Opersonlig blogg

Jag ser att ni önskar att bloggen ska bli mer personlig men just nu går det inte. Jag har gått igenom något som är bland de tuffaste jag varit med om och jag behöver få bearbeta allt själv. Det är lättast att bara vara glad i bloggen men det är verkligen en tornado inombords. Det första jag gjorde när jag kom till Fanny var att bryta ihop och gråta. Men så fort jag kommer med tankar och reflektioner från hur jag känner och mår, blir det en artikel i media. Jag vill inte det. Jag vill skydda våra barn, Gillis och Sally ska inte kunna hitta en massa skriverier om sina föräldrar och hur uppbrottet var. Jag vill inte att dom ska kunna läsa om hur ledsna vi var, vems fel det var eller rykten om nya dejter. Vi är deras mamma och pappa och Odd och jag kämpar med att separationen ska vara så diskret som möjligt.


Bloggen blir därför opersonlig tills jag själv har fått landa i allt. Det är det enda sättet.

Jag förstår att jag verkar kall, säkert ytlig också. Men jag försöker bara hålla ihop mig själv och min vardag just nu. Det har bara gått två månader sedan vi skilde oss. Det är ingenting. Det är kämpigt varje dag och jag hoppas att ni har förståelse för det.