppas hon/de förstår att barn kan bli sjuka.

    2. Lousia, utan tvekan så hyr hon in nån som passar barnen.

      1. precis, allt går att outsoursa för att maximera kapaciteten….

      2. Är det så hemskt då? När jag växte upp fick man via kommunen (gissar jag) hjälp med att någon i hemmet tog hand om mig när jag var sjuk så mamma och pappa kunde jobba. Och det led ingen nöd på mig utan var kul och spännande att träffa personen som var barnvakt.

    3. När barnen har varit sjuka tidigare så har dom delat på dagen och ibland har den ena varit hemma.

    4. Vi har liknande situation och här hoppar Farmor/Mormor in om d krisar 🙂

  5. Ååh kaplastavar!! 💕 (visst heter dom så?) 😗

  6. Jag själv är skilsmässobarn, det funkade jätte bra när jag var mindre, men oj så jobbigt det var när jag kom upp i tonåren & pappa träffade en kvinna jag inte kunde komma överens med… http://oliwias.se

  7. Jag kan tillägga: JAG kan inte med kort varsel hjälpa till då vi bor i olika städer. Tyvärr.

  8. Åh mys!

    Läs min senaste recession av LCC’s ansiktsskrubb 🙂

    http://thelawchronicles.weebly.com/blog/skincare-review-lowengrip-care-color

    1. Det här är lite kul. Den senaste recentionen av lcc ansiktsskrubb. Hur många recensioner har du gjort av produkten innan?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *