Isabella-veckor

Jag skrev dessa rader som finns nedan under en bild till instagram när jag var i Mexico och det var många som gillade dom så jag tänkte dela orden här. Det är precis det jag går igenom. Hittar mig själv igen.  Jag vet att några av er tycker att jag är alldeles för glad efter skilsmässan snabbt går vidare men det finns liksom inget alternativ. Ni som har gått igenom en separation där det finns barn vet att det är bland det värsta man kan göra. Det är bokstavligen som att gå igenom eld. Smärtan är fruktansvärd.

Men, som har följt mig under många år vet att en styrka jag har är att ta ett djupt andetag, borsta av mig det jobbiga och gå vidare. Det var en överlevnadsinstinkt som etsade sig fast under min barndom och har gjort mig stark. Enormt stark. Idag är jag tacksam över den. När livet svajar har jag en stor tilltro på att jag tar mig ur allt starkare vilket gör mig lugn och stabil i svåra situationer. Det är få saker som får mig ur balans idag. Skilsmässan skakade om min vardag totalt men min rationella sida klev snabbt in och styrde upp allt. Det viktigaste var att barnens mående skulle vara i fokus. Vi har klarat det bra.

På mina barnfria veckor passar jag på att njuta av att just hitta mig själv igen. Alternativet att deppa och sakna så att jag blir ledsen gör mig inget gott. Det är faktiskt underbart att titta på klockan vid 17.00, mötena börjar närma sig sitt slut, det är sommar och det finns en helt oplanerad kväll. Ska jag ta en AW med någon? Träna? Strosa i butiker? Sitta kvar och jobba? Checka in på Sturebadet och ta sista massagen, åka hem och krypa ner i sängen med en bra bok, ta ett bad och lyssna på en inspirerande podd eller åka hem till en vän med sushi. Just nu håller jag på att utforska vad min själ mår bra av och göra mer av det. Den här tiden är så viktig för mig.

Att skiljas är en sorg men jag har hittat en ny kärlek till min egna vardag. Vinkylen är fylld med sådant jag gillar, det ligger en hög med böcker som väntar på att få bli utlästa, helgmornarna är lyxiga. Jag sover ut och tar dagen som den kommer. Självklart finns barnen alltid med mig. Men jag har accepterat varannan vecka och målet är att göra varje vecka så bra som det går – Även mina egna.

124 kommentarer

  1. Jag tror att det finns ett värde i att ta vara på alla känslorna som kommer till en. Om du är ledsen var ledsen och gråt en hel kväll om det behövs, om du är glad njut och låt det få spinna vidare och ladda batterierna.
    Var i känslorna, omfamna dem som de är (givetvis kan det vara svårt när det är barnens v) men när du har din vecka, låt den bli din just nu. Super bra att boosta sig själv med det du gillar och får dig att må bra och kommer sorgen över dig var inte rädd för att känna den, tror att den är precis lika viktig att bejaka som stunderna av glädje, allt vill ut och måste få ta sin plats för att läka.

    1. så sant! Jag har samma tankesätt 🙂

    2. Så bra skrivet!

  2. Hej!
    Det är klart du inte kan visa upp alla sidor av myntet på din blogg.
    Sen jag och min man separerade (vi håller dock på att bli ihop igen 🙂 ) så har jag insett vad jag levde genom honom. Jag gjorde honom till min kompass istället för att låta min egen styra mig. Har bott själv med vår dotter sen i januari och verkligen fått möta alla mina innersta rädslor. Och kommit ur starkare med vetskapen att jag förtjänar allt! Om jag blir ihop med honom igen så hoppas jag att jag inte glömmer att jag är den ansvarig för min lycka- inte han. ❤️

    1. Vad fint, hoppas ni kan få till en bra relation igen. Tror verkligen det är viktigt att ta ett kliv tillbaka ibland och rannsaka sig själv och sitt förhållande. Jag känner igen det du skriver att man levt genom sin partner, jag har också levt så under många år. Tappade bort många vänner på vägen och till slut blev endast hans vänner mina vänner, med ett fåtal undantag. Det är något jag ångrar idag men sen vi fick barn tycker jag att jag fått perspektiv på allting. Jag är inte längre lika beroende av honom utan jag kan ge mig iväg på egna upptåg och hitta på saker utan honom. Med det sagt är vi dock lyckligare tillsammans idag än på många år, vi har en helt annan relation nu, utan svartsjuka och bråk vilket är helt otroligt härligt. Jag tror helt enkelt att jag blev vuxen när jag fick barn och insåg precis som du att jag ansvarar för min egen lycka och mitt eget liv. Skönt att läsa att fler gått/går igenom samma sak. Lycka till med allt!

  3. Folk stör sig ändå på folks förmåga (i synnerhet Isabella Löwengrips vilkens inställning provocerar mer än någon annans) att tänka positivt. Att vara rationell och veta att allt kommer att bli bra även fast det är tufft pga att man har tro på sin framtid. På att göra saker man mår bra av och göra det bästa av varje dag med eller utan sina barn. Jag har kommit över min skilsässa genom att fokusera på mig och mitt när jag varit ledsen och saknat barn. Det hjälper. Man måste sysselsätta sig och behandla sig själv positivt, mixa lugn med att hitta på saker utanför hemmet, göra det man gillar att göra medan man läker. Det är ett bra sätt att läka på. Alla är olika men jag ser inte vad det är som är så hemskt med att man gör så. Att det varit tufft och är tufft är inget hon hymlar med. Man gråter när ingen ser och skyltar inte med det, det är privat. Man känner det man behöver känna och fokuserar på att hela sig själv genom att göra sånt man älskar. Jag tycker det framgått så många gångee hur tufft det är för henne att gå igenom detta. Det är inget det har hymlats med. Men att ta tag i sitt liv där man måste lära sig att vara ensam 1 vecka utan sina barn resten av livet är en process för läkning. Vi läker genom positiva saker. Vi läker när vi skrattar och ler. Vi måste resa oss upp och gå vidare. Sen kan man sitta till döddagar och hacka på Isabella för att hon är för glad, hävda att hon inte känner ”tillräckligt” när man inte har en aning pm hennes svaga stunder som hon inte skriver om mer än kort ibland.. För att det är privat. Man kan sitta och kommentera att Isabella lägger upp bilder där hon skrattar eller ler bara för bildens skull, hennes största dödssynd. Hon har byggt sitt varumärke kring sig själv och lägger upp den typen av grejer, en del av hennes jobb, en blogg som handlar mer om henne som varumärke och hennes företag men där ni vill se bilder på en gråtande deppig Isabella så att hon visar upp det allra deppigaste i sin blogg och Instagram. Riktigt bra PR för en entreprenör som.hon,eller? Varför denna Bella hatklubb där allt hon gör är fel? Mår ni bra av detta?

  4. Tror många mer störde sig på att du skrev att du älskar att vara singelmamma trots att du vet hur det som barn att ha skilda föräldrar
    Känns egoistiskt.

    1. Nej, det håller jag med henne om. Så mycket lättare att vara ensam förälder än förälder i ett dysfunktionellt äktenskap.

      1. Såklart men känns ändå konstigt att hon verkar hylla att vara singelmamma om barnen läser det senare kan det nog uppfattas fel som att hon inte vill vara i en familj med barnens pappa. Behöver väl inte skrivas på det sättet i en blogg?

      2. Helene, de vill ju inte vara en familj hon och Odd, därav skilsmässan. Barnen kommer förstå även det till slut och så länge barnen växer upp med att de har en fungerande relation på detta vis, så tror jag inte att de kommer ändra uppfattning om sin uppväxt bara för att de läste gamla blogginlägg. En skilsmässa kan vara jobbigt på flera plan men även barn växer upp och förstår tillslut att det förmodligen var bättre på detta sätt än att de skulle levt olyckliga med varandra för deras skull. Jag har fått reda på saker som var dysfynktionella i min egen familj först när jag blev äldre – men minnet av min uppväxt kommer alltid vara ljust.

    2. Fast det kan man väll få lov att älska? det är väll det man ska framför att inte tycka om att vara singelförälder? förälder kommer man alltid vara så det man kan förändra i den situationen är att träffa någon ny- och om man intr klarar av att vara själv och tycka om det så går det på ett eller annat sätt ut över barnet. Det är kanske snarare när man ogillar att vara singelförälder som separationen blir jobbig. en separation är inte fel för barn – den skadas de intr av så länge man sköter det snyggt och det är kanske det som är främsta skillnaden hos Isabellas föräldrars separation vs hennes egen.

    3. Men hon måste väl ändå få utrycka hur det känns för henne nu, oavsett om hon är skilsmässobarn eller inte. Även om hon inte hade skrivit det på bloggen så hade det ju fortfarande varit hennes känsla/åsikt.

  5. Man kan väl inte jämföra en skilsmässa med tex en trafikolycka som några gör här ovan – barnen finns ju kvar och hon har dem varannan vecka! Den senaste forskningen visar tydligt att barn som lever i varannan vecka-systemet mår lika bra som vuxna som barn som växer upp med båda föräldrarna. Som småbarnsförälder är mitt och min sambos största problem att vi inte har tid för oss själva, vilket leder till trötthet, frustration, bråk och en rastlöshet som går ut över barnen genom att vi sällan har ro att leka med dem pga dåligt samvete över allt vi inte hinner få gjort. Jag ser samma fenomen hos alla jag känner som liksom vi inte har mycket stöd från den äldre generationen. Faktum är att jag delvis tror att både vi och våra barn skulle vara lyckligare om vi separerade, men vi tycker om varandra och tror ännu att när minsta barnet är igenom treårstrotsen om knappt två år – då kommer livet bli lite lättare. Bella, du gör helt rätt, det är bara PK att går runt och deppa!

    1. Fast hon som skrev menade ju inte att jämföra själva traumatiska händelsen utan sättet man tacklar ett trauma. Händer något omtumlande och sorgligt så finns det olika sätt att hantera det; spelar ingen roll VAD som är orsaken bakom.

  6. Jag är skild och känner så igen mig i inlägget. Så glad att jag kom ur min relation men det tog ett tag att inse att det är något av det bästa som hänt mig.

  7. Girl PWR!

  8. Som skilsmässobarn var jag väldigt orolig att inte min mamma hade det bra de veckorna vi var hos pappa och vice versa. Det du gör är nog också det bästa du kan göra för dina barn. Dvs vara glad, utvilad och ha roligt de veckorna de inte är hos dig. De vet sånt och känner sånt! Lycka till med allt! Och glöm inte alla oss peppande läsare, vi är så impade av dig och glada att du kan se detta från den ljusa sidan i den mån det går <3 massa kärlek till dig och din familj!

  9. Du är verkligen en stark människa Bella, det är imponerande. Själv går jag sönder av att bara tänka tanken att du inte har dina barn där varje dag men det är egentligen min egna känsla. Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbgti det är att vakna varje dag och inte hört tassande fötter, söta pussar på morgonen och glädjeskratt här och där. Men det kanske är som du säger, en inställning till livet och styrkan jag saknar.
    Som tur var så är jag inte där än…. men i dagensläge kommer det väl när som känns det som. Finns det ens en långvarig kärlek längre?

    1. Ja du känner inte Bella, hon kan vara hur ”svag” som helst då när ingen ser. Och med det menar jag inget negativt – det är starkt att våga vara svag! Tycker bara inte man skall beundra nån som inte vill/vågar visa sin svaghet utan låtsas som om inget berör.

      1. Men det gör alltså du Camilla?

    2. Diana: beror kanske på hur man har planerat sitt liv? Många mammor ser moderskap som nån slags ”karriär” som är obetald förstås. Andra mammor har andra saker i sina liv förutom barnen att ägna sig åt och glädja sig åt. Jag säger inte att du Inte har det men om man påstår sig inte kunna vara utan sina barn i några dagar och ”går sönder” av bara tanken så måste man nog fundera över sitt liv….

  10. Vinkyl..rekommenderas inte för ofta mot sorgen..det kan bli en vana
    och problem i längden.
    Hitta hobby,intresse i stället.Dejta och ha kul.
    Låt dig sörja,gråta,samla inte det inom dig,tillåt dig vara ledsen.

    1. Varför ska man dejta så snabbt efter en separation? Är det inte bättre att vara ensam en tid i lugn och ro…

      1. eller så får man göra precis som man vill! Utan att folk ska ha en massa åsikter hit eller dit, det tror jag är bäst för alla i längden.

  11. Jag är precis som du i den aspekten att jag också har en rationell sida som tar över när det blir kaos känslomässigt. Jag går alltid på det som ger mig energi och undviker det som tar energi. Du har ingen skyldighet att detaljerat skriva om alla känslor eller motivera alla dina val. Jag ser upp till dig i denna situationen, är i startgroparna att gå igenom precis samma sak som du/ni. Jag tänker också ofta under jobbiga situationer att det inte alltid kommer vara såhär. Inget varar för alltid, varken jobbiga eller bra saker och det gör mig lugn.

  12. Jag är som du, jag hittar det positiva. Jag gick igenom något jättejobbigt för två år sen. Mina kollegor tyckte jag var fake, oäkta, känslokall mm. Det sårade, mina kollegor ville se mig ledsen, tyckte jag behövde prata ut på jobbet, gå hos psykolog mm. De tyckte att jag inte delade min sorg med dom.
    Jobbet var för mig min fristad, att jag sen grät när jag åkte ifrån jobbet, visste ingen. Att jag bara ville vara Bibbi på jobbet precis som innan accepterade dom inte. Jag sa -mår jag bättre av att gråta? Mår jag bättre av att tycka synd om mig själv? Mår andra bättre för att jag gråter?

    Förstår ni att bloggen är bellas fristad? Att hon säkert har en annan ventil. Att hon fokuserar framåt, som
    bekant är framrutan större än bakrutan. Titta framåt!

    1. Bibbi – har varit i samma sits, och vissa människor ska faktiskt inte vara ute bland folk utan hålla sig hemma i sin mörka vrå. De som inte har förståelse för att alla människor är olila ska man inte lägga en sekund på.

      Alla är olika, varken bättre eller sämre än någon annan.

      Ta hand om dig! 🙂

      1. Tack 🙂
        Jag brukar tänka att vi människor är olika, vissa är psykiskt starka, andra är inte.
        Sen att det finns människor som mår bättre, när andra mår dåligt, Jaaa det är bara tragiskt.

        Åter igen tack.

  13. Varannan vecka? Ni skulle väl gå tbx till 3 dagar efter semestern?

  14. Tycker det låter som en klok inställning att försöka göra varje vecka så bra som möjligt. Heja dig!

  15. Det du gör av tiden är helt rätt!varför skulle det vara mer ok att sitta och deppa ihop när man kan jobba med sig själv.Det är inte farligt att vara ensam.Sorgen efter skilsmässan finns ju ändå.

  16. Jag beundrar dig Isabella! Att du väljer att ta hand om dig själv och göra det du mår bra av trots jobbig skillsmässa. Många verkar tro att alla måste låsa in sig, dra ner persiennerna och gråta i veckor i sträck när se separerar. Att besluta om separation är oftast inget man gör över en natt och ofta har man säkert mått riktigt dåligt under en tid i relationen. En separation kan trots att det är smärtsam vara en befrielse! Heja dig Isabella… kämpa på och gör det du mår bra av. Jag är helt övertygad om att om du mår bra så blir du en starkare mamma och din barn vinner på det också!

  17. Det är bra att du gör det du tycker om.
    Det är viktigt att hitta tillbaka till sig själv och njuta av vardagen och av sitt eget sällskap tror jag, att inte fly iväg varje gång man inte har barnen, som jag tyckte att du faktiskt gjorde (i.o.m resor varje barnfri vecka). Men vi har ju alla vårt eget sätt att bearbeta en sorg och det var väl det som kändes bäst för dig!

  18. Hej!

    Jag är ett skiljsmässobarn och min mamma gjorde precis som du – höll sig sysselsatt, reste och gjorde mer av vad som gjorde henne lycklig. Jag skulle aldrig någonsin döma henne för det idag och som barn märker man om ens föräldrar är lyckliga. Det var jobbigare för mig att se min pappa ledsen, ältande och besviken (även om han såklart har all rätt att uttrycka de känslor han kände då) än att se min mamma lycklig.

    Lycka till med allt, du är en stor inspiration!

  19. Heja dig Bella!

    Jag avundas din styrka och klokhet. Tänk vad mycket lättare det vore om vi alla kunde låta vår rationalitet snarare än känslor styra oss genom de tuffa perioderna i våra liv.

    Amazing things happen when you distance yourself from negativity.

    🙂

  20. Nu har du hittat balansen i ditt liv. Kunna fokusera på jobbet sen även på barnen

  21. Jag är singel med två tjejer, 4 och 5 år, det är 12 månader och 2 dagar emellan dem. Separerade när jag var gravid i 5:e månaden med nr 2. Pappan träffar dem en helg i månaden, fredag-söndag. Han bor mitt i storstan i en etta med kokvrå, inte så ätt med två små, så de är hos hans föräldrar när det träffas, de bor lugnt och bra i hus utanför stan. Funkar hur bra som helst, tjejerna ser det som naturligt och alla som har med dem att göra intygar att de är glada, harmoniska, öppna och trygga. De är välkomna hos farföräldrarna när de vill, och hos pappans syskon och övrig släkt också, även när inte han är med. Jag har också fokuserat på att se det positiva, skapa ett eget liv och hitta mig själv och vad jag vill. Tror att det som funkar för en själv funkar för barnen. Starkt av Isabella att vara rationell och se möjligheter istället för att grotta ner sig i självömkan och offerroll.

  22. Du skulle bara veta vad du betyder för mig! Jag har funderat på att separera länge, men som du skriver med barn inblandade är det som att gå igenom eld… Jag fann mycket styrka från det du skriver och har nu tagit klivet och bestämt att lämna min sambo sedan 16år. Jag var inte lycklig, och att säga att människor ger upp för lätt! Det gör man inte, det finns inget mer fruktansvärt än att gå igenom en separation… Personligen skulle jag säga håll hårt i den du älskar, behandla den väl varje dag i ditt liv, för ingen vill gå igenom det här. I min värld hade det varit lättare att stanna än att gå, men jag gör det här för mig. Å ingen annan än en skälv kan hjälpa en ur den djävulska smärta, ingen kan rädda en! Tack för en fin blogg och för att du orkar skriva i denna stund, och att du överlever och ser igenom de fruktansvärda kommentarer som finns i fältet emellanåt. Jag klarar knappt å prata med någon just nu, men jag ska ta rygg på dig! Kram!

  23. Jag går igenom exakt samma som du just nu. Med två små. Jag vill bara säga att du peppar mig och jag är så imponerad av din positivitet och ditt rationella tänk. Tack.

  24. Man gör vad man måste liksom. Min erfarenhet är att de som är duktiga på att döma andra, är de som inte varit med om så mycket själva. De har ingen aning om vad som krävs liksom. Du vet bäst vad som är bra för dig och barnen just nu, strunta i andras åsikter (vilket jag iof tror du gör :)). Kram <3

  25. Tack Isabella för att du är en så bra förebild för oss kvinnor! Du visar att man kan ta sig igenom allt om man bara vill! ❤

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *